≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

”Now those border countries that are outside of NATO, what we can do is what we are doing with Ukraine, which is trying to make sure there is sufficient international pressure and a spotlight shine on the situation in some of these countries and that we are also doing everything we can to bolster their economies and to make sure that through various diplomatic and economic initiatives that they feel supported and that they know that we stand by them. But when it comes to a potential military response, that is defined by NATO membership and that is what NATO is about.”

Orden är från president Obamas presskonferens igår under dennes besök i Holland.

En tolkning av ovanstående kan vara att tydligare än så kan inte svenska folket få veta att om vi skulle bli indragna i en väpnad konflikt, så kommer vi inte få militärt stöd av USA. En annan tolkning är att svaret handlade om före detta Sovjetrepubliker som inte är medlemmar i NATO och att amerikanska åtgärder bestäms i rådande läge i övriga områden beroende på vad som står på spel.

Oaktat vilket, så är budskapet tvekan och svaghet. Det är så det kommer att uppfattas i de flesta relevanta huvudstäderna. I Moskva fortsätter man sin profilering av den amerikanske presidentens attityder och beteenden för att försöka värdera vilket handlingsutrymme man har framgent. För svensk del måste vi lägga in ett litet frågetecken för de amerikanska avsikterna att gripa in militärt i regionen i alla lägen, så länge det inte rör en direkt attack mot NATO-medlemmar.

Till detta ska läggas det budgetförslag som lagts för det amerikanska försvaret. I presentationen för flottans budget (s. 11) de kommande åren ser jag flera oroande tecken när det gäller den militära förmågan att ingripa mot aggression.

I tabellen kan vi läsa ut att TACTOM (Tomahawkrobotar) inte kommer att anskaffas från 2016. Eftersom USA i medeltal förbrukar ett hundratal varje år, så innebär det att förråden kommer att avta. Inte så att de tar slut, men med allt färre blir det allt kärvare prioriteringar för insatser. Detta innebär att oddsen ökar för att en skjuten robot avlossas för direkt svenska intressen. Till saken hör att den tänkta ersättaren plågas med starka förseningar och misslyckanden, och kommer inte finnas på många år.

Liknande förhållanden gäller även för Hellfirerobotar som bland annat används på fjärrstyrda farkoster (UAV). Anskaffningen av dessa för flottan avslutas redan i år.

Detta innebär att den amerikanska flottans styrkeprojektion kommer att allt mer reduceras när det gäller fjärrinsatser med konventionella robotar. Förmågan till distanskrigföring nedgår alltså, vilket ställer ökade krav på att komma närmare motståndaren eller att exponera personal. I ökad grad måste man alltså förlita sig på attackanfall med flyg etcetera. Detta kommer att öka risken och därmed försvåra besluten att sätta in militära medel som en generalisering.

Detta ska också bedömas i kontexten vilket stöd den amerikanska befolkningen ger militär inblandning. Jag har i flera inlägg försökt att visa att det amerikanska folket drar sig tillbaka från världen mentalt och för närvarande är det mellan 60-65 % som anser att USA inte ens ska skicka militär materiel till Ukraina.

En avvaktande befolkning, en president som följer den strömningen och ett militärt instrument vars styrka nu filas ned innebär ett större ansvar för ett Europa som tappat drastiskt i militär styrka. Vi kan förstås ha ett helt nytt politiskt läge om ett år beroende på händelseutvecklingen, men för Försvarsberedningen måste denna typ av trender vägas in i den säkerhetspolitiska justering som man arbetar med.

…………….

Det gäller också för de styrande att samtidigt också förbereda sig för ett eventuellt nästa steg i den akuta krisen. Vi har under de senaste veckorna kunnat se att Väst något har förstärkt sin militära närvaro i öster. AWACS-plan patrullerar luftrummet i anslutning till västra Ukraina, Storbritannien har en E-3D i samma område. Stridsflyg har flyttats fram till Baltikum och Polen. Polen har också kallat in 7 000 reservister för övningar. Sedan förra året en ny rutin med krigsförbandsövningar, men ändå värt att notera.

