≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

Ryssland har sammankallat FN:s Säkerhetsrådet med anledning av den humanitära situationen i sydöstra Ukraina. Igår uttalade det ryska utrikesdepartemetet:

”The Kiev authorities instigated by their western sponsors are carrying out a punitive operation killing and wounding civilians and destroying civilian infrastructure. A humanitarian situation in the region is getting worse.”

Det är otvivelaktigt en dålig humanitär situation i den delen av Ukraina. UNHCR uppger att 730 000 människor flytt till Ryssland och att 117 000 är internflyktingar. Läget är upplagt för att Ryssland ska föreslå ”fredsbevarande trupper” för att skydda civilbefolkningen, trots att landet bär ansvaret som anstiftare för det krig som pågår i landet genom att stödja separatisterna med vapen, underrättelsepersonal och pengar.

Det går också att fråga sig om det inte finns andra ömmande fall som Ryssland också kunde sammankalla Säkerhetsrådet för: Syrien (9 milj flyktingar/170 000 döda), DRC, CAR, Mali, Libyen, Sydsudan, Gaza och Irak för att ta de värsta exemplen.

Det är omöjligt att se ett sådant förslag gå igenom säkerhetsrådet, om man lägger det. Det finns ändå två saker att notera. Det ena är hur Kina kommer att agera. I våra egna medier framställdes omröstningen i FN:s generalförsamling om annekteringen av Krim som en förlust för Ryssland, men var i själva verket en seger för Putin menar jag. Brasilien, Indien, Kina och Sydafrika avstod från att rösta emot Ryssland. Samma länder som under fotbolls-VM annonserade en egen utvecklingsbank för att konkurrera med Världsbanken och Internationella Valutafonden som illustration på att den ekonomiska makten nu flyttar österut med hög fart.

Samma Kina som Vladimir Putin för ett par månader sedan kom överens om ett 30-årigt energiavtal. Är det någon som tror att kineserna kommer att överge sin affärspartner och riskera ett instabilt Ryssland på kort sikt som kan äventyra de egna energileveranserna? Kina kommer inte rösta emot ett ryskt förslag om ”fredsbevarande” trupper till Ukraina.

Den andra noten rör den ryska argumentationen som med stor säkerhet kommer att handla om principen Responsibility to Protect (R2P) i allmänhet och Kosovo i synnerhet. Även om fallen inte är jämförbara, så bjuder Kosovo på ett politiskt fikonlöv i form av att NATO agerade utanför Säkerhetsrådet och därmed kommer vi få se psykologiska operationer på nätet för att övertyga omvärlden att NATO är kålsupare. På så sätt kan man skaffa sig en slags legitimitet för sina interna och externa supportrar att gå in i Ukraina utan stöd av Säkerhetsrådet.

Militärt har Ryssland positionerat upp till 40 000 soldater i närheten av Ukraina, eventuella styrkor i Vitryssland oräknade. Förberedelser för militära operationer har pågått i flera månader. Redan i mars kunde vi se foton på ryska styrkor med den gula symbolen MC på blå botten som utmärker ryska ”fredsbevarande trupper”. En plan B fanns redan då. De senaste dagarna har Ryssland dessutom genomfört intensiva övningar med stridsflyg och attackhelikopterförband i området.

På den ekonomiska sidan har president Putin instruerat regeringen att ta fram kontraåtgärder när det gäller de ekonomiska sanktionerna mot landet. Det har redan luftats förslag om att förbjuda flygbolag från USA och EU att flyga över Sibirien. Helt klart är att Kreml förbereder det ryska folket på hårdare tider.

Eliten är egentligen mest besvärad över bötfällningen i på 50 Mdr USD i den internationella skiljedomstolen i Haag för det kriminella övertagandet av Yukos. Till skillnad från sanktioner kan inte sådana utslag dras tillbaka. Det finns en teoretisk möjlighet till överklagan, men alla kvalificerade bedömare är överens om att det är lönlöst. Här kan man faktiskt ana ett exempel på ryskt spegeltänkande. Regimen är övertygad om att utslaget är politiskt riggat, eftersom det är så man själva gör.

