≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Idag hade jag förmånen att få tala vid Folk och Försvars seminarium (Del 2 c:a 20:05) om den svenska försvars- och säkerhetspolitikens utmaningar. Mitt ämne var vår (krigförings)förmåga. Nedan följer några kommentarer.

Vi genomgår en omprövningens tid. Det är klokt av regeringen och försvarsministern att förlänga beredningen, även om jag anser att tiden är för snål. Det märks tydligt att tankebanorna är att pytsa in lite pengar i försvaret för att ”snabba på omställningen”. Det har skett en ruptur i det internationella systemet och då duger inga justeringar eller modifieringar.

Tyvärr är det nämligen inte så lätt. Det krävs en ny analys, när Ryssland med hot om militärt våld försöker att ändra gränser i Europa.

Vi kan exempelvis jämföra oss med Ukraina säkerhetspolitiskt: Militärt alliansfria, medlemmar i PfP och stort deltagande med trupp i intenationella insatser. De enkla analyserna håller inte.

Vissa ropar på skalförsvar som lösningen – Ukraina har både luftvärn, stridsflyg och till och med sin flotta på Krim: Irrelevant hittills

Andra menar att en stor mekaniserad armé är vad vi behöver – Ukraina har 7-900 stridsvagnar och ett par tusen artilleripjäser:
Irrelevant hittills

Ukraina är inne i samma process som oss med övergång till yrkessoldater: Irrelevant hittills

Några faktorerar in att USA omedelbart möter rysk aggression med militärt våld: Inte hänt än

Den obehagliga komponenten som kastar omkull det ovanstående är att Ryssland har genomfört ett skickligt Strategiskt överfall (SÖ) ur dold gruppering för att ta en strategisk pant. Denna har inte upptäckts i tid, trots alla underrättelseresurser som finns. Just nu pågår det ett meningsutbyte i USA huruvida underrättelsetjänsterna missat det hela eller inte.

Jag lutar åt att man har missat det, eftersom inga förflyttningar av flyg- och marinstridskrafter har gjorts före övertagandet av Krim på sådant sätt som man gör nu med exempelvis en Arleigh Burke-jagare som anmälts för passage in i Svarta havet. För att underrättelser ska vara relevanta måste de nå mottagaren i tid, så att en policy kan läggas fast och ge möjlighet till militära omdispositioner – vilket i sin tur kräver att underrättelserna har förmåga att övertyga.

……………………..

2004 drev regeringen Persson igenom ett försvarsbeslut som bland annat innebar att vi avvecklade garnisonen på Gotland. I beslutet finns skrivningen:

”Försvarsmakten skall också, efter allvarlig och varaktig säkerhetspolitisk försämring och successiva beslut av riksdag och regering, kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet”

Den allvarliga och varaktiga säkerhetspolitiska försämringen har pågått i två mandatperioder i alltmer accelererande takt.

2007 slutade Ryssland med sina åtaganden enligt det juridiska avtal som ingåtts om Conventional Forces Europe (CFE) – Enligt den dåvarande Försvarsberedning som lämnat sin rapport tidigare under året var CFE-avtalet ”centralt för Europas säkerhet”.

2008 genomförde Ryssland Georgienkriget. Rysslands agerande mot de fd Sovjetrepublikerna var ”ett lackmustest” enligt samma beredning.

Ett par år senare lades det stora upprustningsprogrammet fast och så småningom påbörjades massiva beredskapsövningar. Förra året började Moskva använda ekonomiska hot mot sina grannar i förhandlingar för deras förhållanden med tredje part.

Och nu skriver vi Ukraina.

…………….

Jag betraktar Sverige som en del i det västliga systemet, oavsett vårt eventuella medlemskap i NATO. Den Skandinaviska halvön med omnejd (Från brittiska öarna till Moskva, från mellersta Tyskland till Arktis) är en strategisk-operativ helhet för den värdegemenskapen.

Militärgeografin har förändrats positivt sedan Sovjetunionens kollaps och de baltiska staernas NATO-inträde. Det kan tas till intäkt för att vikta det svenska försvaret med tyngdpunkt till luft- och marinstridskrafter. Å andra sidan är det just dessa som de västliga stormakterna har lättast att förstärka med, som nu när det flyttas fram F-15 till Baltic Air Policing och F-16 till Polen.

