≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Detta inlägg är en fristående fortsättning på inlägget Den oövade armén. Efter att ha tagit del av Skippers genomgång för Marinen och Wisemans om Flygvapnet när det gäller reducering av lönekostnader enligt Regeringsbeslut 5/2013 (RB 5), så tänkte jag komplettera bilden av hur detta slår för armén, men också Försvarsmaktsgemensamma enheter.

Om vi börjar med de senare, så är det tydligt efter genomläsning att den internationella inriktningen har fått sig en rejäl törn. I inlämnade underlag beskrivs dimensioneringen av Swedint som ”en konferensanläggning”. Kompetenscentrat IntUtbE vid Livgardet föreslås sådana neddragningar att utbildningen inför insats kommer i princip att helt åligga insatsförbandchefen.

Den i medierna uppmärksammade skolan i Karlsborg, Försvarets överlevnadsskola (FÖS), åläggs reduceringar som innebär att Personnel Recovery bantas kraftigt. Bland annat kan förmågan till Combat Search and Rescue (CSAR) äventyras. Utbildningen för journalister utgår i lagt alternativ. Inom parentes vill jag nämna att de nyköpta helikoptrarna, Hkp 16, organiserade vid 2. skvadron på Malmen utsätts för kraftig negativ påverkan i Flygvapnets underlag. Inte minst genom stora nedskärningar i underhållsfunktionen.

Så här håller det på. Organisationsöversyn måste ske för 13. Säkerhetsbataljonen i Kungsängen. 32. Underrättelsebataljonen upphör i praktiken att vara ett stående förband, inhämtningsförmågor försvinner. Och jag som trodde att dessa förbandstyper arbetade före alla andra. Dessa två exempel är särskilt pikanta med hänsyn till de omfattande underrättelse- och säkerhetsoperationer som vi ser och läser om varje dag i Ukraina.

Nu beror inte detta på någon slags avogsamhet från arméledningens sida, det ser illa ut på andra funktionsregementen också. De stora regementena klarar sig något bättre, men sammantaget är bristerna klart oacceptabla – inte minst i basorganisationen.

Om vi rekapitulerar de senaste årens utveckling, så gjordes för ett par år sedan ett arbete med Försvarsmaktsorganisation 13 (FMO 13). Denna organisation innehöll en basorganisation för produktionsstöd för Insatsorganisation 14 (IO 14) som utgjorde den andra delen av FMO 13.

Redan då var basorganisationen alldeles för liten, men på känt manér bet förbanden ihop eftersom produktionen ännu inte gick för full fart. När kraven på höjd operativ förmåga nu ökar i kölvattnet av den ryska aggressionen, så väljer statsmakten att kommandostyra Försvarsmaktens ekonomi och ta ut ett besparingsbeting i lönekostnader. Detta innebär reduceringar av försvarets viktigaste resurs, nämligen personalen. Försvarsmakten tvingas ta ut dessa besparingar genom borttaganden av rader eller sänkta kompetenskrav. Mest av allt slår detta mot basorganisationen som ju var utarmad redan innan arbetet med FM org 18 startade.

Jag har fått tag i arméns svar till ansvariga chefer inom Försvarsmaktens Högkvarter. Om jag läste tabellerna rätt så innebär den föreslagna konsekvensen att basorganisationen minskar med 281 befattningar och IO 14 med 559 befattningar. Vi blev alltså av med en bataljon, om RB 5 fullföljs. Inom IO 14 är det störst brist på taktiska officerare för arméns del, och funktionskedjorna innehåller omfattande brister, och är inte koordinerade.

Armén staplar ytterligare så kallade ”rödflaggor” på varandra: verksamhetssäkerhet, tekniker/logistiker, adminstrativ personal inom HR och ekonomi, utbildningsstöd med mera.

Chefen för den svenska armén, generalmajor Anders Brännström, lämnar tydliga besked till sina chefer i det bifogade handbrevet (min markering):

”Trots att såväl arméavdelningen som förbanden har gjort sitt yttersta för att konstruera den optimala organisationen utifrån givna ramar är resultatet att reduceringarna och kategoriförskjutningarna inom armén är så omfattande att konsekvenserna blir ohanterbara. De stora och helt oacceptabla bristerna i FMORG 18 återfinns i basorganisationen.”

Generalen Brännström fortsätter sedan att föreslå en utökning av personalramarna eller en total översyn för hela Försvarsmaktens struktur. Med tanke på hur neddragningarna ser ut för de andra försvarsgrenarna blir det i praktiken omöjligt att göra några större justeringar som skulle få en positiv effekt för armén. Och skulle det ändå göras, så skulle situationen förvärras i motsvarande omfattningen någon annanstans.

Arméchefen skriver sedan (mina markeringar):

”Om inte något av de ovan lämnade förslagen realiseras kommer armén inte att kunna fullfölja försvarsreformen. Arméchefen anser att FM ORG 18 med nuvarande planeringsförutsättningar gör att armén inte blir producerbar i framtiden.”

Över till politiken. Det är vår armé – ingen annans.

Comments on this entry are closed.