I den ryska krigföringen lägger man stor vikt vid att kontrollera eskalationen för att på så sätt behålla det strategiska initiativet. Det är tydligt att den ryska regimen har blivit påtagligt skickligare de senaste åren, framförallt därför man har gjort stora inbrytningar på informationsarenan och kombinerar detta med ett betydligt skarpare svärd. Ett svärd som bara för ett drygt år sedan härhemma i politiken beskrevs som en ”mycket låg nivå”.

I denna maktutövning ingår det naturligtvis att använda militära förflyttningar och maktdemonstrationer för att utöva tvångsmakt (påtryckningar) mot kontrahenterna så länge som möjligt för att konservera den egna styrkan. Det som talar emot en öppen rysk inmarsch (våldsmakt) är att det är svårt att kontrollera militära äventyr och det är säkert detta som hållt tillbaka den ryska ledningen så här långt. Den ukrainska krigsmaktens framgångar i Donbass och nedskjutningen av MH17 kan däremot ändra kalkylen och utlösa ett nytt och aggressivare beteende från rysk sida.

Det finns emellertid en sak som oroar mig extra mycket och därför gör att jag nu bedömer risken för en introduktion av ryska ”fredsbevarande” trupper som klart förhöjt. Det är de allt oftare publicerade bilderna och vittnesuppgifterna om tortyr av fångar och urskiljningslös beskjutning med främst artilleri i området kring Donetsk och Lugansk.

Mitt intryck är alltså att krigets brutalitet skruvats upp efter nedskjutningen av MH17, om ni jämför med det lugn som var fallet med Krim. Tyvärr finns det också enstaka exempel på att även ukrainska förband inte har uppträtt korrekt, vilket stärker min oro för en upptrappning. Det psykologiska elementet hos de inblandade beslutsfattarna får inte underskattas.

Kanske läge att sammankalla Utrikesnämnden för att diskutera läget i Mellanöstern och Europa? Ljusen kan släckas överallt i Europa – även i detta århundrade.

[Uppdatering 6/8 kl 0820] Ryssland föreslog under mötet i FN:s Säkerhetsråd att ryska humanitära konvojer under Internationella Röda Korsets beskydd skulle sändas in i Ukraina. Rysslands FN-ambassadör Tjurkin framhöll att situationen var särskilt katastrofal i och kring Donetsk och Lugansk.

Vi kryper närmare en öppen konfrontation med detta förslag. Genom att Ryssland som part i konflikten öppnar en humanitär vektor finns alla möjligheter att i nästa steg kräva skydd för denna. Här finns det naturligtvis stor flexibilitet. För närvarande har det brutit ut hårda strider i Donetskområdet. Om de pro-ryska separatisterna förlorar alltför mycket mark alltför snabbt finns det mental beredskap att hoppa över steget med de humanitära konvojerna och skicka trupper direkt för att ”skydda civilbefolkningen”.

Men, helst vill man som jag tidigare framhållit kontrollera förloppet så långt som möjligt. Ryssland kommer göra allt för att porträttera sig som en aktör som reagerar på händelser. Publiken är främst den egna och befolkningarna i BRICS-länderna. Det kan kräva användning av provokationer som överfall på konvojer eller attentat på hemmaplan som tunnelbanesprängningar eller attentat mot politiker och tjänstemän i regionerna närmast Ukraina.

En svårbedömt sidoförlopp är vad som händer med Moldavien och utbrytarrepubliken Transniestr. Moldavien har nu uppmanat de ryska ”fredsbevarande trupperna” där att bege sig hemåt. Samtidigt har de så kallade folkrepublikerna i Donetsk och Lugansk förstärkts av administrativa experter den senaste månaden från just Transniestr. Det talar för att den nuvarande ryska ambitionen är att få till ”frusen konflikt” för att hindra Ukraina från att utveckla en västvänlig politik. [Uppdatering slut]

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Markus

    Hur blev det med den nederländska militärpolis stryka som skulle till där mh17 störtade, blev det aldrig av eller var de bara rykten allt ihop ?

    • @Markus. Jodå, de är i området men har haft svårt att ta sig till nedslagsområdet.

  • Skattebetalaren

    Inte dags att sätta in EUBG för första gången i världshistorien då?
    Vilket/vilka länder ansvarar just nu (140701-141231)?

  • Det skall bli ankdammspolitiskt intressant att se om detta kommer att påverka den svenska politiken under valrörelsen. Det är dock denna ankdamm som jag bor i och jag är ganska så fäst vid den.

