≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

Mot väpnad konflikt

Knappt hade valet avslutats förrän det var dags för nya uppmärksammade nyheter om ökad militär verksamhet i vårt närområde. Nästan dagligen diskuteras nu Sveriges försvar och läget i omvärlden. Bekämpning av terroristgrupperingar i Mellanöstern, Ukraina och så förstås förändringar av dispositioner i närområdet, där både NATO och Ryssland är aktiva och i takt med ökad spänning kommer dessa aktiviteter att skruvas upp ytterligare.

Typisk Kalla-krigetkramare, tänker somliga.

Inte alls, vi går till källorna för att förstå. Den ryska generalstabschefen, Valerij Gerasimov, lade ut texten i ett tal i januari 2013 för den ryska Krigsvetenskapsakademin om 2000-talets krigföring i ljuset av konflikterna i Mellanöstern.

I sitt tal pekade han på hur gränserna mellan det offensiva och defensiva liksom de olika nivåerna suddas ut, främst på grund av den förbättrade informationsteknologin. ”Krig förklaras inte, de bara börjar”, menade den ryske generalen.

Det var fullt möjligt att förvandla ett stabilt land till ett tillstånd av väpnad konflikt på några månader genom användandet av specialstyrkor, informationsoperationer och organiserandet av en intern politisk opposition, fick åhörarna veta. Att de icke-militära medlen förhåller sig 4:1 jämfört med de militära medlen i det moderna kriget är en utgångspunkt i tänkandet.

Månaden efter hade tidningen VPK ett nummer, där general Gerasimovs tankar presenterades. Tidningen som behandlar militär-industriella nyheter har stort genomslag i den ryska säkerhetsstaten och på sidan 3 fick läsarna stifta bekantskap med tankarna, bland annat förklarade i ett intressant diagram. (Översatt nedan av FOI)

Bild1

Detta gör det möjligt att analysera läget i allmänhet med visst fokus mot närområdet ur ryskt perspektiv. Mina bedömningar redovisas nedan med röda stjärnor.

Om vi börjar med de icke-militära medlen, så har Ryssland lagt mycket kraft på att skapa koalitioner som motvikt till USA, NATO och EU genom SCO, CSTO och den Eurasiska tullunionen. Dessutom tillkommer energiavtalet med Kina liksom den första gemensamma militära övningen någonsin länderna emellan. En egen utvecklingsbank med BRICS har man också medverkat till att skapa. De har kommit längre än vad vi vill erkänna, även om det inte är lika långt som de velat.

När det gäller politiskt och diplomatiskt tryck, så har den maskinen kommit igång, främst mot före detta republiker i Sovjetunionen. Tilltaget att öppna åtal mot litauer som vägrade tjänstgöra i Sovjetunionens krigsmakt är en åtgärd som man kan exploatera genom att kräva utlämning av dessa. Med ryska ögon försöker också Väst formera sig och utöva detta tryck på sitt sätt. President Obamas tal till FN:s Generalförsamling igår är ett tecken på detta.

Detta gäller i synnerhet de ekonomiska sanktionerna som ju USA och EU tagit initiativet till. Trots ryskt svar, så är det Väst som eskalerar på denna axel.

När det gäller att bryta de diplomatiska relationerna är det Ryssland som springer före. Dels har man brutit avtal som CFE och INF, dels så luftar ledande företrädare att de nog inte kan stanna i Europarådet heller. Även inom ramen för OSSE beter man sig motspänstigt.

Etablerandet av politisk opposition hos potentiella motståndare är inte helt lätt att bevisa, men det förekommer utbildning av unga kadrar i Baltikum. Vidare förkommer flera kontakter med europeiska högerextremister, och med stor säkerhet finns det finansiering av diverse rörelser som ännu inte upptäckts. Jag skriver stor säkerhet, eftersom det är ett vanligt Modus Operandi hos Ryssland som bland annat behärskar grenen Agent Provocateur bättre än de flesta. Särskilt intressant är det också att notera den frenesi som Kreml visar för att slå ned på all slags organiserande av en politisk opposition i Ryssland. För Moskva är detta blodigt allvar.

