≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Johan Wiktorin

Då är det dags (lite försenat) för en ny uppdatering i serien som startade 25. september 2014. För nytillkomna läsare sedvanliga förbehåll. Jag vet inte allt som händer, jag vet inte exakt hur parterna tolkar detta, jag vet inte var jag skulle starta på axeln, utan det är trenden som är den viktiga slutsatsen i analysen. Senaste alstret hittar du här.

————————-

När det gäller att forma koalitioner, så är det framförallt närmandet mellan Turkiet och Ryssland som omvärlden bör hålla ögonen på. Sen i januari har det kommit nya uppgifter om att Turkiet vill köpa moderna ryska luftvärnsrobotar, vilket Nato skulle få svårt att godkänna. Franska diplomater har klagat på att Turkiet läckt hemliga specialoperationer mot IS, för att dessa inte ska försvagas inför strider med kurdiska styrkor. Turkiet har också genomfört ett örlogsbesök i början av april, några veckor innan ett ryskt SIGINT-fartyg kolliderade med ett lastfartyg och sjönk utanför Istanbul. Efter lite inledande anklagelser från Ryssland kunde Svarta havsflottan bärga den viktigaste underrättelsekapaciteten som gått förlorad.

Erdogan har, enligt turkiska läckor/försöksballonger, planer på att gå med i den Eurasiatiska tullunionen istället för EU:s. Klart är också att Erdogan också uppmanat den turkiska diasporan i Tyskland att inte rösta på de konservativa, socialdemokraterna eller de gröna. Underförstått kan de absolut inte rösta på AfD, varför tolkningen är att valsedeln bör vikas till Die Linke, som ju naturligtvis är pro-Kreml.

Skulle det visa sig att de turk-ryska förbindelserna är djupare än vad vi ser, så har det potential att bli geopolitisk jordbävning. Särskilt farligt skulle det kunna bli i slutet av september och tiden därefter, eftersom den kurdiske ledaren Barzani fått igenom en folkomröstning om självständighet den 25. september, som en händelse dagen efter det tyska valet. För att ytterligare komplicera bilden är det väl belagt att Barzanis far, Mustafa Barzani, samarbetade med KGB under kodnamnet RAIS, vilket öppnar upp för en hypotes att det kan finnas ett ryskt inflytande kring önskan och timing kring folkomröstningen. Dessutom pågår förhandlingar mellan Turkiet och Iran om gemensamt ingripande mot PKK/YPG/PJAK.

En kolossal motgång för Ryssland var Montenegros upptagande i försvarsalliansen Nato, där de montenegrinska myndigheterna anklagar Moskva för att ligga bakom det misslyckade kuppförsöket jag skrev om i förra analysen. Med stor sannolikhet har Montenegro fått hjälp av underrättelsestjänster i Väst för att avvärja denna sammansvärjning, eftersom landet är alldeles för litet för att kunna generera den typen av förvarning.

Det politiska och diplomatiska trycket genomgick en metamorfos, när president Trump deklarerade att USA skulle lämna klimatavtalet. Det har inte direkt så mycket med spänningarna mellan Väst och de andra stormakterna, utan är mer ett uttryck för en riktning i den internationella politiken, där avtal alltmer ifrågasätts eller börjar frångås av just stormakterna. Mycket uppmärksamhet fick den tyska förbundskanslern Merkels ord om att tiden då Europa kunde förlita sig på USA är förbi.

Den 1. juni kunde TT berätta att den ryske presidenten kommenterat Sveriges relation till Nato vid ett besök i St. Petersburg. Enligt Vladimir Putin, så skulle ett svenskt Nato-medlemskap vara ett hot mot Ryssland.

I mitten av juli deklarerade ledaren för den självutropade s.k folkrepubliken i Donetsk, Alexander Zakharchenko, att Ukraina utom Krim skulle heta Malorossiya (lilla Ryssland), vilket är en provokation mot regeringen i Kiev. Detta skulle ju ingen ta på allvar, om det inte vore för att alla förstår att det är en Kremlfraktion som driver denna linje hårt.

På det ekonomiska området har det varit tydliga positionsförflyttningar. Den amerikanska kongressen röstade i slutet av juli fram ytterligare sanktioner mot Ryssland, Iran och Nordkorea, vilket presidenten var tvungen att skriva under veckan efter. Sanktionerna mot Ryssland var riktade mer mot den ryska statens kärnintressen inom sektorer som energi, försvarsmateriel och gruvdrift. Svaret lät inte vänta på sig. Den ryske premiärministern Medvedev skrev ursinnigt på sin Facebook-sida (!) att hoppet om att förbättrade relationer med USA var över och att detta var en förklaring om handelskrig mot Ryssland.

