≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

Av Johan Wiktorin, avdelning I

Tyvärr kunde jag konstatera igår kväll att element ur Korridoren till Kaliningrad ger sig tillkänna. TV 4 hade ett inslag med en rysk ”analytiker” som ville se Gotland neutralt eller avmilitariserat. Precis som Fyrans kommentator Stefan Borg sade efteråt, så var det Kremls röst vi hörde.

Till och med självaste FSB:s. Viktor Kremenyuk är ställföreträdande chef för den ryska säkerhetstjänstens tankesmedja Institute of U.S. and Canadian Studies of the Russian Academy of Sciences, startad 1967 av KGB-ordföranden Jurij Andropov med dennes skyddsling och Sverigebekantingen Georgij Arbatov som chef. I vanlig ordning var det en blandning av lögn, vinklingar och sanningar för att uppnå önskad effekt.

Kremenyuk hävdade helt obekymmersamt att Gotland var neutralt under 1920-talet, vilket är en ren och skär lögn. Sen fortsatte han skrockande vidare att den svenska tragedin är att vara klämd mellan Ryssland och Nato.

En försåtlig sådd av en tanke som ska fungera på den noga studerade målgruppen, svenska folket. FSB och Kreml försöker ge oss redskapen för att forma en självbild som stående utanför konflikter mellan några slags block.

Men så är inte fallet. Sverige är i en politisk allians (EU) som till sin absoluta huvuddel innehåller de europeiska Nato-medlemmarna. Vi har också ett par decennier gammalt partnerskap med organisationen, som dessutom ska fördjupas. Vår riksdag har dessutom antagit en doktrin som bland annat innehåller att skrivningar om att vi inte kommer att förhålla oss passiva, om grannar attackeras, och att vi ska kunna ge och ta emot militärt stöd.

Sverige är en del i det västliga försvarssystemet.

Vi deltar i operationer tillsammans med andra, övar med andra, utvecklar och handlar försvarsmateriel med varandra och byter underrättelser med många stater i samma krets. En av Sveriges stora tillgångar är landets geografiska läge och storlek.

Av två anledningar har vi hittills inte gått med som medlemmar i Nato. För det första föreligger inte förutsättningar för vare sig folkets eller partiernas stöd för ett medlemskap. En sådan positionsförflyttning måste ha en klar majoritet bakom sig.

Den rödgröna regeringen och vänsterpartiet hyser dessutom av allt att döma hypotesen att en sådan förflyttning skulle bidra till instabilitet i närområdet. De kan ha rätt, de kan ha fel, det är svårt att göra bedömningar om hur en sådan skulle mottagas i realiteten i Moskva. Den skulle i vart fall utnyttjas utomordentligt kraftigt i informationskrigföringen (därav behovet av en stor folklig uppbackning). I realiteten antagligen en mindre reaktion än motsvarande rörelse från Finland, vars position också övervägts i den första parametern av både förra och nuvarande regeringen.

Problemet med en Nato-gir är att den inte skulle lösa det grundläggande svenska försvarsproblemet. Vi har ett för litet försvar i förhållande till vår storlek och vårt läge, bara för att upprätthålla vår territoriella integritet. Lägger vi dessutom till den ökade risken genom ökad rysk militär förmåga och uppvisad vilja att utöva militärt våld, så blir diskrepansen mellan behov och tillgångar än större.

Ett Nato-medlemskap skulle inte på kort eller medellång sikt komma till rätta med denna brist. Amerikanska hangarfartygsgrupper går inte fortare över Atlanten för att vi är med i Nato, amerikanska förstärkningar kommer att flygas in till de baltiska staterna och Polen i första hand, även vid ett svenskt medlemskap.

Däremot är det inte strategiskt klokt att kategoriskt utesluta ett sådant. Den svenska staten behöver så mycket handlingsfrihet som möjligt, och Finlands formulering att hålla möjligheterna öppna är därför så mycket effektivare. Delvis fångad i retoriken söker därför vi nu djupare bilaterala band med USA som ska öka vår säkerhet, vilket är ett beskt piller att svälja för delar av regeringsunderlaget. Detta uttrycks som kritik mot vårt deltagande i övningarna ACE och Baltops som genomförs den närmaste månaden. Något eget trovärdigt alternativ för att öka vårt oberoende lyser dock med sin frånvaro, för det skulle ju kräva kraftiga investeringar i den egna försvarsförmågan.

