av Helge Löfstedt

Anförande av ledamoten Fredrik BynanderAkademiens sammankomst onsdagen 3 december 2014 inleddes med ett inträdesanförande av ledamoten Fredrik Bynander. Han hade valt rubriken ”Ostämda orkestrar – krisberedskap och samverkansförmåga i ett nätverkssamhälle”.

Bynander är docent och vetenskaplig ledare för CRISMART, Försvarshögskolans nationella centrum för krishanteringsstudier.  Han har också erfarenheter från Statsrådsberedningens kansli för krishantering.

Vissa grundläggande beståndsdelar av samhällets förmåga till samverkan i kris har visat sig betydelsefulla: behovet av legitimitet/trovärdighet å ena sidan och kapacitet/struktur å den andra. Upprätthållandet av dessa samhälleliga förmågor blir mer komplext när samhället förändras och kräver ett utvecklingsperspektiv på hur det offentliga planerar och genomför krishanteringsinsatser.

I föredraget uppehöll Bynander sig vid frågeställningarna: vad är samverkan i kris, vilka vinster kan utlovas genom samverkan samt vad är det som förhindrar samverkan.  Bynander gav också en formulering hämtad från ekonomin, nämligen att samverkan syftar till ”effektivitetsvinster genom sänkta transaktionskostnader”.  Han uppehöll sig också vid begreppet resiliens som innebär en förmåga att återgå till normalförhållanden efter en kris.  Planer garanterar inte samverkan – medan personalkännedom oftast underlättar både när planer finns och när de inte finns.

Hedersledamoten  Frank RoseniusUnder något decennium har västvärlden upplevt en forskningsvåg avseende katastrofer. Viktiga slutsatser därifrån pekar på vikten av transparens och förtroende. En erfarenhet är också samverkan som syftar till att finna en minsta kärna av gemensamt intresse. Svårare har det visat sig att därifrån behandla gemensamma övergripande prioriteringar. Detta kan försvåras av polariseringar i attityder som kvarstår från förhållanden före en kris. Samverkan kräver oftast förberedande arbete i de strukturer som normalt finns före krissituationer. Här är det då också angeläget att nationella system kopplas till de internationella strukturer som finns.

Avslutningsvis efterfrågade Bynander mer struktur för utbildning, utvärdering, granskning och lärande av erfarenheter. Yttre tryck (granskningskommissioner!) kan vara angelägna för att få tillräcklig djup och tyngd i en utvärdering. Det är också angeläget att finna sätt för styrning av kommuner som kan fungera inom ramen för den kommunala självständigheten. Bynander tryckte vidare på att internationella erfarenheter kan ge mera än vad man normalt är beredd att erkänna. Slutligen: det gäller att se upp så att rationaliseringar inte går ut över förmågan att verka i kriser. 

Det är också viktigt att släppa in frivilliga och ej professionella aktörer. Något som generaldirektören och tidigare chefstjänstemannen för krishanteringen i statsrådsberedningen, ledamoten Christina Salomonson, tryckte på i sin förberedda kommentar till Bynanders redovisning. Strävan efter struktur och organisation får inte blir hämmande för viljan att utnyttja frivilliga. Salomonsson tryckte också på övningar särskilt av chefer och deras förmåga att fatta beslut på osäkert underlag.

Försvarsminister Peter HultqvistHuvudpunkten vid sammanträdet var dock försvarsminister Peter Hultqvists framträdande. Han började med att konstatera att Sverige politiskt befinner sig i ett dramatiskt skede. Han hade precis deltagit i ett regeringssammanträde där man diskuterat det faktum att statsministern sedan någon timme hade uttalat sin ambition att utlysa extraval den 22 mars 2015. Efter att ha gett ytterligare några tankar kring den allmänna politiska situationen återgick han till dagens ämne, nämligen det försvarspolitiska läget. Dock valde han att börja med att tacka KKrVA för det arbete som läggs ner på att medvetande göra de försvarspolitiska frågeställningarna.

Hultqvist började med att återigen påtala den negativa utvecklingen i Ryssland. Han har efter sitt tillträde som försvarsminister besökt Finland och de tre baltiska staterna. Han hade upplevt den bekymrade stämning som där råder. Han förstod helt varför de tre baltiska staterna gått med i Nato och den tillit dessa har till på alliansen. Han ansåg att vi i Sverige noga måste följa vad som händer och tydligt stödja dessa tre stater. 

Försvarsministern deklarerade också sin avsikt att arbeta fram ett underlag för ett inriktningsbeslut som riksdagen kan fatta under våren och som kan gälla från 2016-01-01. Detta ska göras trots den osäkerhet som framkallas av det extraval som kommer att hållas. Den politiska majoritet som stod bakom försvarsberedningens rapport i maj måste utnyttjas för att driva arbetet med den försvarspolitiska inriktningen vidare.

Statsrådet nämnde vid några tillfällen företeelsen ISIS och liknande rörelser och karakteriserade deras verksamhet som avskyvärd.  Deras uppträdande bidrar till att även om Sveriges nationella försvar måste prioriteras, så måste Sverige också delta i internationella operationer. Det är nu angeläget att Sverige går in i en internationell operation i Mali. Försvarsministern uttalade beröm för Försvarsmaktens förberedelser och angav dessa som bättre än någonsin tidigare.

