≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Av Gunnar Magnusson, ledamot och Andre sekreterare i Kungl Krigsvetenskapsakademin

Den ryske utrikesministern Lavrov sade i lördags, i en intervju i rysk statstelevision, att Ryssland inte har för avsikt att korsa den ukrainska gränsen (utöver den man redan korsat på Krim) men att man förbehåller sig rätten att skydda de ryskspråkigas rättigheter i Ukraina.

Han hävdade vidare att Ryssland och väst (läs: USA) kommit närmare varandra i Ukrainafrågan. ”Våra positioner närmar sig varandra. De lyssnar. Jag kan säga att en federation är långt ifrån ett förbjudet ord i våra överläggningar.” Han var tydlig beträffande den ryska ståndpunkten: ”För att vara uppriktig ser vi ingen annan väg för den ukrainska staten än en federalisering.”

Man tar sig för pannan! Här sitter alltså vår tids Ribbentrop och upplyser oss förmätet om hur en grannstat med 45 miljoner invånare ska ordna sina statsrättsliga interna förhållanden. Såvitt kan förstås deltar inte det berörda landet – Ukraina – i ”överläggningarna”. Vad vår tids Lord Halifax, John Kerry, har att säga i saken framgår inte.

I och för sig finns det en mängd historiska och känslomässiga skäl till att Ryssland intar den hållning man gör. Likaväl som serberna fortfarande kan se tillbaka på Trastfälten 1389 så kan det slaviska broderfolket se tillbaka på 900-talets Kiev-Rus eller på unionen med Ukraina under Bogdan Chmelnitskij 1654.

Skulle en sådan förståelse emellertid utsträckas till en allmän stats- och folkrättslig princip över hur mellanstatliga historiskt skavande konflikter bör lösas så har vi problem i Europa. Minst sagt. Ska Sverige ockupera och annektera Åland nästa gång stollarna i Sannfinländarna uttalar sig i finska riksdagen angående det svenska språkets ställning i Finland?

Historien upprepar sig inte, brukar man säga. Men historien lär oss. Och det som händer idag är en kuslig påminnelse om hur illa det kan gå om man inte sätter ned foten i tid. Ett nytt München vore en skam för väst och en tragedi för Ukraina och i förlängningen också för andra forna sovjetstater. Vem kan man lita på? När kommer Putin att säga: ”Utöver Krim har jag inga ytterligare territoriella krav”?

Om vi anser att Ryssland inte har rätt att agera som det gör, och det anser vi på mycket goda grunder, så uppkommer naturligtvis frågan: hur tvingar vi Ryssland att upphöra med sitt agerande?

Svaret på den frågan står att finna i en mängd olika politiska och ekonomiska åtgärder. Den näst viktigaste är att utesluta Ryssland från i princip allt ekonomiskt samarbete med USA och EU. En sådan åtgärd måste vara så omfattande att den drabbar den enskilde ryssen på samma sätt som den enskilde iranierna idag är drabbad av ekonomiska sanktioner. Det ska svida i skinnet rejält.

Det här kommer emellertid också att svida i skinnet på många länder i EU som oklokt litat på att Ryssland kommer att utvecklas till en ”normal” stat med vilken man kan ha förtroendefulla relationer. Tysklands Energiewende måste omprövas i ett Energiewende II. Om inte EU, under ledning av Tyskland, står enat så är risken uppenbar att unionen i väsentliga avseenden spricker, något som bara kan gynna Ryssland. En historiskt betydelsefull utveckling kan komma att brytas.

Den viktigaste åtgärden – att i sista hand tillgripa vapenmakt – har väst i praktiken avhänt sig genom omfattande nedrustningar av sina militära maktmedel intill, och över, det ansvarigas och anständigas gräns. Därmed står man naken att möta en motståndare som uppenbarligen är beredd att använda vapenmakt. Och därmed kan man heller inte forma en strategi som har att som sitt yttersta mål att värna det som motiverar att fria människor sluter sig samman i en statsbildning; att bevara oberoende och frihet och att vara beredd att slåss för det.

Comments on this entry are closed.