………….

Detta är kontexten för de oförblommerade ryska försöken att påverka vår vilja och beteende. Vi ska isolera oss mentalt, och senare i handling, från de baltiska staterna.

Kremenyuks utspel är bra kvitto på att försvarsöverenskommelsen är på rätt spår när det gäller Gotland. I det tidigare läget hördes ingenting, men nu när den politiska viljan är att stärka öns försvar kommer detta.

Visst skulle jag önska att denna förstärkning sker både snabbare och starkare än skisserat, men den strategiska processen är i alla fall igångsatt. Detta får följande konsekvenser jämfört med dagens läge:

1. Det blir mentalt lättare att förstärka Gotland för beslutsfattarna vid en kris
2. Det kommer efter hand finnas en infrastruktur som kan stödja militära förband
3. Försvarsmakten kommer att med större frenesi öva förstärkningsoperationer
4. Statsmakterna kommunicerar försvarsvilja till en utsatt del av landet och i förlängningen till omvärlden (något som jag misstänker spelat en stor roll för beslutet)

Genom svensk kontroll över Gotland blir det svårare för Ryssland att temporärt utvidga en luft- och kustförsvarszon i Östersjön för militära operationer mot de baltiska staterna. Här bör vi särskilt notera det ryska nollsummetänkandet. Det är som är bra för dig, är dåligt för oss. Därför skall förstärkningen till Gotland motarbetas.

Vi däremot, har en förståelse om säkerhet som något gemensamt. Det som är bra för dig, är bra för oss. Därför är försvaret av de baltiska staterna vitalt för Sverige och våra intressen.

Om Ryssland i ny skepnad skulle ta över de baltiska staterna, så skulle kostnaderna bli väldigt stora för folken i dessa länder och för oss.

För det första, så talar vi om de mänskliga kostnaderna. Att komma under utländskt förtryck och mista sin frihet är en oerhörd förlust i sig. Vissa skulle sätta sig till väpnat motvärn, och en del skulle mista livet eller skadas.

För det andra skulle vi drabbas av sociala kostnader i form av en migrationsvåg. Rimligen skulle 10 000-tals människor fly till sina grannländer, däribland Sverige.

För det tredje skulle Sverige bli en ny frontstat och tvingas till en våldsam militär upprustning. Vid antagandet av en återgång till nivåer vid Kalla krigets slut, så talar vi om minst 60 Mdr/år.

För det fjärde skulle vår ekonomiska säkerhet påverkas drastiskt. Svenska bolags tillgångar om > 80 Mdr i dessa länder skulle konfiskeras, tvångsinlösas eller i bästa fall sjunka kraftigt i värde. Handeln som uppgår kring 50 Mdr/år skulle sjunka ihop ordentligt, även om viss handel skulle fortgå. Utländska direktinvesteringar i regionen skulle också påverkas till obestämda indirekta effekter.

Därför spelar vi en viktig roll för stabiliteten i närområdet, och därför är den stabiliteten helt i linje med svenska intressen. Nu gäller det att inse att säkerhetsparadigmet sedan Sovjetunionens kollaps är vräkt över ända genom Rysslands väpnade aggression i Ukraina.

Baltikums sak är både svår och vår. Lyssna inte på FSB/Kreml!

