≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Lars Holmqvist

Onsdagen den 25 maj förväntas Riksdagen fatta beslut angående ett svenskt Värdlandsavtal med NATO.

Intressant nog har vi den senaste tiden kunnat se flera olika störningar riktade mot vår infrastruktur. En efter en av dessa störningar har i efterhand visat sig vara en följd av handhavandefel eller bristande underhåll.

Senast under lördagen 21 maj visade det sig att en avklippt kabel vid en mast i Tranemo egentligen hade rostat bort, men inom ett par timmar efter att detta blivit känt menade en åklagare i Borås att polisen måste ha blandat ihop masten i Tranemo med något annat ärende. Vi får följa den vidare utvecklingen om orsaken. Däremot kan vi konstatera att masten i Häglared (nära Borås) som rasade den 15 maj 2016 har utsatts för vad som bortom allt rimligt tvivel måste anses vara sabotage.

Under gårdagen lamslogs den svenska flygtrafiken under ett par timmar. Samtidigt gick SJ:s biljettbokning ner. Vi har tidigare i maj sett störningar på SOS Alarm (larmnummer 112). Även SVT har fått känna på att deras sändningar har påverkats, senast igår.

Finns det någon koppling mellan dessa olika händelser? Den frågan har vi inget svar på, men det är värt notera att när Länsstyrelsen i Västra Götaland på fredag 20 maj kallade till samverkanskonferens med olika myndigheter var Säpo en av dem som kallades, enligt uppgifter i Dagens Nyheter.

Tillvägagångssättet – vem har fällt masten?

Arbetet som krävdes för att fälla masten i Häglared var så pass omfattande att det tyder på god planering, tillgång till speciell teknisk utrustning och hårt arbete på plats. Det var så att säga ingen spontanfällning. När det gäller mast i Häglared är vi alltså bortom punkten att diskutera huruvida det var sabotage eller ej. Återstår frågan vem som utförde arbetet.

Som jag ser det är det en öppen fråga om sabotaget utförts av utländska specialförband (sedan tidigare utplacerade i riket eller nyligen inresta för att lösa just denna uppgift), kriminella som lejts för uppgiften eller högt motiverade inhemska terrorister.

Vi kan inte heller utesluta att de som genomförde sabotaget inte vet vem som är deras uppdragsgivare, eller ens att de förstår att det finns en uppdragsgivare. Kännetecknet för den nyttige idioten med andra ord.

I onsdags (18 maj) intervjuades terrorforskaren hans Brun av SR P4 Sjuhärad. Intervjun kan höras här. Brun konstaterade att uppdragsgivaren troligen är en främmande makt och bland dessa såg han Ryssland som den mest troliga.

Uttalandet ledde till att den 20 maj gjorde den ryska ambassaden i Stockholm ett uttalande på sin Facebooksida där man i mycket hårda ordalag kritiserade Hans Brun. Utdrag:

“… Denna historia som känns inspirerad av James Bond-filmerna, hör förresten hemma i Sverige där man olyckligtvis etablerat en tradition att regelbundet leta efter ”ett ryskt spår”. Det räcker att erinra sig om händelserna år 1983 när svenska militärer förväxlat ryska ubåtsignaler med ljud från minkar. Eller en annan uppseendeväckande kampanj kring ubåtsjakten 2014, som också blev inget annat än pinsam förvirring”

Min egen reflektion är att i vår nära omvärld finns egentligen bara tre säkerhetspolitiska aktörer av betydelse: Finland, NATO och Ryssland. Givet de senaste årens händelser behöver det inte med nödvändighet vara antiryskt att därmed rikta uppmärksamheten på just Ryssland.

Rysk doktrin

Följande text är klippt ur The ‘Gerasimov Doctrine’ and Russian Non-Linear War Av Marc Galeotti, där han citerar Rysslands generalstabschef Valerij Gerasimov:

“The experience of military conflicts — including those connected with the so-called coloured revolutions in north Africa and the Middle East — confirm that a perfectly thriving state can, in a matter of months and even days, be transformed into an arena of fierce armed conflict, become a victim of foreign intervention, and sink into a web of chaos, humanitarian catastrophe, and civil war”

Målet behöver inte vara fullgånget kaos, men väl viss destabilisering. Oro hos befolkningen att regeringen inte förmår sköta sitt uppdrag, önskan efter trygghet ifrågasättande av myndigheternas uppsåt, ”alla ljuger”. Regeringen i ett land där självförtroendet har stukats ordentligt kan vara enklare att påverka för en främmande makt.

Det kan finnas anledning att tro att Gerasimov i sitt uttalande ovan kraftigt underskattar motståndskraften i gamla och robusta demokratier som t ex vår svenska, men tanken har ändå uttryckts och tänker man så blir det faktiskt mer rationellt att försöka.

Ryssland har dessutom varit relativt framgångsrika i att – med en mix av åtgärder – försöka destabilisera andra grannländer. Jag tänker närmast på Moldavien, Ukraina och Georgien.

Vem står då bakom? Vi vet ju inte säkert men på sitt vis spelar det faktiskt ingen roll. Oavsett om detta är uttryck för en främmande makts vilja att destabilisera riket alternativt att påverka vår politiska beslutsprocess eller om det är någon annan gruppering som står bakom, så utgör de bekräftade sabotagen – och de övriga händelserna – ännu en påminnelse om att vi är en ensam fisk i ett stort hav men det skyddande stimmet är bara ett par fenviftningar bort. Min förhoppning är att när nästa onsdag är till ända så har Sverige ett värdlandsavtal med NATO.

 
Författaren är egen företagare och reservofficer.

Comments on this entry are closed.