  • Thomas Berkland

    Exakt så tänkte jag med. En uppgörelse mellan USA och Ryssland, ger samma effekt som ”Moltov-Ribbentrop- avtalet”på sin tid. Det ger Ryssland fria händer i Europa. Och Obama vill att Europa försvarar sig självt. USA har går in i samma politik som under 30-talet. Opinionen är emot mera krig utomlands. Ett Europa som rustat ner är en delikatess för Putin.

  • Klarspråk är ett första steg – tänk om Sv politiker kunde säga sanningar om vårt försvar, då skulle man tvingas till snabba och stora omställningar. Vilka förberedelser finns egentligen för ett storkrig? Vattenavgiftning? Livsmedel? Reservdelar till vårt egentillverkade JAS saknas nu! Hur ska det då bli med sådant vi måste importera…

    Jag ifrågasätter på djupt allvar att regeringen Reinfeldt ämnar försvara Sverige.

    Allt tyder på att man i den ledande delen av moderaterna anser att våld är meningslöst och att det är bättre att vi underkastar oss och förlorar friheten än att tiotusentals dör.

    Sverige ligger öppet för Putin som just därför kommer att ta oss om vi inte vidtar åtgärder som synligt för alla visar att vi ämnar försvara oss till varje pris.

    Men jag betvivlar att det är Reinfeldts mening.

    Twitter @Carl_I_Dagman

  • Sven Hugosson

    Det enda som Putin (och Ryssland i historien) förstår är maktspråk. Om tröskeln blir hög för ett anfall in i Ukraina så blir det inget anfall. En USA-flotta med marinkårsförband utanför Krim, frambasering av taktiskt flyg i Polen och Baltikum, framgruppering av Polska förband till Polens västgräns, NATO-flotta utanför Murmansk och mycket hårdare ekonomiska sanktioner är nog det minsta som behövs. Om Obama visar sig vara en ny Chamberlain kommer Kina att börja ”flytta fram” i Östern.

  • Jag samtycker till att isolera Ryssland totalt ekonomiskt. Det finns dock vissa saker vi måste ordna med först. T.ex. så producerar Ryssland på årsbasis som enda land de 200 gram Polonium 210, vilket för övrigt var det ämne som den Londonboende ryske dissidenten och före detta FSB:aren Alexander Litvinenko förgiftades med 2008, och man kunde mycket riktigt bokstavligen följa de radioaktiva spåren tillbaka till Ryssland på flygplan. Man använder ämnet i mikroskopiska mängder t.ex. till engångsplastmuggar. Nu är inte engångsplastmuggar något livsnödvändigt, men Gud vet vad annat man kan använda det till. Uppgifterna om de 200 grammen på årsbasis är från 2008 då jag skrev en artikel om Litvinenko och Polonium 210. Om ingen redan gör det så måste någon producera ämnet i något annat land. Finns det fler ämnen, grundämnen eller processade, som Väst i dagsläget(?) bara kan köpa från Ryssland?

    Roger Klang

  • ano

    Sakta framträder konturer av en multipolär världsordning. Här och var finnes lösa allianser vars konturer följer var och ens subjektiva intressen och ideologiska skiljelinjer saknas.

    Bara en snabb illustration – Ryssland samarbetar med Kina och Japan och ser gärna till att fördjupa samarbetet, speciellt i energisektorn med Japan. Japan och Kina är varandras antagonister. Ryssland har ett utbrett samarbete med Indien (även detta en kinesisk antagonist), speciellt inom det militärindustriella sektorn. Samtidigt är det ordentligt töväder mellan Vietnam och USA. Saudiarabien som USA under årtionden haft ensamrätt till har allt närmare kontakter med Kina som inom snar framtid kommer bli saudiernas största kund men även börja spela allt större roll i den saudiska ekonomin. Egypten står och väger, Sydamerika lever ett eget liv. Europa har tappat styrfart och är tillsynes överlämnad åt strömmar och vindar.

    Vi är nu på väg rakt in i neobismarckism.

    ”Jag håller två kraftfulla heraldiska bestar i deras kragar, och jag fortsätter att hålla dem isär av två orsaker: först av allt, av fruktan för att de skulle slita varandra i stycken; för det andra, av fruktan att de skulle komma överens på vår bekostnad. Jag är emot alla sorters idéer om Tysklands aktiva deltagande i dessa frågor, så länge jag inte kan se någon anledning till att anta att Tysklands intressen är involverade, inga intressen på vars vägnar det är värt att riskera – ursäkta mitt rättframma tal – de friska benen hos en av våra pommerska musketerare.” kan i mångt och mycket beskriva stämningen i dagens Tyskland med – men även Frankrike, Storbritannien, Italien… Kort och gott postkolonial – Old Europe – weltschmerz.

