≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Svenska Dagbladet har annonserat ett större granskningsarbete av försvaret under våren. Första granskande artikeln kom idag och handlade om personalförsörjningen, närmare bestämt hur det går med att rekrytera och behålla soldater och sjömän i det nya systemet.

Resultatet var mycket oroväckande. Siffrorna för 2013 visade att av var 100 inryckta till den Grundläggande Militära Utbildningen (GMU), så tog endast 59 anställning efter dessa tre månader. Försvarsmaktens plan var 85 % vid denna tidpunkt. Avgångarna således närmare tredubblad jämfört med det beslutsunderlag som politiken presenterades med.

Ett år efter inryckning återstod 51 totalt. Detta innebär att hälften är kvar från de som ryckte in. En verklighet inget system överlever i längden. Om jag förstått artikeln rätt, så har tidningen sedan låtit prolongera avhoppet på 14 % det första antällningsåret för att räkna ut hur många som i en sådan modell skulle finnas kvar efter sex år. En sådan beräkning visar att 23 % av dessa skulle fullgöra den tiden som räknades som den genomsnittliga anställningstiden när systemet infördes.

Ett annat sätt att skära beräkningen på är att räkna ut vad den genomsnittliga anställningstiden skulle vara med SvD:s 14 % årliga avgång. Detta blir, om vi undantar de 41 % som försvinner före anställning, lite mindre än fyra år. Detta innebär i sin tur att samträningsfördelen som finns med ett yrkesförsvar försvagas betydligt. Två av åtta i skyttegruppen har ju slutat inom två år och behöver ersättas. I praktiken bildas en ny grupp, eftersom de andra får backa tillbaka i sin kompetensutveckling som grupp.

Detta argument biter dock inte på finansdepartementet som visserligen är kompetent när det gäller ekonomi, men inte försvars- och säkerhetspolitik och än mindre militär utbildning. Därför får vi kasta oss till FOI:s rapport från 2010 som prognosticerade för döva öron att personalförsörjningen var underfinansierad med 1- 1,5 Mdr SEK/år.

På sidan 46 kan vi läsa om vad fördyringar kostar enligt FOI. Jag räknar i exemplet in de som slutar i glappet mellan fullgjord GMU och anställning, något som planen ansatte till noll, i kolumnen för avgång under utbildning.

Detta innebär att ytterligare 26 % till en sammanlagd kostnad av 1170 milj SEK/år ska läggas till ((26 x 15 mnkr/år) + (26 x 30 mnkr/år)). Sedan tillkommer för de extra 9 % som utöver planen bryter anställningsavtalet 1215 milj SEK/år ((9 x 45 mnkr/år) + (9 x 90 mnkr SEK/år). Prognosen är alltså 2385 milj SEK/år utöver offerten som politiken accepterade, om dessa negativa siffror håller i sig. I detta exempel har jag inte med förändringar i den genomsnittliga kontraktstiden enligt FOI, eftersom jag uppfattar att den är en funktion av avgångarna som jag redan räknat.

”Resultatet hittills är sämre än det värsta utfall vi räknade på när systemet infördes”, sa akademikollegan Peter Nordlund (FOI) i dagens SvD.

Ansvariga har förstås en annan bild. – Man kan inte dra så långtgående slutsatser som Svenska Dagbladet gör, säger Jan Salestrand, chef för ledningsstaben på Försvarsmaktens högkvarter till TT.

Generalen Salestrand säger att vi ser en positiv utveckling, vilket inte är lätt att hänga med i. SvD redovisar nämligen att de siffrorna för anställda/inryckande är: 2011 – 69 %, 2012 – 65 %, 2013 – 59 %.

Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren uppehåller sig främst vid att rekryteringen är god med 8 till 10 sökande per plats. Med den definition av rekrytering som statsmakterna gör av ordet rekrytering, så stämmer detta. Men det visar i så fall dessvärre på brister i attraktionskraften, något jag berörde i detta inlägg.