Bild1

Åtgärder på informationsarenan har framskridit långt. Förutom desinformation och propaganda när det gäller Ukraina, så har vi sett riktade attacker på Sverige – inte minst mot utrikesminister Carl Bildt.

Om vi kliver över till de militära medlen, så ser vi bland annat övertagandet av Krim som en stor åtgärd för att skaffa sig strategisk kontroll över Svarta havet. Baser i Arktis börjar byggas ut och utprovning av avancerade robotsystem ökar takten. I nästa månad sker exempelvis skjutning med Bulavarobot från en fullastad Boreyubåt i de kalla vattnen norr om oss.

Strategisk deployering sker bland annat genom trupprörelser i samband med de stora övniningarna som Vostok-14 som nu pågår i Östra militärdistriktet. Det ryska strategiska flyget har uppträtt längre ut och mer frekvent än tidigare i år. Elva gånger har man varit ute i sina avfyringsområden för kryssningsrobotar i Stilla havet med sina Tu-95:or. I Östersjön har man vid flera tillfällen övat med Tu-22, senast i söndags enligt dagens SvD.

När det gäller förverkligandet av ren militär kamp har vi inte ännu sett några öppna stridshandlingar. Däremot har ett signifikant trendbrott skett i och med kidnappningen av den estniske kontraspionageofficeren Eston Kohver på estniskt territorium. Detta innebär ett övergående till den tredje fasen enligt den stora bilden. Om än så liten händelse, så representerar handlingen ”Start of conflictual action”.

Lägg till detta både Rysslands och USA:s annonseringar i veckan om en total modernisering av sina respektive strategiska kärnvapen till kostnad på mer än 1000 GUSD. Detta är ytterligare ett illavrslande tecken på ett försämrat allmäntillstånd i relationerna. Ju större spänningarna blir, desto större blir riskerna för överslagshandlingar eller missförstånd som förvärrar läget.

Vi lever i ett förkonfliktstillstånd och vi rör oss åt höger på axeln ovan, enligt min analys. Det är bara att göra en egen analys och utgå från 2009 till exempel. Färden längs axeln går inte särskilt snabbt i dagligt perspektiv, utan följer en slags salamitaktik. Men å andra sidan är det precis som med barnens uppväxt, en dag upptäcker vi att allt att har gått så snabbt.

Det är dags, inte att städa, utan att röja i rustkammaren.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Roger

    Utmärkt och mycket intressant!
    Parallellt med detta så har Ryssland vid ett par tillfällen simulerat kärnapenkrig med tydliga mål sedan ett år.
    Övningarna i Svarta havet (och uppbyggandet av marina förband) och Östersjön kan ses utifrån den grundläggande strategin att båda innanhaven måste domineras av Ryssland inför och vid kris/krig. Gotland o Bornholm är strategiskt viktiga i Östersjön. Bornholm militärt svårast, Gotland en munsbit. De i Frankrike beställda Mistral kommer att påverka förhållandena i båda innanhaven, inte minst för små grannar.

  • Jimmie

    Känms allt mer troligt att SD ingår i nån form av ryskt försök att skapa en stark politisk opposition på svensk mark. Precis som i många andra länder där högerextremismen är på frammarsch skulle det inte förvåna mig om Putin har ett finger med i spelet.

    • Björn

      Jo, inte som att de skapats på något vis av Kreml, eller är nya APK. Men man får nog förvänta sig att ryssarna åtminstone uppvaktar både organisationer och enskilda folkvalda som kan vara till nytta. Finns redan kopplingar mellan SD och Russia Today, samt SD-anknutna opinionsbildare som offentligt uttrycker att man måste ha en ”nyanserad syn” på Ryssland och Putin, att det är att gå USA:s och EU:s intressen att fördöma Rysslands inblandning i Ukraina (förvisso i sig korrekt, men…).

      Front Nationals ledare Le Pen har chans på presidentposten, och partiet är bland de större ryssvänliga i Europa. SD:s kopplingar till Front National går långt tillbaka, även om de distanserade sig för att få vara med i UKIPs EU-parlamentsgrupp.

      Men nu har även den gruppen röstat till Rysslands fördel i EU-parlamentet, och gruppledaren Nigel Farage har kallat Putin en ”allierad” – mot islam.

