≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Idag har Försvarsmakten rapporterat till regeringen om utvecklingen sedan inriktningsbeslutet och prognos inför framtiden enligt uppdraget i regeringsbeslut 7 från i höstas. Samtidigt har myndigheten också lämnat in sitt budgetunderlag för 2014-2016, där underfinansieringen blir tydlig. Budgetunderlaget kommer jag att kommentera senare.

Upptakten till dagens besked har varit långvarig. För drygt ett år sedan luftade ÖB för första gången att uppgifter och resurser inte hänger ihop på sikt. Det följdes sedan av ett utspel i Almedalen att situationen skulle kräva nedläggning av en hel försvarsgren. Eftersom beslut om vidareutveckling av Gripen låg i beslutsläge var det armén eller marinen det skulle kunna gälla. Regeringen uppdrog därför åt Försvarsmakten att visa hur kostnadsutvecklingen sett ut, hur den förväntas utveckla sig mot 2019 och vad myndigheten ser att den kan göra för att rationalisera verksamheten ytterligare. ÖB avslöjade sedan resultat ur Försvarsmaktens hemliga spel, som senare ledde fram till en högljudd, och ofta överdriven debatt om Försvarsmaktens eventuella (o)förmåga och hot från Ryssland. Det senare kunde vi se prov på i gårdagens Aktuellt, där ryssar intervjuades på gatan om de ville anfalla Sverige. Det är svårt även för kvalitetsorgan som SVT att hålla isär det obefintliga hotet idag och konsekvenserna om 10-15 år av våldsamma upprustningsambitioner.

Det finns inget militärt hot mot Sverige idag. Vårt närområde är stabilt och fredligt. Vi måste också komma ihåg att det finns mycket med försvaret som fungerar bra. Våra insatser i Kosovo, Tchad, Afghanistan och Libyen visar detta entydigt. Vi har kvalificerade förband i form av ubåtar, stridsflyg och specialförband för att nämna några. Det vi diskuterar är den långsiktiga situationen, där USA är lite mindre intresserade av den här delen av världen, där Europa har stora demografiska utmaningar och Ryssland försöker återta sitt inflytande i världen. På så sätt påminner diskussionen om klimatfrågan, där det är svårt att konkretisera och finna acceptens på vad dessa trender innebär.

I denna osäkerhet ska en ny svensk krigsmakt formas. Den har tre stora utmaningar. Den har bytt personalförsörjningssystem och materielförsörjningsstrategi samtidigt, den har inte tillräckligt med pengar och den är utformad mot en framtid som inte fanns 2009.

Det är otvetydigt den militära ledningen som har drivit frågan om byte av personalförsörjningssystem med sådan framgång att självaste statsrådet Tolgfors lyckades tro att det skulle bli billigare än det gamla systemet. En toppklubb i allsvenskan som vill etablera sig i Champions League skulle tvingas till ökade personalkostnader för truppen. Vi försökte göra ett liknande konststycke i reellt ekonomisk svagt utförslut.

Planen som lämnades in till regeringen i januari 2009 var underfinansierad från början, både materiellt och personellt. I Högkvareteret flyttades det ena materielsystemet efter det andra bortom 2019 för att planen skulle se bättre ut. Vem orkar ta in och ta ansvar för flottans yttstridsfunktion om ett decennium? Regeringen har också bidragit genom att låta bli att ta ett antal beslut om materiel som sedan fått skjutas till nästkommande år samtidigt som finansdepartementet lagt beslag på det uppkomna överskottet. Att myndigheten klarat sin budget hittills har sin förklaring i att organisationen är långt ifrån upprättad, än mindre övad i sammansatta förband och styrkor.

Men, det är till syveende och sist ett politiskt ansvar att landets krigsmakt utformas som statsmakterna beslutat. Olika regeringar har exempelvis fortsatt med tunneln i Hallandsåsen för att uppfylla tidigare utfästelser, trots skenande kostnader och för ett syfte som beskrivs att förkorta restiden i minuter – inte att verka krigsavhållande. Alla underlag som kommer in måste granskas och ifrågasättas för att nå ökad säkerhet i beslutet. Samtidigt är det helt orealistiskt att Sverige skulle kunna hålla sig med styrkor som ens påminner om den sammansättning vi hade för 25 år sedan. Inte ens de europeiska stormakterna klarar av att ha full bredd på sina förmågor, så hur skulle vi klara av det? I synnerhet när vi har en andel kring 1,1 % av BNP avdelat för försvaret.