    Motsatsen råder längs diagonalen Sverige, Litauen, Polen – New Europe – där det möjligen anses att tiden är mogen för ett nyfött polsk-litausik samväldsliknande struktur innefattandes åtminstone delar av Vitryssland och Ukraina med där tillgång till Svarta havet är av stor vikt. Kulturellt, ekonomiskt och geopolitiskt skulle detta kunna vara lika bärande ide som Norden är och förmodligen vara ytterst gynnsamt även för Sveriges del som dels får tillgång till korridoren ner till Svarta havet dels får en generellt starkare ställning i och med att Rysslands och Tysklands dito minskar.

    • @ano:

      ”Motsatsen råder längs diagonalen Sverige, Litauen, Polen – New Europe – där det möjligen anses att tiden är mogen för ett nyfött polsk-litausik samväldsliknande struktur innefattandes åtminstone delar av Vitryssland och Ukraina med där tillgång till Svarta havet är av stor vikt.”

      Stor vikt för vem? Hur skulle vi på 2000-talet kunna åstadkomma något sådant? Ryssland OCH Tyskland, 142 500 000 respektive 81 000 000 invånare skulle vika ned sig för oss, niomiljonerslandet?? Jag antar att du menar att Ryssland skulle vika ned sig militärt och Tyskland ekonomiskt? Om inte om fanns flög grisen över Berings sund.

      Roger Klang

      • ano

        Om enbart antalet invånare räknades skulle Indien och Kina styra världen, USA blott vara en regionalmakt, Saudiarabien helt oviktigt och Egypten haft mer att säga till i världen än vad Storbritannien har. Historiskt skulle Belgien aldrig kunna hålla en yta som var tiopotenser större än självaste homeland. I olika stor grad gäller detsamma för Frankrike, Storbritannien, Spannien…

        Allt handlar om geografi, allianser, samt dagsgällande kulturella, ekonomiska och teknologiska tendenser. Kan försöka illustrera principen med läran om vågutbredning – om dina intressen sammanfaller med andras inträffar positiv interferens och du hamnar i en sk superpossition och om din antagonist möter patrull i sina strävanden inträffar destruktiv interferens.

        Och det handlar om politisk och ekonomisk utveckling främst som gynnas/missgynnas på olika poler beroende på åt vilket håll det bär åt. Det militära kommer av sig själv ”som ett brev på posten” när de första 2 finns på plats…

        • Så du tror alltså att Sverige kan komma att styra Ryssland militärt och Tyskland ekonomiskt på samma gång?

          • ano

            Nej, Sveriges position kan potentiellt förbättras och Rysslands och Tysklands på ett sätt försämras. Långtifrån att Sverige ensamt styr vare sig den ena eller andra. Däremot kan Sverige tillsammans med andra säkra handelsvägen ner till Svarta havet. Våra förfäder har sedan urminnes tider idkat handel längs med floderna från Östersjön ner till Svarta havet och det är ingen tillfällighet att det varit så. Idag är handel ännu viktigare än vad den varit då, speciellt med hänsyn till energitransporter. Tänk dig pipeline ner till Turkiet och den energiförsörjningssäkerheten som detta innebär. Att inte behöva förlita sig på Rysslands välvilja (nu har Ryssland/Sovjet aldrig dragit åt kranen ens under kallaste av kalla krigets dagar, men den möjligheten finns och enbart detta ger viss politisk makt till ryssarna) förbättrar Sveriges strategiska läge avsevärt. På samma sätt minskar den ryska då man ej har möjligheten att idka påtryckningar med gas/olje-vapnet och mister även möjligheten att diktera priser p g a gammal hederlig konkurrens. På samma sätt måste energi och annan handel mellan Ryssland och Tyskland transporteras över det polsk-litauska-väldet på ena sidan eller genom/över havet mellan å ena sidan Sverige och andra Polen vilket sätter oss och Polen med resten i ett gynnsamt läge.