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Nisse Johnsson

    Sveriges försvar får väl i många stycken redan sägas ha kollapsat, i jämförelse med
    vad som gällde för 30-40 år sedan. Vår stabiliserande roll får väl därmed betraktas som mycket begränsad. Ryssland verkar ha bestämt sig för en kraftig geopolitisk återställare,
    man inväntar bara rätt tidpunkt. När kan det tänkas vara lämpligt? När är Nato/US som
    svagast och kan tänkas bjuda minst motstånd – dvs tvingas acceptera en rysk blixtaktion
    gentemot de baltiska staterna? Ställda inför ett faktum – allt redan klappat och klart.
    Putin har gång på gång beklagat Sovjetunionens sönderfall. Han är fullt kapabel att
    reparera skadan med den välövade krigsmakt han nu förfogar över, inkl en intensiv
    materialuppbyggnad, – som nu ständigt växer i eldkraft.
    Alla dessa ansträngningar är ju knappast en kulissuppbyggnad för egen skull. Man övar
    inför ett skarpt läge, där var och en av oss kommer att kunna se situation där en
    storövning, en beredskapskontroll, kommer att övergå till ett skarpt läge, en blixtaktion
    är aktuella länder kommer att besättas, återinförlivas, på några få dagar. Omvärlden
    kommer aldrig att hinna agera, utan ställs inför ytterligare ett faktum. Detta ligger i den
    ryska kalkylen – å det är väl högst troligt att de får rätt.

    Detta tycks inte bekymra svenska politiker det minsta. Utan här råder tankegången
    – ”den dagen den sorgen”. Man släpper de svenska territorium som den ryska makten ev.
    ställer krav på i en krissituation. Ett ryskt angreppskrig finns inte med på den svenska
    politiska kartan. Jo – kanske 2040 då har man kommit längre i sin
    budgetprocess-/planering och krigsmakten kan då tänkas ha fått budgetmässiga
    förstärkningar värda namnet . . . Detta kallar jag naivitet! Dags att byta glasögon kanske?

    En sak kan vi räkna med: Ett erövrat och besatt Gotland kommer aldrig att återlämnas av
    Ryssland, därtill är den alldeles för viktig för en ev. ny ägare. Porten till Östersjön. Sitter
    man på ön behärskar och kontrollerar man hela Östersjön. Inklusive den internationella flygtrafiken däröver. Ryskt territorium kommer att kräva tillstånd för Baltic See passager.

    Ååå hå jaja! – det här var tröttande – nu vänder vi oss om och somnar om igen . . . och
    drömmer om vad våra politiker nu skall hitta på!? Vad är de mer beredda att offra?

  • Mike Winnerstig

    Johan,

    håller med dig i stort men vill vända hela resonemanget på en punkt: hur stora försvarsanslag vi än beslutar om kommer vi aldrig mer att kunna stå emot en fiende av Rysslands storlek på egen hand. Det är därför det är mer centralt med ett svenskt NATO-medlemskap än att höja försvarsutgifterna med 10 eller 15 eller 20 miljarder. Det räcker ändå inte.

    Ingår vi i ett integrerat nordiskt försvar inom NATO:s ram och har tydliga, övade och upparbetade planer för hur USAFE i Tyskland ska snabbt kunna sättas in för att understödja det svenska flygvapnet över Östersjön får vi mycket snabbare en krigsavhållande tröskel än vad någon rimlig återuppbyggnad av det svenska försvaret kan ge oss. Det är USA:s engagemang i vårt närområde som spelar den största rollen, inte vår egen förmåga.

    • Nisse Johnsson

      Vi är helt eniga om den första passusen. Vi klarar inte ett självständigt försvar på egen hand. Å andra sidan krävs det pengar för att bygga trösklar. Självfallet behöver svenskt försvar betydligt mer pengar än vad som utlovats – även när försvar byggs tillsammans med andra. Så visst skulle t ex 20 miljarder mer på
      bordet vara av stort värde. Mer material, större övningsförutsättningar och inte minst ökade rekryteringsmöjligheter av operativ personal. Även ett Nato medlemskap kostar stora pengar. Detta inkluderar att en del stora hål måste täppas till, såväl inom marinen, flyget som armén.
      USAs engagemang begränsas av en stor svaghet, i form av att de mycket väl kan vara uppbundna, parallellt, av andra stora engagemang utanför Europa, vilket f ö
      skulle vara Rysslands våta dröm i ovan skisserat scenario.
      F n saknar vi, såvitt jag förstått, några som helst ömsesidiga försvarsavtal/överenskommelser!? Vi ligger som land räknat, helt öppna.
      Nu kommer det kanske (???) att tillstyrkas större belopp, när väl ryska
      stridsvagnar rullar på baltiska gator. Och detta kommer att ske, var så säkra!
      Men som sagt, detta är inget som oroar svenska politiker i dagsläget.
      Frågeställningen är tämligen ointressant hos berörda beslutsfattare och föranleder
      därmed inga specifika åtgärder från deras sida. ”Det tar vi i då – om utifall . . .!”
      alternativt – ”Vi väntar och ser vad som händer.” Vi ringer försäkringsbolaget först när det börjar brinna i husgaveln och ber då att snabbt få teckna en
      fullvärdig allriskförsäkring. Sic!