Frågan är vad statsmakterna kommer att göra för att lösa besväret med bemanningen. Besvärande uppgifter gör tyvärr gällande att man gemensamt vill skära i insatsorganisationen (!). Det är inte alltid lätt att hänga med i logiken när det gäller försvarspolitiken, men här kan du läsa vad jag svarade SvD på tidningens fråga om den utvägen, som tydligen några förfäktar.

Comments on this entry are closed.

  • Göran Frisk

    Självkritik är inte politikers bästa gren. Och hkv har mig veterligt aldrig erkänt vare sig misstag eller felräkning.

    Är avgångarna lika stora i Flygvapner och Marinen?

  • Som ytterligare salt på såren är kraftansträngningen att förmå de som hoppar av att söka till Hemvärnet minimal. Därmed går FM helt miste om genomförd utbildning.

  • CS

    Tittar man på SVD:s beräkningar så anger de förvisso att 14% årligen slutar sin anställning i förtid. Jag förmodar att de fått 14% baserat på hela mängden GSS/K. Därmed blir det direkt vilseledande och felaktigt när de tillämpar de siffrorna på en specifik kull i räkneexemplet. För att kunna använda den siffran till någon form av bedömning så saknas två helt avgörande variabler: hur långa är anställningsavtalen och hur många fullföljer dem?

    Det enda rimliga sättet att räkna på är att titta på årliga avgångar av GSS/K oavsett om det är med anledning av förtida avslut eller enligt plan. Först då kan vi jämföra siffror. Hur jag än räknar så får jag det till att det årliga avgångarna ska ligga på mindre än 16,7% per år för att överstiga sex år i genomsnittlig anställningstid. Jag har frågat tidigare och jag gör det igen. Kan du förklarar om och i så fall hur jag missförstått? Jag får inte ihop det.

    • @CS. Gärna. Om vi översätter 16,7 % till 1/6, så får du en 1/6 som stannar ett år, 1/6 som stannar två år, 1/6 som stannar tre år osv. (1/6 x 1) + (1/6 x 2) + (1/6 x 3) + (1/6 x 4) + (1/6 x 5) + (1/6 x 6) = 21/6 = 3,5 år i genomsnitt.

      Om man räknar i serien: Av 100 slutar 1/6 år 1, och av de 5/6 som återstår slutar 1/6 år två, och av de 25/36 som återstår av dem, så slutar 1/6 år tre så blir det ett lite bättre resultat, men inte mycket.

      • CS

        Tackar för utlägget om hur du räknat. Nu förstår jag källan till missförståndet. Jag räknar på ett helt annat sätt.

        Mitt räkneexempel är :
        100 är anställda ett givet år. Av dessa slutar 1/6 samtidigt som lika många rekryteras. Året därpå slutar återigen 1/6 av dessa 100 anställda samtidigt som nyrekrytering ske i samma omfattning. Resultatet blir då att var sjätte år har 100 anställda omsatts. Därav följer att den genomsnittliga anställningstiden har varit sex år. Det är ett helt annorlunda resultat är ditt.

        Nu återstår frågan om vem som räknar på rätt sätt.

        • Räknar ni att en 1/6 av ursprungligt antal rekryterade avgår varje år eller att 1/6 av kvarvarande ursprungligt rekryterande avgår varje år?

          J.K Nilsson

        • Och CS, med de ingångsvärdena kan du inte beräkna en genomsnittlig anställningstid därför att vi inte får veta något om hur länge de som slutar efter år två varit anställda.

          J.K Nilsson

          • CS

            @J.K
            På första frågan är mitt svar inget av dem. Svaret är att jag räknar på den totala mängden anställda GSS/K.

            På fråga två har du helt rätt. Jag förenklade. För att mina siffror ska stämma så ska mätningarna ske under flera års tid och inte under expansionsskede eller vid neddragningar. Mer korrekt hade varit att säga att snittet över tid max får vara 1/6 avgångar på årsbasis.