Om/när krisen förvärras, så kommer Väst att trappa upp sin beredskap mera tydligt. Det kommer att innebära att ytterligare resurser kommer att flyttas fram och att underättelse- och övningsverksamhet ytterligare kommer att öka i vårt närområde.

Blickarna kommer då också att vändas mot Sverige och noga utforska vad vi gör och vad vi inte gör. Det är nu vi har tid att tänka efter vad vi gör i ett sådant läge.

En falang kommer hävda att det inte finns något hot mot Sverige och att vi därför inte bör öka spänningen i området genom ökad svensk beredskap. Den andra falangen kommer att förorda att vi använder våra militära resurser som ett instrument för politiska vilja. Vi måste signalera att vi tar saker på allvar och inte faller utanför ramen.

(Ett litet tecken på att åtminstone någon tänker i dessa banor är beskedet att Försvarsminister Karin Enström åker till Gotland i morgon. Jag menar inte att statsrådet är en militär förmågeökning eller beredskapshöjning, utan att hon visar i handling att hon anser att Gotland är viktigt, och att hon åker dit för att informera sig om läget och känna av stämmningar.

I Försvarsbeslutet 2004 gjorde socialdemokraterna det stora misstaget att lägga ned Gotlands garnison, men nu börjar tiden rinna ut för alliansen att kritisera åtgärden, eftersom man inte rättat till detta. Jag hoppas att försvarsministern tänker större tankar och ser den militära alternativkostnaden att göra en överskeppning som kan uppfattas som en eskalation, och som dessutom ska operera utan infrastruktur på ön.

Eftersom det inte finns en tjänstgöringsplikt i fred, så behöver ju inga stora logementsbyggnader byggas utan det är ju framför allt förråd, depåer och vårdanläggningar som behövs.)

Jag tillhör den senare falangen och menar att vi måste göra avvägda öppna och dolda beredskapshöjningar om omvärlden ökar aktiviteterna i regionen, om inte redan nu. Det kan vara allt ifrån spaningsföretag till övningar och höjd stabsberedskap. Andra åtgärder kan vara att lägga beställningar på reservmateriel, robotar och ammunition.

Alternativet att inte göra någonting är en överhängande risk att bli uppfattad som svag; av folket, partners och Ryssland. När statsmakterna bestämmer sig underlättar det om man inte ser sig själv i isolering, och inte själv gör något i isolering.

Det är nu den bästa metoden är att göra något tillsammans med andra. Det stärker de gemensamma intressena och ökar den militära förmågan. En ytterligare finsk-svensk marinövning än den annonserade i maj, dit andra bjuds in för övning i sjöfartsskydd skulle kunna vara ett exempel på aktiviteter som ger effekt med avvägd profil.

Detta måste också kompletteras med andra åtgärder som stödjer beredskapsförändringar som att ge ekonomiska tillskott riktade mot övningsverksamhet och att upphäva regeringsbeslut 5 som tar mycket energi på förbanden.

På den ryska sidan agerar man samtidigt på kort och lång sikt. För närvarande pågår bland annat stora övningar med luftstridskrafter i närheten av Finland med bland annat fyra jaktflygsregementen och avancerade övningar med attackanfall mot markmål i mörker med stridsfältsbelysning.

Och nyligen kom beskedet att Ryssland flyttar tillbaka till den helikopterbas man lämnade för några år sedan i Alakurtti. Basen som ligger nära den finska gränsen ska nu husera ett signalspaningsregemente.

Dilemmat med skeendet i Ukraina är förutom den militära aggressionen att upprustningsprogrammet kvarstår. I år tillkommer exempelvis 40 nya örlogsfartyg för att ta ett exempel. Om detta får fortsätta, så kommer Ryssland ha en betydande militär makt redan 2018 – 2020 som ger ett helt annat utrymme att agera. Det är det som Försvarsberedningen måste förhålla sig till. Politisk vilja att använda militärt våld och en starkt ökande militär förmåga.