Parallellt röstade FN:s säkerhetsråd enhälligt igenom ytterligare sanktioner mot Nordkorea, riktade mot dess exportindustri. Nordkorea har också stängts av från SWIFT, vilket ju är ett slags ekonomisk blockad. Det är dock tydligt att Kina sätter press på Nordkorea, men kommer att försvara regimen om USA skulle gå till ett överraskande angrepp.

USA har nu också officiellt beskyllt Ryssland för att ha brutit mot INF-fördraget från 1987 som gäller medeldistansrobotar (se tidigare analyser om inofficiella utspel). I Representanthuset förbereds nu propositioner att USA skulle börja utveckla nya robotar, vilket skulle begrava avtalet för gott.

De ekonomiska relationernas försämring följdes snabbt av ett tillkännandegivande från Kreml att USA var tvunget att låta 755 personer vid sina beskickningar att sluta arbeta. Konsekvenserna är bland annat resevisum för ryska medborgare till USA bara kan utfärdas i Moskva, även om du råkar bo i Vladivostok. Givetvis påverkas den amerikanska underrättelseförmågan negativt av dessa restriktioner i arbetskraft, vilket ju är eftersträvansvärd effekt av Kreml. Insynen minskar och risken för missförstånd ökar samtidigt som Ryssland höjer sin militära säkerhet. Sammanlagt blir det alltså både svårare och farligare för Väst att räkna ut vad som kommer att hända.

Samtalet dessförinnan mellan Trump och Putin i enrum utan amerikansk tolk under G20-mötet känns inte lugnande, när vi betänker att det pågår flera utredningar om samarbete mellan Trumpkampanjen och Kreml.

När det gäller aktioner från politisk opposition mot respektive motståndare har det hänt en hel del saker, även om en del inte kan kopplas till den andra (eller tredje/fjärde) sidan. Detta gäller särskilt den sträng av mer eller mindre sofistikerade terrorattacker som hänt i Europa under våren och sommaren. Manchester. London. Barcelona. Åbo. Drottninggatan, även om den senare bjuder på en och annan avvikelse från andra terroristangrepp. Bland annat har inte någon tagit på sig ansvaret och desinformation mot uzbekiska regimmotståndare var väldigt snabbt ute.

Det blev också känt att de två av de dömda nazisterna i bombdåden från i vintras, hade mottagit paramilitär träning i Ryssland av den ”Ryska imperiska legionen” i St Petersburgsområdet. Vem som helst med minsta kunskap förstår att detta skett med de ryska myndigheternas implicita medgivande. Det är helt otänkbart att regimen inte skulle känna till en sådan verksamhet, i synnerhet som man är maniskt paranoid när det gäller ”utländska agenter”, dit bland annat Nordiska Rådet numer räknas.

Andra nazister slog i samband med en demonstration i Falun 1. maj sönder en pappdocka av försvarsminister Peter Hultqvist och skanderade: Folkförrädare.
Jag hoppas att Säpo kommer slå ned hårt framöver på de här elementen som inte tycks ha något emot utländskt bistånd. De svenska nazisterna har varit underskattade under lång tid liksom jihadisterna. Risken är uppenbar att dessa liksom ”anti-fascistiska” grupper triggar varandra med ökad polarisering och destabilisering som följd. Säpo varnade i början av juli för en unik situation med 3000 våldsbejakande extremister i landet.

Underskattningen var tydlig i Almedalen, där kommenderingen drogs ned utan att nazisterna trappade ned sin verksamhet. Många deltagare i veckan har vittnat om sin olust och den hotfulla stämning som uppstod i ett mindre (säkerhets)polisvakuum i slutet av veckan.

Till detta ska också läggas tre rapporterade brev med pulver till tre av Sveriges statsråd de senaste veckorna, nämligen Skog, Linde och Baylan. Här är jag optimistisk att ett väl utredande Säpo ska gripa gärningspersonen/personerna.

Andra officiellt olösta fall under våren innefattar bombhot mot stationen i Göteborg och tåg i Södertälje i början av februari liksom bombhotet mot ett flygplan i Luleå den 16. mars, som enligt SVT hade försvarsministern som passagerare.