Frågan om Nato togs upp med att bland annat tala om det pågående arbete med Host Nation Support-avtal inom ramen för alliansens Partnerskap för fred, PFF. Detta avtal skall fyllas med reellt innehåll. Direkt medlemskap i Nato ställde han sig avvisande till. Ordvalet var något otydligt med bl a hänvisning till förhållandena under det kalla kriget som i och för sig gick att följa, men innebörden för dagens förhållanden var inte helt tydliga. Tanken att man i Finland skulle ha en tydligare beredskap att gå med i Nato avvisade Hultqvist. Detta ansåg han vara en bild som förs fram av delar av svenska massmedier. I Finland finns också partier och strömningar som är tydligt skeptiska till ett medlemskap.

Försvarsministern pekade på att insatsförmågan måste öka, han betonade Östersjöregionens betydelse och då särskilt Gotland. Han hävdade att man här efterfrågar en starkare svensk närvaro.

Han pekade på att ”basplattan” måste fungera. Nya pengar behöver tillföras och då främst för att kompensera Schweiz’ avhopp från JAS-affären. Han pekade också på att den kontinuerligt tjänstgörande personalen måste stimuleras att tjänstgöra flera år än vad som nu är fallet. Där instämmer han i de tankar som förs fram i Stefan Ryding-Bergs nyligen inlämnade utredning, men efterlyser ytterligare idéer. De 8 000 värnpliktiga som fortfarande finns kvar i insatsorganisationen utan kompetensupprätthållande övning utgör också ett problem som måste hanteras.

En positiv attityd till tanken att med plikt rekrytera personal har tidigare uttalats.  Statsrådet hänvisade till de blandsystem – d v s värnpliktiga i kombination med anställda – som finns i både Danmark, Norge och Estland.  Han prisade också rent allmänt folkförsvarstanken.

Under frågestunden ställdes flera spörsmål som medförde fördjupningar av det som tagits upp. Ledamoten Marie Hafström tog upp frågan om samordning mellan det civila samhället och Försvarsmakten. Detta med anledning av att den civila beredskapen flyttats till andra departement, bort från försvarsdepartementet. Försvarsministerns svar var att frågor rörande samordning med Försvarsmakten finns kvar på Försvarsdepartementet och han hänvisade också till de rutiner för samordning mellan departement som finns i regeringskansliet.

En tredje punkt var en årlig redovisning av avdelning III, som behandlade ”Unmanned Aerial Systems”. Föredragande var ledamoten Martin Anderberg som varit sammanhållande för arbetet. Martin Anderberg är chef för utvecklingsenheten inom flygvapnet.

Föredragningen inleddes med en kommentar kring införande av begreppet Unmanned Aerial Systems, UAS.  Byte av benämning, från Unmanned Aerial Vehicles, görs för att klargöra att systemet förutom farkoster inrymmer avancerade kommunikationslänkar, styr- eller kommandoplatser samt klargöringsplatser.

UAS har använts under en längre tid. I primitiv form redan under andra världskriget och, mindre primitivt, under Vietnamkriget. Israel använde tekniken i alltmer utvecklad form i Yom Kippurkriget (1973) och i Bekaadalen (1982). USA gick in med nya utvecklingssteg i Kuwaitkriget (1990–91) samt Balkaninsatserna under tiden 1991–99. Anderberg noterade också att ett så litet land som Kroatien hade egna system i detta krig. En mindre väl känd insats gjordes också av Belgien i Kongo år 2006. USA har under senaste decenniet i Afghanistan och Irak haft omfattande insatser med tunga system (Global Hawk), där även beväpnade insatser gjorts (med utnyttjande av missilen Hellfire). 

En väsentlig omständighet som Anderberg framhöll är att UAS utgör ett framträdande exempel på kombination människa-automatiserad maskin. Människan tillför omdöme och improvisationsförmåga medan maskinen står för förmåga att uppträda i svåra hotmiljöer och med uthållighet, många gånger med litet ”footprint” som är svårt att urskilja i bakgrundsmiljön.

När det gäller utvecklingen i Sverige av UAS nämnde Anderberg att man överväger sådana som ersättning för signalspaningsflygplanen S 102B. 

Anderberg noterade att militära UAS inte medför möjligheter att spara resurser, d v s personal och pengar. Detta beroende på att förmåga att verka i militär hotbild medför behov av olika motåtgärder. Där finns en kontrast i civila användningar av UAS som ofta visat sig ha ekonomiska fördelar i förhållande till andra lösningar.  Den civila användningen, oftast små UAS, har också utvecklats snabbt under det senaste decenniet. T ex innehåller de flesta annonser vid försäljning av hus numera bilder tagna med små kamerabärande UAS. Många jordbruk använder också UAS för att övervaka arealer och djur. Den ökade användningen av civila UAS innebär också en användning av luftrummet som innebär en utmaning mot nuvarande bestämmelser för dess utnyttjande.  

Avslutningsvis gavs några exempel på UAS-tillämpningar på land och över hav. Främsta exempel är kanske tunnelbanan i Köpenhamn som körs utan förare men med ”UAS-styrning” från en ledningscentral. Inom Försvarsmakten övervägar man stödmaskiner för snöröjning och gräsklippning. Industrin arbetar med förarlösa lastbilar för transporter. Containerfartyg som UAS-tillämpning övervägs liksom ubåtar. UAS-tekniken kommer med stor sannolikhet att utvecklas avsevärt och inom många områden.  

Mer av samma skribent