Kungl Krigsvetenskapsakademiens höstsymposium genomfördes torsdagen den 24 oktober i Sverigesalen på Försvarshögskolan.

Bakgrunden till seminariet var att Akademien har sedan förra hösten påbörjat ett nytt treårigt forskningsprojekt som syftar till, att utgående från de militära och civila resurser som tecknades i förra projektet, beskriva HUR dessa resurser bäst kan och bör nyttjas. Allt ska ses i ett vidare europeiskt perspektiv. Projektets namn är ”Säkerhet i morgondagens Europa – Svenska perspektiv (SES)” vilket innebär att stort fokus ska läggas på den europeiska utvecklingens betydelse för och konkreta inverkan på våra nationella försvars-resurser samt hur vi kan bidra till europeisk säkerhet. Att våra resurser främst ska fokusera på det totala försvaret av Sverige innebär inte att vi kan bortse från det intima beroende som finns till andra stater och aktörer som USA, de nordiska länder-na, Nato och EU. Vi klarar oss inte själva. Inte nu, inte i framtiden och heller inte sedan lång tid tillbaka.

Seminariet syftade till att belysa ett antal problemställningar som SES har att arbeta med. Nedan följer ett sammandrag av detsamma.

Sammanfattning av anförande ”Looking South – foundations and limits of European security av Dan Smith, Director SIPRI.

av Nils Daag

För trettio år sedan föll Berlin muren. Den snabba utvecklingen föranledde diskussioner om Natos roll liksom om Försvarspolitiken i stort.  Man pekade på risken att Försvaret skulle re-nationaliseras. Andra positiva inslag var utvecklingen på Balkan och Östra partnerskapet. Vilka hot skulle nu hålla samman den västliga alliansen och varför skulle den överhuvudtaget hålla samman? Det gavs då inga tillfredsställande eller slutgiltiga svar på dessa frågor.

Hotet söderifrån växte fram som ett delsvar. Inte självklart vari detta bestod och hur det kunde påverka oss.  Det handlade dels om det mer närliggande Mellanöstern och Nordafrika, dels om den vidare regionen som söderut inbegrep Sahel, Västafrika och Afrikas horn och österut sträckte sig till Afghanistan. Även ordet ” hot” kunde ge upphov till missförstånd. Det rörde sig inte om ett direkt  militärt sådant. Snarare en instabilitet med strategiska och globala konsekvenser, som kunde bli ännu mer förödande. Detta kunde sammanfattas med orden geografi och geologi (d v s olja). I det geografiska arvet fanns regionen som födelseplats för tre världsreligioner, Judendom, Kristendom och Islam.

Idag är läget mer instabilt än någonsin. Detta gäller både Mellanöstern och den vidare regionen. Extremt våld och stora flyktingströmmar karakteriserar utvecklingen. Risken för globala konsekvenser är uppenbar. Det är svårt för Europa att påverka utvecklingen. The dog (Mellanöstern) was wagging the tail (Europa).

Är denna instabilitet permanent?  Smith sade sig inte veta. Men helt klart satt instabiliteten djupt (”profound”). Hela regionen befann sig på randen av en vulkan. Frågan var hela tiden om denna skulle få ett utbrott eller om det fanns någon säker väg bort.

Den bristande säkerheten berodde på ett antal faktorer (drivers).

  • Råvarubaserade ekonomier
  • Bristande integration
  • Odemokratiska regimer som dessutom ofta var inkompetenta

Mycket av detta kunde ledas tillbaka till postkoloniala utmaningar som självstyre och skapandet av en nationell identitet. Idag bidrar snabb befolkningstillväxt, urbanisering, arbetslöshet och klimatförändringar till instabiliteten. Tillkommer det förnyade geopolitiska trycket i form av stormaktsrivalitet.

Europa skulle kunna göra mycket för att bidra (”help”) till lösningar. Nyckelordet är just att hjälpa till. Vi kan inte lösa (”fix” ) problemen. Förändringar måste komma inifrån regionen. Någon ny arabisk vår är vare sig sannolik eller nära förestående. En sådan skulle kräva en starkare ekonomisk utveckling, ökad integration och samhällsbyggande. Därför kommer Europa under överskådlig tid att påverkas inte minst genom att utgöra en magnet för flyktingströmmar.

Under frågestunden sades bl a:

  • att Sunni/shia konflikten inte bara hade religiösa förtecken. Det handlade också om renodlad maktkamp
  • att regionens oförmånliga handelsavtal med EU berodde på en svag förhandlingsposition
Referenten är ambassadör och ledamot av KKrVA.

Sammanfattning från delprojektet Civilt Försvar

av Bo Richard Lundgren

Delprojektet Civilt försvar hade valt att översiktligt presentera två ”underprojekt”. Det ena har rubriken ”Värderingsförändringar i ett Europaperspektiv”. Det andra underprojektet har titeln ”Säkerhetspolitiskt beslutsfattande under svåra förhållanden.”