Nazistiska stödtrupper, denna gång amerikanska, fanns även på plats vid sammanstötningarna i Charlotteville som slutade med en fasansfull ihjälkörning av en demonstrant. Tumulten ledde till politisk turbulens i den amerikanska huvudstaden, och president Trump fick utstå hård kritik och många avhopp från olika kommittéer till följd av dessa upploppsliknande scener och ond bråd död.

Nu upplevde även Moskva besvär från politisk opposition, även om den var långt ifrån aggressiv. Det stod snarare regimen i Ryssland och Belarus för under demonstrationerna i Moskva och Minsk i mars. Den ryske oppositionella politikern Navalny utsattes för en slags syraattack som gjorde honom delvis blind på höger öga vid ett senare tillfälle. De ryska protesterna har långsamt spridits, framförallt ut till mindre städer. Regimen har dock full kontroll över dessa.

Vi får heller inte glömma det avvärjda mordförsöket på Frankrikes nya president Macron, där en högerextremist greps för dessa planer.

På informationsområdet har kanske verksamheten inte blivit mer komplex, men väl mer frekvent. Precis som på terroristområdet, så kan det vara svårt att bestämma om och vem som ligger bakom en attack. Nåväl, några nedslag:

Delar av Skatteverkets hemsida försvann under flera dygn och det gick inte att deklarera skatter och arbetsgivaravgifter för företag. Hamnen i Göteborg utsattes för en cyberattack i slutet av juni och dagen efter fungerade inte SVT lokalsändningar. Öland blev utan ström 3/7 och sex dagar senare blåstes Viktigt meddelande till allmänheten (VMA) i Stockholm samtidigt som flera krisberedskapsrelaterade hemsidor inte gick att nå.

Tidigare under våren hade vi bankomatstopp i början av april och SVT hade ett inslag om tillfällen då främmande makter varit inne i våra finanssystem. Detta anser jag vara den mest underskattade risken vi har, inte minst på grund av kaskadkonsekvenser.

På den internationella nivån hade vi de stora attackerna Wannacry i maj och Petya i juni. Wannacry var ett gisslanvirus och Petya tolkades först också som ett sådant, men efteranalysen pekar mer mot att det istället tog bort spår av tidigare datorintrång. Det hindrade dock inte bland annat danska Maersk att förlora miljardbelopp på grund av attacken. Åtminstone Wannacry bedöms vara utvecklat av amerikanska NSA, men också troligen stulet av någon.

FBI började också visa intresse för Kaspersky, ett ryskt mjukvaru- och konsultbolag specialiserat på anti-virus. Det amerikanska försvarsdepartmentet deklarerade att ingen inom den egna sektorn får anlita bolaget. Amerikanska företrädare trappade också upp anklagelserna mot Wikileaks och utpekades av CIA-chefen som en rysk underrättelseorganisation. Intressant nog flyttade Wikileaks sedan sina servrar till Ryssland.

En av de mest besynnerligare episoderna under perioden var president Trumps referens till Sverige:”… you look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this. Sweden.”

Det utbröt omedelbar förvirring huruvida det hade hänt något, om han menade något annan plats eller om har med svagt talspråk refererade till ett program om Sverige som sänts på Fox News. Oavsett vilket, så var det här negativt för oss. Vi måste kämpa emot etablerandet av en negativ Sverigebild, eftersom vi förlorar säkerhet, mänskligt utbyte och investeringar om denna sätts för hårt.

Intressant nog visade det sig vara samma fotograf som hjälpt till att göra det negativa programmet om Sverige som hjälpte Ocean Explorer att sprida bilder på gamla ubåtsvrak och liknande i Östersjön för att få oss att tro att det var något annat.

Fox News gästades strax efteråt av den förmente svenske experten på nationell säkerhet, Nils Bildt. Denne dömde istället ut svensk kriminal- och migrationspolitik istället, och budskapet var svart-svart. Så småningom fick Fox News be om ursäkt för att inte ha kontrollerat upp sin gäst lite bättre, men skadan var redan skedd. Själv skulle jag bra gärna vilja veta vem det var som föreslog honom till producenterna.

I samma veva avslöjade danska Radio24syv att ungdomar i Rinkeby uppgett att ryska NTV erbjudit dem 400 kronor för att starta upplopp som kunde filmas. Det gick lite bättre för Komsomol Pravda som lyckades intervjua Nya tiders Vávra Suk utan upptäckt i förväg på liknande teman.