Vår roll i det västliga systemet är att:

1. Förutom att övervaka eget territorium och territorialhav, så bör vi ha ett underrättelseområde i västra Ryssland.
2. Vi bör ha förmåga att bestrida en motståndares kontroll till sjöss och bestrida lokal luftöverlägsenhet i/över mellersta och södra Östersjön (inkl markoperativ kontroll Gotland).
3. Vi bör ha förmåga att genomföra sjöfartsskydd i Västerhavet och genom Östersjöutloppen (Öresund).
4. Vi bör ha förmåga att skydda flygbaser i Götaland och Svealand för att flygstridskrafter från västmakterna ska kunna operera från dessa vid behov.
5. Vi bör ha förmåga att bestrida en motståndares lokala luftöverlägsenhet över Nordkalotten.
6. Vi ska försvara huvudstadsområdet med sin politiska och adminstrativa ledning.

Vi måste öka vår förmåga att operera för att bli mer trovärdiga, så att inte skeenden uppstår på grund av vår svaghet. Även Finland och de baltiska staterna är i olika mån beroende av svensk försvarsförmåga. På kort sikt måste vi öka logistiknivån och övningsverksamheten för att höja förmågan med det vi har, medan vi strukturerar om oss.

Vi är en småstat, granne med en stormakt som befinner sig en expansiv fas. Vi måste ansvar för vår strategiska belägenhet.

……………..

Tyvärr har under det senaste dygnet politiken fortsatt att veva på i gamla hjulspår. Inriktingen för Försvarsberedningen ligger fast är budskapet. Fast vice statsminister Jan Björklund vill ha en ny doktrin, och hade det klädsamma agerandet att utan omsvep medge att vi gjort en felaktig bedömning.

ÖB å sin sida intervjuades av TT, här i SvD, om läget. Överraskande uppgav denne att ingen ny doktrin behövs (statsministerns linje), IO 14 ligger fast och inget ska fast grupperas på Gotland.

”Man ska plocka dit resurser, även militära, med hänsyn till hur saker och ting utvecklar sig, det vill säga olika operativa beslut med hänsyn till händelseutvecklingen. Jag står fast vid att om man väljer att lägga sakerna i korgen, så är det att binda ena handen på ryggen.”

Sentensen att vi har ett flexibelt och rörligt försvar spökar i argumentationen. Om det går att flytta förband till Gotland vid behov, så måste det gå lika bra att flytta utgångsgrupperade förband från ön i samma läge? Vidare bortser man ifrån att Ryssland har visat återigen att man har förmåga att genomföra en strategisk överraskning, precis som flera gånger förut under efterkrigstiden.

Jag kan sympatisera med ÖB och dennes vilja att fullfölja ett fattat beslut – ett tillskott på 4-5 Mdr/år kan finnas inom räckhåll, men frågan är om han inte tvingas göra dygd av nödvändigheten. Oavsett vilket, så är budskapet inte bra för personalens moral i de väpnade styrkorna som nog hade väntat sig något annat.

För vi har ett nytt strategiskt läge i Europa som kräver en ny inriktning. Försvarets personal må vara trötta på riktningsförändringar, men många orkar gå den sista milen när det krävs.

Tyvärr måste jag erkänna att mitt intryck efter dagen emellertid är att Snoozepolitiken kommer att fortsätta.

Comments on this entry are closed.

  • Svenne Banan

    ”Europa säkrare än på länge”

  • Den snabbaste förstärkning av försvarsförmågan som går att göra är att fullfölja IO 2014 investeringarna och höja ambitionerna där det är lätt att göra, t.ex. fylla alla ammunitionsbrister och förbrukningsmaterielbrister, öka rekryteringen till hemvärnet och öva mer.

    Medan detta görs så snabbt som möjligt skall det ske en parallell analys för vad nästa organisation skall klara och hur det skall uppnås med bästa pang per peng.