  • Anders Bergström

    Det är inte svårt att hålla med om det mesta som skrivs i ärendet just nu men det som ligger till grund för Putins agerande är nog som alltid vid inrikes kriser. Arbeta med utrikes problem även om dessa inte existerar! Ett Gotland som övertas av Ryssland är för evigt förlorat. Sant. Gotland som ett första försvar i händelse av invasion från Ryssland är i dagsläget inte ens att tänka på. Stridsvagnar gagnar inte försvaret mer än kanske någon dag och inte ens det om det inte finns bemannade anläggningar som kan agera redan från start. EU och NATO kan inte heller göra någon skillnad de första och så viktiga dagarna. NATO kan med största sannolikhet inte ingripa förrän de sett över medlemmarnas situation och EU med sin byråkrati har nog med sitt om ett skarpt läge kommer till stånd.
    Ett fullvärdigt inträde i NATO,, inte enbart övningssamarbete, skulle naturligtvis lösa en del av ett tänkbart scenario. Ensam är stark är ett i dag okänt begrepp.

    Flyg och robotsystem däremot kan verka avskräckande på vilken motståndare som helst om dessa vapen är aktiverade. Det finns mycket att förlora för

    ett anfall både med sjöstrids- och flygstridskrafter Malpåsesystemet är självfallet av ondo.

  • Jag ställer mig rätt tveksam till NATO-medlemskapets förträfflighet. Men jag är pragmatiskt lagd. Ge mig 2 % av BNP i försvarsbudget över tid så stödjer jag en NATO-utredning och NATO-omröstning om det blir resultatet av utredningen. Är vi inte med behöver vi ändå den budgeten och går vi med ska vi ha den budgeten.

    Dock så ser jag bristande politisk handlingskraft som ett minst lika stort problem som bristande finansiering. Om vi inte beslutar att mobilisera i tid så kommer vi inte få IO14 på fötter innan vi ställs inför fullbordat faktum. Då är det för sent att börja bedriva fördröjningsstrid och hoppas på hjälp från NATO.

    Love Alm
    lovealm.wordpress.com
    @DrLoveMachine

  • Andreas

    Håller med Mike Winnerstig med tillägget (förtydligandet?) att den svenska försvarsbudgeten oavsett bör höjas. I längden är det ohållbart att förlita sig i så hög grad på den amerikanska försvarsbudget. Ett system som dessutom är klart orättvist mot den amerikanska skattebetalaren.

    (Rent emotionell ska dock sägas att är valet mellan att försvara mitt land tills jag har en rysk metallkula mellan ögonen eller rösta för NATO-medlemskap så kommer det alltid vara ett svårt val för mig att göra.)

  • MADdog

    USA kan skriva en enkel deklaration, där nukleärt anfall mot Moskva garanteras om baltstaterna invaderas. Denna deklaration måste modifieras så att WWI-problematiken inte dyker upp (det vill säga att den beskyddade parten börjar begå provokationer i vetskap om att de är skyddade utan reservationer).
    Då kan USAs och Rysslands centralkommittéer motivera ytterligare ett kallt krig, i vilket de har gamla upparbetade planer och styrdokument.