      Ryssland kommer, om de inte redan gör det, att understödja SD, SDU, satelliter som Fria Tider, Motpol/Nationell Idag och Avpixlat samt ryssvänlig vänster. Det måste inte ske på ett vis som dessa grupper identifierar som direkt bistånd från Moskva (även om det inte är en vild gissning att Motpol redan villigt tar emot pengar, kolla bara på deras samarbete med Aleksandr Dugin).

  • Martin B

    Bra där Johan. Detta torde inte vara obekant på L24 eller Jakobsg.
    Men vad händer? Måste lyftas fram i ljuset som du gör för att få effekt

  • Per Tengblad

    Som alltid mycket givande. En speciellt intressant box i diagrammet är ”relationship between Non-military and Military Measures”, här ryms, som jag förstår, merparten av den asymmetriska krigföring som ”praktiskt” förbereder för ”Warfare realisation”. Det är intressant att notera den handfallenhet väst och framför allt våra media hanterar denna fas med. Det går att vara mycket aggressiv med ”gröna gubbar” innan någon vill ta hotet på allvar och inte överskyla allt som ”hets” från kalla kriget skuggor. Behovet av upprustning inte minst av psykförsvaret är uppenbart mot denna bakgrund.

    Det finns också ett behov av ökad tydlighet med publicering av fakta från försvarsmakternas sida. Man måste minska rädslan för att avslöja sina inhämtningsmetoder för att kunna öka trovärdigheten i informationen. det är inte sunt att vi lång tid efter det att Krim är övertaget har medieföreträdare som inte verkar tro att det ex. finns stats-reglerad rysk inblandning i östra Ukraina.

    Skulle temperaturen öka i Baltikum är det otroligt viktigt att alla små tecken på ökande konflikt tydligt och trovärdigt kan redovisas för media och därmed allmänhet från start.

    Vi kan ex. börja med att entydigt slå fast var den Estniske polisofficeren fångades, i Estland, Ryssland eller mitt i mellan om ngt. sådant finns. Media i Sverige är inte övertygade eller entydiga i denna viktiga sak, som kan vara ett första steg i en begynnande konflikt. Det vore befriande om trovärdig, entydig mot-information till den ryska bilden fanns tillgänglig. Här finns en viktig informationsutmaning som ingen tar ansvar för just nu. Att någon tar detta ansvar är utomordentligt viktigt om utvecklingen fortsätter i den obehagliga riktning den verkar gå.

    Att upprusta UD och FM informationsavdelningar och att upprusta psyk-försvaret kan vara billiga insatser som kan ha stort värde vad gäller vår förmåga att hantera utmaningar i närområdet, inte minst i ett läge där vi måste väpna oss, trots att agressor hotar med att det vore en provocerande handling. I sådant läge gäller det att media och folk har förtroende för vägvalet.
    Per tengblad

  • Göran Frisk

    Mycket bra Johan. Även om du strax slutar som redaktör för bloggen vore det mycket värdefullt om du fortsätter att skriva. Vi vanliga dödliga kan av uppenbara skäl inte följa allt som sker. Jag vill lägga till att ubåtsoperationerna på svenskt vatten fortsätter. De omfattar subversiv krigföring, övning av sabotage, övning av utläggning av minor på betydelsefulla punkter, sabotage mot mot undervattenskablar, övning av sabotage mot kommunikationspunkter, avlyssning av kablar och mobiltrafik etc. Ubåtssystemet är ett helt överlägset system för dolda operationer . F.n. är vår förmåga att göra motverkan helt otillräcklig bl.a. beroende på att vi inte har några ubåtsjakthelikoptrar. Nu gäller det att hålla huvudet kallt och bygga upp underrättelse och spaningssystem så vi vet vad som händer.

  • jan-olov holm

    Instämmer i analysen. Det finns anledning och fundera på gradering av tidsaxeln..och på
    aktuell terräng såväl geografisk- som informationsterräng..

