Konferensen inleddes av akademiens styresman Björn von Sydow, andre styresman Dennis Gyllensporre och projektledare ambassadör Lars-Erik Lundin. Sveriges militära och civila försvarsledning deltog i olika pass under konferensen, inklusive överbefälhavare general Michael Claesson,  viceamiral Ewa Skoog Haslum, nationell säkerhetsrådgivare Niclas Kvarnström och generaldirektör Mikael Frisell från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Styresmannens inledning

Björn von Sydows inledningsanförande vid konferensen lyfte fram Sveriges roll i en historiskt utmanande tid för europeisk säkerhet. Han framhöll att konferensen har ett större syfte än att bara vara ett akademiskt möte—den ska bidra till att forma Sveriges försvar och säkerhet i ett nytt landskap där landet är medlem både i EU och NATO. Von Sydow betonade vikten av att politiska och strategiska beslut formas av försiktighet, flexibel riskhantering och en aktiv analys av aktuella hotbilder, snarare än statiska doktriner. Som NATO-medlem måste Sverige både uppfylla artikel 3 (egna försvarsförmågor, nära samarbete) och artikel 5 (bidra till trovärdigheten i kollektivt försvar).

Han underströk att resiliens—civil och militär, fysisk och digital—är grundläggande för trovärdig avskräckning, eftersom motståndare kan utnyttja sårbarheter snarare än konfrontera öppet. Von Sydow lyfte även vikten av stöd till Ukraina som strategisk investering i svensk och europeisk säkerhet, och att Sveriges egen försvarsuppbyggnad måste påskyndas parallellt. Osäkerheten i ryskt beslutsfattande kräver noggrann riskanalys och anpassningsbar strategi. Slutligen betonade han behovet av att återvinna ett globalt perspektiv, förstå megatrender och deras påverkan på både Rysslands handlingsutrymme och Sveriges motståndskraft.

Projektledarens inledning i sammanfattning

Lars-Erik Lundins inledningsanförande vid KKrVA-konferensen utgick från den nödvändiga strategiska omställningen för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik. Han tog fasta på att Europa idag går igenom den allvarligaste fasen för sin säkerhetsordning sedan kalla krigets slut, drivet av Rysslands aggression mot Ukraina, globala maktförskjutningar samt risker kopplade till teknik, ekonomi och klimat.​

Motståndskraftens och avskräckningens grunder

Ett huvudtema var vikten av verklig motståndskraft. Det svenska totalförsvaret måste bli en integrerad funktion där civilt och militärt samarbete är nödvändigt. Lundin lyfte SV-A-R-projektets erfarenheter om samhällets sårbarheter och påpekade att motståndskraft – resiliens – utgör själva fundamentet för trovärdig avskräckning. Han betonade att angriparen i första hand söker svagheter i samhället snarare än renodlad militär konfrontation.

Projektet har studerat hur cyberförsvar, energisystem, informationshantering och befolkningsskydd måste växa ihop med klassiskt försvar. Under konferensen diskuterades också behovet av riskbaserad planering och att undvika statiska, principbaserade modeller till fördel för mer dynamiska och adaptiva metoder.

Strategisk flexibilitet och methodik

Lundin poängterade vikten av strategisk ödmjukhet – “osvuret är bäst” – som vägledning för svensk policy. Säkerhetsläget kräver fortlöpande analys och snabb omprövning av bedömningar. Han hänvisade till delprojekt inom SV-A-R som analyserat osäkerheterna i rysk försvarsplanering, och betonade att det historiskt ofta är oförutsägbara faktorer och snabba förlopp som avgör krisers utfall. Därför måste beslutsfattare alltid väga in risker för snabb eskalering, missförstånd och strategisk överraskning.

Ytterligare ett område som fått särskild uppmärksamhet är hur Sverige ska kunna hantera och förstå kärnvapenfrågan som ny NATO-medlem. Erfarenheter från SV-A-R:s kärnvapenrelaterade delprojekt visar att öppenhet kring kunskapsluckor och förmåga till snabb expertuppbyggnad är avgörande när kärnvapenintegrerade militära styrkor ska samverka med konventionella nationella resurser.

Stöd till Ukraina och samarbete inom alliansen

Ett centralt genomgående tema var betydelsen av stärkt stöd till Ukraina. SV-A-R-projektet har löpande analyserat hur både politiskt och militärt stöd till Ukraina är direkt kopplat till Sveriges och allierades egen säkerhet – inte minst gäller detta erfarenheterna kring rysk militär logik och gränsdragningar mellan kärnvapenhot och konventionella operationer. Lundin påpekade att stödet till Ukraina också handlar om att försvara europeisk och global trovärdighet i säkerhetspolitiken.

Det betonades att medlemskapet i NATO inte bara innebär säkerhetsgarantier, utan kräver permanent proaktivt deltagande i försvarsplanering, övningar och teknologiutveckling. SV-A-R har i olika delprojekt fokuserat särskilt på hur Sverige kan anpassa sin försvarsindustriella kapacitet – både för att främja egen innovationskraft och underlätta interoperabilitet inom alliansen. Frågor om gemensamma standarder och försörjningskedjor har adresserats såväl utifrån svensk industriell autonomi som global tillgång på material och teknik.

Globalt perspektiv och megatrender

Lundin lyfte vikten av att återta ett brett globalt perspektiv och förstå hur megatrender såsom stormaktsrivalitet, teknikutveckling, klimatförändringar och förändrade säkerhetsdoktriner påverkar Sveriges handlingsutrymme. Delprojekt inom SV-A-R har visat att svensk säkerhets- och försvarspolitik inte kan bedrivas utifrån isolerade antaganden – varje större systemkris, t.ex. en ny finanskris, kan snabbt förändra förutsättningarna för militärt bistånd, försörjning och solidaritet inom NATO och EU.

Ytterligare ett perspektiv är hur utvecklingen i Asien – särskilt relationerna mellan USA, Kina och det globala syd – påverkar Europas och därmed Sveriges strategiska valmöjligheter. Denna omvärldsanalys måste integreras i svensk planering.

Kommunikation, kunskapsspridning och legitimitet

En röd tråd genom Lundins anförande var vikten av bred och öppen kunskapsspridning. Han uppmuntrade till användning av moderna kommunikationsverktyg – exempelvis podcast, digitala rapporter och seminarier – för att höja förståelsen både inom beslutsfattande kretsar och allmänheten. Det är nödvändigt för att skapa legitimitet för betydande satsningar på försvar och motståndskraft, samt för att motverka desinformation och polarisering.

Framtid, metodförnyelse och samlade slutsatser

Han avslutade med att peka på att svensk säkerhetspolitik behöver mer metodutveckling och bredare integration mellan akademi, myndigheter och näringsliv – en linje som SV-A-R-projektet konkret arbetat med i sin fleråriga process av analyser, panelsamtal och internationellt samarbete. Att bygga vidare på denna modell ger bäst förutsättningar för att möta oväntade prövningar och hot med långsiktig handlingskraft, innovationsförmåga och uthållighet.