Ryssland kan naturligtvis implodera beroende på vad som händer de närmaste åren och det ryska folket kan få möjlighet att välja en annan väg. Det hoppas jag också.

Men hopp är ingen strategi.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Tobias

    Självfallet hoppas jag att Ryssland också får ett demokratiskt styre och en ny ledare som inte är tillnärmelsevis så aggressiv som Putin är.
    Men, jag hoppas verkligen inte att Ryssland impolderar, det vore extremt farligt nu och sen. Se bara på hur Sovjet kollapsade och hur bristfälliga alla system blev då.
    Kärnvapenubåtar som brann och sjönk.
    Nästa gång kan det bli total anarki då mängder med ryssar växt upp i blandsystem med både kommunism och kapitalism.

    Det Sverige borde göra, i mina ögon, förutom de beredskapshöjade åtgärder du nämner är att snarast med ett parlamentariskt beslut ingå försvarsallians med Finland. Vi kan därefter hålla en folkomröstning om fortsatt finskt samarbete eller Natoanslutning.
    Vi kan inte fortsätta stå alliansfria eftersom alla andra tillhör det västliga försvarssamarbetet eller det ryska. De som inte tillhör något blir en bricka i spelet som alltför lätt införlivas med endera sida. Jag väljer den demokratiska sidan som Natosamarbetet är.

  • Per Tengblad

    Trots att vårt førvæntade ”skydd” minskar ær det befriande att NATO ær så tydligt vad gæller sina åtaganden och førpliktelser.

    Det går inte længre før svenska politiker att hævda internationell solidaritet och hjælp som skydd før en møjlig aggresjon. Det ær helt klart att det endast ær egenintresset och formella avtal som styr NATO.

    Att i tid bemanna Gotland ser mot denna bakgrund ut som en høgst rimlig førsiktighetsåtgærd. Att omedelbart børja rullera in førband så att vi har en nærvaro ær viktigt. Den långsiktiga løsningen tar naturligtvis tid, men att nærvara med enheter ur existerande førband førefaller fullt møjligt.

    Per Tengblad

  • Bo Hugemark

    Tyvärr har Obama liksom många andra fått det här med strategi om bakfoten. NATO har ju kommit till för att tydligt avskräcka från aggression mot medlemsländerna. Det innebär inte att man inte kan bistå utomstående också. Kosovo är ett exempel.

    Men nu är det tyvärr som det är, och det är bara att vänta på nästa fait accompli.

    Ett memento för de allianslösa.

  • Magnus Redin

    Jag hoppas att den Ryska ekonomin inte imploderar. Det ger många individuella tragedier och en rysk roulette om vem som får grepp om den militära förmågan.

    Dock behöver de politisk förnyelse och mindre korruption.

  • Magnus Redin

    Tobias, om en försvarsallians med Finland skall fungera riktigt bra behöver vi ha så lika grundprinciper som möjligt för hur försvaret fungerar. Det är då olyckligt att vi slutade använda oss av värnplikt.

    Det kan vara så att en storlekstillväxt av försvaret i praktiken är omöjlig utan plikttjänstgöring för att fylla de många enkla befattningarna och via den värva frivilliga kontrakt för avancerade befattningar och utlandstjänst. Är det så kan det underlätta samarbetet genom att vi blir mera lika i grunden och all vår kvalificerade personal tveklöst kan beordras att strida i Finland.

    En annan fördel med att göra oss mera lika är att rationalisera lednings, taktikutvecklings och teknikutvecklingskompetens. Tex flyg och ubåtar för Sverige och armestrid och kustflotta för Finland.

  • ”Detta innebär att oddsen ökar för att en skjuten robot avlossas för direkt svenska intressen.”

    Du menar väl tvärtom?

    En sak är säker, ju hetare Östersjön, Sverige och Gotland blir, desto större sannolikhet att Nato kommer att förvägra oss Natomedlemskap.