  • maggan

    Men om man nu ska ha ett användbart här och nu försvar så skulle det ju vara tacknämligt om man var samgrupperade från start, dvs att manöverbat hade sin artelleri och lv komponent där de är tillsammans med ingenjörerna och nödvändiga trnsp resurser. Eller för den delen att luftburna har sina helikoptrar på plats och övar med dessa övertid, istället för som det är nu med helisar på ett ställe och lb på ett annat eller för den delen allt lv i halmstad och allt art i boden.

  • Svenne Banan

    Maggan.
    Lv-komponenterna i manöverbataljonerna är redan på rätt plats (lvkv).
    Inget av de Lv-förband som utbildas i Halmstad ingår i någon manöverbataljon.

  • Jag tycker nog att du bortser från en central faktor i varför Ukraina har hamnat i den position det är i, nämligen att landet befinner sig en i akut svaghetssituation beroende på en process som man kan kalla för demokratisk revolt, statskupp eller lågintensivt inbördeskrig beroende på tycke och smak. Ett fredligt och stabilt Ukraina med en någorlunda rudimentär underrättelsetjänst hade rimligen inte varit lika lätt att genomföra ett strategiskt överfall på jämfört med den nuvarande situationen. För svensk del menar jag att det finns flera lärdomar att dra av detta.

    Jag får lov att säga att general Göranssons uttalanden idag fick också mig att känna förvåning och besvikelse. Tyvärr befarar jag att den kortsiktiga vinst i form av potentiella anslagsökningar som *eventuellt* finns vid horisonten nog inte väger upp den långsiktiga skada som sådant där gör. Jag ska med intresse läsa hans memoarer.

    • ano

      Helt klart avgörande faktor. Månader av stor polarisering som följdes av snabbt maktskifte som ifrågasätts på sina håll med tvetydig jurisdiktion som följd. Att chain of command är handlingsförlamad blir en naturlig följd av detta. Vad Ukraina har och inte har hårdvarumässigt är ovidkommande.

  • Göran Frisk

    Johan dina analyser blir bara bättre och bättre. Tycker att vår nye insatschef Göran Mårtensson gjorde ett veligt intryck i TV. Klart vi höjer beredskapen beroende på Ukraina. Din beskrivning av Pampen Putins Krim operation är helt korrekt. SÖ ! Han kommer att vinna Krim om inte Ukraina försvarar sitt territorium med vapen. Bra att USA baserar flyg i Baltikum och Polen. F.n. tror jag inte på en positionsframflyttning m/Putin just nu. ÖB tal om att inte gruppera stridskrafter på Gotland är helt fel. Över med förband nu, utbilda GMU enheter, sätt fart på hemvärnet. Viktigast av allt se till att de kvalificerade delarna våra stridskrafter sätter igång samövningar med vad vi har. ”Detta är inte slutet, det är inte heller början till slutet det är kanske slutet på början ” ! Till sist Johan, vänd på uttrycket jag hade förmånen.. Folk och Försvar hade förmånen att ….

  • ”Jag lutar åt att man har missat det, eftersom inga förflyttningar av flyg- och marinstridskrafter har gjorts före övertagandet av Krim på sådant sätt som man gör nu med exempelvis en Arleigh Burke-jagare som anmälts för passage in i Svarta havet.” Johan

    Jag slår vad om att det är någon turk som har felat i bästa mãnãna-stil. Man måste nämligen om jag inte har helt fel för mig rapportera till de turkiska myndigheterna för att med främmande stats Örlogsfartyg passera sundet Bosporen in och ut ur Svarta havet. (Eller var det Dardanellerna?) Turkiet är ett Nato-land.

    ”2. Vi bör ha förmåga att bestrida en motståndares kontroll till sjöss och bestrida lokal luftöverlägsenhet i/över mellersta och södra Östersjön (inkl markoperativ kontroll Gotland).” Johan

    Hur ska vi kunna operera med jaktflyg i den delen av Östersjön när vi inte har kontroll över havet där? Vid en vunnen luftstrid så gör vi oss automatiskt till måltavlor för ryska surface-to-air missiler.

    ”3. Vi bör ha förmåga att genomföra sjöfartsskydd i Västerhavet och genom Östersjöutloppen (Öresund).” Johan

    Menar du minröjningsfartyg? Rimligtvis så har Danmark ett stort ansvar på sina axlar för deras alternativa sjöfartsleder framför Öresund. Om ryssarna skulle lyckas stänga dem med minläggande ubåtar så finns fortfarande Kielkanalen.

