≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Dubbla budskap

Igår publicerade European Defence Agency (EDA) en ganska postiv sammanställning för svensk del när det gäller försvarsutgifternas fördelning.

EDA har jämfört alla EU-medlemmarnas försvarsutgifter 2010/2011, utom Danmark som inte är medlem i EDA, på olika sätt och det finns en del positiva saker att ta fasta på. Kroatien ingår också i undersökningen. Jag har inte haft någon möjlighet att närmare granska uppgifterna för de andra staterna.

Det är inte någon överraskning att Sverige befinner sig på nedre halvan när det gäller andel av BNP respektive statsutgifter. Däremot är vi på sjätte plats när det gäller utgifter per capita. Å andra sidan har EDA inte gjort någon uträkning som tar hänsyn till landets storlek, än mindre militärgeografiska belägenhet.

Personalkostnaderna är näst lägst som andel av försvarsutgifterna. Det beror naturligtvis på att det nya personalförsörjningssystemet knappt var påbörjat vid mätpunkten. Här bor det en inbyggd bomb som landet kommer att få hantera framöver. Om vi skulle komma upp i andelen som det sista landet i klungan framför oss har (Grekland – femte lägsta andelen), så skulle det innebära en fördyring med minst 4,5 Mdr SEK/år bara i personalkostnader.

I absoluta tal är vi, trots materielberget, på sjunde plats när det gäller materielanskaffning. Det är inte illa när vi sätter det i relation till befolkningsmängden. När det kommer till materiel- och forskningsinvesteringar per anställd är Sverige i topp. Det är en kraftig kontrast till framförallt den armé vi hade för 30 år sedan, den så kallade pendeln.

När det gäller utgifter för infrastruktur/konstruktion blir det dock väldigt konstigt. Här anges summan till 18,2 Miljoner Euro, vilket är löjligt lite. Det framgår inte riktigt hur sammanställningen är utförd, men kanske Försvarsmaktens hyresutgifter är inbakade i kolumnen Operations & Maintenance, där Sverige har den högsta andelen av alla länder. Eftersom utgifter för operationer är en mindre andel, så går alltså det mesta åt till vidmakthålla den materiel vi har.

Antalet militär personal anges som 13 949 för 2011, vilket för mig över till dagens försvarsnyhet om storleken på vårt försvar i relation till andra kring Östersjön.

Detta är en utveckling som översterna Kim Åkerman, Anders Emanuelson och undertecknad varnade för inför statsmakternas behandling av försvarspropositionen 2009.

Nu är vi där.

Övriga medier missade dock den stora nyheten i Mikael Holmströms artikel, vilket var den estniske presidentens offentliga kritik av vår säkerhetspolitik. Och det är inte regeringen han kritiserar i första hand, utan Sverige som stat. Nu går det att invända att presidenten försöker påverka oss för sitt lands intressen, vilket säkerligen också är fallet. Men de baltiska staterna känner sig illa till mods och frusterade av den nygamla ryska aggressiviteten, amerikansk omorientering och Europas nedgång som säkerhetspolitisk aktör. Den kritik som Toomas Ilves framförde kunde han valt att endast lämna mellan skål och vägg, men nu gjorde han inte det.

Estlands president angriper själva premissen – En enig riksdag antog Solidaritetsförklaringen, där vi bland annat förväntar oss hjälp vid angrepp mot Sverige – och kallar vår politik en ”missuppfattning” och fortsätter:

”En sådan ensidig deklaration är inget fördrag. Varje student som läst en säkerhetspolitisk grundkurs vet att Natofördraget slöts 1949. Först när alliansen organiserades 1950 blev det riktigt seriöst. En solidaritetsförklaring utan fördrag och utan organisation – det är två steg bort från Nato. Man ska inte blanda ihop olika ting.”

Det måste vara länge sedan Sverige fick en sådan offentlig kritik av en vänligt sinnad statschef.

Jag själv har inga användningar mot Solidaritetsförklaringen – Här förklarad av försvarsrådet Johan Raeder – när det gäller målsättningarna, men ända från diskussionen började så har jag varit jag kritisk till bristen på operationalisering, alldeles oavsett om det gäller att ge eller ta emot hjälp.

Det kan i sammanhanget också vara värt att påminna om att för nästan exakt år sedan fick ekonomiprofessor Lars Calmefors frågan om vad han önskade se i budgeten för 2013, och hans svar fick många ögonbryn höjda (se Önskelistan):

”På sikt vore det bra om Sverige hade ett försvar. Jag ser det som att man långsiktigt tar en oerhörd risk om inte har försvar som fungerar, och det har vi inte i dag. Vi såg inför andra världskriget hur fort förhållanden i omvärlden kan förändras. Det kan hända igen.”