Det är oklart när det bestämdes, men nog torde allt detta och den ryska inblandningen i det amerikanska valet ha påverkat statsministern att först skriva artikel på DN Debatt om att skydda valet 2018 genom bland annat utbildning av partierna från Säpos sida (tänk er en sådan tanke för en generation sedan, och då var det ändå kallt krig). Därefter åkte statsministern till Gotland och lät sig filmas åkandes stridsvagn. Den sekvensen var blev riktad, medvetet eller omedvetet, mot Moskva som ju bland annat sett den krigserfarne Krustjov som ledare.

Åtgärder för strategisk avskräckning har fortsatt på olika sätt. I början av februari övade Ryssland sina kärnvapenstyrkor och USA sköt en Tridentrobot från en Ohioubåt som en styrkedemonstration. Nato började förstärka med motsvarande sammanlagt en brigad i de tre baltiska staterna och i juli förde USA dit luftvärnssystemet Patriot som ytterligare en snubbeltråd inför höstens stora ryska övning Zapad17. I början av april sköt den ryska ubåten Krasnodar kryssningsrobot mot mål i Östersjön under en övning. Långt därifrån skickade USA den 18. April upp sina F-22 för att markera mot ryska strategiska bombflygplan av typen Tu-95.

I början av juni blev avskräckningen mer konkret, när USA förde in de tre bombplanen B-1, B-2 och B-52 samtidigt för första gången till Europa. B-1-plan och B-52:or uppträdde över Östersjön och blev hårt uppvaktade av ryska stridsflygplan som markering. Några dagar (15/6) senare svarade Ryssland genom att för första gången någonsin flyga in med en rote Tu-160 över Östersjön samtidigt som SAAB gjorde första flygstarten med Gripen E.

Min bedömning är att det kan ha varit en markering mot Danmark, där Folkemoedet (ung. Almedalen) startade på Bornholm samma dag. Danmark spjärnar med amerikansk uppbackning emot NordStream2 i Östersjön. Sveriges bidrag till den debatten blev att en kommunstyrelse i Karlshamn under januari körde över regeringen när det gällde upplåtande av lagerplats till de ryska rören.

På andra sidan jordklotet gjorde USA verkställighet av hotet/löftet att flytta det långräckviddiga luftvärnssystemet THAAD till Sydkorea, något som både Kina och Ryssland fortfarande har starka synpunkter på. Systemet är i första hand till för att kunna skjuta ned nordkoreanska robotar, men har bieffekten att det även givetvis kan göra motsvarande med kinesiska och ryska.

Ryssland genomförde också en stor beredskapskontroll den 25. juli i militärdistrikten som en slags förövning till Zapad.

UPPDATERING 21/8 kl 22.36: Medan jag skrev framkom det att ryska RIA hade en stor artikel om det automatiska andraslagssystemet Perimetr (Död mans hand) som ska garantera ett ryskt svar vid ett kärnvapenangrepp från västmakterna. Eftersom information om detta system är knapphändig och dess existens inte publikt bevisad, så är min preliminära slutsats att detta är en eskalering av de psykologiska operationerna. SLUT

Det skedde också ett antal strategiska förflyttningar. De ryska 3D-robotställningen (Mark/Kust/Luftvärnsrobot) i Kaliningrad får anses vara upprättad. Den förstärktes också under högsommaren med flera stora örlogsfartyg ur Norra Marinen som gick in och ur Östersjön med fartyg som kryssarna Peter den Store och Marskalk Ustinov, vilket innebar en våldsam tillfällig förändring av de marina styrkeförhållandena i Östersjön. Mest uppmärksamhet fick däremot ballistiska robotubåten /Typhoon) Dmitri Donskoj som seglade i ytläge från Murmansk och defilerade svenska kusten utan att drabbas av ett enda ofog eller markering från de nordiska fredsrörelserna. Mindre uppmärksamhet fick däremot det nya stora landstigningsfartyget Ivan Gren som kan lasta en mindre pansarskyttebataljon ur Marininfanteriet.

Ryssland flyttade även fram ytterligare några exemplar av det nya stridsflygplanet SU-30SM till Östersjömarinen i Kalingradexklaven. Detta är ett mycket kompetent stridsflyg som kan bära mycket last/ha lång uthållighet och uppträda i flera roller. USA ville inte vara sämre och flyttade över dagen den 25. April fram en grupp F-35 till Estland som markering för första gången. En udda fågel var när USA i slutet av februari flög WC-135 Constant Phoenix i Barents hav, troligen för att fastställa normalbilden för radioaktivitet i vårt närområde.