    ”6. Vi ska försvara huvudstadsområdet med sin politiska och adminstartiva ledning.” Johan

    Jag tror inte att Putin är intresserad av vad 08:orna tycker i en konflikt. Försvarsstaben bör i ett sådant läge flytta ut i fält. Se på Ukraina, inte ett finger har hutits eller ens ett hot har yppats mot Kievregeringen. Den ingår inte i Putins intressesfär.

    Roger Klang

  • Johan,
    Det är nog fler än jag som är minst sagt förvånade av ÖB agerande och uttalanden som kan tyckas pendla rätt kraftigt. Från domedag med risk för nedläggning av försvarsgrenar till välövade förband som är en tankning från stridsberedskap… Från en enveckasförsvar på en plats 2023 ( om pengar tillförs) till fullfölja IO 14 med nytt Kallt krig inpå knutarna…
    Johan, du är en klok analytiker, vad är strategin bakom ÖB/ FML ageranden? För första gången på årtionden finns ett ”Window of opp.” att med allas uppmärksamhet diskutera F o S politik och svaret blir ”allt frid och fröjd”.

  • jan-olov

    Jag stödjer INTE min ÖB uttalanden.
    han säger det i en omgivning som denna:
    Situation in Ukraine is most serious threat to European security since ”cold war” – Rasmussen”
    http://www.nato.int/cps/en/natolive/news_107841.htm

    Litauens president fruktar att Ryssland försöker rita om kartan
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18493212.ab

    Kn Jan-olov Holm Hemvärnsbefäl

  • Bo Hugemark

    År 2004 skrev jag i Vårt Försvar om föreställningen att vi skulle kunna rusta upp i tid om världsläget försämrades. Jag ansåg att vi borde ha en ”överkapacitet” i förhållande till vad som tycktes nödvändigt i dagsläget:

    ”En sådan organisation kommer för den ytlige betraktaren (däribland mången politiker) att te sig som onödigt slöseri. Han kommer att peka på den (minst) tioåriga nådatiden och hävda att den måste utnyttjas för att hålla en lägre grundorganisation.

    Har han kanske rätt? Kan man inte tro att dagens politiker har bättre analysinstrument än 30-talets så att man kan ana oråd tio år i förväg?. Kan man dessutom inte tänka sig att man då tar gradvisa beslut om de mest tidskrävande aktiviteterna och efterhand ökar den grundläggande försvarsförmågan?

    Läget år 2015
    Denna teori kan faktiskt lätt prövas empiriskt. Om vi idag skulle försöka skissera en angripare som om tio år skulle kunna och vilja gå till väpnad aktion, hur skulle han se ut? Det kan tyckas omöjligt. ”Det stora tydliga sovjetiska hotet har försvunnit”, är en vanlig kliché i debatten. I själva verket var det inte alls en vedertagen sanning under det kalla kriget att det fanns ett tydligt hot. Vår försvarsförmåga upprätthölls mot ett framtida möjligt men inst särskilt sannolikt hot. Om de angreppsscenarier som konstruerades för att konkretisera kraven på vårt försvar visste man bara en sak: exakt de skulle aldrig inträffa

    Det bör gå att tänka sig scenarier 2015 då Ryssland åter kan vara ett möjligt hot. Detta Ryssland skulle då vara en diktatur, ha upprustat sin krigsmakt, vara starkt nationalistiskt, ha önskan att återställa sin stormaktsposition bl a i Östersjöområdet och ha en paranoid inställning till väst.

    Hur skulle ett sådant Ryssland se ut och uppföra sig idag?

    Var det någon som sade ”som Putins Ryssland”?

    Ingen tror väl att svenska politiker kommer att påbörja en gradvis förstärkning av försvaret de närmaste åren även om den oroande ryska utvecklingen fortsätter. Alltså finns det anledning att granska den ‘grundläggande försvarsförmåga’ som föreligger efter försvarsbeslutet. Ger den försvaret över huvud taget någon chans att växa till i tid?”

    Nu har vi facit.

