≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Johan Althén

Ledamöterna David Bergman och Ulf Henricsson har under våren förtjänstfullt tagit upp frågan om döden som en del i professionen. Jag vill med detta  inlägg kort belysa ytterligare en dimension – egna förberedelser inför döden.

Inom ramen för förberedelserna inför de utlandstjänster jag hittills genomfört ingick det (frivilligt) att skriva det så kallade vita arkivet – att sammanfatta min sista vilja. Syftet med det vita arkivet är att försöka svara på alla obesvarade frågor som annars kan uppstå. Det kan handla om att sammanfatta och samla testamente, gällande försäkringar, lagfarter, bankkonton, bankfack och inloggningsuppgifter till sociala medier. Till det även beskriva mina önskemål för var och hur jag vill begravas. Det vita arkivet sparades på förbandet, med förhoppning om att aldrig behöva öppnas.

Bland det svåraste jag gjort är att, med ljudligt lekande barn på övervåningen, skriva det vita arkivet och mina sista hälsningar till mina älskade. Att rannsaka mig själv och skriva ner min sista vilja var otroligt påfrestande. Samtidigt är jag helt övertygad om att min egen och mina närståendes förberedelse inför om det värsta skulle inträda medförde att jag löste mina uppgifter på ett bättre sätt. Jag var helt enkelt förvissad om att allt kommer att bli så bra som det kan bli om jag inte skulle komma hem och kunde därför lägga ett stort fokus på uppgiften.

Ulf Henricsson nämner in sitt inlägg att reaktionen han mötte när hans förband fyllde i det vita arkivet var kritik. Jag upplever att det är andra tongångar nu, men främst när det handlar om utlandstjänst. Jag är fast övertygad om att förbereda sig för döden genom att bland annat skriva sitt vita arkiv redan under grundläggande utbildning och revidera det under fortsatt träning är vitalt för den enskildes förmåga. Det sker till viss del redan idag, men det vita arkivet lyser med sin frånvaro under den grundläggande utbildningen. Försvarsmakten och övriga delar av samhällets försvar måste lägga större vikt vid förberedelser inför det egna frånfället i syfte att få ut högre effekt. Vi kommer att bli starkare, farligare och uthålligare om vi hanterar detta. Det måste bli mer naturligt att prata om och hantera döden – eller som Ulf Henricsson uttrycker det:

“Att inte tala om döden är en utbredd brist i dagens samhälle. Döden kommer alltid som en överraskning, trots att vi vet att den kan komma till oss när som helst.”

 
Författaren är major och skvadronchef med erfarenhet från operationer i Kosovo och Afghanistan.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.