‚Č° Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­l√∂jtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M √Ė T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F √Ė R S V A R  &  S √Ą K E R H E T

Seminariediskussion vid Natokonferens där Sverige var värdnation. Foto: Anton Thorstensson, Försvarsmakten.

Seminariediskussion vid Natokonferens där Sverige var värdnation. Foto: Anton Thorstensson, Försvarsmakten.

av Karlis Neretnieks

Den senaste tiden har det varit en livlig debatt i media, men framf√∂r allt p√• olika bloggar, om hur avv√§ga olika funktioner inom F√∂rsvarsmakten. I f√∂rs√∂k att inom en alltf√∂r liten ekonomi hitta l√∂sningar p√• hur Sverige ska kunna f√∂rsvaras har ‚ÄĚskalf√∂rsvar‚ÄĚ st√§llts mot ‚ÄĚytf√∂rsvar‚ÄĚ, f√∂rm√•gan till ‚ÄĚsignaleffekter‚ÄĚ mot reell krigf√∂ringsf√∂rm√•ga, ‚ÄĚl√§tta‚ÄĚ f√∂rband mot ‚ÄĚtunga‚ÄĚ, ‚ÄĚfj√§rrbek√§mpning‚ÄĚ mot f√∂rm√•ga att √•terta terr√§ng, mm.

Till detta har kopplats olika teorier om det framtida krigets karaktär och därmed vilka egenskaper hos Försvarsmakten som mest skulle avskräcka en eventuell angripare. Inte sällan, om man vill vara lite elak, har angriparens uppträdande och resurser beskrivits på ett sätt som passar mot de förmågor som man föreslår i sin lösning. Här kan man i och för sig fråga sig vad som är hönan eller ägget, synen på angriparen eller de system som förespråkas, det har inte alltid framgått helt klart.

Den tråkiga verkligheten är att det med nuvarande försvarsanslag inte går att utforma en Försvarsmakt, som på ett rimligt sätt, har förmåga att försvara ens de mest utsatta delarna av Sverige. Det hur man än rör om i grytan. Men även om vi satsade avsevärt större ekonomiska resurser på försvaret så skulle det inte medge att vi kunde skapa den förmågebredd som krävs för att undvika allvarliga luckor som en angripare skulle kunna utnyttja. Vore det rimligt, eller ur operativ synvinkel ens möjligt, att vi själva bekostade och drev t ex olika typer av satelliter eller system för att bekämpa ballistiska robotar?

Detta √§r inget nytt problem. √Ąven under det Kalla kriget, n√§r vi satsade i storleksordningen 3 % av BNP p√• f√∂rsvaret s√• l√§mnade vi medvetet luckor i v√•r milit√§ra f√∂rm√•ga i hopp om, eller i f√∂rlitan p√•, att USA och andra Natomedlemmar skulle fylla dem. Den mest uppenbara √§r att vi avstod fr√•n egna k√§rnvapen, n√•got vi allvarligt √∂verv√§gde att anskaffa. Men √§ven n√§r det g√§llde t ex sj√∂fartsskydd s√• satte vi v√•r lit till att andra skulle sk√∂ta det, √•tminstone fram till i n√§rheten av Sverige, d v s till i h√∂jd med Natomedlemmarna Norge och Danmark. I utbyte, om man vill kalla det s√•, bidrog vi till f√∂rsvaret av √Ėstersj√∂utloppen och h√∂ll ‚ÄĚryggen fri‚ÄĚ f√∂r Norge. P√• den tiden tv√• vitala intressen f√∂r Nato. Denna informella arbetsf√∂rdelning grundade sig till stor del p√• en analys av var Nato och Sverige hade sammanfallande intressen.

Det √§r d√§rf√∂r f√∂rv√•nande att s√• f√• debatt√∂rer g√∂r en liknande analys n√§r det g√§ller att utforma det framtida svenska f√∂rsvaret.¬† Det speciellt som Nato idag, j√§mf√∂rt med tidigare, har ett avsev√§rt st√∂rre behov av att kunna bedriva operationer i hela √Ėstersj√∂omr√•det. De baltiska staternas medlemskap i alliansen, och Natos behov av att kunna f√∂rsvara dem, har i grunden f√∂r√§ndrat f√∂ruts√§ttningarna f√∂r svensk f√∂rsvarsplanering.¬† N√•got som rimligtvis ocks√• borde p√•verka de prioriteringar som kan och b√∂r g√∂ras n√§r det g√§ller F√∂rsvarsmaktens f√∂rm√•gor.

Några frågor som bör ställas är därför:

  • N√§r, hur och med vad, kan Nato f√∂rv√§ntas agera under en kris eller vid ett krig i v√•rt n√§romr√•de,
  • Hur kan, eller snarare kommer, vi att bli p√•verkade (d√• √§ven av vad Ryssland kan t√§nkas vidta f√∂r √•tg√§rder),
  • Vilka svenska f√∂rm√•gor skulle b√§st bidra till att Nato framg√•ngsrikt kan f√∂rsvara Baltikum, eller utryckt p√• ett annat s√§tt, hur kan vi bidra till att Natos trov√§rdighet som s√§kerhetsgarant f√∂r de baltiska staterna √∂kar och d√§rmed risken f√∂r kriser och konflikt i v√•r del av v√§rlden minskar,
  • Kan det ligga i Natos intresse att underst√∂dja Sverige p√• n√•got vis f√∂r att underl√§tta alliansens operationer till st√∂d f√∂r Baltikum, i s√• fall med vad och i vilka tidsskeden av en kris eller konflikt?

För att slutsatserna från en sådan analys skall ge fullt genomslag när det gäller Försvarsmaktens utveckling krävs att vi har full insyn i Natos planering och att vi kan påverka den, d v s vi måste vara medlemmar i alliansen. Dock tror jag att Natos och Sveriges sammanfallande intressen i många avseenden redan nu är så tydliga att vi bör se Försvarsmakten som en komponent i ett större sammanhang, och utforma Försvarsmakten därefter.

 
Författaren är generalmajor och ledamot av KKrVA.
 

Kommentering är avstängd / ej aktuell.