    • Det blir en tankevurpa att fokusera på möjliga hot. Svensk Försvarsförmåga ska dimensioneras efter en potentiell motståndares kapacitet/ förmåga. Självklart i en kontext av andra potentiella allierades förmåga. Vilket naturligtvis blir enklare att precisera om vi är med i NATO.

      • Johan Olsson

        NATO medlemskap har ju också en hel del förpliktelser. Det är inte bara att gå med. Våra senaste försvarsministrar lyfter ju ofta fram den positiva värdering som gjorts av vår planerade insatsorganisation. Detta kan nog ses som en check på om det är en organisation som skulle kunna accepteras av NATO. Detta kan måhända vara en av orsakerna till att ÖB vidhåller att liggande plan skall fullföljas. NATO medlemskap är i grunden en politisk fråga och ÖB har nog ganska klara direktiv vad han skall tycka i organisationsfrågor som kan beröra förhållande till NATO. Politikerna vill nog inte fara till NATO och få godkännande på en ny plan.
        De har ett problem, politikerna och det är att de inte talat om detta för svenska folket vad som är på gång.

        Nåväl, det finns ju flera sätt utifrån hur man dimensionerar Sveriges Försvar, mot en hotbild, mot vad vi skall svara för själv respektive få hjälp med, mot budget, mot industriella intressenter, mot regionalpolitik, skal, djup mm mm
        Det alltigenom grundläggande är dock att Sverige så länge som möjligt i händelse av kris upprätthåller de vitala samhällsfunktioner som gör att landet kan uppfattas som ett land, en nation, oavsett om vissa geografiska områden kontrolleras av någon annan.
        Vi har nu en försvarsförmåga som är liten i förhållande till geografi och ”gamla” behov. Rent historiskt är Förvaret också extremt litet, vilket inte är en oväsentlighet framförallt internt, då anda och stridsmoral sällan påverkas positivt av tillbakablickar på svunna ”storhetstider”.
        En utgångspunkt kan då vara att dimensionera Försvaret från vad som oundgängligen behöver försvaras och fungera, samt hur länge, för att landet skall betraktas som ett land och ”hjälp” hinna fram. (Det bärande elementet i svenskt försvar av Sverige är faktiskt denna ”hjälp” om ingen har förstått det.)
        En sådan sårbarhetsdriven organisering och planering kommer också att vara verkningsfull mot hot och angrepp av den SÖ typ vi sett den senaste tiden. Då den här typen av angrepp av inte kan omfatta hur stora angriparinsatser som helst, då avsikt annars röjs, kan det kanske t o m vara så att Sveriges Försvar relativt av motståndaren insatta styrkor kan anses ”stort”.

  • Att Ryssland försöker rita om kartan är nu bekräftat, frågan är hur mycket Putin och andra som tänker som honom har tänkt att utvidga den ryska nationen.

    Hur långt sträcker sig Putins uttalade ambition att återupprätta Sovjet?

    Något som gör det extra osäkert är att han spelar på rysketnisk nationalism vilket bygger upp mängder med spänningar med de otaliga stora och små folkgrupperna i Ryssland och de tilltänkta utvidgningarna. Det pågående Putniska statsbygget är till sin natur politiskt instabilt och stabilisering genom rå makt kan bli hur blodigt som helst när det görs genom att ställa folkgrupp mot folkgrupp. Jag hoppas innerligt att något sådant är svårare att genomföra nu än på 1930 och 1940 talen men det gick skrämmande bra att bygga upp etniska utplåningsmekanismer i Jugoslavien.

  • Något som gör mig mörkrädd är när svagheter i den Ryska ekonomin som beroendet av råvaruexport och extremt omfattande korruption används som ett argument för att vi inte skulle behöva förbereda oss för krigsrisk och rusta upp då en så skör ekonomi nog inte borde klara av att fullfölja sina rustningsplaner.

    Ekonomisk skörhet med omfattande korruption ökar risken för irrationell politik och ledare som startar krig trots att de inte är fullt förberedda eller kommer att förbättra BNP.

    Även politik som ger ökande etniska konflikter ökar risken för irrationell politik och krig.

    Vi har inte haft ett motsvarande politiskt skeende i Europa sedan upptakten till andra världskriget och både Tyskland och Sovjet som flyttade fram sina positioner hade självförbrännande och irrationella politiska ledningar som bedrev intern hatpolitik som försvagade dem och ändå startade de krig.

