Kungl Krigsvetenskapsakademiens vintersymposium för 2012 genomfördes rubricerat datum i Försvarshögskolans stora auditorium, Sverigesalen.

Symposiets tema var Afghanistan och hade som talare två av Kungl Krigsvetenskapsakademiens kallade ledamöter, nämligen Finlands ambassadör i Kabul Pauli Järvenpää och Dr Dov Zakheim från USA, vilken tidigare bland annat haft uppgiften att inom det amerikanska försvarsdepartementet samordna den civila hjälpen till Afghanistan under åren 2002–2004

Både talarna uttryckte, om än med olika grad av tydlighet, oro för att kaos och inbördeskrig hotar när Nato från och med 2014 genomför drastiska nedskärningar avseende sin insats i Afghanistan. Sannolikt kommer bland annat specialstyrkor och flygstridskrafter för precisionsbekämpning att finnas kvar i landet även efter det att huvuddelen av förbanden tagits hem till respektive länder.

Ambassadör Järvenpää betonade att år 2014 utgör en kritisk tidpunkt för utvecklingen i Afghanistan. Då skall ansvaret för landets säkerhet till övervägande ha övertagits av afghanerna själva, samtidigt som effekterna av den västliga styrkereduktionen och minskat ekonomiskt utvecklingsstöd börjar ge effekt. Talaren betonade också vikten av att se långsiktigt bortom 2014 då ett säkrare Afghanistan fortsatt kommer att behöva stöd inom snart sagt alla samhällsområden.

Järvenpää avslutade genom att citera en amerikansk general; ”The best Afghanistan can now hope for is that it will someday become another boring third world country”. Ett citat vars kärma bedöms innehålla åtskillig realism.

Dr Zakheim förmedlade ett budskap som präglades av den realism som utgår ifrån kunskap om systemet, i detta fall det amerikanska. Från insidan. Hans osminkade huvudbudskap var att USA hade utkämpat ett decennielångt onödigt krig. Av Zakheims framställning, liksom efterföljande kommentarer och svar på från auditoriet ställda frågor framkom även att Afghanerna varken kan eller vill ta över ansvaret när  merparten av de utländska trupperna lämnar landet. Summa sumarium en amerikansk strategi som har misslyckats och att det vi nu bevittnar upptakten till är ett ordnat militärt tillbakadragande.

Detta sker i ett USA som är krigstrött, där budgetunderskottet är gigantiskt och där  mycket omfattande militära nedskärningar står för dörren. Den nya amerikanska strategin betonar Stillahavsregionen där Kina uppfattas som en allt större utmaning mot USA:s intressen. Europa uppfattas som jämförelsevis stabilt något som motiverar en ytterligare reduktion av den amerikanska militära närvaron i Europa. Zakheim förde fram tanken att detta riskerar att destabilisera säkerhetssituationen i Europa.

Att europeisk stabilitet inte är en konstant och därmed kan tas för given var något Dov Zakheim betonade mycket tydligt. Och han exemplifierade  med den bristande politiska harmoni som karakteriserar umgänget mellan Ryssland och de baltiska staterna, med en tilltagande högerextremism i Ungern och med en situation på Balkan som innehåller en betydande potential för försämring. när som helst är en krutdurk.

Mot bakgrund av ovanstående är USA:s försäkringar om att åtagandena genom Nato för Europas säkerhet kvarstår, något som enligt Zakheim kan ifrågasättas. Hur de amerikanska åtagandena gentemot Europa ska uppfyllas, samtidigt som den ekonomiska situationen är prekär är en ytterligt svår utmaning för administrationen i Washington.

Sammantaget ett seminarium som initierat belyste många av de säkerhetsutmaningar som kommer att påverka oss under kommande år.

Tommy Jeppsson