  • Fd

    Självkritiken ska nog personalförsörjningens arkitekter ägna sig åt. De som formulerade ett överoptimistiskt beslutsunderlag för en förändring man redan bestämt sig för var nödvändig. Dessa är inte politiker. FM har drivit igenom sitt önsketänkande och politiker har litat på myndigheten. Vi ser idag att förtroende kan förloras. Självkritiken bör vara gravt allvarlig för skadan tar lång tid att reparera. I en tid som vi verkligen skulle behöva manöverförmåga. Förtroende!

  • jan-olov

    Instämmer med Fd kommentar.

    Ansvarsutkrävande:Jag tror att hotet att få lämna sina befattningar är det enda
    som kan få de underpresterande militära befattningshavare att börja prestera.

    Jag läser med fascination Jan Salestrands svar på SVD siffrorna liksom FöMin Enström.

    Tänk vad skönt och praktiskt det måste vara att ha ett förhållningsätt till verkligheten att oberoende vad som händer så är läget alltid gott och att ha ett facit som passar in oberoende av händelsutveckling …

  • Sven Hugosson

    Jag var aktiv i Reservofficersförbundet när denna s.k. ”reform” beslutades. Vi kunde redan då lätt räkna ut att det skulle behövas minst 10000 rekryterade per år för att åstadkomma ett rimligt nettoresultat. Det visar sig alltså vara ännu värre. Det fordras bättre lön, bättre karriärmöjligheter, bättre studieförmåner under anställningstiden och bättre förmåner under reservisttiden för dem som vill stå kvar som tidvis anställda. Exempelvis ett mindre fast månadsarvode under hela anställningstiden. Se tillbaka på fältflygarsystemet, modernisera detta.

  • FV-officer

    Det talas ofta om anställningskontrakt, avgångar i förtid etc. Det bör då klarläggas att det finns inga tidsknutna anställningskontrakt och därmed heller inga förtida avgångar. Uttrycken hörrör sig troligen från ett önsketänkande om att soldaten skall stanna så länge att ekonomiskt break-even uppnås, ofta angivet till 6 år.
    Soldaten har en vanlig anställning med relativt kort uppsägningstid (enstaka månader) och kan ofta sluta sin anställning med dagars varsel pga innestående ledighet.

  • Erik

    Jag är ledsen att behöva förstöra stämningen men SvD-artikeln innehåller flera fel och missförstånd. Ett urval:

    ”59% tar inte anställning efter GMU”. Detta är i sak fel eftersom detta handlar om alla som gör GMU. Den största andelen är ”Hemvärns-GMU”. Dvs personer som aldrig tar anställning. Det är min uppfattning att det främst är i denna grupp som det finns folk som inte ”tar anställning” (i HV-fallet: skriver kontrakt). I gruppen rekryter ingår även de som vill bli GSS/T eller vill bli officerare. Andelen som ”inte tar anställning efter GMU” skiljer sig enormt mellan de olika grupperna.

    ”14% hoppar av innan kontraktstidens slut” Detta är ENDAST GSS/K. Alltså inte samma grupp som har 59%-siffran ovan. Motsvarande ”avhoppssiffror” för GSS/T var tex 8%. HV-soldater och officerare har inte en sådan siffra eftersom de intehar samma typa av kontrakt/anställning. Dessutom väljer (?) SvD att undanhålla att av de 14% GSS/K som slutade innan kontraktet tog slut var det 40% som gick över till annat engagemang i FM, tex GSS/T, HV osv. Siffran 14% är därmed helt felaktig i en strikt matematisk modell. Dessutom är jag tveksam till att 14% är kopplat till 6 år. Kontrakten kan/ska skrivas på 8 år och om man avslutar innan kontraktet är slut måste rimligtvis 8 år vara variabeln. Avslutningsvis är det fullt naturligt att de flesta GSS/K avslutar sin anställning i förtid, det är liksom inbyggt i hela idén i lagen.

    Hur man än vrider och vänder på detta är artikeln helt felaktig i sin matematiska tes. Det kommer absolut inte krävas en GMU på 7-8000 rekryter med dagens siffror.