    Dock konstaterar jag att EU inte är ett fredsprojekt eftersom krigslogiken endast flyttat upp på en högre nivå, det vill säga i omfång. Istället för flera olika länder som slogs sinsemellan är det nu organiserat i jättelika block. Men samma paranoia och krigshets förekommer – inget nytt under solen. Således har fredsretoriken från kol- och stålunionens dagar varit falsk och ur svenskt perspektiv sedan 1994. Det som drivit ”freden” har varit tillgång till billig energi, nya tekniker att fördriva medvetandets tristess med (tillverka prylar, konsumera prylar och allt det andra). Krig har man fortsatt bedriva i gränstrakterna mellan centralblocken, proxy wars.
    Blocken skickar hemliga operatörer som de låtsas vara ovetande om, men alla parter vet att det sker. Således ökar man risken för regelrätt krig genom sina subversiva verksamheter, men låtsas som om det regnar.
    Det ena blocket låtsas som det endast utför humanitära insatser, för att komma runt olika konventioner. Det andra blocket låtsas som om det endast försvarar sig och är allt igenom oskyldigt. Det hade varit humoristiskt, om det inte vore pinsamt att beskåda.

    • Corfitz Ulfeldt

      Fullt så drastiska behöver man väl inte vara. En nordisk deklaration om att vid en ockupation av baltstaterna så spärras Öresund helt av mineringar vilket de facto förvandlar östersjön till en insjö. eventuellt görs Göteborg om till huvudstad för att minska risk för hot mot huvudstaden.

  • Håller med Mike. Hellre försäkra sig om undsättning/förstärkning vid ryskt angrepp än ett mycket vagt hopp om detsamma, oavsett tidsutdräkten. Att bygga landets säkerhetspolitik på förhoppningar – hopp om bistånd, hopp om förvarning, hopp om civilsamhällets funktion, hopp om i stort sett allt – ser jag som vår akilleshäl par excellence.

    Vi är ju medlemmar i allt utom på papperet. Den sista resten av emotionell och praktisk beröringsskräck måste utrotas – NATO-motståndet är bisarrt och paradoxalt, och vad mer är, det tål inte dagsljus.

  • Eino Tubin

    Du skriver att ”vissa skulle sätta sig till motvärn” om ryssarna anföll de baltiska staterna. Varför har inte svenska media uppmärksammat ”Igelkotten”, den största fredstida militära övning någonsin som härom veckan genomfördes i Estland med över 13000 deltagare? Ben Hodges var imponerad över hur snabbt estnisk trupp försvann in i skogen. Som avslutning paraderade en hel brigad på Tapa flygfält. Övningen möttes med stor entusiasm. Litauen genomförde samtidigt en ca hälften så stor övning. Försvarsviljan har aldrig varit så stark, vilket syns av rekryteringen till det frivilliga territorialförsvaret, som älskar sina svenska grg och pvpj, vilket jag själv hört från medlemmar. Sega gubbar, varsågod!

  • CL

    Hur kom du fram till att han är FSB och representerar Kreml?

    • När Andropov hade tillträtt som chef för KGB 1967 startade han ISKAN på hösten och tillsatte Arbatov som chef. Institutet har sedan dess varit inriktat mot partiets/statens huvudmotståndare USA. Kuriost nog har Kremenyuk en dubbel roll vid institutet som chef också för inrikespolitiken. Svärdet och skölden i ett administrativt uttryck.

      • CL

        Har du källa på det?

  • Han nämnde att Gotland var nyckeln till kontrollen över den Finska viken. Klart krystat! Tar Ryssland Baltikum så har de fria flygvägar över dessa länder och både vi och Nato hamnar i ett betydligt sämre läge, och de kan dessutom hävda sina egna intressen till sjöss i Finska viken. Det är fortfarande så som du säger, Johan, frågan om att de vill placera ut luftvärnssystem på Gotland. Det är huvudanledningen till utspelet. Men de vill bara inte alarmera USA. Därav det krystade uttalandet om Gotland som nyckeln till Finska viken.

  • Göran Frisk

    Rätt konstigt att läsa de pessimistiska kommentarerna. Sviktar försvarsviljan hos debattörerna? Ryssland arbetar medvetet för att påverka den svenska opinionen mot ett NATO-medlemskap. Om Ryssland anfaller Gotland kommer Sverige att försvara Gotland med alla till buds stående medel. F.n. är det främst sjö- och flygstridskrafter. Över havet och från luften kommer Ryssland möta kraftig motverkan. Om då NATO beslutar sig för att stödja de svenska insatserna så är tillgången till flyg – och sjöstridskrafter god från Polen, Tyskland och Danmark. Utan tvivel kan flygstridskrafter från Norge och Stor-Britannien basera i Sverige varför min bedömning är mycket enkel. Ryssarna kommer inte att försöka besätta Gotland varken i närtid eller längre fram.