    Bra arbetat som vanligt och jag rekommenderar starkt att ansvariga inom FML och regering och riksdag läser artikeln två ggr och kontrollerar sin förståelse och därefter drar operativa slutsaser respektive monetära slutsatser bla

    Det är tråkigt att vi sitter här nu med en delvis obemannad anorektisk IO 2014.
    Förhoppningsvis sker en självsanering av de beslutsfattare militära såväl politiska som ansvarar för detta svek inför sin befolkning och sitt land.

    kn Jan-olov Holm hemvärnsbefäl

  • Frågan är om man ska tolka Gerasimovs genomgång/strategi/tablå som en generell omvärldsstrategi eller om man ska applicera metodiken på ett nationellt plan, dvs lägga det strategiska rastret över målnationen/erna i fråga. Ur det perspektivet har progressionen gått avsevärt längre i fallet Ukraina och endast delvis igångsatts mot andra, exempelvis Estland, Moldavien, Sverige, Finland mfl. Oavsett detta är förstås utvecklingen alarmerande och fordrar omedelbar skärpning hos alla instanser, i synnerhet vad gäller beredskap mot subversion och förmåga att hantera icke-identifierade stridande i skymningsläget.

    Som åskådare är det obehagligt att sväva i ovisshet om vilka åtgärder som statsmakten faktiskt tar, eller inte tar, för att höja beredskapen då dessa, liksom kvaliteten och statusen av desamma, till sin natur måste förbli hemliga. Den ovissheten är minst lika alarmerande som utvecklingen i Ryssland.

  • Sven Hugosson

    Hur många riksdagsledamöter i den kommande riksdagen läser denna blogg?

  • Per Tengblad

    En intressant vinkel på Johan Kylanders inlägg vore att få klarhet i regelverket avseende insatser mot ” grå eller gröna gubbar” i ett inledande skymningsläge. Hur tydliga måste indikationerna på subversion vara för att ansvar skall övergå från Polismyndighet till FM?

    Vem och hur tas detta beslut?

    Våra erfarenheter av ansvarstagande och beslutsfähighet är inte övertygande från de senaste ”katastroferna” som e.g. storbranden nu i augusti, för att inte tala om tsunamin. Senaste tydliga budskap i dessa sammanhan är väl Fäldins ”håll gränsen” till ÖB i samband med ubåten i Karlskrona. Man önskar att motsvarande tydlighet, oavsett budskap, blir möjlig framöver.

    Finns inte denna ordning klart dokumenterad och hellst väl övad i förväg är risken för en förödande förvirring och totalt mediespektakel överhängande. Det är bara att gå tillbaka till 9/11 för att se vilken förvirring som kan uppstå i statsapparaten när krisen kommer, med försök till mobilisering av nedlagda förband mm. Vore intressant med en vitbok om detta.
    per tengblad

  • Anders

    @ Per Tengblad
    Jag dryftade exakt samma fråga angående icke militär personal som tar sig an Gotland, men nån höjdare ansåg att det där förstod jag mig inte på utan att det var nåt av våra kärnkraftverk istället som var målet. Det strategiska värdet av att hålla ett kärnkraftverk har jag inte riktigt förstått men det kanske förklaras på de högre skolorna. I den gamla ABC skolan så var syftet med kärnvapen inte alltid att slå fienden i ett område utan även att förhindra fi tillträde genom kontamination.
    Ett kompani med välbeväpnade gangsters på Gotland som har sympatier åt ett visst håll är onekligen en intressant fråga. Det är precis som du säger; när går uppgiften att avväpna och avhysa dessa element från att vara en polisiär uppgift till att vara en militär dito. Nog för att polisens Nationella Insatsstyrka är kompetenta men de är inte utbildade för militär strid i kompanistorlek. Vad våra egna kan göra mot en liknande styrka vill jag låta vara osagt men det gamla styrkeförhållandet 3:1 att slå en etablerad fiende torde stämma för det kommer inte att vara några blåbär som gästar Slite hamn.

    Med vänlig hälsning
    Anders

  • Patrick

    ”Tilltaget att öppna åtal mot litauer som vägrade tjänstgöra i Sovjetunionens krigsmakt”…
    Kan någon förklara detta lite närmare och ange en källa?

