Försvarshögskolans stora auditorium var välfyllt I samband med Kungl Krigsvetenskapsakademiens sammankomst 13: e mars. Programmet bjöd på två mycket intressanta inträdesanföranden presenterade av kallade ledamoten Dmitri Trenin respektive ledamoten Dennis Gyllensporre samt även ett miniseminarium med titeln Den Hårda Kärnan.

Såväl kallade ledamoten Trenins som ledamoten Gyllensporres inträdesanföranden kommer att publiceras i sin helhet i Kungl Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift.

Ryskt perspektiv på Asien

Dmitri TreninDet var Asiens allt större säkerhetspolitiska och ekonomiska betydelse sett utifrån Moskvas perspektiv som var utgångspunkt för kallade ledamoten Trenins framställning. Det inledande budskapet var att få stater berörs av denna mera än Ryssland.

Trenin var tydlig med att den ryska politiken lyckats mindre väl med att gå i takt med den europeiska integrationen. I stället fokuserar den på att bygga den egna maktbasen österut. Som ett led i detta är strategiskt oberoende en kärnfråga, vilket nära sammanhänger med landets ambitioner om en central och stark position i världspolitiken.

Asiatisk uppgång och en generell tillbakagång för väst inklusive Washingtons dominas har ökat det politiska manöverutrymmet för Moskva samtidigt som utmaningarna är många, inte minst österut. Åhörarna påmindes om att 2/3 av den ryska landmassan befinner sig öster om Ural, medan antalet invånare i detta jätteområde räknar 25 millioner vilket motsvarar folkmängden i Shanghai.

Trenin beskrev illustrativt hur Kina från att ha varit en junior medlem av det socialistiska blocket idag har en ekonomi som är fyra gånger större än den ryska och en nästan dubbelt så stor försvarsbudget. Samtidigt gav han bilden av i stort sett rådande harmoni i relationerna mellan de båda giganternas huvudstäder, vilket sammantaget förklarades med att visserligen känner sig Ryssland utmanat men däremot inte hotat av ett allt mer starkt och inflytelserikt Kina.

Tvärtom elogerades Kina för att under den ryska nedgångsperioden efter Sovjetunionens upplösning ha strävat efter goda förbindelser och partnerskap med Moskva vars långsiktiga strategiska implikation finns att söka i Pekings strävan efter stabila och fredliga relationer med Ryssland vilket medger tillgång till naturresurserna i Sibirien, liksom ömsesidig uppbackning rörande motståndet mot USA:s /Nato:s missilförsvar liksom den territoriella dispyten som Kina har med Japan och inte minst teknologitransferering av avancerad rysk teknologi till den kinesiska försvarsmakten.

Sammantaget gavs bilden av att den globala geopoliska tyngdpunktsförskjutningen i riktning Asien har ökat Moskavas focus i samma riktning. Inrikespolitiskt genom omfattande utvecklingsprojekt i jätterikets asiatiska delar, utrikespolitiskt genom aktivt deltagande i sexpartssamtalen om Nord-Korea liksom en aktiv brobyggarroll också med länder vilka har ansträngda relationer med Kina som Vietnam och Indien. En långsiktig strategi med Kina som bygger på ömsesidighet framför Pekings preferenser betonades liksom förhållandena till bland annat USA och Canada kopplat till Nordregionens ökade betydelse, ett område där också de dominerande asiatiska aktörer visat intresse.

Svensk försvarsplanering

Dennis GyllensporreDen tidigare amerikanske försvarsministern Robert McNamara lär ha karakteriserat ämnet försvarsplanering som det omöjligas konst. Ledamoten Dennis Gyllensporres presentation av den svenska dito gav en mera balanserad bild över försvarsplaneringens roll, förutsättningar och möjligheter.

Mot bakgrund av den pågående försvarsmaktsreformen behandlade han tre centrala områden. För det första planering för förmågeutveckling som handlar om att maximera effekten av försvarsanslaget. För det andra planering för det operativa utnyttjandet av stridskrafterna, vilket har ett ”här – och – nu perspektiv” som tar utgångspunkt i scenarier och operativa bedömanden. Slutligen den långsiktiga studieverksamheten som med en framförhållning på 10-20 år försöker att maximera den långsiktiga försvarsförmågan och därmed svara upp mot den intrikata frågeställningen om vilka kapaciteter som behövs vid ett visst tillfälle.

Fundamentalt är planeringens förmåga att utveckla och vidmakthålla relevanta militära kapaciteter vilka utgör den grund utifrån vilken en nationell militar strategi bygger förmågan att använda det militära maktmedlet som ett trovärdigt säkerhetspolitiskt instrument. Gyllensporre underströk vid flera tillfällen planerarnas utmaning att hantera komplexitet och osäkerhet vilka är att betrakta som konstanter i samband med kapacitetsutveckling. Det kan räcka med att nämna (o-) förmågan att förutse framtida säkerhetshot, vilka militära kapaciteter som kan vara relevanta kopplat till hotet liksom kontexten avseende den framtida insatsmiljön för militära maktmedel, för att hos läsaren uppamma en viss förståelse för innebörden av den komplexitet som utgör försvarsplanerarens vardag.