    Roger Klang

  • Sven Hugosson

    Jag förstår inte hur någon kan tro att vi hinner ”bemanna” Gotland för att motverka / slå en taktisk kupp mot ön. Gamla ”Guten” förutsatte sedvanlig krisökning och observerbar uppladdning hps Fi, som i handboken där Fi var röd och kom från höger. Tydligen har ryssarna lärt sig att hålla tyst med vad de gör, tills förbanden börjar rulla. Helikoptrar användes på Krim på samma sätt som de skulle kunna flyga in på Gotland. Vem har vi som skjuter på dem? Hur lång tid tar Lv för att gruppera om från Halmstad?

    Inte heller förstår jag varför Sverige skulle bli förvägrad medlemskap i NATO om /när Östersjön och Gotland blir strategiskt hetare? Om hettan skulle öka framstår rimligtvis Gotland som en möjlig svalkande stödjepunkt för både flyg- och marinförband. Skulle NATO säga ”fritt fram, ta Gotland” till Ryssland?

    • @Sven Hugosson:

      De kommer inte att riskera krig för andra än cementerade medlemsländer i en eskalerande situation. Det enda som kan rädda vårt Nato-medlemskap i det läget är det faktum att de behöver använda sig av vårt territorium, hamnar, flygplatser, infrastruktur, öar och luftrum för att skydda de baltiska Nato-medlemmarna genom att flexa musklerna. Det finns en massa om och men med det resonemanget att Nato skulle kunna eller hinna göra något för Baltikum. Men man måste utgå ifrån att de kan det, annars kan man lika gärna lägga ned.

      Roger

  • Norrlanda

    Ang. Gotland så besökte Fömin Gotland idag och lät meddela att någon militär närvaro varken i form av soldater eller förhandslagring av mtrl på ön kunde komma på tal.
    Däremot talade hon om nya ubåtar. Är det med dessa som trupp, förnödenheter och övrig logistik ska fraktas till Gotland?

    • @Norrlanda. Ja, det var en klar besvikelse.

      • Norrlanda

        Den svenska hållningen (från Fömin och ÖB) får mig att tänka på tvisten om gränsdragningen i Östersjön (den s.k. vita zonen) mellan åren 1969-1988 där dåvarande Sovjetunionen inte vill räkna Gotland som svenskt territorium.
        När den s.k. mittlinjen skulle fastställas så ville man alltså att den skulle dras mellan det svenska och sovjetiska fastlandet. Efter en del svenska eftergifter så fastställdes dock gränsdragningen i januari 1988. Dåvarande statsminister Ingvar meddelade i tv att Sverige fått ”sätta klackarna i backen” när avtalet skulle undertecknas.
        Idag upplever jag att det är Sverige som inte vill räkna in Gotland i eget territorium.

  • Per Tengblad

    Den positiva tolkningen av Førsvarsministerns uttalanden på Gotland om Gotland ær nog att fram till dess att partierna pratat sig samman medio maj kommer ingen ansvarig politiker sæga något substansiellt i førsvarsfrågan. Det gæller såvæl Gotland som Sverige. Alla uttalanden som kan førsvåra førhandlingar i utskottet læggs på is.

    Bildts ubåtar ær nog det enda som ær ofarligt att prata om før hær gæller det industri- inte førsvarspolitik. Psykkriget mot tyskarna om ubåtar ær i full gång.

    Så jag ær førtrøstansfull, det blir militær nærvaro på Gotland redan i høst!
    Per Tengblad

  • Lynx Lynx

    Betr Gotland;
    Vad man kan göra redan nästa vecka, är att skicka över delar av våra jägar- och säkerhetsförband för rek och spaning för att skaffa en bild av normaltillståndet på ön.
    Dessa delar skall över tid omväxlande bedriva denna verksamhet.
    Övningar med Hv kan ingå. Andra övningar där enheter ur SF kan agera B-styrka.
    Detta är vad regeringen borde besluta om på torsdagens möte!

    • Lynx Lynx

      ( Verksamheten behöver inte nödvändigtvis ske i m/90)