≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

I fredags kom Försvarsmaktens Årsredovisning för 2013. Jag tänker koncentrera mig på personalförsörjningen som jag belyst tidigare här.

Till att börja med ska Försvarsmakten ha ett stort plus för den omfångsrika personalberättelsen som utgör bilagor till huvuddokumentet. Här finns mycket att ta del av för den intresserade skattebetalaren och den bekymrade medborgaren.

Läsarna vet att jag varit kritisk till Försvarsmaktens rekrytering, och personalberättelsen ändrar inte den. Det finns positiva inslag som rekryteringen till GSS-K som ju ligger över målet. När det gäller denna kategori är det mera i nyttjandet som utmaningarna ligger. Avgångarna har angetts som 14 % tidigare, men vid en närmare studie är det måttet på andelen som tar avsked på egen begäran.

Detta mått visar sig Försvarsmakten ha använt sig av genom hela resan, och det går inte ned över tiden. Så här ser det ut över tiden: 2009 12 % 2010 16 % 2011 13 % 2012 19 % 2013 14 %
Detta ger ungefär 15 % avgångar varje år på egen begäran. Sen tillkommer de som skriver kortare avtal eller går till andra kategorier, vilket i år var ytterligare 5 %. För den som kan kalkylera utbildningseffekter, så blir resultatet illavarslande för samträningsförmågan.

På GMU-sidan redovisar Försvarsmakten ett överintag på 30 % för att kompensera de avgångar som sker från inryckning till dess den enskilde tecknat avtal med Försvarsmakten. Den siffran torde öka ytterligare, om de nuvarande tappen på 41 % under dessa dryga tre månader håller i sig samtidigt som de totala avgångarna på GSS-K etablerar sig kring 20 % nivån och möjligen hälften av dessa till andra kategorier istället (nu 40 % – planerat 80 %).

Det jag vill lyfta med från personalberättelsen är något som sällan diskuteras, nämligen konsekvenserna för möjligheterna att forma krigsdugliga förband som jag var inne på nyss.

I insatsorganisationen är de senaste siffrorna att det ska finnas 16 100 GSS-befattningar i våra fältförband fördelat på 6 600 GSS-K och 9 500 GSS-T. Om vi backar ett par år för att få lite perspektiv, så kan vi se hur utvecklingen ser ut. I personalberättelsen för 2011 anges att det fanns 4 148 GSS-K vid årets utgång, något som matchades med uppfyllnaden av 4 200 interimsavtal för GSS-T (s.20-23).

Inte undra på att dåvarande statsrådet Sten Tolgfors och nuvarande ordföranden i Försvarsberedningen Cecilia Widegren i Svenska Dagbladet mars 2012 slog fast att nu fanns alla politiska beslut på plats. För regeringen stod vallöftet om en insatsorganisation innehållande 50 000 med de nya personalkategorierna på plats 2014 inom räckhåll.

Omvandlingen till riktiga avtal gick emellertid på kryckor, och i personalberättelsen för 2012 kunde vi läsa att det endast fanns 1 582 GSS-T med avtal vid årets utgång. Dessa skulle komplettera de 4 487 GSS-K som fanns vid samma tidpunkt. Nu fanns alltså cirka 6 000 av insatsorganisationens befattningar uppfyllda.

Motsvarande siffror för 2013 blev sedan 5 391 GSS-K och 2 666 GSS-T, vilket innebär att instatsorganisationen bestod av 8 057 GSS av 16 100 möjliga vid nyåret. Hälften av befattningarna bestrids alltså fortfarande av värnpliktiga. Eftersom dessa inte får kallas in förrän vid krig eller krigsfara finns knappt i realiteten samtränade stridsenheter av bataljons storlek.

Från 2014 kommer det att finnas en stående bataljonsstridsgrupp för nationella uppgifter enligt skrivningarna på sidan 5 i personalberättelsen. Nästkommande stridsgrupper blir svårare att sätta upp. Dels innebär ekonomin för 2014 och än mer 2015 att övningsverksamheten blir lidande, dels lever organisationen fortfarande i skuld när det gäller tidigare övningsverksamhet.

Ett av de mest intressanta talen som redovisas är antalet aktivt tjänstgörande i Försvarsmakten. Ett relevant mått och återigen kudos till myndigheten som redovisar detta. Dessa definieras så här (sid. 17):

”Aktiva tjänstgörande är alla kontinuerligt tjänstgörande och de tidvis tjänstgörande som har tjänstgjort under året.”

I tabellen kan vi läsa ut av de 2 666 GSS-T är det 615 som varit inne på tjänstgöring under 2013. Det innebär att över 2 000 GSS-T inte tjänstgjort under 2013, de allra flesta av dem säkerligen inte tidigare år heller. De har alltså inte avlossat ett militärt vapen, än mindre övat i förband.

Aktiva tjänstgörande som bestrider de 16 100 befattningarna är per nyåret alltså 5 391 GSS-K och 615 GSS-T. Det innebär att den aktiva GSS-komponenten är cirka 37,3 % i insatsorganisation 2014 2019 2023.