  • Karl

    Skönt att det finns insatta och icke naiva personer som har örat mot marken och blicken riktad i alla riktningar samt kan analysera men också tänka utanför den traditionella boxen. Jag önskar av hela mitt hjärta att det på alla högre beslutsfattande nivåer inom Sveriges gränser tar den nuvarande världssituationen på allra största allvar. Det gäller att tänka proaktivt och agera därefter. Precis som tidigare skribenter har nämnt så är det först och främst ”gråa gubbar” och deras rörelse på alla nivåer som bör beaktas. Blir det Destination Gotlands färjor som ovetandes står eller redan har stått för transporten? Finns det en ökad aktivitet av utländska hantverkare, marinbiologer/forskare etc på Gotland som ”legitimt” rekar och bygger upp en organisation. Det behövs inte mycket folk för att ta befälet med tanke på den rådande försvarssituationen på ön. Jag hoppas att Hemvärnet inom alla regioner står på tårna och gör så gott de kan och gärna lite till när det gäller observationer av saker som ter sig annorlunda. Vi vet att det är öppet hus till det mesta i Sverige och det vet även de eller dom som vill oss illa.
    Det är dock glädjande att det skrivs om kränkningar i luften men för gemene man tas nog inte det på så stort allvar än så länge. Men om frågan om bland annat hamnbygget i Slite får mer utrymme samt skuggmanövern med bidrag till Gotlands Högskola så känns allt så mycket närmare och lättare att kunna relatera till. Syftet med Nord Streams agerande vet bara Putin och några klartänkta individer, bland annat på detta forum så fortsätt att diskutera och för ut resultatet till den breda allmänheten.

    /K

  • Göran Frisk

    Anders och Per, låt er inte imponeras av höjdare som påstår något om ryska anfalls mål vare sig för subversiv krigföring eller överraskande anfall. Gotland är nödvändigt att försvara av skäl som redovisats i dessa diskussioner många gånger. Hur alerta våra hemvärnsförband än är på Gotland behövs reguljära förband från arme’ , flyg och marin. Lämpligen måste de 24 stridsvagnar få besättningar som övas regelbundet i marsch , strid , underhåll etc.
    Under kalla kriget kränkte sovjetiska ubåtar upprepade gånger Gotlands farvatten och satte iland små grupper rimligen för sabotageuppgifter i ett skarpt läge.

  • Per Tengblad

    Göran, det som intresserar mig i denna fråga i första hand är hur regelverket och beslutsordningen ser ut vad gäller ansvar i begynnande skymningsläge. Att Gotland är värt försvara med reguljära förband det är vi helt överens om.

    Bakgrunden till min fråga baseras på mina erfarenheter som nyinflyttad på Lidingö för drygt 15 år sedan. Jag var då spekulant på två villor, som tidigare ägts av annan stat. Dessa hade hygien, tränings och förläggnings kapacitet för förstärkt pluton i källaren, i båda fallen. Senare köpte en av mina vänner en villa på ön som hade motsvarande kapacitet för drygt två plutoner. Dessa tre villor var lämpligt placerade för att kontrollera Stockholms inre inlopp. Att villorna såldes var ett tecken på att nya tider och tankar var gällande den gången. Oaktat detta funderade jag på hur och vem från vår sida som skulle ha hanterat de sannolikt civilklädda ”plutoner” som i skymningsläge skulle komma fram ur husen. Den gången var det närmast av historiskt intresse, trots att ”historien var slut”.

    Idag är det inte längre historiskt intresse utan en reell undran om vi är förberedda på att hantera en situation, hur osannolik den en är, där grå gubbar kommer ut ur nya hus för att skapa oreda. Har vi nu beslutsregler som möjliggör ett resolut agerande?
    Per T

  • Anders

    @ Göran
    Håller med till fullo att Gotland är en nyckelposition.
    Vad avser höjdarna så stod det att läsa i en av försvarets almanackor på 90-talet:
    ”Kulor har ingen respekt för fina uniformer” (okänd). Lite ironiskt men tänkvärt. Vad är syftet med att läsa om man inget lär? Det är en markant skillnad på intelligens och visdom.

    Med vänlig hälsning
    Anders

  • Lars Andersson

    Rädslan eller omtanken om Nationens försvar har nu börjat att sippra neråt i leden vilket tydligt märkts i press sedan Ukraina krisen skapades. För att denna kris i Ukraina verkligen är skapad borde de inte råda några som helst tvivel om efter att ha hört vad Victoria Nuland sa i det avlyssnade samtalet som publicerades.

