Ett sjuttiotal åhörare hade mött upp till Kungl Krigsvetenskapsakademiens höstsymposium som genomfördes den 23:e oktober i Försvarshögskolans stora auditorium, Sverigesalen, och som avhandlade de civila aktörernas stöd till Försvarsmakten. Akademiens styresman Mikael Odenberg sa i sitt hälsningsanförande att pendeln nu slår tillbaka i form av ökad insikt om de civila försvarsansträngningarnas betydelse, något som följdes upp av ordföranden i arrangerande avdelning V, Marie Hafström, som betonade symposiets värde för Akademiens projekt Krigsvetenskap i 21:a århundradet (KV 21).

Bred miljöbeskrivning

Dags för moderatorn, ledamoten Peter Lagerblad att ta över, och förste talare var ledamoten Lars Nylén som gav en intresseväckande exposé över de icke-militära hoten och speglade därmed en ytterligt diversifierad aktörsskala, en mosaik av aktörer som verksamt bidrar till samhällets tilltagande sårbarhet. Nylén koncentrerade sig på de antagonistiska hoten som han karakteriserade som ett ”grumligt stridsfält där alla katter är grå”. En träffande karakteristik av en stridsmiljö där det är nästintill omöjligt att skilja på vad som är militärt och icke-militärt. Som särskilt känsligt utpekades bland annat de tillförselvägar, framförallt till sjöss men också i luften, som är avgörande för att ett ”just-in-time-koncept” ska klara att hålla igång samhällets funktionskedjor och som kan attackeras av terrorister, extremister, syndikalister och ensamvargar. Val av medel uppvisar ett brett spektra alltifrån ”konventionella” vapen och sprängmedel till IT-vapnet via biologiska till kemiska stridsmedel.

Ämnet för ledamoten Björn Körlofs anförande var det psykologiska försvaret, där det inledningsvis slogs fast att psykologisk krigföring är en ingrediens i alla konfliktformer, mot den lagliga regeringens kontroll. Denna form av destabiliserande krigföring riktas mot bland annat våra levnadsvillkor, försvaret och ordningsmakten. Det psykologiska kriget innehåller element som propaganda, desinformation, rykten, myter, konspirationsteorier och förlöjligande information riktat mot landets ledning. Logiskt inriktas då det psykologiska försvaret på att förhindra motståndarens psykologiska angreppsformer, där vi i stor utsträckning förlitar oss på det demokratiska och öppna samhällets inneboende kraft, således en förtroendefull treenighet mellan media-myndigheter-medborgare. För myndigheterna gäller det att vara ute snabbt med information som är korrekt, fullständig och opartisk samt att visa öppenhet för dialog.

Med bland annat bakgrund i försvarsplaneringsarbetet var det naturliga ämnet för ledamoten Patrik Ahlgren den militära hotbilden och militära behoven. De antaganden som bildade utgångspunkt var att ett väpnat angrepp berör flera stater, att öst antas agera före väst och att befintliga förmågor används av angriparen. Syftet med det väpnade angreppet kan vara att påverka den svenska statsledningens beslutfattning i en riktning som gynnar antagonisten och/ eller att hindra oss eller tredje part från att komma till verkan, alternativt att verka från vårt territorium. Utgående från rysk militärdoktrin (Ryssland har gång på gång visat sig vara experter på överraskning) kan utnyttjade metoder enskilt eller i kombinationer innehålla icke-militär asymmetrisk krigföring, underrättelseoperationer, destabiliserande propaganda, maktprojicering/styrkedemonstrationer, dolda militära operationer, öppna militära operationer, framgruppering/upprensning och konsolidering. Tiden från de inledande, mera subtila/dolda insatserna tills målet är nått kan var mycket lång, 8–10 år nämndes. Målen kan vara våra ledningssystem, samhällets tekniska infrastruktur, broar, för Försvarsmakten viktiga logistikinstallationer och områden som är av betydelse för de fortsatta operationerna. Vi måste kunna mobilisera, flytta stridskrafterna till aktuellt operationsområde liksom säkerställa flödena till respektive från operationsområdet. De operationer vi genomför syftar till att möta och avvärja angreppet vilket ska göras av en försvarsmakt vars numerär är cirka 50 000, vilket nödvändiggör kraftsamling till ett begränsat område. Av viktiga funktioner som måste upprätthållas angav Ahlgren försörjningen med förnödenheter, transporter, förbindelser, sjukvården (en flaskhals), telekommunikationerna och befolkningsskyddet (larmning, skydd, utrymning)

Med detta var en bred miljöbeskrivning avslutad, varefter områdena elförsörjning, telekommunikationer, sjukvården och transportsektorn belystes.

