≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Av Johan Tunberger, ledamot avdelning VI

”Insatsorganisationens förmåga att kunna försvara ett begränsat geografiskt område försämras samtidigt som uthålligheten nedgår jämfört med en operativt relevant insatsorganisation.”

Denna variant på ”enveckas-försvaret” är insmuget i texten i den perspektivplan som Försvarsmakten överlämnade härförleden.
Den säger alltså i klartext att Försvarsmakten kommer att vara operativt irrelevant i tjugoårsperspektivet. Indirekt säger den att dagens försvar likaledes är operativt irrelevant. Detta eftersom insatsorganisation 14 (IO 14) — denna hägring — enligt de snabbt vittrande planerna skulle vara på plats 2023.

Perpen sågar effektivt varje förhoppning om att IO 14 skulle kunna förverkligas inom i huvudsak prolongerad anslagsram. Likafullt skall Försvarsberedningens fortsatta arbete utgå från att IO 14 skall förverkligas. Lycka till!

I Perspektivplanen sägs ett val stå mellan en organisation som bygger på IO 14 som snabbt föråldras eller en ytterligare bantad organisation av mer högteknologiskt slag med förmåga i bl a rymden som cyberrymden. I detta val förordar Perpen det senare alternativet.
I båda fallen gäller den ovan citerade meningen om bristande operativ relevans.

Den enda lösningen är att Sverige får och — viktigt — har förmåga att ta emot utländskt militärt bistånd. Sålunda anbefalles gemensamma övningar för at säkerställa interoperabilitet, förberedelser för at ta emot hjälp (Host Nation Support) med flera åtgärder som ingår i normalt Natosamarbete.

I klartext sägs att utländskt bistånd är nödvändigt vid en allvarligare påfrestning. På samma sätt som i olika mer politiska dokument intecknas förhoppningen om utländskt bistånd mycket högt. Samtidigt ansluter man sig till uppfattningen att krigshandlingar mot Sverige är närmast otänkbara utan att andra länder i vårt närområde berörs.

Frågan om det i sådan konflikt finns länder som i tid anser sig kunna avvara stridskrafter för att bistå Sverige berörs inte. De flesta stater är nog i en sådan situation sig själva närmast.

Det finns en kristallklar undertext : Man föreslår visserligen inte uttryckligen Natoanslutning men hela aktstycket kan ses som ett blott halvkvävt nödrop på anslutning.

Annika Nordgren Chistensen har på sin blogg en lika utförlig som tankeväckande analys av perspektivplanen. Jag avstår från att gå in i detaljdiskussion, men rekommenderar inlägget till läsning.

På två punkter dock några anmärkningar. I Perpen efterlyses i närmast vädjande ordalag en svensk säkerhetsstrategi som — hör och häpna — även tar upp försvarets roll i sådan strategi.

Jag är rätt säker på att vi får vänta länge på att läsa en sådan strategi. Om den skulle formuleras någorlunda kavat skulle säkert politiker av alla kulörer frukta att man från militär sida skulle åberopa en sådan strategi i anslagsdiskussionerna. Om man för skams skull ändå formulerade sig en smula morskt skulle det bli ett slag i luften på samma sätt som solidaritetsförklaringen. Spåren förskräcka!

Om en strategi skulle formuleras utgående från våra militära resurser skulle omvärlden få svart på vitt vad den redan vet, nämligen att Sverige inte är en seriös säkerhetspolitisk aktör när det gäller hård säkerhet.

Alltså, ingen strategi kommer att formuleras.

Slutligen. Från strategiska utgångspunkter har jag en viss teoretisk förståelse för rekommendationen att välja kvalitet framför kvantitet (även om vi i det senare avseendet sedan många år är underkritiska). Tanken är väl att kunna etablera en stridssituation, en snubbeltråd, i en mer eller mindre välgrundad förhoppning om att vänligt sinnade stater skall skynda till undsättning.

Det som oroar mig att ett sådant val skulle leda till en teknikfrossa på likande sätt som under 1990-talet med dess miljardrullning på NBF, aerostater och gud vet vad — till liten nytta. Försvarsindustrin skulle se sin chans. Men vore det bra för försvaret? Jag skulle hellre i huvudsak se inköp utifrån av någorlunda mogna och beprövade system. Det skulle öka möjligheterna till, och möjligen sannolikheten för, samverkan i en krissituation.

Comments on this entry are closed.

  • Mogna och beprövade system innebär allt som oftast nationella varianter som innebär försvårad eller omöjliggjord samverkan. Accentueras dessutom av vårt icke-medlemskap i NATO. JAS39 i tjeckisk drift är mer användbar för samverkan jämfört med en svensk trots att de är i det närmaste identiska hårdvarumässigt.

    J.K Nilsson

  • Markus

    Då är vi tillbaka till själva grundbulten igen…

    Vad ska vi ha Försvarsmakten till – Hur försvaras Sverige bäst?
    Försvaras Sverigen bäst långt borta eller här hemma?
    Ska Försvarsmakten vara anpassad mot en tänkt/möjlig hotbild eller ska Försvarsmaktens förmågor ligga på en viss nivå – oavsett vad som händer i omvärlden?
    Och vi har alltså inte ens en svensk säkerhetsstrategi som ger svar på dessa frågor…
    Och de som borde formulera en sådan strategi vill inte – och tänker inte – göra det…
    Jag tror faktsikt att det bästa som kan hända just nu (om man nu vill ha en annan ordning) är att utländska media uppmärksammar det säkerhetspolitiska vacum som den Svenska poltiken skapat – När de börjar håna oss i utländska tidningar kommer nog Svenska media att rapportera detta
    Och då kanske den Svenska allmänheten skulle förstå hur illa det är – och kräva förändring.

  • jan-olov

    Markus,

    Jag är ganska säker på att det som verkligen biter på Reinfeldt,Borg och Bildt är när prestigen krackelar i mötet med utländska kollegors ifrågasättande av potemkinkulissen och den säkerhetspolitiska snyltgästen Sverige.

    jag tror inte det finns ett så naivt parlament som riksdagen någonstans som tror att bara att vi sätter upp 4 rader i ett försvarsbeslut om solidaritetsförklaring så vips så anmäler flera länder sig omedelbart till en slags artikel 5 lösning just bara för Sverige.

    Kn jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl