av Bengt Vretblad

Avd IV var ansvarig för sammankomsten vilken inleddes med en hemlig gäst, som visade sig vara, Lena Erixon, GD FMV, som delade med sig av ”Tankar för dagen” från hennes mycket aktuella myndighet. Hon redovisade hur FMV nu är under en stor förändring som bl. a. innebär en fördubbling av verkets personella numerär, parallellt med kostnadsreduktioner och en kraftig utspridning av organisationen eftersom tillkommande vidmakthållandefunktionen till stor del är decentraliserad. Samtidigt hanteras stora projekt där svenska kompetenser måste både utvecklas och marknadsföras som Gripen E och vår ubåtsförmåga.

Professor Bo Janzon presenterade Avd IV årliga redovisning, en studie i ”Fredsteknik”, som omfattar civila (tekniska) åtgärder som kan bidra till att undanröja hinder för återgång till (eller upprättande av) ett fungerande samhälle.

Studien är inriktad mot krigs- och konfliktdrabbade nationer, i ett läge där storskaliga stridigheter har upphört och samhället borde kunna inriktas mot en normalisering. För detta finns oftast många hinder. Avdelningen har försökt finna vilka sådana hinder som skulle kunna undanröjas eller  förminskas med användning av olika tekniker.

Uppenbara hinder är riklig förekomst av (illegala) vapen, ammunition och sprängämnen. Studien har främst inriktats mot sådan teknik som finns i Sverige, ofta som spin-off från försvarsindustrin och försvarsprojekt.

Studien visar att Sverige har stor kunskap – i flera fall unik – som kan utnyttjas inom svenskt bistånd till drabbade nationer i form av tekniska åtgärder för att underlätta övergång till ett fredligt samhälle.

Katarina Engberg, departementsråd vid Försvarsdepartementet, presenterade sina erfarenheter rörande ”Varför multilateral intervention” mot bakgrund av sin tid vid EU och Sveriges NATO-delegation och – inte minst – sina  år inom försvarets verksamhetsområde där hon upplevt de trendkantringar som skett med försvaret och hur ”nödvändig försvarsförmåga försvunnit onödigt”. Hon redovisade i sin presentation förtjänstfullt bakgrunden till ett antal ställningstagande i det  internationella samfundet – från Afghanistan till Mali.

Trots många och omfattande engagemang saknas gedigna utvärderingar varför somliga interventioner kommit till stånd andra inte och vad de interventioner som genomförts lett till. Hon saknade också transparens i vad skett och menade att urvalsinstrumentet var förborgat för världsförbundet.

Katarina Engberg har i sitt arbete använt en metod från försvarsplanering, där hon studerat inverkan av olika påverkansfaktorer. Hon indelade dessa i externa och Interna och inom vardera i politiska faktorer, militära faktorer och resursfaktorer och analyserade hur var en av dessa påverkade ett ställningstagande till en intervention – positivt eller negativt. Slående var upptäckten, att påverkanfaktorer inte var statiska utan ändrades över tiden – en faktor som verkade negativt under en fas kunde verka positivt under nästa och vice versa.

Särskilt påtagligt visar det sig hur lokala intressen kan påverkar ställningstaganden.

Vad som krävs för en intervention är stora resurser och en förmåga att fatta beslut. Politisk vilja räcker inte.

Påtagligt är också enligt Katarina Engbergs analys, att tillfälligheterna styr mer än någon genomtänkt, gemensam, filosofi. Kanske förvånade detta någon?

 

Författaren är professor och ledamot av KKrVA

Mer av samma författare