≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av David Bergman
Foto: Matte Lundgren

Foto: Matte Lundgren
Sommaren hör läsningen till. Det är säkerligen många med mig som nu på semesterns första dagar lägger sig i hängmattan, solstolen eller på stranden och sträcker sig efter den pocketbok man så länge velat, men inte funnit tid att läsa. Den skönlitterära läsningen är självklart bra för avkoppling, men den kan också i allra högsta grad inspirera, motivera och utveckla militärt intresserade på alla nivåer.

Att läsa skönlitterärt är nyttigt av flera anledningar, inte minst i att kunna se framåt och utveckla vår egen profession. William Gibson myntade exempelvis begreppet Cyberspace när han 1984 kom ut med sin klassiska science fiction-roman Neuromancer. Men fördelen med olika typer av skönlitteratur är inte främst att den är förutsägande, utan att den är utmanande. Den utmanar våra tankar och tvingar oss att ifrågasätta våra egna antaganden och förutfattade meningar om hur saker ska vara. Den lär oss att hur bra en grundläggande analys än är så kommer fantasin och förmågan att ibland tänka utanför ramarna ofta att avgöra vem som blir framgångsrik, oaktat om det är i affärsvärlden eller på slagfältet.

Den svenska skönlitteraturen med militärt tema har länge varit näst intill icke-existerande. Det har funnits ett glapp mellan 80-talet klassiska Operation Garbo-trilogi som Christiansson, Hugemark & Dörfer gav oss till de böcker som kommit nu de senaste åren. De flesta som läser detta känner säkerligen till böckerna av de duktiga författarkollegorna Robert Karjel, Lars Wilderäng, Kaj Karlsson, Chris Berg, Anders Jallai & Erik Lewin. De som inte redan gjort det kan se fram emot att ha deras böcker kvar att läsa. Bland de senare tillskotten kan glädjande ses Anna Tell med sin debut Fyra dagar i Kabul samt Björn Andersson och Tommy Jeppssons Gotland Befriat som avslutar deras trilogi om när kriget kom till Gotland.

Jag fick en gång frågan om vad som ligger bakom ”syndafloden” av svenska författare av technothrillers som debuterat de senaste åren. Mitt svar är att jag inte ser någon syndaflod alls, möjligen en sakta droppande kran där det tidigare inte kommit något alls. Vi lever i en tid när det kommer cirka 400 nya kokböcker varje år, och ändå verkar vi svenskar ha hunger kvar efter mer litteratur om grillning och matlagning. Vi kan säkert anta att det finns en god mån innan vi närmar oss 400 författare av militära techno-thrillers i Sverige och marknaden är mättad. Att även de övriga kollegorna inom genren säljer bra visar dessutom tydligt att det finns ett stort läsintresse, även utanför den inre målgrupp som med kärlek brukar kallas möp:ar. Förhoppningsvis kan detta inspirera än fler dugliga aspirerande skribenter att ta tag i och förverkliga sina egna projekt i en genre där jag hoppas få se än fler duktiga författare framgent.

En allt mer populär tradition för militära chefer på senare år har varit att ge ut läslistor med sina tips, som ofta även innehållit exempel på skönlitterära verk. Sådana listor orsakar alltid diskussioner. Ofta innehåller de många guldklimpar men får också ofta kritik för att fokusera för mycket på en epok, ett perspektiv eller en viss typ av författare. Detta är i viss mån naturligt. Listor med ett specifikt syfte blir per definition exkluderande och starkt återspeglande de värderingar och det syfte som finns hos den som prioriterat listan. Men samtidigt är denna debatt i sig positiv, då de alltid för bildningen framåt. Och om två soldater bråkar om vilken bok som mest förtjänar att finnas på en lista känner jag mig ärligt talat mest nöjd med att de läst och reflekterat över båda.

Självklart kan jag inte vara sämre än att ge några skönlitterära lästips för militärt intresserade att ta sig an i hängmattan. Den som drar efter andan för att indignerat påpeka att Red Storm Rising, eller någon annan given klassiker i möp:ens bokhylla, inte finns med högt upp kan andas ut i försäkran att listan varken gör anspråk att vara vare sig rangordnande eller allomfattande. Förhoppningen är snarare att den militärt skolade eller intresserade skall hitta något nytt som ännu inte är en naturlig del i deras bokhylla som kittlar fantasin på ett nytt sätt under några timmar i hängmattan.

  • Orson Scott Card – Ender’s Game
  • Eric L. Harry – Arc Light
  • Alistair Maclean – H.M.S. Ulysses
  • W. Singer & August Cole – Ghost Fleet
  • David Morrell – Tvekampen / First Blood
  • Michael Z. Williamsson – The weapon
  • Robert Heinlein – Starship Troopers
  • Ralph Peters – Red Army
  • David Weber – On Basilisk Station
  • Brian Haig – Secret Sanction

Men om ni redan läst allt? Då kan ni antingen ta tiden att läsa om en vältummad favoritpocket, sätta er ner och komponera en egen lista över tips eller också ladda ner och läsa ”Berättelsen om Operation Garbo” som Bo Hugemark skrev ihop för några år sedan. Helt oaktat, ha en skön läs-sommar.

För den invigde: The enemy gate is down!

 
Författaren är major, doktorand i psykologi och ledamot av KKrVA.

Comments on this entry are closed.