  • Claes Henrikson

    Förhoppningsvis låter inte säkerhetsrådets övriga medlemmar Ryssland göra i Ukraina vad man tilläts göra i Georgien, dvs själva sända ”fredsbevarande trupp” till en konflikt där man i verkligheten är en av parterna (dessutom den aggressiva parten).

    • @Claes. Nej, en sådan resolution kommer inte att antas av säkerhetsrådet. Däremot finns det nu en ökad risk att Ryssland går in själva med hänvisning till läget och Kosovo.

  • ”svårt att kontrollera militära äventyr och det är säkert detta som hållt tillbaka den ryska ledningen så här långt”

    Det är Väst som fruktar krig o till varje pris vill skjuta upp det nödvändiga (som under trettiotalet – 55 miljoner döda istället för tusentals 1935/36).

    PUTIN fruktar inte krig, det är bara tålamod o kraftbesparing som håller honom tillbaka. Han vill vinna så mycket som möjligt utan vanligt öppet krig, men när den vägen är stängd finns ingen tvekan om öppet traditionellt krig. Säkert vill han ha krigets frukter utan krigets mödor, vem vill inte det?

    Finns det inte stor anledning att tro att återhållsamheten i första hand beror på stor insikt om hur Väst fungerar (utifrån insikter förvärvade av KGB o kanske med hjälp av tyska? rådgivare)?

    Jmf Israel/Gaza – det är hur kriget presenteras i vänstermedierna i Väst som avgör opinionen.

    PUTIN söker troligen bara med tålamod o så lite vanligt krig som möjligt vinna så mycket som möjligt, så länge det går, för att inte få medierna emot sig.

    Men om medierna vänder sig mot honom har han inte längre något att vinna på återhållsamhet. (MH17 tycks dock inte i grunden ha förändrat de i Väst som sympatiserar med PUTIN)

    PUTIN har alla trumf. Tiden arbetar för honom, han upprustar, Väst nedrustar.
    Väst är svagt, splittrat o obeslutsamt o ser kortsiktigt o ekonomiskt, mer hänsyn till pengar än ovärderliga värden o POTUS är anti-amerikansk o vill inte att USA skall ingripa.

    Dessutom i höst en ny NATO-chef som ännu är ett okänt kort. Inte otänkbart att han är mindre bestämd än nuvarande, mer benägen att kompromissa med PUTIN, vilket gynnar PUTIN.

    Minst två år framöver är mycket gynnsamma för PUTIN. Vilket borde få oss att inse att tiden kan vara kort. Det kan handla om mycket kort tid innan PUTIN känner sig kallad att ta kontroll över Gotland i ”fredssyfte”, eftersom vi inte tar eget ansvar för försvaret av eget territorium.

    Och om två år, en ny POTUS, om denne blir än svagare så får PUTIN ännu mer tid.

    Och BRIC- länderna har en historisk chans att ta över världsherraväldet från USA och Väst.

    Många kommer inse att den sämsta tänkbara världspolisen USA, inte var den allra värsta.

    PUTIN måste stoppas o drivas ut ur Krim o Östra Ukraina för att återställa ordningen i världen. För varje dag som PUTIN får behålla Krim får den nya världsordningen allt djupare o bredare fäste: den starkes rätt.

    Det blir inte ett kallt krig. Det blir ett brinnande inferno, inte en gräns går säker. Den starke kommer med hänvisning till godtycklig historisk händelse hävda gränsförflyttning enligt principen: jag gör det därför att jag kan det. Det är med bibliska termer den laglösa tiden där den Laglöse härskar. Kristendom är alltifrån sina rötter hos Mose det bästa stöd som finns för ett lagstyrt o förutsägbart samhälle. Väst har vänt sig emot själva vaggan och fundamentet för sin egen existens. Om vi inte vänder om kommer vi krossas. Det är en liten tröst att PUTIN till slut kommer störta både sig själv och Ryssland i fördärvet. Vägen dit går över lidande för hela världen. Skall vi stoppa vår tids revanschist i tid eller skall vi genom vår passivitet och pacifism dra över oss o hela världen ett krig som inte går att föreställa sig?