  • Per Tengblad

    Även inom Sverige krävs diplomati. Det är inte förvånande att politiker och ÖB agerar ytterst försiktigt i den nya situation som uppstått.

    För ÖB gäller naturligtvis att sprida lugn: ”Vår beredskap är god” är en tillåten lögn i detta läge liksom det var när Danmark och Norge ockuperades. Samtidigt måste ÖB undvika att ”överspela” de kort han nu äntligen fått i sin hand. Kort som gör det möjligt att på sikt återetablera ett försvar. Minsta taktiska fel, som överdriven alarmism, kommer att leda till att politikerna blir osäkra igen och tar tillbaka korten.

    ÖB måste i detta läge vara ytterst diplomatisk, även om han skulle vilja ha Patriot missiler, stående skyddskår på Gotland och nytt luftvärn till fregatterna så är det bra att han låter politikerna själva komma fram till nästa steg.

    Våra politiker har ytterst ömma tår, speciellt nu när de som kollektiv visat total brist på klarsyn och realism. Vi måste låta politikerna återetablera ett självförtroende, sortera bland alla sina hugskott och förslag, göra en realistisk omvärldsanalys, ge medel och sedan låta ÖB och övriga experter disponera dessa på bästa sätt.

    Just nu blåser de politiska vindarna åt rätt håll för en försvarsvän, men minsta felsteg på Försvarsstaben kan snabbt återetablera ”särintresset”. Politiker är fokuserade på makt, den som ifrågasätter eller undergräver denna instinkt är dömd att förlora i en demokrati. Så, ÖBs agerande just nu är klok taktik.
    Per Tengblad

    • ano

      Sällan man får tillfälle att läsa så initierade och balanserade synpunkter ur ett ”från ovan” perspektiv. Tyvärr idkas försvarsdebatten alltför ofta ur en opinionsskapande synvinkel vilket förgiftar atmosfären allt för mycket.

  • Johan Olsson

    Mycket intressanta tankar. Vill dock bara påtala risken för att man lägger alltför stor vikt vid det som nyligen hänt. I sin iver att dra lärdomar och slutsatser för egen del, t ex för planering och utveckling av Sveriges försvar.
    När vi för några decennier sedan spelade på SÖ, var kryssningsrobotar och precisionsbombning med stealth-flygplan ett vanligt förkommande inslag. Det exploderade både här och där och det var helt klart att det var ett angrepp. Fienden var tydligt definierad. Sverige fick något ett dygn i förvarning. Visserligen berörde vi att ”gråzonen” mellan fred och krig fanns, men vi lyckades inte fylla den med ett substantiellt innehåll. Självfallet var vi påverkade av krigen i Irak. (Även Norge 1940 som till största delen skedde med reguljära stridskrafter fanns i tanken och som dessutom var det tydligaste Strategiska Överfallet i historien. Det kanske hade varit mer fruktbart och titta på Danmark 1940 istället.) Det är inte utan att jag härom dagen gjorde reflektionen. Hur hade Generalerna som var utsatta för spelet reagerat om vi hade kört på utan skjutande och pangande?

    Den senaste veckan har vi sett exempel på åtgärder i stort och smått vad som kan verkställas av en ”angripare” i en ”gråzon”. (Som lyckligtvis ännu inte har nått en fatal ytterlighet.) Det vi ser är krigskonst, att uppnå sina mål utan vapeninsats, i annat syfte än att varna.

    Vi måste dock vara klara på att det i Ukraina finns ett antal förutsättningar som är mycket specifika och denna lista kan göras nästan hur lång som helst. Några exempel.
    Ryssland känner sin motpart mycket väl. En stor andel pro-ryska ukrainare. Ryska baser redan etablerade i ”målområdet”. En nyss genomförd ”revolution”, ny regering, med påverkan på line-off command och beslutsfattning.