    Hon Victoria är inte vem som helst -”the Assistant Secretary of State for European and Eurasian Affairs at the United States Department of State”.

    Hon uttryckte det så väl – ”Fuck the EU”. Nästa gång det passar blir det Fuck the Swedes.

    För de av oss som vill säkra nationen vi bör betänka att hotet mot oss idag kommer liksom tidigare icke enbart från ett håll utan från minst två olika. Vi befinner oss mitt emellan.

    När en stormakt och dess subgrupp NATO förhandslagrar en Marinkårsdivision några mil norr om Trondheim med vapen fordon och all utrustning denna division om 20 tusen man behöver för ett fälttåg då borde vi vakna. Det är bara 50 kilometer till den Svenska gränsen. Men tystnad råder om detta hot.

    Man försöker att påstå att den här divisionen är till för ett försvar av Nordnorge. Det är politisk villfarelse ty de av oss som kan historia liksom lite enkel Geografi vi vet vad svartisen är för något. Genom denna glacier som delar Norge på mitten går endast en riktig väg. Denna väg kan en bataljon hålla mycket enkelt. Det går helt enkelt inte att med trupp från södra Norge i ett krigsläge gå norröver via svartisen.

    Den amerikanska divisionen som nyss fått alla de tunga vapen de behöver översända till det Norska 63 tusen kvadratmeter stora lagret med sina fyra underjordiska tunnlar man lagrar denna division är nu mycket väl förberedd. Flyg transporterar snabbt in soldaterna från USA till detta basområde och sedan är den mobil inom kort tid.

    Det här är mycket mer oroande än misstanken om några mystiska män på Gotland. Från det Norska basområdet tar man sig ner till Östersund respektive Funäsdalen via de stora riksvägarna på timmar. Sedan ligger Sverige vidöppet. Man kan kapa Sverige på mitten inom ett dygn då både Sundsvall och Hudiksvall är utan försvar.

    Men USA är ju den goda Fen och vill ju ingen något ont – de vill alla väl och detta bevisar väl Historien. Fråga de som fått denna hjälp vad de tycker? USA för 60 – 40 – till och med för 20 år sedan är inte det USA vi ser idag. USA av idag är aggressivt även mot vänner.

    USA och dess ekonomi är i totalt sönderfall – när man har en enorm krigsmakt och ens land faller ihop finns frestelsen att ta det man inte längre har.

    För de av er som läser detta är naturligtvis inte Sir Halford Mackinder någon främling och de slutsatser han kom till angående Hjärtlandet. Där råvarorna finns kommer framtidens makt att finnas och råvarorna finns i Ryssland. Senast idag presenterades att man funnit ett oljefält norr om Sibirien med reserver i samma klass som det som finns i Saudiarabien.

    Lockelsen kan bli stor och vem sitter i det Vita Huset om dryga två år. Kanske tidigare.

    Sverige behöver rustas – vi behöver en enorm upprustning. Men till försvar inte för anfall.
    De tre hot spots som kommer att visa sig är Vidselområdet med omkringliggande fält då en ankringsplats finns för en hangarfartygsgrupp i Bodö området. Nästa är det jag tidigare beskrivit runt Trondheim och vägarna genom Sverige. Det tredje området är kontrollen av Öresund samt Bälten. Den som kontrollerar vattnen i syd kontrollerar även Öarna i Östersjön för de är fler än bara Gotland. Åland är det som binder öst ihop med väst och kontrollen av Åland ger mycket stark ställning för den som behärskar ögruppen.

    Vad behöver Sverige rusta för.

    1. Att försvara det civila samhället och vår infrastruktur bör vara prio ett för faller detta faller nationen. Här behövs massor av folk för att säkra el, vägar, broar, tele, mm.
    2. Vi behöver ett luftvärn av absolut toppklass.

    Resten för lösa sig när krigen börjar för det blir inte ett krig utan flera samtidigt och inte ett krig som slutar med seger för någon utan det blir uppföljningskrig och det här kan pågå länge fram till en part använder kärnvapnen.

    Tack för ordet.