    Sammanfattningsvis finns det få problem i GMU-försörjning av GSS/K och officerare. GSS/T vet vi inte tillräckligt om ännu men det kan säkert finnas svårigheter där. Det stora problemet har dock hittils varit GMU till HV. Men man kan inte blanda ihop dessa grupper och tro att lösningen ligger i att göra förändringar i GSS/K-anställningen: den grupp där rekryteringen går som bäst.

    • @Erik. Det är helt klart så att GSS/K fungerar bäst av kategorierna. Å andra sidan så utgör den c:a 35-40 % av det totala antalet GSS (beroende på vilket underlag du läser) i målbilden. Som vi tidigare kunnat se har FM justerat ned sina mål för GSS/T hela tiden, och det är den bristande förmågan att få det systemet att fungera som fått sluttidpunkten att flytta på sig. Nu senast till 2023.

      Om det är som du säger med att de 14 % enbart är GSS/K, så kan siffrorna justeras en del om FM ”bara” tappar 60 % av dessa. Här får vi dock till siffror för GSS/T i sådana fall presenteras räkna med: (0,14 x 0,6) x 0,35 = 0,0294; en förbättring med 3 % av resultatet ovan. Det skulle innebära att kostnaderna minskar med 495 milj SEK/år i så fall. Å andra sidan är även de 40 % som du påstår rekryteras till annat en förlust för kategorin GSS/K som måste nyrekryteras. Om FM räknat med 5 % avgångar per år så borde det måttet också haft utrymme för ”karriärväxling” till andra kategorier.

      Jag uppfattar att SvD räknat på sex år för att det var den genomsnittliga anställningstiden i planerna, och där försökt att visa hur många som arbetar så lång tid om siffrorna håller i sig.

      Allvarligast är dock att samträningsfördelarna minskar kapitalt vid hög personalomsättning och därför kommer vi fortsätta att bevaka detta område.

  • @CS. Om du sträckte ut ditt exempel till tolv år, så skulle ju den genomsnittliga anställningstiden bli tolv år. Fast nästan ingen skulle ha fullgjort tolv år.

    • CS

      Nu fick du mig att sitta och fundera ikväll igen istället för att sova.

      Nä, du har fel, tror jag. För att den genomsnittliga anställningstiden ska bli minst tolv år får de som slutar årligen ej överstiga 1/12 (8.3%) av den totala massan.

      Jag måste erkänna att jag blir lite osäker på att mina egna beräkningar är korrekta när du verkar så säker på motsatsen.

      • @CS. Om vi säger så här då: En längdhoppare ska göra sex hopp i OS, där man mäter den genomsnittliga hopplängden. I sitt första hopp missar hon helt och hoppar bara en meter. Och i andra hoppar hon bara två meter. I tredje blir resultatet tre meter. Hur långa måste de tre återstående hoppen i genomsnitt vara för att hon ska nå pallplatsen på sex meter?

        Rätt svar: 10 meter

        • CS

          Det svaret är vi helt överens om. Det är dock inte alls relevant att räkna så. Liknelsen stämmer om vi följer en kull från början till slut.

          Vi pratar om olika saker. Jag pratar om hur stor andel av GSS/K som genomsnittligt över tid varje år får avgå, oavsett orsak (förtid eller planerat), för att den genomsnittliga anställningstiden ska bli sex år. Du pratar om vad den genomsnittliga anställningstiden blir om en viss andel av en kull avgår årligen.

          Efter att ha tittat i personalredovisningen från Försvarsmaktens årsredovisning 2012 (2013 är ännu ej släppt) så anges där tyvärr bara förtidsavgångna GSS/K. Jag drar mig till minnes att jag läst annan statistik, möjligen intern, som anger avgångar av den totala massan. Som jag sagt tidigare tycker jag den senare är den intressanta eftersom anställningsavtalens längd är olika långa, upp till tolv år, varav maximalt åtta i taget.