Värderingsförändringar i ett Europaperspektiv

Ledamoten Björn Körlof, som är projektledare för det första projektet, redogjorde inledningsvis för projektets syfte. Detta är att ge en historisk bakgrund till olika värderingar och synsätt inom olika länder och regioner i Europa och belysa de olika värderingar som bär upp Europasamarbetet.

Projektet skall också belysa förändringar i folkopinion vad gäller värderingar som får betydelse för olika länders regeringspolitik och för Europasamarbetet inom olika strukturer såsom EU, Nato m fl Projektarbetet går vidare ut på att finna samband mellan värderingsförändringar hos individer (och grupper) och social oro samt vilka politiska konsekvenser detta kan få. Hit hör att bedöma på vilket sätt sådana förändringar på sikt kan utgöra ett hot mot den demokratiska rättsstaten. Ett särskilt studium skall ägnas rysk påverkan på värderingsförändringar i Europa.

Den grundläggande frågan är på vilket sätt och i vilken omfattning värderingsförändringar kan påverka sammanhållningen mellan länderna i Europa och EU:s möjlighet att uppträda enat i olika sammanhang. Vidare kommer analysen att omfatta frågor hur de enskilda ländernas politiska system kan förändras och hur nya regeringskonstellationer får effekter på Europasamarbetet. Kan värderingsförändringar leda till att Europasamarbetet krackelerar och i förlängningen komma att utgöra ett hot mot säkerheten i Europas länder?

Körlof räknade upp deltagarna i projektet och presenterade planerade aktiviteter. Hit hör ett seminarium (sannolikt i februari eller mars) samt resor till Polen, Tyskland eller Bryssel. Projektets resultat kommer att utgöras av olika artiklar som publiceras bl a i Akademiens Handlingar och Tidskrift.

Säkerhetspolitiskt beslutsfattande under svåra förhållanden

Det andra projektet presenterades av projektledaren Magnus Jerneck. Projektet har kommit långt på ”idéstadiet”, och Jerneck hade därmed möjlighet att i sin mera omfattande redovisning sätta in frågeställningarna i ett statsvetenskapligt sammanhang.

Europa och europeisk säkerhet utgör fonden för detta projekt, vars tema är beslutsfattande under svåra förhållanden, eller i en ”tuff miljö”. I centrum för projektet står samspelet mellan två beslutsteoretiska aspekter: svenskt totalförsvar och europeisk krispolitik.

Utgångspunkten för projektet är att Sverige önskar en fortsatt säkerhetspolitisk samverkan med sina europeiska och transatlantiska partners för att främja sitt eget totalförsvar, men också den regionala säkerheten. Den europeiserade krispolitiken syftar på vad som händer på kollektiv europeisk och transatlantisk nivå i politiska situationer präglade av stegrad konfliktnivå, reell risk för krig eller i allmänhet hög osäkerhet och instabilitet.

Krispolitik – de nya hoten

Ett studieområde handlar om krispolitik och nya hot. Säkerhetspolitikens villkor och samarbetsstrukturer har länge beskrivits utifrån föreställningar om internationella relationer präglade av i huvudsak ”vackert väder-politik”, hävdade Jerneck. Här har demokratisering och avspänning, snarare än motsättningar och intressesfärstänkande, varit ledmotiv. Fenomen som pågående maktpolitiska skiften eller det man kan kalla ”långsamma hot präglade av låga spänningsnivåer”, kräver emellertid en analytisk omprövning och ny diagnostik, menar Jerneck. De långa linjerna gör att manmåste anamma en bredare syn på begreppet politisk tid.

En tes inom projektet är att denna typ av utsträckta processer, tillsammans med snabba, hybridartade kriser, utmanar samhällsstabiliteten, välfärden och säkerheten i stora delar av västvärlden. Här avses då inte bara försvar i snäv territoriell, eller militär mening, utan i hög grad också ”societal security”, d v s det som i totalförsvarsmening omfattar skyddet av demokratiska samhällsinstitutioner, försörjningsberedskap och livsavgörande vardagstransaktioner (s k flödessäkerhet). Det betyder i sin tur att Sverige, som många andra stater, måste samverka mer och inte mindre.  I vårt fall rör det sig om ett fördjupat säkerhetspolitiskt samarbete med främst europeiska och transatlantiska partners.

Ett säkerhetspolitiskt dilemma

Ett annat studieområde är hur detta samarbete skall gå till i praktiken, särskilt i kris. Man kan inte utesluta att det uppstår motsättningar mellan den europeiska solidaritetstanken och svenska försvarspolitiska intressen, menade Jerneck. Den viktiga frågan för Sverige är: Vad skall primärt skyddas: Nationen eller Unionen? Och kan samarbetet ske utan att den nationella beslutskraften i grunden beskärs? Går det att för svensk del tala om s k partnerskap med stark autonomi? Hit hör också en tredje aspekt, nämligen hur den nationella koordineringen av säkerhetspolitiken påverkas.