  • Kremenyuk hävdar att Ryssland behöver vänliga relationer med Baltikum och att det inte är realistiskt med ett neutralt Baltikum. Mitt och även Karlis Neretnieks scenario ligger också nära tillhands. Men särskilt mitt scenario där Ryssland försöker lugna USA och Nato genom att trolla bort korten och hävda att det absolut inte kommer att röra sig om en attack mot något Natoland, bara mot Sverige och Finland som det verkar.

    http://karlisn.blogspot.se/2015/03/isolerat-angrepp-mot-sverige-varfor-inte.html

  • Dessutom så vill de att attacken ska sammanfalla med en ekonomisk baisse. Kommer ni ihåg 1990-talet och den enbart svenska krisen? Kommer ni ihåg samhällsomvälvningarna och strömningarna i samhället? Det är i ett sådant läge som de angriper, när vi är maximalt sårbara.

  • ”Get together and work out the rules”?

    Menar han att Ryssland är i kollaboration med Tyskland? Ska vi tvingas se ett Gotland som på medeltiden, med tysk handelsmannaöverhöghet och ryska militära intressen?

  • Han säger också;

    ”The fact that the Three Baltic states have become members of Nato only increase the tension to the whole problem”

    och att; ”Gotland is a SCHLUSSEN or a key to the Gulf of Finland”. Tänk ordet Anschluss.

    Vidare säger han; ”We need Balticum economicly… Klaipeda, Ventspils, even Tallin you know. We need them, we need friendly relations with them.”

    Han menar att det skulle ligga i Rysslands intresse om även de baltiska länderna vore neutrala.

    Men han säger jovialiskt; ”But so far we understand it cannot be neutral, so that means you know that the military activity there will continue.” strax följt av ett lättsamt ”And of course it gives additional maybe, thrust to the Russians who say -Ha, they want to challenge us. We shall respond.”

    Tala om för mig att ett scenario där Ryssland angriper Sverige och samtidigt försöker lugna USA och Nato med att Ryssland absolut inte tänker angripa ett ‘Natobroderland’ inte skulle vara det troligaste scenariot? (Läs det tredje sista och näst sista citatet.) Det betyder att Sverige och Finland ligger risigt till, först Sverige. Men Baltikum kommer inte att skonas senare, fast då är det för sent för USA och Nato att ingripa. Ryssarna tänker långsiktigt! Det har de gjort sedan Georgienkriget. Samtidigt så lämnar Ryssland en utväg öppen till att bygga upp styrkor längs med Baltikum som de vill under ett angrepp mot Sverige eller efteråt. (Läs det sista citatet.)

  • Kan de två bombplanen tidigare under dagen ha haft något att göra med Kremenyuks uttalanden?

  • Kremenyuk säger ju faktiskt rakt ut att vi kommer att angripas.

    ”One of the elements of the Swedish TRAGEDY is that it is in between, you know between Russia and Nato you know, and of course the fact that the Baltic states, I mean the Three Baltic states, have become members of Nato only increase the tension to the whole problem.” Han spottar fram ordet ”tension” och menar uppenbart att vi har oss själva att skylla för att balterna gick med i Nato. Typisk rysk icke-logik. The Swedish TRAGEDY, vad kan det betyda förutom att vi snart går i Georgiens och Ukrainas fotspår?