  • ミッコ

    Flygförbud för ryska flygbolag och förbud för ryska fartyg att åka in i svenskt farvatten och dra tillbaka avtalet för gasplattformen utanför gotland

    • Jag antar att vår underrättelsetjänst mätte godstjockleken på gasrören och noterade i vilken ordning de installerades. Med dessa data kan man avgöra hur meningsfullt det blir kapacitetsmässigt att bygga en tryckhöjande pumpstation mitt på ledningen.

      F.ö. borde en sådan ledning byggd utan politiska övertoner ha mellanlandat på Gotland för en praktisk placering av en pumpstation som drivs med billig el. Å andra sidan hade en ledning utan tveksamma politiska ambitioner blivit ännu billigare att bygga och gynnat fler mellanmarknader om den hade byggts genom baltstaterna, Kaliningrad och Polen.

  • Calle-Johan

    Ja, det rycker nog närmare med en inmarsch. Tyvärr. Ryssarna speglar sig i västs stragegier de senaste 20-25 åren. Tyvärr. Destabilisering och specops. Snart kommer även offensiva UAVs (cf hellfire-carriers) in på scenen även från öst. Och oskyldiga människor dör i våndor och plågor som de gjort i århundranden.
    ”You wake from dreams of doom and–for a moment–you know: beyond all the noise and the gestures, the only real thing, love’s calm unwavering flame in the half-light of an early dawn.” Dag Hammarskjöld
    Var finns nu Sveriges röst i denna (Hammarskjöld, Palme, Eliasson) stolta tradition (byggd på en självständig säkerhetspolitik baserad på egen förmåga; vad gäller bristande förmåga och dämed trovärdighet är jag helt enig med JW och andra försvarsbloggare att vi nu utgör ett farligt tomrum)?

    Utan på något sätt vilja försvara Putin-regimen och deras mål och medel så måste det ändå påpekas att de har föreslagit vapenvila och förhandlingar i Libyen (där de gick med på ”flygförbud” som snarast användes till massivt flygunderstöd vid markstrider), Syrien, Ukraina och Gaza. De har även de senaste dygnet tagit emot >400 Ukr desertörer som de har tagit hand om och erbjuder fri lejd tillbaka till sitt hemland (se video på BBCs hemsida). Och, min käre Dagman. om du tycker att svenska medias rapportering är ensidig så kan jag sända dig helt frukansvärda bilder från ”motståndarsidan” på barn (1-5 år) och kvinnor som slitits sönder och dött med frusen skräck i ansiktet när granater, bomber och missiler fallit ner på dem.

    Fred & lugn i natt

  • Hans-ove görtz

    Någon analys av preventiv planering och förberedelser för att störa förnödenhetsförsörjning mm i grannlänen till Ukraina – både till de ryska militära förbanden och civilbefolkningen?

  • Erik Sielaff

    Johan

    Jag delar din analys helt och hållet gällande att en öppen konfrontation är nära.
    Jag tror också att Ryssland inte kommer att få till en FN resolution innehållande mandat där Ryska trupper utgör stommen.
    USA kommer säkerligen att lägga sitt veto mot bakgrund av hur konflikten i Georgien utvecklade sig. Den Ryska framgången i Georgien berodde till största del på att de fredsbevarande styrkorna (CIS PKF) redan fanns positionerade i nyckelterräng. Detta lär aldrig tillåtas av USA.

  • CL

    Det blir ingen rysk ”inmarch” i Ukraina. Det är Nato-propaganda. Primakov var tydlig på den punkten. Jag skulle emellertid helhjärtat stött en rysk fredsoperation i Donetsk och Luhansk om det vore politiskt realiserbart. Situationen i sydöstra Ukraina påminner om Serbiska Krajina på 90-talet när Väst ignorerade de grymheter som begicks av kroatiska paramilitärer. I praktiken är det ändå bara Ryssland som kan garantera sydöstra Ukrainas befolknings säkerhet (som ju skiljer sig från befolkningen i väst).

    • En inmarsch från den part som har ställt till eländet skulle göra mig ytterst orolig.

      Om Ryssland hade önskat en god framtid för de rysktalande och andra medborgare i Ukraina hade de kunnat arbeta politiskt för mindre korruption och ekonomisk utveckling i de rysktalande regionerna. Ryssland använde i stället sin ekonomiska makt till att rabattera råvaror för att försöka styra vinster till dem som de antog var lättledda samarbetspartners. Ett dominansspel där vanliga medborgare är oviktiga spelpjäser och inte det som bygger upp ett rikt och tryggt samhälle.