[Edit] Till detta tillkommer en frånvaro på sammanlagt 11 % för tjänstledighet med eller utan lön enligt sid 36 som den uppmärksamme läsaren Johan H. Granberg påpekade. Åtminstone de 5 % utan lön borde indikera längre studier som skapar minskad förmåga till samträning, och osäkerhet om den enskildes planer. [Slut edit]

En bit från debattartikeln i SvD ovan således:

”…användbara, tillgängliga och flexibla förband redo att göra insats med kort varsel såväl i Sverige som utanför.”

En stående bataljonsstridsgrupp är vad du har att hålla i handen när Ukraina skälver drygt 100 mil härifrån. Bara du inte rör vår kuliss.

Comments on this entry are closed.

  • Staffan Sjödén

    Stockholm söndagen Sexagesima 2014

    Hej!

    Tack för den väl genomförda sammanställningen.

    Staffan Sjödén

  • Sven Hugosson

    Jag är tveksam till att regering och riksdag gör någon allvarlig ansträngning att återskapa ett försvar för Sverige ens om Ryssland invaderar Ukraina (som skedde i Georgien) och annekterar östra delen som autonomt område med lämplig president. Om så sker kan ju den västra delen gå ihop med Litauen och Polen och återbilda det gamla Jagellonska kungadömet från 1400-talet. Jag hoppas att ironiska kommnetarer är acceptabla på denna plats?

  • Vad innebär det att 162 GSS/K har slutat med avgångsorsak ”entledigad tidsbegränsad anställning” med 1,1 års genomsnittlig anställningstid? Tolkar jag det rätt som att dessa haft en tidsbegränsad anställning som GSS under endast 1 eller 2 år?

  • Sumatra

    Sex- eller sextontusen oövade GSS känns inte som någon avgörande militär skillnad. Själva anledningen till övergången till yrkessoldater var ju just möjligheten att sätta upp väl samövade och omedelbart gripbara förband. Det vi ser nu är mest att likna vid militärt självskadebeteende. Med en värnpliktsomgång om 16100 individer så skulle vi haft uppfyllda fältförband – sysselsatta med utbildning och övningar – multiplicerat med antalet användbara tidigare värnpliktsomgångar. Härutöver en kvalificerad avknoppning till t.ex. mobiliserande sjukvårdsförband samt Hemvärn och andra frivilligorganisationer.

    Det är stort fokus på GSS men vi har även en officerskår som becknar igen p.g.a. inställda övningar, reducerad körtid, reducerad flygtid, reducerad gångtid. Vi är nog strax tillbaka till tiden när det erfordrades påskrift av förbandschef för att få ut ammunition till egen pluton. Kanske lite som i Lisa Nilssons gamla slagdänga Himlen runt hörnet, fast inverterat.

    Som du skriver är det intressanta konsekvenserna för möjligheterna att forma krigsdugliga förband. Lättast undan kommer nog flottan, där den höga befälstätheten gör det lättare att leva med några GSS-vakanser ombord, även om inställda övningar givetvis tar tull på krigsdugligheten.

  • Svenne Banan

    ”I tabellen kan vi läsa ut av de 2 666 GSS-T är det 615 som varit inne på tjänstgöring under 2013.”

    Eftersom det viktigaste dessutom varit att kunna redovisa goda siffror har det ju varit ett visst inslag av desperation i rekryteringsprocessen vilket lett till att det är ytterst få som faktiskt är utbildade till den befattning de nu anställts för.

  • Sifforna kring GSS/T:s tjänstgöring var en riktig ögonöppnare för mig. Kanske så har jag varit lite väl hemmablind. För mig som GSS/T innebar året 27 dagar tjänstgöring i formen av två krigsförbandskurser, en KFÖ och ett deltagande med två GRK-plutoner på Höstlöv. I år blir det i storleksordningen 20 dagar. Så att en majoritet inte har haft någon verksamhet hade jag aldrig kunnat inbilla mig. Det hade varit intressant att veta varför det har sett ut så och hur det är fördelat mellan de olika förbanden. Då känns ju ens egen, och 92. artilleribataljons, verksamhet helt plötsligt som betydligt större bidrag.

  • Mikael

    Misstänker att du tolkar ÅR13 fel. Jag tror att 615 GSS/T avser genomsnittliga årsarbetskrafter. Jämför med sidan 30 i samma bilaga. Jämför också med RO så ser du att det borde vara genomsnittliga årsarbetskrafter.

    @ Love
    Det är förmodligen inte du som är hemmablind. Förmodligen är det så att de flesta förband har haft någon form av GSS/T-verksamhet.

    • @Mikael. Jag tolkar texten nedan som att det gäller antalet GSS-T. Användningen av pronomen ”De” menar jag understödjer min tolkning.

      ”I nedanstående tabell ges en överblick av antalet anställda och kontrakterade hemvärnssoldater vid årsskiftet. De som är tidvis tjänstgörande och har varit inne och tjänstgjort benämns som aktiva.”