≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Intervjun med Vänsterpartiets försvarspolitiske talesperson Torbjörn Björlund avslutar vår serie om partiernas politik. Jag vill tacka samtliga talespersoner för att de har gett läsarna möjlighet att informera sig om de olika ståndpunkterna.

– Vad är Vänsterpatriets försvars- och säkerhetspolitik?

Vi har format vår försvarspolitik under de senaste två till tre åren utifrån några hållpunkter. Det viktigaste är att Sverige fortfarande ska vara alliansfritt. Av det följer det med en massa saker, bland annat vill vi återinföra något slags värnpliktsförsvar. Vi tycker oss ha sett att den här förändringen som kom 2009 till ett yrkesförsvar har fallerat på många sätt och håller på att rasa ihop. Vi har inte en försvarsförmåga längre, tack vare det. Personalförsörjningen och värnplikten är vår andra viktigaste fråga.

Den tredje som vi håller på att jobba med, det är kopplat till alliansfriheten. Det är hur vi ställer oss till vapenindustrin i Sverige. Vapenindustrin är internationellt ihopplad på många sätt, så det är en svår fråga att hantera. För att kunna vara alliansfria, då måste vi veta hur vi ska försörja vår försvarsmakt plus vilka samarbeten vi kan tillåta oss att ha.

– När bedömer du att IO 2014 är införd – fullt övad med sin materiel?

(Puh)……Om det blir någon IO 14 överhuvudtaget. Jag är inte säker på att vi ror det iland egentligen, tack vare de stora problem som finns både på materielsidan och parsonalförsörjningen. Nu har man sagt att 2019 ska det vara klart, men jag tror det dröjer mycket länge om vi fortsätter i den här riktningen.

IO 14, om man skulle som vissa föreslår, införa partiell värnplikt, det kan ligga tio år fram i tiden. Utan ett återinförande av en partiell värnplikt tror jag inte vi får igång det på två decennier. Det kan dröja väldigt länge innan vi får det att fungera.

– I händelse av en väpnad konflikt i vårt närområde i framtiden, vilket eller vilka områden i Sverige bedömer du skulle då vara mest utsatta?

Jag tror att..det beror på var det väpnade angreppet kommer ifrån. Alla talar om Ryssland. Jag tror att Ryssland är ett väldigt litet hot, tack vare de problem de har internt, trots att de föryngrar sin krigsmakt. Men det är klart, de områden som är viktiga för landet det är Stockholm, södra Sverige, Skåne. Och så tror jag, beroende på om angriparen vill från Östersjön till Atlanten, så blir norra Sverige, Norrbotten och Västerbotten viktiga att ta sig igenom. Så det är väl de gängse områdena som är aktuella.

– Hur ska vi förhålla oss till de ryska satsningarna på sina militärutgifter?

Jag tror vi ska vara uppmärksamma på dem. Den ökning som de gör…de har både en modernisering och en ökning av sin militärmakt på gång. Men det är väldigt stora summor, det är väldigt lång väg att gå för dem. De har som första syfte, tror jag, att nå en sådan nivå att de kan försvara sig mot angrepp mot sig själva eller att klara en konflikt i Kaukasien. Jag tror att det är där man egentligen har sitt fokus. Jag ser inte att vi ska vara rädda för att bli attackerade av Ryssland bara för att de rustar upp eller moderniserar.

Däremot ska vi hålla ögonen på hur ryssarna använder sina militära förmågor och i vilken riktning, för det kan ju faktiskt drabba vårt närområde, om det blir Baltikum eller söderut. Jag tror att den stora faktorn är att de vill gå söderut och det kan ju påverka det området på olika sätt och även Sverige på olika sätt. Där ser man hotet från ryssarna, inte ett direkt hot mot Sverige med militärt angrepp.

– Ni har haft en stor inflytandemakt halva tiden av 2000-talet. Vilket är det sämsta beslut ert parti har tagit eller medverkat i under den tiden?