Detta utgångsläge ska sedan ställas i proportion till hur omvärlden utvecklas. Här får vi avvakta Försvarsberedningen som ska beskriva sina slutsatser i sommar. Om vi tittar mot baslinjen i form av de förra beredningsrapporterna, så följer Ryssland inte CFE-avtalet längre. Detta avtal beskrevs i förra rapporten som centralt för europeisk säkerhet. Det är inte utan man undrar vad som ska behövas för att den politiska nivån ska reagera, och ett av problemen är också att regeringen ger en bild av att inte vilja lyssna in människors oro kring försvarsfrågan. Det skruvar upp tonläget i debatten och driver deltagarna från varandra, inte helt olikt en destruktiv parrelation. Konsekvenserna av diskussionerna kring vår försvarsförmåga är att vi nu förlöjligas i rysk TV på bästa sändningstid.

Så ser bakgrunden ut til den rapport som Försvarsmakten lämnade in idag. Försvarsministern var först ut i Dagens Industri, där hon slår fast att en utgångspunkt för den fortsatta diskussionen är att Försvarsmakten håller sig till de ramar som statsmakterna satt. Försvarsmakten uttalar sig via vikarierande ÖB, Jan Salestrand, och säger att redovisningen idag visar att Försvarsmakten behöver förändrade uppgifter och/eller ökat anslag. Positionerna är alltså oförändrade i sak.

Spelet är högt. Försvarsmakten riskerar att sätta en bild av en verksamhet i djup kris, medan regeringen på sikt kan riskera trovärdighet när det gäller att sörja för allmänintresset. Det är vår försvarsvilja som står på spel, den mest värdefulla tillgång vi har.

Som vanligt blir det landets kaptener och sjömän som får bära bördan av den ömsesidiga misstro som tycks finnas mellan den politiska och militära ledningen. Det är dessa som ska bära de militära kunskaperna vidare genom generationer, och de behöver vi vara rädda om. De behöver framtidstro, klara uppgifter och administrativt stöd som gör att de kan öva med sina förband. I mina mest dystra stunder undrar jag om inte elementkaffet på F 17 i själva verket var en försvarspoltisk installation signerad Anna Odell.

Comments on this entry are closed.

  • Bra!
    Viktigt!
    Men är inte hela den nuvarande försvarspolitiken en installation signerad Anna Odell?
    Mvh,
    Lars

    • Per A.

      En sådan skulle vara kortare, mer begriplig och mindre tragisk.
      Och betydligt billigare…

      När blev dadaism en militär doktrin?

  • ”Spelet är högt. Försvarsmakten riskerar att sätta en bild av en verksamhet i djup kris, medan regeringen på sikt kan riskera trovärdighet när det gäller att sörja för allmänintresset. Det är vår försvarsvilja som står på spel, den mest värdefulla tillgång vi har.”

    ”…rapporterar att förtroendet för Reinfeldt ökat till 54 procent i februari jämfört med 50 procent i oktober 2012. Han åtnjuter därmed det högsta förtroendet bland samtliga nio partiledare/språkrör som Ipsos frågat drygt 1 400 personer om.”

    http://www.moderat.se/nyhetsartikel/hogt-fortroende-reinfeldt

    Inte endast Enström, men även Medelsvensson är uppenbarligen ganska nöjd med läget. Den dag ovanstående förändras, och väljarna faktiskt bryr sig om vad våra politiker gör med försvaret, den dagen kommer Nya Moderaterna förändra sin politik.

  • Riktigt bra skrivet Johan! Hatten av.

  • Per Tengblad

    Är inte huvudproblemet med goda och sakliga inlägg som ”Scener ur ett äktenskap” och B Pellnäs ” Ett försvar inriktat mot 2020″ att de är helt orealistiska ur ett praktiskt politiskt perspektiv. Det finns ringa intresse i valmanskåren och därmed hos politikerna. Detta mycket beroende av att debatten sker bland oss redan frälsta och att ingen tar på sig ansvaret att ex. förklara vårt lands folkrättsliga ansvar att hävda territoriet och därmed också förmå skydda ex. ryska intressen som North-stream.

