Vintersymposiet genomfördes torsdagen den 13 februari i Försvarshögskolans stora auditorium, Sverigesalen, inför ett nittiotal åhörare.  Symposiet bestod av tre block. Det första, militärt tänkande och militärstrategisk kultur, följdes av det militärstrategiska tänkandet i Ryssland, EU och USA. Avslutningsvis och sverigecentrerat redovisades framtidsrelaterade tankar kopplade till mark-, sjö- och luftarenan.

Ledamoten Stefan Ring hade rollen som moderator och i fråge-svar-sejourerna framkom många adekvata frågor som erhöll svar vilka gav ytterligare kunskap relaterat till respektive presentation.

Det breda perspektivet

Lars Wedin Säkerhetspolitisk expertLedamoten Lars Wedin talade över ämnet militärstrategiskt tänkande och militär kultur, där det sistnämnda kan definieras som summan av en aktörs militära erfarenheter och där det militärstrategiska tänkandet sedan andra världskriget alltmer har kommit att domineras av civila. Wedin drog ut de långa linjerna och med start i antiken påvisade att tänkarna från denna tid och den relativt rikhaltiga militärteoretiska litteratur som då producerades hade månghundraårig påverkan på det västliga sättet att föra krig.

Napoleonkrigen bildade inspiration för Jomini och Clausewitz. Socialdarwinismen kom att bidra till vantolkningar av framförallt den senare där uttalanden som ”när kanonerna talar tystnar politiken” bär syn för sägen.

Sjökrigsteoretiker som Mahan och hans verk The Influence of Sea Power har i likhet med Clausewitz Om kriget påverkat och fortsätter att påverka militärteoretiskt tänkande. I fallet Sverige har Philip Colomb starkt influerat tänkandet. Wedin påminde också om det inflytande våra inhemska sjömilitära teoretiker, Stig H:son Ericson och Daniel Landquist, haft på utvecklingen.

Eric Ludendorffs uttalande om det totala kriget respektive luftmaktsdimensionen belystes liksom hur debatten i vårt eget land under mellankrigstiden kom att initieras och föras av kretsen kring Ny Militär Tidskrift under dirigentskap av Helge Ljung.

Wedin lyfte fram den svenska insatsen i UNPROFOR liksom undervattensincidenterna som bidragande till officerarnas professionalisering förstärkt av det kalla krigets slut och en havererad fredsoptimism, med antalet fredinsatser med militära maktmedel, som ett tecken på att en ny era var på väg.

För framtiden bedömde taklaren att lockelsen till bekämpning av motståndsrörelser var avtagande. De internationella sjötransporternas betydelse för fungerande samhälleliga funktionskedjor ökar, att cyberkrigföring blir allt viktigare, att hoten från terrorism och den internationella brottsligheten ökar och att robotiseringen enbart befinner sig i ett inledande stadium med oöverblickbara möjligheter.

Ett av Ledamoten Wedins slutbudskap var att eftersom den ”strategiska verkstaden” alltid håller öppet så ökar också utsattheten för strategiska överraskningar.

Ryssland, EU Och USA

Gudrun Persson ger sin syn på ryskt militärt tänkandeLedamoten Gudrun Perssons redovisning av Ryssland visade på militärmaktens starka närvaro i landets offentliga liv. Den ryska hotbilden utgörs av Nato:s utvidgning och utbyggnaden av antimissilförsvaret, regionala och lokala krig vid Ryssland gränser, terrorism och radikalism, kryddat med kommentaren att Moskva har få naturliga vänner. Också den inre hotbilden som inre spänningar i samhället och ekonomisk (in-)stabilitet betonades. Lägg så till en rädsla för att jätteriket ska implodera i likhet med föregångare Sovjetunionen och inrättandet av strategiska kommandon som täcker in upptänkliga riktningar framstår i ett förklarande ljus.

Ryskt militärt tänkande ligger på framkant där de icke militära medel betonades och sades ha relationen 4:1 till de icke militära medlens favör. Intressant var generalstabschefens Gerasimovs tankar om den arabiska våren som en modell för framtida krig, där utgångspunkten var effekterna av den protestpotential som finns i en befolkning. Det ryska militära instrumentet ligger teknologiskt efter väst, frågan är hur länge givet västliga reduktioner och då är kanske demografiska realiteter allvarligare med beaktande av dess konsekvenser för de väpnade styrkornas personalförsörjning. Varmed Ledamoten Perssons slutord i form av citatet av Otto von Bismarck, att Ryssland aldrig är så svagt eller så starkt som det verkar, fortfarande känns tillämpbart som spetsformulerad kortkarakteristik.