      • CL

        Krisen började när en nationalistisk revolution ägde rum i Kiev. Något som skapade djup oro hos den ryska och rysktalande befolkningen i öster. Istället för att nå ut politiskt och lugna stämningen valde man istället att inkludera ultranationalister i regeringen och förbjuda ryska språket. Ungefär vid den tidpunkten började öster bedriva sitt egna anti-Majdan. Jag följer både ukrainsk och rysk media och kan säga det med säkerhet. Porosjenko kunde när som helst gått ut och sagt: ”grabbar ni är mina medborgare, jag tänker inte kriga mot er” eller ”jag ska representera er politiskt, kulturellt, socialt, ekonomiskt etc.”. Istället hör jag bara nedsättande termer från Kiev i stil med ”terrorister”, ”moskali”, ”vatniki” och ”koloradobaggar”. Ett jäkligt bra sätt att ena ett splittrat land… några fördömanden från Väst hör jag inte heller.

        • Det anti-ryska språkförslaget vart aldrig något beslut, det fanns mer vett än så.

          Även om du skulle ha rätt är det fortfarande helvetiskt gjort att förse en opposition med vapen och trupp för att förvandla oro till blodig konflikt och det blir ännu värre om man därtill går in öppet med trupp. Att kalla ett sådan inmarsch fredsbevarande är ett hån, fred skulle då vara att alltid följa Putins vilja så han inte blir vred och ser till att folk blir dödade.

          Rysslands statsledning hade kunnat välja andra maktmedel, sådana som är uppbyggliga i stället för destruktiva.

  • CL

    Ja, språklagen stoppades när de såg reaktionen. Men skadan var redan gjord. Alla förstår att när nationalisterna blir starkare kommer dom försöka igen. Glöm inte Majdans etnonationalistiska inslag. Hur ska de ryska regionerna reagera på slagord som ”ära åt hjältarna” (UPA) eller hoppande folkmassor som skriker ”den som inte skuttar är en moskal”?

    Den väpnade dimensionen kom först efter att oppositionen ignorerades i månader (!). Det nybildade nationalgardet (som stod för det anonyma våldet på Majdan) började sprida revolutionen vidare, e.g. ”återställa den konstitutionella ordningen”. Svaret från de protesterande var att ockupera statskontor och polishus. Och från det sistnämnda kom också vapnen. Inte minst med tanke på att många poliser (t.ex. det avskaffade Berkut) bytte sida. Först efter att Kiev deklarerade ”ATO” började Moskva stödja rebellerna. Glöm inte oligarkernas roll. Både Rinat Akhmetov (som började spinna på idén om federalisering) och Kolomojskij har privata arméer.

    Kiev drog igång det hela och det är dom ska avsluta det. Krig vinner man inte med vapen utan i huvudet på folk. I princip är modellen enkel: först krigade östra Ukraina mot västra (Janukovytj vs. Majdan), nu när västra Ukraina tagit makten, är det deras tur att skicka sina krigare österut. För att frågan om avväpning av rebellerna överhuvdtaget skall kunna diskuteras måste Kiev först garantera deras säkerhet, t.ex. att dom inte kommer utsättas för represalier, hämnd och terror. Särskilt dom som stött rebellerna, deras vänner, familj, släkt, anti-Majdan anhängare etc. En avväpning idag är inte möjlig eftersom många helt fruktar för sitt liv. Men försök förklara det för Väst…

    • Och som jag skrev tidigare, även om du har rätt i allt du påstår valde den ryska statsledningen att göra situationen värre. Härifrån ser det ut som om Ryssland skapar en ursäkt för att utvidga sitt territorium.

  • Förlåt, det ser ut som att den ryska statsledningen skapar en ursäkt för att utvidga sitt territorium. Det Ryssland i form av ryssar borde behöva mest är mindre korruption så de får en chans att göra morgondagen lite bättre än dagen, det är så andra nationer rika på råvaror och kunskap har uppnått stark ekonomi och lyckliga medborgare. Ryssland borde ha varit världens rikaste land och kan fortfarande bli rikt.