          Vi får hoppas att personalstatistiken i kommande årsredovisning blir tydligare så att frågetecknen blir färre.

          • @CS. Jag förstår att du talar om detta, och det skulle funka om systemet var färdigt och 1/6 avgångar är jämnt fördelad mellan år 1 och 12.

            Men eftersom GSS expanderar och ersätter alltfler värnpliktiga, så måste siffrorna sättas in i det sammanhanget. Se exempelvis denna länk till företaget Jernhusens redovisning för 2011 (sid 8):

            http://www.jernhusen.se/Global/Bolagsstyrning/%C3%85rsredovisning2011/Jernhusen-H%C3%A5llbarhetsrapport-2011.pdf

            Trots att personalomsättningen föll från 10,1 % till 8,9 %, så sjönk den genomsnittliga anställningstiden från 5,5 till 3,6 år. Anledningen är att företaget växte med närmare 28 % under året. Då har ändå företaget funnits i tio år vid den tidpunkten med cirka halva personalomsättningen mot vad vi talar om just nu. Ändå är genomsnittliga anställningstiden 3,6 år.

            Min bedömning är att systemet med nuvarande utformning får svårt att lyfta över 4 år. Volontärsystemet under första halvan av förra seklet nådde 3,5 år som jämförelse.

          • CS

            Intressant exempel, tack för det. Den verkar dock visa genomsnittlig anställningstid på de som fortfarande är i företaget och inte genomsnittlig anställningstid då de slutar. Ditt exempel påvisar dock problemet med statistik och att tolka dess innebörd.

  • Trött

    @Erik

    Men så bra då…

    Att omsättningstakten sedan gör att vi står och marscherar på stället med förband (grupp och pluton) som duglighetsmässigt befinner sig i månad 3-5 jämfört med vpl-tiden gör kanske ingenting?

    I mitt truppslag har vi inte haft ett fullt kompani på kaserngården sedan 2008.
    Bra eller dåligt?

  • Anders

    Jag har funderat lite kring detta. I det ”gamla” försvaret tog det 7,5 månader att utbilda en skyttesoldat. I det nuvarande systemet skall samma utbildning bedrivas under c:a 6 år. I detta ligger en pedagogisk utmaning, att dra ut utbildningen så att den blir 9 gånger så lång och fortfarande intressant. Detta är naturligtvis en grov generalisering men teoretiskt sett skulle vi kunna få soldater som kan bemanna i stort sett alla soldatbefattningarna på skyttekompaniet.

    • Naturligtvis ska ju inte utbildningstiden utsträckas till 6 år utan tanken med att anställa yrkesmän måste ju vara att de arbetar som färdigutbildade yrkesmän.

      J.K Nilsson

      • Anders

        Då blir det ju bara en repetition av redan erhållen kunskap. I detta är det svårt att finna motivation. Ut i världen för att bidra till fred är det som kan omsätta utbildningen till faktisk handling!

        • Rick

          En ishockey spelare lär sig rätt snabbt grunderna, sedan ökar skickligheten med övning och erfarenhet….

          På samma sätt lär sig soldaten grunderna under sin utbildning, men färdigheten och erfarenheten ökar med tiden.

          • Anders

            Det är sant men ingen blir kvar vid rinken om han aldrig får spela match och pröva sina förmågor!

  • Erik

    @johan.

    Jag förstår inte ditt nya räkneexempel där du använader GSS/K-siffror på GSS/T. Jag skrev ovan att GSS/T enligt uppgift hade 8 % avhopp innan kontraktsslut. Och vad gäller officerare och HV kan de per definition inte ha förtida avhopp, eftersom de inte skriver sådana kontrakt. Det är ju precis detta som är ett av felen i SvD-artikeln, man blandar ihop olika kategorier.

    Men den stora felkällan i SvD-artikeln är HV eftersom det är främst den gruppen som inte ”tar anställning” (skriver kontrakt) efter GMU. I ett sådant läge är det tom bra om GSS/K efter ett tag ”slutar” och går över till andra kategorier. Nyrekryteringen till GSS/K går bra och bör inte bli något problem. Dessutom är det inte en belastning eftersom varje GGS/K som tar en annan anställning innebär en mindre GMU-rekryt för den nya kategorin (om jag tar anställning som GSS/T, behöver inte du utbildas till det).