Det vill jag inte svara på egentligen…vi har ju haft ett antal beslut där vi har skurit ned och förändrat Försvarsmakten, även innan vi kom med på vagnen -98. Jag tror att den linje vi har haft med nedskärningar utan att se konsekvenserna…och det är svårt att säga vilket beslut i sig som varit mest problematiskt. En del har varit nödvändiga det tror jag, att göra förändringar.

Men att inte se konsekvenserna av vad nedskärningarna kan leda till om man inte ersätter det med annat, det tror jag har varit ett problem. Vi har ju alltid drivit att vi ska ha värnplikten kvar, så det har inte varit ett problem med det. Däremot förändringen som påbörjades innan 2006, där har vi nog haft en del att se tillbaka på som inte var de allra bästa besluten.

Sen har vi ju i vårt parti en viss problematik i att vi har ganska många pacifister, jag vet inte hur pass aktiva de är idag, men vi har en viss bredd i de här bitarna. Vi har pacifister som har en helt annan inriktning. Nu har vi som tur är, fått gehör för den här biten att vi måste ha ett starkt försvar kopplat till vår alliansfrihet, om man ser den logiska förändringen här.

Men det är klart, vi är till viss del medskyldiga till de nedskärningar som gjordes på ett litet förhastat sätt när vi satt och samarbetade. Sen finns ju…vi har ju alltid haft, utan att ursäkta, det här med att försvarspolitiken och Försvarsmakten som en liten regulator även ekonomiskt. I en statsbudget när man måste kompromissa kan det, det kan man se på andra regeringar också, vara lätt att kompromissa för mycket om just försvarsutgifterna. Det kan jag kritisera partiet för bakåt i tiden.

– Om ni skulle få lika stort inflytande igen efter valet 2014, vilken är den viktigaste ändringen ni vill göra av den nuvarande politiken?

Den viktigaste ändringen är att återinföra någon slags värnplikt. Där har vi nog samkört en del med (s), vi har pratat ihop oss om mönstringsdelen. Vi måste återinföra en mycket bredare mönstring, oavsett vilket personalförsörjningssystem som finns sen, för att få en blick över alla de ungdomar som finns att tillgå för Försvarsmakten att rekrytera från eller att kalla in till värnplikt.

Vi har också sagt att vill ha mönstringen som en bas till civilförsvaret eller direktrekrytering till Hemvärnet. Men då måste mönstringen vara nummer ett och det andra att vi ska återinföra någon slags värnplikt, oavsett vad det är för försvarsgren. Främst är det armén, men även flyget och Marinen kan naturligtvis påverkas av det. Att utbilda värnpliktiga, ha dem krigsplacerade och öva med dem, faktiskt tillräckligt ofta för att det ska fungera.

– Vänsterpartiet har alltid betonat alliansfriheten, men allt fler talar om nödvändigheten med samarbeten för mindre stater?

Det vi pratar om när det gäller NATO, för det är ju NATO som vi ser som det stora hotet mot vår alliansfrihet. Vi ser positivt på det nordiska samarbetet, men det ska vara utifrån några slags bilaterala överenskommelser om vad man ska dela på. Vi kan ju tänka oss att ha ett samarbete som idag när det gäller flygövningar i norra Sverige, därför att det fungerar bra. Men då får det inte vara kopplat till ett NATO-medlemskap och det är dilemmat där, då måste man koppla loss det.

Om Sverige går med i NATO, då hamnar vi under artikel fem, och då har vi inget att hänvisa till om vi inte vill. Då blir man mycket mera pressad av det. Den stora anledningen till att vi säger nej till NATO egentligen är att det leder åt fel håll. Mycket därför att vi ser USA som den stora pådrivande faktorn i NATO som påverkar hela NATO:s verksamhet. Det är vårt dilemma, för USA är idag världens enda supermakt, som inte leder världen i rätt riktning.

Men vi säger inte nej till samarbete. Ett nordiskt samarbete är fullt gångbart, för det finns en traditionellt och kulturellt lättare väg att jobba med den här biten. Vi behöver i sådana fall ha överenskommelser med varje nordiskt land.