Övningsverksamheten har också fortsatt i närområdet med oförminskad styrka under sommaren. 76. Luftlandsättningsdivisionen i Pskov genomförde nyligen bedömt fällning med nya stridsfordonet BMD-4 och förra veckan genomförde Östersjömarinen landstigningsövningar mot oförsvarad kust med ett särskilt inslag som fick mig att dra slutsatsen att man inte övade ubåtsjakt samtidigt. Finland är enda landet i Östersjön utan ubåtar och utan allians. De baltiska staterna och Danmark har inte heller egna ubåtar, men skulle kunna påräkna stöd av polska och tyska, åtminstone i teorin.

På stridsverksamhetssidan bör noteras dödshot nyligen mot OSSE-observatörer i östra Ukraina från pro-ryska separatister, vilket begränsat insynen i området. Parallellt har stridsverksamheten under våren ökat i de östra delarna samtidigt som USA öppnat för leveranser av pansarvärnsrobotar till Ukraina.

USA fällde också en gigantisk bomb med 11 tons sprängkraft i Afghanistan. I kväll ska president Trump annonsera en ny(gammal) strategi. I förhandssnacket har en del uppmärksamhet riktats mot ryskt och iranskt stöd till talibanerna – sina tidigare kontrahenter.

Annars är det främst i Syrien som det varit närmast mellan stormakterna. Som ett svar på Assadregimens stora C-angrepp mot Khan Shaykhun i början av april avlossade USA 59 kryssningsrobotar mot den flygbas varifrån attacken genomfördes. Den ryska ledningen blev ursinnig och avbröt tillfälligt all koordinering mellan de bägge länderna i Syrien. Strax före midsommar sköt sen USA ned en syrisk SU-22 som anföll SDF-ställningar. Detta var den första luftstriden sen 1999 som USA sköt ned ett plan. Ryssland svarade dagen efter här, i Östersjön, genom att flyga mycket nära ett amerikanskt spaningsplan. Veckan efter uppvaktade Ryssland också närgånget vårt signalspaningsflyg över Östersjön.

Bild1MVK VIII

—————————-

Tiden framför oss är volatil. Potentiella tysk-turkiska-kurdiska spänningar under september parat med självständighetsomröstning under oktober i Katalonien, där den spanska krigsmakten i grundlagen har uppdraget att bevara landets territoriella integritet. Till detta kommer den svårförutsägbara situationen kring koreanska halvön, där man inte kan utesluta att slutmålet för diktatorn är att överraska världen med en färdig kärnvapenrobot från ubåt, vilket kraftigt skulle försvåra skyddsåtgärderna. I övermorgon börjar USA en civil övning som heter Earth Ex 2017 som innebär en tillbakagång till elektronisk stenålder. Något sådant skulle kunna inträffa, om någon detonerade en stor elektromagnetisk puls (EMP) på hög höjd.

Det har nu gått tre och halvt år sedan Krim och fortfarande har inte den ryska ledningen vikit sig, tvärtom. Man har fortsatt i östra Ukraina, gått in i Syrien, har en flottaktivitet som är högre än under kalla kriget enligt chefen för amerikanska Medelhavsflottan samtidigt som chefen för de amerikanska flottoperationerna har beordrat en operativ paus idag till följd av att ytterligare ett amerikanskt örlogsfartyg, USS John S. McCain, kolliderat med annat fartyg. Givet den amerikanska navigationsnogrannheten, så får vi nog öppna upp för möjligheten av elektroniska angrepp mot navigationssystemen på dessa fartyg. Operativt bedömer FOI nu att Ryssland har kapacitet att genomföra två operationer med 150 000 parallellt. Förutsättningarna för en sådan kommer att finnas på plats när Zapad rullar igång om ett par veckor och tiden därefter, särskilt som det kommer finnas stora ryska styrkor i Belarus, vilket medger anfall mot Polen/Litauen liksom Ukraina. Särskilt att notera är att de ryska specialförbanden kommer dras ur övningen för att sedan fortsätta med en ny övning när Zapad slutat, enligt ryska källor.