            Sverige är bara en av aktörerna och Sverige kan åka snålskjuts på andra aktörers strävanden som till viss del kan sammanfalla med svenska samtidigt som andra naturligtvis också nyttjar resurser som Sverige eventuellt kan bringa fram.

            Det kommer ske en del brottningsmatcher i tider som kommer där stora känner på varandras puls, tröttar ut, försöker få ut ballans och vars utgång inte alls är given så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Sverige kan mycket väl åtarta status av en regionalmakt men också minska i betydelse. Till viss del beror utgången för vår del på skicklighet och till viss del på tur. Det värsta som kan hända är att utgöra ”växel” när stormakter idkar kohandel med varandra.

            Hoppas jag var tydlig nog utan att ha förenklat resonemanget allt för mycket p g a utrymmesskäl.

  • Vad har vi för intresse i Svarta havet?

  • Göran Frisk

    Egendomliga motsättningar i allvarliga frågor. Gunnar Magnussons m.fl. analys är mycket givande enligt min åsikt. Påminner om den gamla argumentationen för NATO , ”Keep the germans down , the US in and the russians out. F.n. är Tyskland inte berett till några hårdare åtgärder mot Ryssland. USA håller sig utanför, Obama är redan ”a lame duck”. NATO är således handlingsförlamat, ord räcker inte så länge inga substantiella åtgärder vidtas. Ryssland går västerut för att återställa Sovjetunionen och/eller Tsar-Ryssland. Detta har man gjort genom hot och bluff och maskirovka. Den omedelbara frågan är hur Sverige kan stärka sitt försvar. I detta debattforum har förekommit många förslag till lösningar. Oavsett om Alliansen vill bygga upp Sveriges försvar eller inte kommer svenska folket att försvara sig ”med alla till buds stående medel.”

  • Hoppas du har rätt Göran Friska din mening att svenska folket vill försvara sig med de medel som finns. Men, det förutsätter att vi har några medel.

    Om vi får/har medel så kommer till o med många pacifister strida ivrigt för Sverige om/när vi blir angripna, många kommer resa sig o visa sig vuxna allvaret, till överraskning även för dem själva.

    Å andra sidan görs i Sverige i media o bland det parasiterande pratande skiktet o bland de flesta politiker ingen åtskillnad mellan våld – laglöst slumpartat oförutsägbart våld mot oskyldiga likställs med lagligt förutsägbart våld mot skyldiga.

    Våld, berättigat våld, lagligt våld, förutsägbart våld,såsom självförsvar måste återupprättas och rättfärdigas.

    Därtill kommer att många, varav somliga som i och för sig inte har något emot våldsamt försvar, dock anser det meningslöst, de menar att även ett starkt försvar aldrig kan stå emot Storryssland, som om Ry kunde sätta in allt mot oss.

    frågan är om regering/riksdag sedan typ 1992 i verkligheten varit inställda på att inte slåss ”för att rädda liv”.

    Frågan kvarstår: vilka tecken finns på att Sveriges ledning avser försvara oss?

    Utplånandet av försvaret VISAR att man har inga planer på försvar av land o frihet.

    Om ryssarna släpper bomber på kritiska ställen i Stockholmsområdet o kallar det felnavigering kommer Sverige underkasta sig varje krav! Vi har inget flygförsvar för Stockholm, det sköts av F7 som i första hand skall skydda oss mot Norge!

    Om ryska krigsfartyg begär nödhamn i Slite så kommer de få det, om de sedan erbjuder sig försvara Gotland åt oss eftersom vi inte gör det själva då vågar vi inte säga nej.

    Lekstugan och lögnerna måste ta slut! För Guds skull!

  • Göran Frisk

    Idag meddelar försvarsministern att vi ska anskaffa ett nytt lvrobot system i närtid. Det ska vara långräckviddigt vilket är bra. Lämpligen skaffar man då samtidigt lv-robot till Visby-korvetterna. — Om ryssarna är starka är det enda lämpliga försvaret sammanhållning och allianser. Sverige bör fördjupa samarbetet med Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen , Norge och Danmark. Det ger styrka åt solidaritetsförklaringen. ”EN FÖR ALLA , ALLA FÖR EN ”. — Om Tyskland, Frankrike och Storbritannien m.fl. EU-stater inte vill delta i försvaret av de nordiska- baltiska länderna får vi klara oss själva. Det innebär oxå att NATO spelat ut sin roll vilket det sannolikt redan gjort eftersom USA nu glider undan med Kerrys och Lavrovs överkörning av Ukraina. EU har oxå spelat ut sin roll eftersom något substantiellt inte görs mot den ryska aggressionen på Krim.