Island ligger lite ”by-side”, medan Danmark, Norge och Finland ligger nära oss, vilket gör det lättare att samarbeta. Där ser jag att Finland som också är alliansfritt, och Norge är de som vi främst ska försöka samarbeta med. Danmark som ligger nära kontinenten har lite andra premisser, men det ska också gå att lösa.

Då kan vi göra på lite olika sätt utifrån att man har en tillräckligt stark egen försvarsmakt materiellt sett för att klara av mer än en vecka. Sen har ett utbyte om hur man samarbetar på olika sätt, och det har inget att göra med materieltillgången i de andra länderna. Det visar samarbetet uppe i norr om luftförsvaret. Det går att samöva och hitta de här bitarna.

– Hur ska man kompensera alliansfriheten med pengar, om man mer eller mindre är själv?

Ja, det är man och det är det vi behöver lösa med att hitta en tillräckligt stor…vi måste ha makt tillräckligt mycket över vår egen vapenindustri för att se till att vi har försörjning. Jag kan mycket väl tänka mig att vi åberopar den här klasulen i EU att man kan förklara att man har försvarspolitiska intressen i det egna landet som gör att man köper av sin egen försvarsindustri istället för andra länders. Det här med ”Pooling och Sharing” är en sån sak. Som utifrån marknadens villkor…det fungerar ju inte, det är ju ingen vanlig marknad.

Det innebär att försvarspolitiska intressen ska vara styrande och då kan vi hänvisa till det när vi vill se till att ha en egen försvarsindustri i basen som ger vår egen försvarsmakt en tilräcklig handlingsfrihet. Sen går det ju att samarbeta med andra i exempelvis forskning och utveckling med de andra nordiska länderna när det gäller materiel, både luftvärn, flyg och marina stridskrafter. Det ska gå och lösa med en rimlig ekonomisk nivå.

Sen måste vi också räkna med i Vänsterpartiet att det kommer att kosta att vara alliansfria utifrån att vi behöver ha en egen försörjning med materiel för vår försvarsmakt, det går inte att komma ifrån. Och det är en väg som jag tror kan vara rätt trög i vårt parti. Vi har tappat lite av den kulturen om man går tillbaka 40-50 år och idag finns en annan inställning till hur man ska bygga fred. Och fred bygger man kanske inte idag genom att avrusta just nu, utan då måste man göra det gemensamt med alla andra.

Det gäller att hitta sätt att visa att vi är alliansfria och vi kan försörja oss själva, att vi har en försvarsmakt som är tillräckligt starkt för att försvara landet. Sen väljer vi samarbeten med länder som har gemensamma intressen, och det innebär att vi står utanför NATO. För NATO:s intressen är inte gemensamma med Sveriges, menar vi.

– Komplexiteten i våra försvarssystem ökar över tiden och allt mer omfattande utbildning krävs. Ändå vill ni införa en slags värnplikt igen, varför skulle det vara en bättre väg när utbildningstiden riskerar att vara alltför kort?

Egentligen är det ingen skillnad när vi pratar om tidvis tjänstgörande som vi har i det här systemet, det handlar om att de måste ha övning också. De måste kallas in för att öva på det här lika mycket som krigsplacerad värnpliktig personal.

Har vi en försvarsmakt uppbyggd på värnplikt så måste vi vara beredda på att dels byta ut de krigsplacerade med jämna mellanrum, eftersom man moderniserar. Dels också att man måste vara beredd att lägga pengar på krigsförbandsövningar helt enkelt. Mycket mer än vad vi har gjort sen vi började dra ned på 90-talet. Vi måste se att övning är viktigt för att hålla igång det här. Det är också en kostnad som vi måste vara beredda att ta, och det är en sak som måste tragglas igenom politiskt så att man förstår vad utgifterna går till.

Ett värnpliktsförsvar har två syften. Dels tror jag att det är billigare i längden än vad ett yrkesförsvar är. Allt som kommer nu med bonusar och karriärmöjligheter som måste byggas på det här för att man ska få folk att stanna kvar. men har man uppemot 40 %-iga avhopp, så visar det att det är något som inte stämmer. Det gör att vi måste ha en helt annan inställning till värnplikten. Att det är något vi måste göra, både för att vara alliansfria och försvara vårt eget land.