  • Sven Hugosson

    Ytterligare ett exempel på hur Riksdag och Regering fortsätter avrustningen av Sverige. Hur kan någon tala om ett starkare försvar när de faktiska besluten successivt eliminerar försvarsförmågan? Vansinne.

  • Resenären

    ”…konsekvenserna blir ohanterbara” Arméchefen i handbrev 2014.

    ”Men man behöver också justera sina förväntningar och försöka förstå de förändringar som genomförs. Upplever man att konsekvenserna inte är förenliga med sin egen syn måste man fundera över om man är på rätt plats eller om man ska överväga att lämna försvaret” Överbefälhavaren i Officerstidningen nr 3 2014.

    1+1=?

  • Olof

    Detta borde gå att läsa i någon av de större morgontidningarna! Helt otroligt hur ansvariga politiker kan ge med en hand och sedan ta ännu mer med den andra, och allt befolkningen får se är den hand som ger! Det är svartkonster vi har att göra med, sanna mina ord.

  • Du skrev tidigare att försvarsministern har rätt. Hur hänger detta ihop egentligen? Fanns det inga planer (anställda per förband) bakom siffrorna från 2009?

    • Jo, men de var inte alls bearbetade på djupet. Försvarsmakten är inte utan ansvar i skeendet, främst i början av perioden. Underlagen präglades av överoptimistiska kalkyler framtagna under stor tidspress.

      Efterhand har det visat sig att behoven var större än man förstod från början. Försvarsministern har observerat dessa skillnader, det var det jag menade med att hon i stort hade rätt i sak.

      Sättet att komma till rätta med detta är dock högst tveksamt. Dels skrev statsrådet en artikel i DI, där hon avvisade Försvarsmaktens invändningar, samma dag som Försvarsmakten skulle lämna in sitt första underlag. Nu styr regeringen Försvarsmakten på anslagspostnivå samtidigt som man utlovar personalförstärkningar i andra sammanhang. Även om Försvarsmakten tidigare feloffererat sin organisation, så ingår det i ansvaret att se till att landet har en funktionell försvarsförmåga idag och framöver. Vi har blivit så kostnadsmedvetna, att vi inte förstår värdet hos våra tillgångar och dess effekter för vår säkerhetspolitik.

  • Markstrid

    Vi armé officerare kanske bara ska söka tjänstledigt och bidra till det civila samhället tills politikerna bestämt sig. Billigare för alla bättre för oss.

  • Göran Frisk

    Ett alternativ är att lämna armén. Vi måste ha krigare som tror på sin uppgift, har rätt utbildning och utrustning. Räcker pengarna till en infanteribataljon, pansarbataljon, underhållsbataljon etc . Om inte så är fallet kan vi sätta upp en bataljonsstridsgrupp och utrusta den allsidigt för strid i svensk terräng t.ex. Mälardalen? Pansar, pansarskytte, infanteri, ingenjörsförband, lvförband, trängförband etc ?

  • Swedesteel

    ”Fortsätter avrustningen” – den svenska Försvarsmakten är nedrustad.
    Det Brännström försöker påvisa är att nu är vi nere på kritisk nivå där vi själv inte kommer klara av att upprusta på egen hand. Kompetensflykten från FM är nu så omfattande att flera avgöranmåstde förmågor har förlorats. Det finns inga yngre officerare som övat i fält med större förband än reducerade bataljoner. Endast s.k. krigsspel/stabsövningar utan verklighetens friktioner genomförs där staber får arbeta med spökförband som inte existerar… Det påminner inte så lite om Der Untergang när Hitler har inbillats att räddningen skall komma av 9.Armén som i realiteten är några kompanier trashankar genomfört fördröjningsstrid i månader…
    Nej, verkligheten är riktigt illa och våra politiker måste vara både blinda & döva. Alternativet vill jag inte tänka mig.

  • Peter T

    Jag tänker så här: om skattebetalarna ska rösta på politiker som tycker att försvaret är viktigt så måste de känna till försvaret. De måste också känna ett behov av en försvarsmakt. För att denna insikt ska finnas hos gemene man krävs en relation till försvarsmakten. Jag påstår därför att Folkförankringen är mycket viktig,den är central! Därför är allmän värnplikt och arméns numerär frågor som är överordnade behov av viss teknik eller specialförband.

  • Göran Frisk

    Har i afton hört försvarsminister Enström . Hon presenterade Alliansens försvarsinriktning. Hon var mycket tydlig. Vi är på väg uppåt från ett bottenläge. Jag tror att det bästa vi som debattörer kan göra är att beskriva det vi känner till som är bra och föreslå förbättringar där sådana är nödvändiga. Hon berättade om vägen in i det nya personalförsörjningssystemet som går åt rätt håll men som kommer ta tid. Hon känner väl till katastrofsituationen och behöver i detta avseende inte mer information. Hon beskrev samarbetet med Finland i mycket positiva ord. Hon berättade att vi inte lärt oss mycket av vare sig Georgien eller andra kriser. Vi blev totalt överraskade av Rysslands anfall av Ukraina och annekteringen av Krim.

Next post:

Previous post: