av Magnus Sjöland
Foto: Shutterstock.com

Rymden är på god väg att bli en presumtiv krigsskådeplats. Foto: Shutterstock.com

USA:s president Donald Trump har nu aviserat att han tänker inrätta en 6:e vapengren med väpnade styrkor för att försvara sitt lands intressen, de 5 tidigare vapengrenarna är armén, marinkåren, flygvapnet, flottan och kustbevakningen. USA känner att deras dominans i rymden är hotad och att hoten framför allt kommer från Kina och Ryssland.

Vårt moderna samhälle skulle inte fungera utan satelliter, de används både militärt och civilt till kommunikation, navigering och övervakning. En modern krigsmakt är beroende av sina satelliter för att effektivt kunna nå sina mål och beroendet av rymden och dess möjligheter ökar. Det är inte så långsökt att det första man skulle vilja slå ut i ett modernt krig är fiendens satelliter, så att denne blir ”blind, stum och desorienterad”.

Men det är inte så lätt som man i första stund kan tänka: Det är väl bara att spränga sönder fiendens satelliter?

Jag vet inte vad Donald Trump har tänkt sig för slags vapen USA:s beväpnade rymdstyrka skall vara utrustad med. Men det går att inte förbise Kesslersyndromet, som kan innebära att om någon börjar skjuta sönder andra länders satelliter, så kommer vi aldrig i framtiden att kunna ha satelliter på det sätt som vi är vana vid idag. Rymden blir full av rymdskrot som omintetgör möjligheten för mänskligheten att ha satelliter.

Kesslersyndromet, även kallat Kesslereffekten, är uppkallat efter den amerikanska rymdforskaren Donald J Kessler. Effekten innebär att om rymdskrot kolliderar, så splittras detta upp i mindre delar som sprids i rymden och ökar risken för fler kollisioner. Dessa kollisioner leder till fler kollisioner, som i sin tur leder till ännu fler kollisioner. Till sist fylls den lägre jordomloppsbanan med rymdskrot som skadar och förstör nästan alla våra satelliter och framtida möjligheter att skjuta upp nya satelliter. Skrotet kommer cirkulera runt jorden i 1.000-tals år och träffar en satellit med en fart upp till 10 km per sekund. Farten är ca 10 – 15 ggr högre än en gevärskula och även en liten bit skrot i en så hög fart kan innebära enorma skador på det föremål som det träffar.

Både Ryssland och Kina har redan för flera år sedan visat upp en kapacitet att kunna spränga fientliga satelliter, men förhoppningsvis kommer de aldrig att använda dessa vapen, då resultatet av explosionen kommer drabba mänskligheten i många tusen år framöver på grund av Kesslersyndromet.

Om nu USA planerar att inrätta beväpnade styrkor i rymden, vilka slags vapen talar vi om? Vad är ett rymdvapen?

Jag skulle kunna svara: ”Hur långt är ett snöre?” Vad är ett vapen på jordytan? En hammare kan användas till att slå i spik, men den kan också användas till att slå någon i huvudet. Så enkelt uttryckt, det kommer att utvecklas speciella rymdvapen, men många av de vapen vi kommer att se i rymden kommer att vara konstruerade för annat syfte än att vara ett vapen. Det är antagligen därför USA inte har gått med på att förbjuda vapen i rymden, både Kina och Ryssland har velat ta fram ett förbud mot rymdvapen, medan USA har sagt nej.

Det finns dock ett internationellt avtal de flesta länder ställer sig bakom, Outer Space Treaty, från 1967 som förbjuder att placera massförstörelsevapen i rymden.

Vad kan man då tänka sig för hot mot satelliterna förutom att någon spränger dem i luften?

Blända med laser, Ryssland har nyligen visat upp ett vapen som kan tolkas som en rejäl laserkanon för att kunna slå ut spaningssatelliter. Det har redan hänt att spaningssatelliter har utsatts för laserbländning, men lasrarna har inte varit tillräckligt starka för att fullständigt slå ut satellitens funktioner.

Antisatellit, ”en satellit som går att manövrera” kan knuffa andra satelliter ur sin bana, mer avancerade antisatelliter kan lägga sig bredvid och avlyssna all trafik, störa trafiken, tömma satelliten på bränsle, kapa slangar eller elledningar etc. Alla satelliter som kan finmanövrera skulle kunna användas som en antisatellit då dessa kan knuffa bort andra satelliter ur sina banor, jämför med en ”hammare”.

Även en rymdfärja kan användas som ett antisatellitvapen, det går att ta sig intill en satellit och lyfta in den i bagageutrymmet och ta den med ner till jorden igen. Är satelliterna små, kan man plocka med sig många varje gång. Det går att tänka ut många olika rymdvapen.

Om vi skall försvara våra satelliter mot antisatelliter, så behöver vi antiantisatelliter eller andra former av skydd, som kan se till så att antisatelliterna inte förstör våra satelliter. Detta är det klassiska dilemmat med vapen och motvapen. Det är sorgligt att vi i mänskligheten inte kan få bygga en fantastisk värld med oändliga möjligheter utan att någon förstör det.

Vi använder satelliter dagligen, vi har GPS mottagare i våra telefoner, i bilar och klockor för att underlätta navigering och kunna hitta till vänner, se var taxin eller bussen befinner sig eller för att få koll på hur många kalorier vi bränner under ett träningspass på cykeln eller under löprundan. Vi skickar information som antingen är genererad av satelliter eller vidareöverförd av satelliter, allt från spelfilmer, videoklipp, telefonsamtal eller meddelanden. Jag skulle vilja säga att stora delar av vårt moderna liv hänger på att satelliterna fungerar.

Det är bra om det byggs upp ett försvar som skyddar våra satelliter och våra framsteg i rymden mot terrorister och destruktiva krafter, men försvaret får inte användas i andra syften. Då det är svårt att definiera vad ett rymdvapen är och de ledande stormakterna inte kan lösa den knuten, så funderar jag på om det inte vore bättre att förbjuda vissa handlingar i ett internationellt avtal.

Precis som att vi inte kan förbjuda en hammare eller en lastbil, då dessa kan användas både till goda och onda saker, kan vi inte heller förbjuda rymdfärjor eller satelliter med manöverförmåga, då dessa kan användas både för goda och onda syften.

Ett stort framsteg för mänskligheten vore om vi kan definiera vilka handlingar som skall betraktas som otillåtna och sedan få ett internationellt avtal undertecknat som förbjuder dessa.

 
Författaren är direktör och ledamot av KKrVA.