Ett sätt att i planeringen hantera komplexa problem vilka tillika i grunden karakteriseras av otydlighet är att dela upp det större problemet i mindre delar vilka analyseras och löses var för sig varefter det uppaggregeras. En metod som visserligen är användbar och följaktligen nyttjas men som har nackdelen av att delproblemens inbördes relation/ interaktion med varandra riskerar att förloras.

Ett nära nog modeord i planeringssammanhang är begreppet spårbarhet vilket leder tanken till förmågan att tydligt se en logisk konsekvenskedja med ett tydligt resultat/konsekvens. Gyllensporre varnade för detta synsätt då verkligheten oftast ser annorlunda ut än den för det aktuella tillfället nyttjade spårbarhetsmodellen varvid vi förleds till att uppfatta en säkerhet/ trygghet som inte existerar.

Gyllensporre belyste begreppet osäkerhet genom att dela in detta i osäkerhet avseende data, osäkerhet som sammanhänger med tolkningen av data och osäkerhet i hur vi projicerar data på en svårpredikterbar framtid. Konsekvensen blir acceptansen av att planering inte får betraktas som en linjär ekvation på grund av att händelser som inträffar tenderer att inte följa linjära mönster.

Föreläsningen belyste även begreppet riskhantering bland annat utifrån hur vi organiserar och leder förband där den väletablerade och belagda sanningen att centralisering ökar riskerna lyftes fram liksom att en organisationsprincip som bygger på autonomt uppträdande i förband minskar risktagningen och ökar säkerheten i det operative och taktiska genomförandet. Det senare har en koppling till det behov som lyftes fram rörande möjligheterna att utveckla tröskeleffekt på olika nivåer.

Slutorden i detta mycket intresseväckande inledningsanförande handlade om att vi kan utveckla vår förmåga till planering och riskhantering ytterligare, en icke linjär omvärld till trots.

Den hårda kärnan

Akademiesammankomsten avslutades med att ledamöterna Lars G. Persson, Bengt Lönnbom och Jan Wickbom genomförde ett miniseminarie i vilket de presenterade en alternativ försvarsmodell vars benämning framgår av ovanstående underrubrik. Ett arbete som de själva initierat och genomfört och nu gavs möjlighet att få prövat av akademiens ledamöter.

En utgångspunkt för deras alternativ är en upplevd imlicit förväntan hos statsmakterna om ett Natostöd i samband med en allvarlig krissituation, vilken de avskrev refererande till att vi dels de facto saknar medlemskap i alliansen , dels det orealistiska med att förhandsinteckna ett sådant stöd utgående ifrån det tal som som Nato:s generalsekreterare höll i samband med den senaste Sälenkonferensen. En annan utgångspunkt var att Insatsorganisation 2014 prioriterar en kostnadsdrivande insatsberedskap på bekostnad av den långsiktiga vilken i dagsläget karakteriserades som obefintlig. En tredje utgångspunkt var rådande megatrender som resursbrist, klimatförändringar mm vilka ökar potentialen för konflikter.

Den presenterade försvarsmodellen har likheter med den svenska försvarstradition som etablerades under 1950- och -60 talen vars grundläggande filosofi handlar om att hålla landet utanför krig. Således att hela landet försvaras av en volymmässigt relativt stor armé som stöds av marin- och luftstridskrafter, som personalförsörjs genom allmän värnplikt och materielförsörjs av en inhemsk försvarsindustri.

Ledning av detta territoriellt baserade integritetsförsvar ska under ÖB avseende markstridskrafterna utövas av fyra Militärbefälhavare medan marin- och flygstridskrafterna leds av respektive försvarsgrenschef. Under ÖB lyder också Försvarsmaktens Logistikorganisation.

Den strategiska idén bygger på att vinna tid, att försvåra angriparens utnyttjande av taget svenskt område samt att återskapa den svenska profilen på våra stridskrafter. Operativt och taktiskt betonades vikten av att undvika duellsituationer. En satsning på vapnen framför vapenbärarna lyftes fram som ytterligt betydelsefullt.

I den diskussion som följde av ledamöternas presentation ställdes ett antal kritiska frågor. En intressant kommentar lyftes fram av ledamoten Neretnieks som anförde att vi må tycka vad vi vill om alternativa försvarsmodeller till dagens, men att situationen för Försvarsmakten är sådan att vi har få alternativ till nytänkande.

En bra Akademiesammankomst

År 2013 har startat löftesrikt för Kungl Krigsvetenskapsakademien. Vintersymposiet får betraktas som en framgång och här refererad sammankomst lovar gott för en positiv fortsättning såväl avseende innehållsmässig kvalité som en positive trend till ökat deltagarantal vid sammankomsterna.

Tommy Jeppsson