    Vidare: Lek med tanken och sätt tex 10% som inte tar anställning till GSS/K efter GMU (ett exempel, jag har inte dessa siffror). Du får då ett helt annat utfall i förhållande till hur många som måste göra GMU. Det är främst detta som SvD-artikeln handlar om, och det är detta som de har missuppfattat.

    Ang. 14% i föhållande till ett visst antal år vet jag inte hur SvD tänker. Men jag vet att siffran 14% förtida avhopp är just 14% som slutar innan kontraktet tar slut, inte innan en önskad snittid i yrket. Kontrakt kan/ska skrivas på 8 år (om jag minns lagen rätt).

    Detta är komplicerade frågor och jag ska försöka ge ett pedagogiskt exempel. Hela idén med GSS är att de SKA sluta efter ett par år. Ekonomiskt har FM räknat på att det vore bra med en snittid på 5-6 år (beroende på underlag). Man kan max arbeta som GSS/K i totalt 12 år och GSS/T i 16 år. Om man skriver 8-årskontrakt och hoppas på en anställningstid på 5-6 år, då är hela tanken att de flesta ska ”sluta i förtid”. Dvs. SvDs ”avslöjande” om att ”7 av 10 slutar i förtid” är inget avslöjande, man kan säga att det är hela tanken.

    @Trött

    Jag har aldrig påstått att allt är bra. Jag har bara visat att just denna artikel är felaktig och bygger på missförstånd. Debatten bör föras utifrån fakta.

    @jan olov

    Det är inte alls konstigt att fö min o C LedS svarar som de gör i detta fall. I detta fall är det SvD som har fel verklighetsbild.

  • Björn

    Erik:
    Och hur många av gmu Hv tar anställning som GSS/K/T?

  • Erik

    @Björn

    Vet ej. Men mycket relevant och intressant fråga.

  • Teaterdirektören

    Angående siffrorna för antalet hvsoldater!
    På hemvärnsstämman betonade Rikshemvärnschefen att, trots en liten uppgång, var det endast strax över 50 procent av de tecknade ”kontrakten” som uppfylldes.
    Av de som då blir kvar i hv, ca 11500, kan man ju fråga sig var de kommer ifrån?

    Är huvuddelen av de brutna kontrakten från GMU eller är det gamla synder?
    Hur många av de ”nytecknade kontrakten”, som uppfylls, kommer från GMU respektive magasinet, fd GSSK eller GSS/T?

    Kort sagt, har någon vågat ställa sig frågan, hur många av de som genomgått GMU som har kommit dit hän att de genomgått fortsatt utbildning och så småningom kunnat krigsplacerats i HV?
    Hur ser utfallet ut?
    Hur ser den fortsatta utbildningen ut för hv?
    Hur många har påbörjat/genomfört den?
    Siffror på tecknade ”hvkontrakt” säger egentligen ingenting annat än antalet som visat intresse? Efter utbildning och krigsplacering på ett befattningsnummer i organisationen är det som räknas.

    Avslutningsvis kan jag göra det enkelt för alla genom att konstatera att alla som genomgått GMU med godkänt resultat är krigsplaceringsbara i det vilande pliktsystemet. Därmed är GMU en total framgångssaga!
    Det är nog därför en del kan hänga fastspikade på korset och ömsom vissla ömsom sjunga ”Always look on the bright side of …”

    Teaterdirektören.

    P.S. Antalet utbildade skyddsvakter är mellan 7000-8000 i dagens hemvärn. Kanske ett mått på utbildningsstatusen?
    P.S.2 För de som tvivlar kan jag bekräfta att ”the parrot is dead” och inga försök till återupplivning eller ersättning verkar vara i sikte. Alla tycks leta efter en billig konservator.