Sverige ställs därmed inför ett integrations- eller samarbetsdilemma. Ett förstärkt samarbete gynnar Sverige men har, av det skälet, också ett pris. Vilka utfästelser måste vi göra för att dra nytta av de kollektiva säkerhetsarrangemangen? Vad är en optimal balans mellan bevarad handlingsfrihet och kapacitetshöjande samarbete?

Frågan blir nu hur en god säkerhetspolitisk strategi ser ut för en liten, alliansfri stat, ansåg Jerneck. Vilken blir avvägningen mellan intressen och idéer (principer, normer) och mellan avskräckningstänkande och förtroendeskapande åtgärder? Hur agerar Sverige om europeiska Natoländer bestämmer sig för att sätta in militära styrkor mot en förmodad rysk aggression i Baltikum? Var, och hur och med vem fattas ett sådant beslut? Om den svenska regeringen väljer att avstå från att bidra, gör man det på egen hand eller tillsammans med andra?

Beslutsunderlag och idémakt

Ett tredje område som kommer att belysas i studien är ”beslutsmakt och idémakt”. En väsentlig aspekt på den gemensamma krispolitiken, och därmed integrationsdilemmat, är inte bara valet av partnerländer och samarbetsformer utan också den intellektuella basen för det säkerhetspolitiska beslutsfattandet. Hur växer doktriner, riskbedömningar och kunskapstraditioner fram i en europeisk beslutsmiljö, och vad präglar tänkandet? Vilka är de dominerande analogierna och metaforerna?  Hur sker mötet mellan svenska och europeiska doktriner? Har t ex europeiska erfarenheterna en annan innebörd än de svenska för det som vi skulle kunna kalla risktagandets psykologi? Hur bedömer man samhällshot? Representerar Sverige en ”försiktighetskultur”?

Avslutningsvis tog Jerneck upp problemet med synkronisering. Det är av stor vikt att identifiera vem och vilka som har beslutsansvar på den politiska nivån när svåra beslut skall fattas.

I projektet hoppas man på att kunna förena forskning och praktik. Ambitionen är att projektet skall ha hög policyrelevans. I den slutliga sammanvägningen av olika delrapporter kommer man att kondensera analysen till några grundläggande teser och rekommendationer, som alla har bäring på integrationsdilemmat och frågan hur Sverige i ett europeiskt sammanhang optimalt (skall) kunna möta de utmaningar som landet står inför.

Referenten är f d avdelningschef vid Försvarshögskolan. Han är ledamot av KKrVA.

Sammanfattning från redovisningen från delprojektet operationskonst m fl

av Johan René

SES är i princip en fortsättning av KV21. Emellertid saknades i denna en grundläggande analys av vissa operativa faktorer och betingelser, som påverkar Sveriges agerande och förmåga till militär verksamhet. Delprojekt Operationskonst ska försöka utreda, förklara och dra slutsatser om detta utifrån tre symposier med mellanliggande analysarbete.

Vid höstsymposiet redovisades, att delprojekt Operationskonst genomfört ett seminarium om ”Hybridkrigföring” samt att en sammanfattning av detta kommer att publiceras i Handlingar och Tidskrift under vintern 2019/20. Även om många tycker, att begreppet ”hybridkrigföring” är en anomali, får det inte hindra, att vi måste erkänna att gränsdragningarna mellan kris, konflikt och krig kommer att vara mer diffusa idag än tidigare. Detta ger nya utmaningar för logistik och ledning, inkluderande  juridisk reglering. Detta gäller också svårigheter att urskilja vad som är militärt respektive civilt. Det kommer nog att finnas fler förvirrande moment än tidigare, dessutom i annat tempo på grund av den tekniska utvecklingen.

I denna förvirringens tid kan man inte låta försvarsplaneringen kännetecknas av oförmåga att fatta beslut om utformningen av våra väpnade styrkor. Inriktningen i delprojekten Mark, Sjö och Luft är därför att försöka definiera en grundläggande försvarsförmåga, som ska skapa handlingsfrihet att utföra det som läget kräver, om vi skulle bli utsatta för någon form av aggression. Detta är inte lätt, när den aggressive kommer att göra allt för att dölja sina intentioner och vad som i verkligheten sker. Dessutom kan eventuellt sympatiskt inställda parter hålla sig återhållsamma för att inte provocera en svårkontrollerbar eskalation.

Delprojekten Mark, Sjö, Luft och Försvarsindustri arbetar med en grund i delprojekt Opkonst beskrivning av konfliktmiljön och de operativa förutsättningarna, men också med en annan grund i de specifika förhållanden, som utgör de operativa (och tekniska) betingelserna i de olika arenorna. Tankearbetet måste utgå från det vi redan vet (eller tror oss veta), kan och förmår. Från en sådan grund måste analyser göras om vad för slutsatser, som kan dras av nutida konflikter och krig, respektive vad den tekniska utvecklingen ger för ytterligare möjligheter. Vi är precis i början av detta arbete.

Referenten är överste och ledamot av KKrVA.