  • Ja, Johan, ingen tvekan … lögner och halv-sanningar, och försök att förleda den som man betraktar som stående i vägen för vad man vill åstadkomma, används flitigt. `Vapnen` fungerar på alla nivåer ….mellan enskilda människor, grupper, länder, regioner, allianser. T o m inom den s k egna Gruppen.
    Jag tycker att man bör ta fasta vid vad jag säger ovan: ”….vad man vill åstadkomma.”
    Möjligheten kan inte uteslutas att inrikespolitik styr Putins agerande t ex med syftet att få omvärlden att spendera mer på vapensmedjorna, nu när snart sagt hela Europa har insett det meningslösa i att bygga förstörelsemaskiner och i stället spendera en större del av kakan på sina sociala system.
    Fortfarande ser jag få kommentarer till vad Putin med hejdukar ”…..vill åstadkomma” genom att bekriga Sverige!
    D v s vad har ändrat den flerhundraåriga situation som har gjort att vi svenskar har kunnat leva och bygga ett av världens bästa sociala system, ostörda av någon stormakt i närheten, som tycker att vi står i vägen?
    Vad är anledningen till paniken som lyser i flera av kommentarerna?
    Rysslands `aggression ` i Ukraina……..; saxat från SvD 21 maj:
    Och tro inte att Rysslands krig i Ukraina handlar om Krim, Donetsk och Luhansk, eller ens om Ukraina som helhet. Det handlar om Europa och Europas framtid. Och om den säkerhetsordning som ska ersätta den som nu går i graven.

    Man skulle kunna fylla flera klippböcker med `varningar från kloka gubbar` som tror sig veta hur Putin tänker.
    Antagandet att Putin var skicklig nog att förekomma `väst` när man försökte införliva Ukraina ser man inte mycket av i västpressen. Man behöver inte ha ett uns träning i strategiskt tänkande , det räcker att titta på en karta, för att se att Putin omöjligen skulle kunna acceptera att Ukraina blev `väst`.
    Men många svenska `strateger` läser ut klara hot mot Sverige ur vad som sker i Ukraina?!?
    Inget har förändrats i förutsättningarna för relationerna mellan Sverige eller dess attraktivitet för ryssarna!
    Eftersom vi ändå inte kan ändra på något som skulle kunna ge oss ett krigsavhållande försvar, inom en dekad, borde vi inte använda tiden till att `….tänka först, på hur våra totala resurser kunde integreras i ett totalförsvar. Problemlösningen: ett 10-20 -tal fler stridsflygplan och en handfull marina enheter är ett uppenbart försök att förleda de egna leden.
    åke eckervall

  • Curt Fägersjö

    Klockan för Sverige är inte fem i tolv utan fem över. Vi skulle gått med i Nato, strax efter kalla kriget. Vem tror att USA startar ett världskrig om Ryssland tar Sverige . Baltikum får man på köpet. Ett neutralt Sverige är ett ingenmansland. Taktiska kärnvapen slår ut Gotland, Stockholm med omnejd och Göteborg,den sista Ronneby, för att få fri fart ut till Atlanten. Det är ryssarnas dröm för sin havsflotta.. Delar och teorier finns i min bok ”SatansJävlar” och även i del två ”DotCom”

    • Curt
      Din bok är säkert ett mästerverk i olidlig spänning; jag önskar Dig stor kommersiell framgång.
      Realism är ju inte nödvändig för det; Du tror säkert inte att NATO skulle tillåta att Ryssland blir en central Atlantmakt?
      NATO behöver inte ens tänka på att Sverige finns……dom skulle stoppa Putins resa till Atlanten automatiskt.
      Analogt med Putins drag för att förhindra bli bortträngd från Svarta Havet.
      åke

  • Maja Dacke

    Från en som varken gjort värnplikten eller ens tagit jägarexamen:

    Om nu inte Warszawa-pakten lagts ner … Ja, om inte … Eller om den förväntade minskningen av Nato hade skett istf tvärtom … Var hade då Sverige stått?

    Tänk att så många litar så blint på krigshetsande neo-cons och tror att lilla Sverige har betydelse som annat än en obrukbar landremsa för dem!

    Jorden skälver – naturligt eller frambringat av ni vet vad – och ni diskuterar om Sveriges Nato-medlemskap ska föras ner på ‘pappersavtal’ att printas ut till världen.

    Så typiskt!

    • Erik

      Krigshetsande neo-cons? Jorden skälver? I dina drömmar, kanske. I verkligheten ser vi ju tydligt vilka de verkliga krigshetsarna är, ja, du vet vilka. De verkar ha siktet inställt på 100-årsjubiléet om två år.