    Sex brigader, oavsett hur nödvändiga, blir mot den bakgrunden en utopi är det inte istället bättre att snarast försöka identifiera de största luckorna och börja täta dessa i parlamentariskt samförstånd.

    Den omedelbara utmaningen är att säkra Gotland innan det blir en ”provokation” att försöka. Om detta sedan innebär Patriot-robotar, sjömålsrobotar och en mek-utbildningsbataljon plus förstärkt hemvärn, det vet andra bättre än jag, men vi kan inte vänta med Gotland till vi har en ny försvarspolitik.

    • Per Tengblad mars 3
      Ja, Per, det tror jag ochså: Krigsartisterna (dom som bara har svarta färger på paletten) defamerar regeringen, i egenintresse, och svenska folket (representerade av regeringen!) vänder sig bort och `försvarsdebatten` degraderar sig själv till irrelevans och kverulans.
      Men i frågan om Gotland förstår jag inte vad Du menar. Varför skulle någon behöva `sitta på` Gotland för att anfalla eller försvara gasledningen eller Ryssland? Och för vem och hur skulle en uppbyggnad av Gotlands försvar verka `provocerande`? Nu eller 2025.

      • Per Tengblad

        Svar till Åke Eckervall.
        Om världen vore styrd av logik och obalanser aldrig utnyttjas i dunkla syften så vore behovet att ”sitta” på Gotland begränsat. Men nu är det knappast så.

        Vi har de facto en folkrättslig förpliktelse att hävda vårt territorium. Det innefattar även reell förmåga att göra detta

        Att leda i bevis att vi skulle behöva hjälp att skydda vårt territorium kring Gotland är inte svårt för någon med intresse av att utvidga sitt intresseområde. Övriga Östersjöstater har rätt att under skydd kunna segla genom vår del av Öresund eller att ha skydd för installationer på vårt territorium eller vår intresseson även i skymningsläge eller konflikt.

        Att detta kan vara svårt för oss att garantera med dagens resurser är ingen överdrift.

        Beträffande ”provokationen” så finns det uttalanden i vår närmiljö mot ex Finland som visar hur extremt små insatser, ex. mindre militärövningar, inköp av intelligenta missiler etc. som kan betecknas som ”provocerande”. Ett återtagande av försvarsförmågan på Gotland skulle säkert vara frestande att använda som bevis på svensk aggression av samma skäl som ex. Polens anskaffande av avancerat luftvärn.

        • Betr. Per Tengblad mars 5
          Den legala aspekten är jag inte kvalificerad att diskutera.
          Jag är mer intresserad av direkt aggression med motivet att använda territoriet och – eller dess resurser; inte för att `bestraffa` vår olydnad mot `lagliga` förpliktelser.
          Och då kvarstår frågan: Vad ska man använda Gotland till?
          Om någon vill förstöra eller försvara gasledningen eller störa sjötrafiken vore det väl en föga smart och onödig extraansträngning att ochså ta på sig försvaret av Gotland?

  • Bo Pellnäs krönika
    Hur ska Pellnäs-försvaret kunna förhindra att de ”40 flygfälten” används ; eller att vi lamslås genom att elnätet slås ut och livsmedelsförsörjningen stoppas m m ? OK, han antydde något om Hemvärnet. Men inte att dess roll bör att vara mycket mer omfattande i morrondagens krig, där förflyttnngar av förband och användning av JAS lätt kan stoppas med hjälp av drönare.
    Vi behöver inte ett försvar som springer mot en finde som har landsatts!
    Vi behöver ett som gör att han inte landsätts!
    Det kan säkert lösas billigare med en modern variant av Sven Skölds `sega gubbar` och en liten bit Pellnäs!
    Bo, Du bjur in Din kompisar till Operakällaren, på brakmiddag, med 500 kronor på fickan. När Du borde bjuda på ärtsoppa hemma i köket. Dom, som kommer, tar gärna med punchen själva.