  • Göran Frisk

    Tillägg till föregående. RRV påstår idag att Försvarsmakten inte planerat långsiktigt sedan 2009 försvarsbeslut. Det må vara hur som helst med det. Har man tillhört försvarsplanerarnas illusionslösa skara vet man att räknesätten är många. Men en sak var bra som RRV skrev att Försvaret behöver mellan 3-5 milliarder per år i tillskott för att leva upp till IO 14. Kan Alliansen besluta detta kommer tillförsikten bland försvarskunniga svenskar att öka.

    • Anonym

      Och som akademiledamot, Göran, vet du, och förhoppningsvis många andra också genom akademiens enträgna upplysningsarbete, att det är vad akademien har hävdat de senaste två åren genom sina studier.

      Riksrevisionen säger också att det kommer att kräva hårdhänta rationaliseringar för att man ska kunna åtgärda dessa brister. Men det finns f.n. bara två områden som kan ge substantiella besparingar givet nuvarande anslagsnivå. Det ena området är att utnyttja möjligheterna i LAS att säga upp övertaliga officerare p.g.a. arbetsbrsit, det andra är att personalförsörjningen vad avser den första grundläggande utbildningen koncentreras enligt en s.k. boot camp-modell. Alla andra rationaliseringar är i princip inhämtade. Försvarsmakten är där slimmad ner till skelettet. För att bygga på muskler krävs substantiella anslagsökningar; en ökning som ska finansieras med nuvarande regering ”krona för krona”. Med en ev ny regering av annan kulör kan vi nog glömma det utom vad avser lite lappverk här och där när det gäller inhemskt producerad krigsmateriel.

  • Gunnar Magnusson

    Anonym ovan är undertecknad, Gunnar Magnusson, som svarade på Görans kommentar. Jag får skylla på okunskap om hur man måste använda Leave a Comment. Anonymitet på nätet är det värsta jag vet.

    Gunnar Magnusson

  • Göran Frisk

    Det verkar som vi kan få lite mera tillförsikt. NATO- flyg och svenskt flyg samövar nu och baserar i Litauen. Sverige avvisar fortsatt samarbete med Thyssen- Krupp avseende ubåtsbyggnad. SAAB får uppgiften att undersöka lämpliga byggnadsalternativ. Tyskarna har varit för stöddiga. Mycket konstigt eftersom de haft tillgång till svenska ubåtsingenjörer och svenska ubåtsarbetare. Men de har inte velat sälja svensk ubåtskonstruktion utanför Sverige. Den viktigaste delen är det luftoberoende maskineriet av Sterlingtyp.

    • ano

      Inte bara att man inte vela sälja svensk ubåtskonstruktion utanför Sverige utan verkar vägra göra nya ubåtar i den storleken som efterfrågas. Kan knappast finnas någon ekonomisk resonemang bakom detta. Istället får vi kanske försöka bygga A26 i Polen om SAAB mäktar med konstruktionsarbetet.

  • Göran Frisk

    F.n. tror jag att Putin kommer att vänta med nästa framryckning. Han kommer att försöka göra Krim till ett mönsterområde. När USA, EU , NATO somnat in igen kommer nästa drag.

    • ano

      Ja, USA spelar monopol och Ryssland schack. Ukraina kom mycket olägligt med tanke på ”Pivot to Asia”. Vad USA än gör just nu så får det lite verkan on the ground samtidigt som man har mindre flås att tillgå på andra håll. Kineserna drar säkert sina egna slutsatser av det som sker just nu.

      Det är nog dags för en grundlig genomgång av USAs utrikespolitik för kraften att hålla flera ”fronter” öppna sinar och för att slippa hamna i en defensiv ställning och ständigt reagera istället för att agera. Att enbart rikta om till Asien utan att ha pacificerat alternativt kommit överens med ryssen är dömt att misslyckas.

      Ett är säkert – fortsättning följer…