Det andra är att vi får en helt annan förmåga att förankra försvarsfrågorna i befolkningen. Det är något som sitter djupt i rötterna på den svenska befolkningen. Vi menar att om man breddar det här med en bra könsfördelning och att man kan få göra andra saker än ren vapentjänst i Försvarsmakten utan i civilförsvaret som en slags värnplikt.

Då får du också in det i samhället som en kultur. Det här är något jag gör för samhället, inte bara för mig själv för att jag ska göra karriär, utan jag gör det för en förankring, att folket tycker att det är viktigt att vi har ett svenskt försvar. Då är värnplikten en kärna i det. Det är en kärna i att få folk att känna igen, min grabb, min tjej har gjort värnplikt precis som jag gjorde. Det har ju funnits en tradition i det här. Det ska vi bygga vidare på.

Det handlar inte bara om att försvara Sverige, det handlar om att förstå vad freds- och säkerhetspolitik går ut på. Varför man bör kunna försvara sig själv, sina nära och kära och sitt eget land, och kanske även området runt omkring, alltså Norden. De två bitarna hänger ihop, ekonomi och folkförankring. Det är oerhört viktigt.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Den vänsterpartistiska försvarspolitik som Torbjörn Björlund ger uttryck för är mycket bra. Problemet är väl bara att när det gäller ekonomin så avgörs den frågan inte i något parti av försvarspolitikerna.

  • jan-olov holm

    Resonerande och kloka reflektioner och fokusområden.
    Har dock själv en positivare syn på Nato och mörkare prediktering på den Ryska kapacitets och geopolitiska utvecklingen än Björlund.

    Vänsterpartiet har idag en bättre försvarspolitik än alliansen (KD,FP undantaget som parti) i termer av operativt fokus och att deras förslag ger ett bättre försvar av Sverige trots en lägre nivå styvt 1 miljard genom främst att de nedprioriterar internationella anslaget och lägger på förbandsanslaget och vill införa en värnplikt som är väsentligt billigare på förbandsanslaget men framförallt bemmanar organisationen.
    De vill också likt Finland använda materielen längre och succesivt modifiera den samt anskaffa materiel som främst beväpnar de plattformar vi redan har tex JAS39 C/D mm

    kn Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl

  • Per Blomquist

    Det är kloka synpunkter som framförs av V och glägjande att de samverkar med S om tillfrisknandet av den allmänna värnplikten. Det är enda lösningen för ett till ytan stort land med liten befolkning.

    Ett land som Sverige måste vara trogen sin demokratiska hållning både internt och externt i förhållande till FN.

    Som bekant utövas demokrati olika i olika länder. Vår demokrati bör vara fri från militära allianser men skapa goda allianser i alla andra sammanhang om vi nu tycker att vår demokrati är bra.

  • Sven Hugosson

    V är klart klokare än än vissa andra partier i denna fråga. även om nu plötsligt blivit politiskt korrekt även i andra kretsar att prioritera att försvara Sverige.

  • Tyvärr kan man konstatera att Allians regeringen har misskött försvaret. Det finns ett stort demokratiskt problem i att inte heller den S- regeringen tog tag i försvarets problem. Jag gillar vänsterns klarsyn om att en fortsatt neutralitet kräver ökade resurser. Men jag är en varm anhängare av ett Nato-medlemskap av flera skäl, inte minst ekonomiska. Jag har aldrig fått den beröringsskräck som finns i Sverige för Nato. Men jag är särskilt kritisk mot Torbjörn Björlund när det gäller försvarsindustrin. Det är ingenting annat än en politisk skandal att industrihänsyn har fått styra utformning av Sveriges säkerhets- och försvarspolitik. Vänsterpartiet har tidigare kritiserat just detta när det gäller JAS Gripen. På denna punkt har jag en liknade uppfattning. Jag har skrivit om detta på min blogg:
    http://www.skanepaug.blogspot.se/2014/01/allians-kritik-mot-forsvarets-svarta-hal.html