Med insikter om realiteterna i Bryssel tecknade ledamoten Krister Andrén en inte helt igenom ljus bild av EU i rollen som ”hård” säkerhetsaktör. Den europeiska unionens 28 medlemmar, av vilka18 tillhör eurozonen uppvisar fortfarande ett läge där den militära förmågeutvecklingen kontrolleras nationellt, där viktiga förmågor är för få eller saknas och där den ländervisa utvecklingen militärt inom unionen går på kontrakurs vis-a-vis omvärlden vilket lett till militär marginalisering.

Ljusglimtar presenterades i form av bland annat Europeiska rådets fjolårsmöte vilket fokuserade på försvarsreformen och där positiva signaler kan anas, liksom ett tyskt omtänkande i riktning mot ett större ansvarstagande inom försvarsområdet. Samtidigt finns stora oklarheter rörande Storbritanniens framtida vägval och en fortsatt eurokris som vi inte sett slutet på. Således är beroendet av USA ökande där den ryske försvarsanalytikern Karaganov karakteriserade läget som att Europa är på väg mor försvarslöshet.

Professor Jan Ångström som skulle talat om USA var sjuk och i hans ställe fick ledamoten Robert Dalsjö inträda med kort varsel. Dalsjös inledde med att ge en bild av den idéernas marknad som karakteriserar det militära tänkandet i USA, många av nästintill dagsländekaraktär, andra mer långlivade, med det gemensamt att dessa inte sällan tacksamt importeras av andra länder vars förutsättningar geostrategiskt, ekonomiskt och demografiskt avviker tämligen markant från det stora landet i väster.

Panelen ger sin syn på militära tänkande inom stormakternaSäkerhetspolitik handlar om maktrelationer där AirSea Battle-konceptet tillkommit för att hantera den kinesiska utmaningen mot Washingtons inflytande i Stillahavsregionen. Baser som Guam, Hawaii och Okinawa ligger alltmer inom portén för bekämpning med kinesiska långräckviddiga missiler varför den amerikanska satsningen på högteknologiska bekämpningssystem synes logisk.

Mark-, sjö- och luftarenan – det nationella perspektivet

För de försvarsgrensvisa presentationerna svarade ledamöterna Anders Brännström, Jan Törnqvist och Magnus Liljegren. Även om ekonomin implicit inte var en huvudpoäng i dessa framträdanden så fanns konsekvenserna av en ansträngd ekonomi indirekt med i det som presenterades. Detta som ett viktigt ingångsvärde oaktat vilka förmågor som behandlas, och möjligheterna att långsiktigt upprätthålla förmågebredden är ett gemensamt orosmoln för alla försvarsgrensföreträdare givet många kapaciteters uppnådda läge av kritisk massa.

Ledamoten Anders Brännström talade om en västlig krigströtthet, posttraumatisk stress som ett resultat av att förbandens personal slitits hårt i samband med Afghanistaninsatsen, och vi går från insats till beredskap vid förbanden. Han varnade för etnocentrism, det vill säga faran i att vi tror att alla aktörer har samma mall för rationalitet som vi, och därav följande betydelse av att vi behöver vara beredd på det oväntade. Ett varnande ord höjdes även mot en konsekvent nationell rollspecialisering vars obehagliga konsekvens kan bli att vi hamnar i en beroendeställning till andra länders politiska beslutsfattare.

Det marina perspektivet gavs av ledamoten jan Törnqvist som inledde med att tala om en återgång till mera klassiska uppgifter av vilket referenten drar slutsatsen att utsagan kan översättas med ett ökat fokus på det nationella försvaret av vilket följer en ökad vikt vid gemensamma operationer. Marinchefen betonade multinationell liksom samverkan mellan alla civila och militära marina aktörer, vilken blir viktigare i rådande situation med få kvalificerade fartygsplattformar. Detta understryks av en bred maritim paljett av möjliga hot.

Luftstridskrafterna presenterades av ledamoten Magnus Liljegren som behandlade de luftburna stridsmedlens roll och uppgifter med utgångspunkt i historien, samt framtiden för flygvapnet utifrån en konceptuell utgångspunkt. På samma sätt som människan/soldaten står i fokus för arméförbandens effektivitet är teknikfaktor avgörande för flygstridskrafternas relevans i aktuell stridsmiljö. De luftburna stridsmedlens möjligheter till snabbhet, flexibilitet och därmed överraskning är centrala för att påverka motståndarens/ den beslutande maktens vilja vars konsekvens är flygstridskrafternas potential för offensiva operationer.

Avslutning

Årets vintersymposium gav perspektiv till då-, nu- och framtid, som vi vet mer om ju mera näraliggande betraktelser vi gör samtidigt, samtidigt som förmågan att se genom den dimma som det längre perspektivet utgör kräver kreativitet och vision för att finna lösningar som optimerar militär effekt inom given ekonomi.

Årets vintersymposium utgör också en upptakt/inledning på vårens storsatsning på ett militärmaktsseminarium den 14-16 maj med internationellt ledande militärteoretiker som föreläsare och kommentatorer.

Tommy Jeppsson