    • Patrick

      När man pratar om militära hot måste man samtidigt bedöma hur rimliga de är. Sverige har inte råd att bemöta alla hot, utan kan endast hoppas på att verka stabiliserande i vårt närområde. Att gå tillbaka till 800,000 man och världens femte största flygvapen är omöjligt.
      Frågan är, varför skulle USA eller Ryssland anfalla Sverige i större skala? Vad skulle man möjligen hoppas åstadkomma? Det har pratats en hel del om varför Ryssland skulle ge sig på Gotland, men bara en har lyckats svara på varför Ryssland skulle ockupera Gotland…

    • @Lars Andersson:

      1) Det är inte så konstigt att Victoria Nuland sade som hon sade när vi medlemsländer i EU vägrar att hosta upp vad det kostar för ett rimligt starkt försvar. Fattar du hur otacksamt det är för amerikanarna att stå för fiolerna och människoliv och vi bara skiter i att försvara oss själva!? Men det finns ju Natoländer i EU också. Hon sade väl knappast fuck Nato?

      2) Amerikanarna kommer inte att försöka med att tränga ned via Fredrikstens fästning för att dela Sverige det första de gör. Gör de något så är det att göra en repris på det första Gulfkriget, sedan kommer de och delar Sverige likt Moses och Röda havet, men knappast genom Norge, omm de inte totalt saknar respekt för norrmännen och norrmännen samtidigt viker sig vill säga. Dessutom så är scenariot mycket mera osannolikt än det att Ryssland skulle börja en mikroinvasion. Detta är faktiskt en förutsättning för att USA ska med våld slå sig igenom Sverige att Ryssland först annekterar Baltikum och Gotland/Skåne. Notera att jag håller med dig om att USA efter 2001-2003 har förändrats till det sämre. Men jag tror att Vita huset inser att USA utan sina hökvingar är ett USA som förminskar sitt eget inflytande och därmed sin supermaktsstatus, det kvittar hur starkt försvar de har på hemmaplan för de kommer att gå samma väg som de antika grekerna och romarna gjorde till slut.

      Roger Klang

  • Lars Andersson

    Tack för vänliga och intressanta svar.

    För att belysa hur svårt egentligen och omöjligt det är att idag ha en strategi ett militärt tänk som skall hålla över tid vill jag förmedla följande. Det är absolut omöjligt. Strategi är numera färskvara, det har blivit både taktik och operativ verksamhet samtidigt för allt är idag rörligt.

    Med det menar jag den bakomliggande politiken som styr militär verksamhet är helt i olag. Det saknas övergripande politik som håller över tid, och vi saknar det goda ledarskapet inom politiken. Det vi ser av politiker är blekansikten utan vare sig etisk hållning eller hög moral. Dessutom sakas hos de flesta den visionära glöd man behöver för att driva länder.

    Turkiet är ett Nato land – i Turkiet finns det åtminstone en mycket stor Nato – amerikansk bas vid storstaden Adana i södra Turkiet. Denna bas har allt som behövs för att övervaka se höra och veta vad som sker. Man har där alla typer av flyg och kontakt via satelliter med de organ som sköter und arbete hemma i USA.

    Trots detta kom ISIS anfall mot Irak som en blixt från ovan om man nu skall tro det som sägs. Man märkte inte när mellan 15 – 30 tusen islamister från stora delar av Världen kom till Turkiet. Inte heller att de med busar kördes ner till gränsen till Irak. Inte heller märkte man när dessa grupper fick sin utrustning och sitt logistiska underhåll som bara kan komma från Turkiet.

    Varifrån kommer kapitalet att driva detta? Att hålla en styrka igång operativt av den storlek denna miniarmé har fodrar minst 100 ton förnödenheter per dygn, troligen mycket mer. Varifrån kommer underhållet, vem levererar? Svaret är givet det finns bara ett håll det kan komma från och det är Turkiet.

    Naturligtvis förstår läsarna av det här hur det ligger till.

    Varför gör man nu på detta sätt?
    Jag tror mig förstå varför men har ni läsare någon tanke om det?

    Här vill jag anknyta till min tidigare artikel. Tänk om man behöver Åland för att säkra en förbindelse en logistisk förbindelse till Baltikum. Vilken väg är då den bästa att ta? Jo den via Trondheim med sin året runt isfria storhamn. Goda vägar ner till Bottenhavet där det finns hamnar. ”Fuck the EU” sa hon Victoria, jag tror hon egentligen menade vi skiter i vad andra vill och anser.