Han kommer inte att bli bönhörd i morgon heller. Och jag vet inte hur det ska gå till att kunna nå fram till ansvariga, när vi möts av ett beteende hos vissa som påminner om Nalle Puh:

”För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt.”

Comments on this entry are closed.

  • Sven Hugosson

    ”Vad ska vi göra nu då” är huvudfrågan. Analysen är omtuggad ett stort antal gånger. Vi har inget ”försvar”, vi har endast en viss mängd materiel och ett litet antal soldater och sjömän, samt lite besättningar till fartyg och flygplan. Vi har ganska gott om officerare.

  • Göran Frisk

    Någon har sagt att vi har fler övlt och kk än soldater och sjömän.

  • jan-olov holm

    Det vi behöver göra är att analysera styrkerelationer/förmågor/kapacitet över tid i vårt närområde.
    Vi behöver dels utgå vad som faktiskt övas av dels beskriva vad som känt/beslutats skall tillföras i form av förmågor/kapacitet.
    Vi behöver sätta en målsättning vilka uppgifter skall vi utifrån detta kunna lösa med vilken ambition platser och uthållighet.
    Sjävklart spelar då vårt geografiska läge till Ryssland en avgörande roll och vårt territorium storlek en mkt stor roll. Nederländerena med geopolitik vid engelska kanalen och ett litet tätbefolkat land ger helt andra ingångsvärden tex.
    Siffertrixandet ger nog inte så mycket längre utan det är faktiska förbandsatta och övade förband vi behöver iståndsättas och till det krävs soldater och materiel som dels finns se nedan och inte finns.
    Den öronmärkta summan per år måste nu fram! och vi kan inte begära att verkligheten skall anpassa sig till vår 5 års planering försvarsbeslut utan vi behöver göra tvärtom!
    Vi har ett utbildad magasin av tidigare värnpliktiga och reservofficerare under kompetens erodering ju längre tiden går, materiella mobiliseringsenheter i form av framförallt stridsvagnar/stridsfordon och ett infrastruktur arv framförallt flygbaser i olika grad av förstöring/ägandeskap som borde återtas enl min mening.

    De är oklokt att inte tillvarata arvet av utbildad personal,mtrl,infratsruktur som vi ju alla en gång varit med att betala via skattesedeln.
    Överhuvudtaget måste det bli ett slut på denna kultur/attityd av slit och släng mentalitet som präglat svesnk försvarsmakt under den stora blackouten och massförstörelsen av skattefinansieerad mtrl , bort i stan doktriner och en allmän förkärlek till militära drömmerier som NBF,Prio,Gender all annan allsköns sidospår från huvudspåret att försvara landet och våra medborgare.
    Så jag efterlyser ett operativt fokus och can do attityd på alla nivåer under vardag som helg och att alla tillgängliga pengar läggs på att skapa och vidmakthålla krigsförband.
    Jag uppmanar också alla fd soldater,reservofficerare att nu återvända till försvaret som tidvis tjänstgörande och hemvärnsoldater/befäl.
    Runt oss har det militära klimatet kallnat och vi går enl min mening definitivt i riktning mot ett ännu kyligare närområde. Det gäller att vi var och en rannsakar oss själva och ser vad kan just jag göra. Ingen annan kommer att göra jobbet.
    De är bara vi utbildade militärt som kan göra jobbet.
    Så jag riktar en vädjan tiller alla som är militärt utbildade men ej fn tillhör oss i försvarsmakten att komma tillbaka. Ni behövs-förbanden behöver er.
    Lägg ev missämja med den militära byråkrtain och tillkortakommandon på hyllan.
    Nu är det Sverige vårt land och våra medborgare säkerhet ytterst det handlar om.

    Vi kan aldrig säker veta om vi kommer att prövas eller inte med sannolikheten minskar ju fler vi är .

    Sverige är värt att försvara.

    Kn Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl

  • Thomas B

    Vad man gör? Jo använd stammarna till att bygga det nya försvaret. Omfördela statens utgifter omgående. Och återinför värnplikten nu.
    Möstringen av Vpl kan landstingen stå för. Dom har folk.

  • Thomas B

    Glömde: Lägg stora försvars-ordrar på Kockums, Bofors, Hägglunds, Ericsson osv…Ge sen fortifikationen order om att inventera alla bergrum och se vilka som är andvändbara. Och kan står emot modern beskjutning.
    Till en början med. Det är vad man gör. När polletten ramlat ner hos vanligt folk.