    Det som främst ränder till eftertanke är hur förberedelserna för denna operation kunde ske så dolt. Också disciplinen i att fullt ut hela tiden lyckas sätta ukrainarna i en reaktiv situation och överlåta beslut om ”första skottet” till dem är värd en analys av professionaliteten i ryska förband. Förslagenheten, finesserna och koordinationen ändan upp Putin (som nekar till att detta är ryska soldater) talar för sig själv.
    Jag antar att det finns flera ess kvar i Rysslands rockärm, måhända kanske de kommer att behövas spelas ut. Någonstans framöver ligger nästa större beslut för Ryssland. Att fastställa när det är dags att låta diplomaterna börja göra sitt förhandlingsjobb. Det ligger redan i planen och att på ett ”fint” sätt även låta Ukraina och internationella förhandlare förstå detta fyller också sitt syfte genom att sätta motparten i en reaktiv, avvaktande position. Det är ett skickligt men högt spel på att ingen vill vara den som öppna eld först.
    Rysslands stora osäkerhet och rädsla är förmodligen nu mest betingad av hur pass god kontroll och disciplin Ukraina har över sina styrkor, reguljära men framför allt de para-militära. Dessutom får vi hoppas att Uncle Sam inte stormar in på scenen som en hip-shooter.

    Det är bara se och lära, men som sagt beakta att förutsättningarna är specifika.

    • @Johan Olsson:

      ”Dessutom får vi hoppas att Uncle Sam inte stormar in på scenen som en hip-shooter.”

      På sätt och vis har du rätt. Men jag tror ändå att USA och vi själva har mer att vinna på en direkt militär konfrontation därför att om det kommer till ekonomiska sanktioner mot staten Ryssland, vilket är den enda typ av sanktioner som kommer att få någon egentlig verkan, så kommer Ryssland att närma sig Kina och dessa två länder kommer att formera sig i ett block mer så än idag. Då kommer USA att få svårt att hävda sig, i synnerhet så länge de har ett samtida krig. Dessa krig är förvisso snart över, men ändå kommer de att få svårare att hävda sig. Ett krigsliknande tillstånd mellan USA och Ryssland kommer däremot inte att driva ihop Ryssland och Kina utan sära på dem.

      Roger Klang

  • Johan Olsson

    ”Men jag tror ändå att USA och vi själva har mer att vinna på en direkt militär konfrontation…”

    Hupp!
    Jag hoppas att du inte uttryckt vad du riktigt menar. Det är USA och Ryssland, två kärnvapennationer vi talar om här. Du tror inte Kina på något sätt reagerar lite värre om det blir en militär konfrontation mellan USA och Ryssland än om att sanktioner mot Ryssland tillämpas?

    • Kina kommer att vända sig österut (Amerikas väster) och försöka att stärka sina positioner i Sydkinesiska havet och Östkinesiska havet, tror jag. Men de kommer inte att göra det tillsammans med Ryssland.

      Roger

    • ”Det är USA och Ryssland, två kärnvapennationer vi talar om här.” Johan Olsson

      Om alla resonerade så, så skulle det inte bli något krig. Nu tror jag bestämt att Putin inte resonerar så, bevisligen.

      Jag vill förtydliga min senaste kommentar:

      Kina kommer att vända sig främst bortåt Sydkinesiska havet, utan Ryssland – omm (om och endast om) USA agerar militärt mot ryssarna i Ukraina. Det behöver inte bli ett fullskaligt krig, men i alla fall lite vapenskrammel på den europeiska kontinenten. Mer än tio jet-fighters i Polen åtminstone.

      Roger

  • Jag håller med om både listan på vilka förmågor som krävs och den låga sannolikheten för att det finns politiska förutsättningar för att de realiseras.

    Eftersom jag kände mig lite träffad av: ”Vissa ropar på skalförsvar som lösningen – Ukraina har både luftvärn, stridsflyg och till och med sin flotta på Krim: Irrelevant hittills”, så vill jag påpeka att vi varken har några ryska baser eller någon större ryskspråkig minoritet i det här landet.

    Ukraina har ingen vallgrav men det har vi. Den heter Östersjön.