    Tack för ordet

    • ano

      Å nej, nu blir du svartlistad och anklagad för att vara antidemokrat å putinkramare eller helt enkelt bara ignorerad?

      Visst kan det te sig att debatten i Sverige är klart ensidig med rejäla skygglappar men det kan ändå inte vara så att beslutsfattare och insatta (ex ärade ledamöter) inte vet bättre men av en eller annan anledning väljer man att köra ett visst narrativ utåt. Dock finns det en fara i att kartbilden, den som förmedlas av auktoriteten, och verkligheten skiljer sig allt för mycket åt. Någon åberopar att psykologisk försvar behöver stärkas. Tja, det är ju en av vägarna man kan gå. Vilka andra vägar finns det?

  • lol

    Folk som seriöst tror att USA agerar för att rädda liv och stå upp för dem svaga är inget annat än ”mindless zombies” som baserar sin världsbild på hollywood och aftonbladet. Myntet har alltid två sidor. Jag påstår inte att ryssen är snälla och rara öht, men man ska inte vara naiv och förlita sig på USAs ”goda hjärta”.

  • Johan Herngren

    Mycket informativ och trovärdig artikel. Efter tjänstgöring inom flera utlandsmissioner och påföljande anställning inom Försvarsmakten har jag tyvärr insett att förståelsen för icke-kinetiska metoder pendlar mellan obefintlig och mycket låg. Mot denna bakgrund har man givetvis inte utvecklat förmågor att bemöta den typen av hot. Min erfarenhet är att folkvalda saknar förståelse för konsekvenserna av de beslut man tagit åren 2000, 2004 och 2009. Förståelsen för hur lång tid det tar att bygga upp och vidmakthålla en förmåga tycks fortfarande vara ett mysterium trots läget under ubåtsjakterna på 1980-talet där man slutligen lyckades bygga upp en (tämligen begränsad med spetsig) förmåga som man lät förfalla redan i slutet på 1990-talet.
    Efter att själv ha läst FOI utvärdering av yrkesförsvar i andra länder kan man skönja den arrogans som ledde till beslutet om IO14. Bortsett från att organisationen i sin uppbyggnad är oflexibel och underdimensionerad för nationellt försvar är den dessutom underfinansierad. Ibland infinner sig även känslan av att högre befattningshavare inom våra myndigheter är rädda för att komma med obekväma sanningar till beslutande politiker. Svårigheterna som Försvarsmakten dras med rörande rekrytering av soldater och sjömän var kristallklar för oss som arbetade i organisationen redan på planeringsstadiet. Stater som USA och UK, med sina långa erfarenheter av yrkessoldater, har avhopp på närmare 30 % under det första tjänstgöringsåret. I Sverige så räknade man med att lyckas med ett högre mål (max 15% avhopp under samma tidsperiod) trots total avsaknad av erfarenhet och de omfattande förmåner som nämnda länders anställda omfattas av. Försvarsmakten dra
    Mitt något långrandiga exempel syftar egentligen bara till att visa på att om man inte kan förutse konsekvenserna av beslut rörande personalförsörjning (där varje steg i förväg borde prognostiseras med miniräknare och lite sunt förnuft) hur ska man kunna göra en korrekt tolkning och besluta om lämpliga motåtgärder inom ett komplext och abstrakt problem som artikelförfattaren så förtjänstfullt belyst?
    Svensk säkerhetspolitik och försvarsplanering har i åratal grundats på politiska förhoppningar snarare än hårda fakta. Inom psykologin brukar fenomenet kallas konfirmeringsbias då man tar till sig information som bekräftar redan förutfattade meningar och bortser från den som går emot. Redan 2003-2004 var det mer än tydligt åt vilket håll demokratin i Ryssland utvecklades och att landet hade höga ambitioner rörande militär återupprustning. Allt tal om att Ryssland rustar från en låg nivå eller att vi står inför ett nytt säkerhetspolitiskt läge är rent nonsens. Som Barbara Tuchman så elegant formulerade det: ”- förutsättningen för en framgångrik vilseledning kräver egentligen bara en målgrupp som vill bli vilseledd”.