En annan intressant operationsriktning är den nordafrikanska, där ryska fallskärmsjägarstyrkor övat alltmer med de egyptiska motsvarigheterna. Krigsherren Haftar i Libyen har besökt Moskva och jag har noterat en hel del logistikflygningar till västra Egypten. En del ur Norra Marinen som besökte Östersjön har stävat mot Medelhavet liksom signalspaningsfartyget Yantar.

————————-

I allt detta gnetar Konungariket Sverige sakta vidare. Två nya tillskott till Försvarsmakten om sammanlagt 7,3 Mdkr + 1,3 Mdkr till totalförsvaret i övrigt togs fram till 2020 i beslut över blockgränserna. En tillräckligt stor enighet för att det ska kännas bra, även om lagernivån i form av ammunition, robotar och bränsle gott kunnat ökas ytterligare. Parterna lade också grunden för utökad grundutbildning från 2020, vilket betyder ökad organisation och ytterligare resurser framöver. Att ÖB fick gehör för mycket av sina förslag indikerar ett gott och förtroendefullt samarbete mellan regeringen och Försvarsmakten.

Försvarsminister Hultqvist träffade den 19. maj sin amerikanska motsvarighet i Washington. Det tidigare avtalet bekräftades och utvecklades med den nya administrationen, vilket är vitalt för en småstat i en aggressiv stormakts skugga. Försvarsminister Mattis upprepade vicepresident Bidens budskap från augusti om stöd i händelse av en kris. De amerikanska militära chefsbesöken har också under våren stått som spön i backen och för första gången någonsin ska stora amerikanska förband öva i Sverige under övningen Aurora. De amerikanska specialförbanden har dock varit här på övning i Karlsborg fick vi veta från USA efter att övningen var genomförd.

Aktiviteten på försvarsdepartementet har varit hög under våren, vi ingick också tillsammans med Finland ett avtal om medverkan i den brittiskt ledda Joint Expeditionary Force som ytterligare väver samman oss med vänligt sinnade nationer. Försvarsministern fortsatte också under våren sin kontrapsykologiska kampanj mot desinformation, denna gång avseende övningen Aurora.

Under sommaren blev det dock tvärstopp i maskineriet, när Näringsdepartementet visade sig ha gömt huvudet under armen i samband med upphandlingen av IT-drift och förvaltning. Om detta har skrivits mycket som inte ska upprepas här. Militärt sett var skadan mindre än befarat tack vare tidigt igångsatta åtgärder med uppföljning, regeringens initiala krishantering skadade dock förtroendet på ett värre sätt för försvaret inklusive försvarsministern. Det är dock lite svårt att hänga med i svängarna, när misstroendevotumet används för att försvarsministern har skött sitt jobb. Med facit i hand kan man säga att denne ha gått upp till statsministern tillsammans med de andra statsråden, men huvudansvaret för kommunikationen med statsministern torde ju ligga hos de avgångna statsråden.

Riksdagen borde istället använda sin kraft på området att istället granska regeringens underskrivande av ett kärnvapenförbud. Detta låter fint och bra, men äventyrar enligt min analys vår säkerhet i någon omfattning. Det motverkar definitivt det arbete som försvarsdepartementet bedrivit för att stärka vår militära säkerhet.

Regeringen vill att Sverige tillsammans med Irland och Österrike som enda EU-länder skriver på ett folkrättsligt bindande dokument om att förbjuda kärnvapen. Det ska inte kunna finnas som avskräckning – mot länder som Nordkorea eller Pakistan eller Ryssland för den delen – något som vi och hela Västeuropa byggt sin säkerhet på sedan andra världskriget.

Kärnvapenstaterna är inte med i dialogen, våra nordiska grannländer vill inte ställa upp, inte heller Angela Merkel. Inte ens Japan, som är det enda landet som utsatts för ett kärnvapenanfall, tar i dokumentet med tång. Reaktionerna från våra allierade i EU och partners i USA tilltar i styrka för detta tilltag, när Gustav Adolfs torg kör ett solorace i bästa neutralitetsnostalgi som riskerar att alienera våra partners.

Ukraina, Nordkorea, Balkan, Kaukasus, Venezuela, Libyen, Östersjön och Nordkalotten. Allting hänger ihop och den geopolitiska världen skälver. Vi har de kort vi har, det gäller nu att använda dem klokt med det gemensammas bästa för ögonen. Om en månad kan vi behöva varandra, mer än vi anade.

Comments on this entry are closed.