  • Göran Frisk

    Bra med nyanserat tonläge. I vårt bedömandearbete kan vi konstatera att Putin i de tre valen FORT , FARLIGT, SANNOLIKT valde FORT. Han kombinerade FORT med MASKIROVKA. Hittills har han varit framgångsrik. Han kommer att fortsätta på sin erövringspolitik enligt mottot FRAMGÅNGSRIK STRID FULLFÖLJES. Eftersom Väst inte höjt beredskapen särskilt mycket tror jag nästa steg är att skydda de ryska minoriteterna i ESTLAND 30 % och LETTLAND 40 % . Han kommer oxå att upprätta en korridor till KALININGRAD genom VITRYSSLAND och LITAUEN. Han kommer oxå att sluta ett militärfördrag med VITRYSSLAND för att kunna angripa UKRAINA norrifrån. Så länge PUTIN inte möts av vapenmakt kommer han att fortsätta.

    • ano

      Det återstår att se hur fortsättningen kommer skrida. Vad gäller Ukraina så finns det en mängd dimensioner och variabler på den konflikten vilka enligt kombinatorikens lagar ger ett stort antal möjliga utvecklingsvektorer. Det gäller att se upp för tunnelseende. Om konfliktens bakgrund, alla inblandades intressen: både inhemska sådana, grannländernas intressen, stormaktsintressen, geopolitik… och huvudlinjer i mest troliga utvecklingslinjer skulle det gå att skriva en uppsats om. Ingen svartvit karta kan beskriva verkligheten till fullo.

      Själv tror jag att du har fel gällande Baltikum, ingen vits att söka konflikt med USA när man är underlägsen, speciellt gällande konventionella medel. Snarare är Ryssland ganska desperata efter strategisk allians med Europa. Att det blev som det blev i Ukraina, dvs att väpnad makt kom till användning betraktas knappast som en vinst av ryssarna. Resultatet har bara inte blivit en fullständig katastrof – än så länge kan tilläggas!

      Om läget i Ukraina stabiliseras är nästa oroshärd snarare Vitryssland. Någon slags orange revolution som urartar till inbördeskrig liknande den i Syrien.

  • Göran Frisk

    ANO, du pekar på det som inte är någon vits för Pampen Putin. För min del tror jag han är på framryckning så länge han inte möter motstånd. För mig verkar det tydligt att hans ambition är att ta tillbaka alla stater som ingick i Sovjetunionen. I denna ingick såväl de baltiska staterna som Vit-Ryssland bland andra. Hur Putin resonerar undandrar sig mina kunskaper. Vi , svenskar, som har ett svagt försvar och inte är med i NATO måste vara så vaksamma kloka som vi kan. I denna process är Krigsvetenskapsakademien och dess debattfora mycket viktig.

    • Rettaw

      Sverige har aldrig varit en del av Ryssland eller Sovejetunionen, så att vi är inte territoriellt hotade av Putin enligt din analys.

  • Lennart Berntson

    ”Putin på framryckning så länge han inte möter motstånd”. (Göran Frisk). I så fall skulle väl inte bara Krim utan långt större delar av (östra) Ukraina vara i ryska händer f n, då ännu inget verkligt motstånd varit för handen. Frågan är vilka Putins strategiska mål är i f t Baltikum/Östersjöområdet. A. Makt/viljedominans genom territoriella (åter)erövringar? B. Eller samma dominans som följd av anpassning/eftergifter från staterna i väster – p g a fruktan och svaghet?
    Glöm inte att SÖ av Krim har skett i en situation där EU befinner sig i fortsatt finansiell kris och i fortsatt nedrustning. Glöm inte heller att USA nu prioriterat Asien, där Kina nyligen utvidgade sin kontrollzon i Sydkinesiska sjön. Militär konfrontation i Öst/Centraleuropa och Baltikum ligger inte inom USA:s intressehorisont f n. Precis som Nato har signalerat att Sverige i en kris kan tvingas klara sig på egen hand, så har USA signalerat – med Asiendoktrinen – att Natos Europadel får klara sig på egen hand

  • Göran Frisk

    Lennart Berntsson , du ökar våra kunskaper. Därför behöver Sverige avsevärt förstärka sitt försvar. Rysslands grannländer måste oxå göra så. EUs velande är dystert att se men vi måste lita på oss själva. En NATO-anslutning är bra och skapar åtminstone en tröskel tillsammans med NATO-stater i vårt närområde, Polen, Baltikum och våra nordiska vänner inklusive Finland.