Kritiska samhällsfunktioner

I sin egenskap av chef för Svenska Kraftnät, som tillika är elberedskapsmyndighet, avhandlade akademiens styresman rikets elförsörjning. En prioriterad beredskapsuppgift är att bygga upp elnätet efter utslagning i syfte att få en fungerande elförsörjning i storstadsområdena. Mikael Odenberg betonade samhällets extrema elberoende samtidigt som han hävdade att Sverige har en ganska robust elförsörjning. Men transmissionsnätet är sårbart, det är lätt att identifiera elnätets känsliga punkter som kan slås ut med exempelvis kryssningsmissiler. Således har vi en elförsörjning som är robust under normala omständigheter men känsligt för antagonistiska hot. Styresmannen avslutade med den retoriska frågan om det överhuvudtaget är möjligt att se framför sig ett konventionellt krig givet elberoendet, en frågeställning värd djupgående analys inom ramen för KV 21.

Ledamoten Nils Gunnar Billingers ämne var telekommunikation, och han beskrev bl a den ändrade rollfördelningen mellan samhället och den privata sektorn i riktning mot den senares dominans. Han angav att Försvarsmakten fram till mitten av 1990-talet hade en stor medvetenhet om de egna telekommunikationsbehoven, något som i stor utsträckning försvunnit efter Berlinmurens fall. Billinger målade bilden av en telekommunikationsmarknad med många aktörer där konkurrensutsatthet och vinstintresset leder till att beredskapsfrågorna per automatik får en biroll men att man oaktat detta arbeta för att skapa robusta lösningar. Att vi trots ett antal problem/ svårigheter ändå står så väl rustade som vi gör tillskrev Billinger ett antal ansvarskännande människor i bolagen.

Sjukvårdsområdet behandlades av arméöverläkaren Magnus Blimark som inledde med att beskriva det militära sjukvårdssystemet som anpassat för internationella insatser, ej ett nationellt försvarskoncept. Den civila sjukvård som ska stödja Försvarsmakten i krig har ett dåligt utgångsläge. Kapaciteten är fullt utnyttjad under djupaste fred, och beredskapen för extraordinära händelser innehåller en betydande förbättringspotential där bland annat en krigsplanläggning saknas. Blimark hävdade att vi behöver skapa ett beredskapstänkande och förändra det militära sjukvårdssystemet från ett expeditionärt till ett nationellt fokus. Positivt är att ett omfattande arbete pågår för att hitta lösningar och att intresset vid de civila sjukhusen är stort.

Transportområdet var ämnet för ledamoten Mats Ström som karakteriserade detta som stridskrafternas blodomlopp. Här utgör den globala marknaden en utmaning mot vår försörjningstrygghet i och med att lagerhållningen befinner sig på köl/ på långtradare/ ombord på fraktflygplan för att kunna leverera ”just-in-time”. Det innebär ett så stort beroende av transporter att efter ett fem dagars avbrott i dessa så står Sverige still. Transportsektorn karakteriseras av att resurserna ”utflaggas”, det handlar om lösningar karakteriserat av flerpartslogistik som dimensionerats för det rådande marknadsbehovet och en minimerad lagerhållning, vilket innebär att det finns liten överkapacitet beroende på en stenhård kostnadsjakt. Trånga sektorer är bland andra kapaciteten för drivmedelstransporter på landsväg och järnväg, sjuktransportkapaciteten liksom kapaciteten för tungtransporter (exempelvis transportbehovet för arméns mekaniserade förband)

Livlig paneldiskussion

Den avslutande paneldiskussionen gavs bra tidsmässigt utrymme och innehöll många frågor och goda svar från föredragshållarna. En fråga gällde var gränsen går mellan Försvarsmaktens egen logistik och samhällets stöd. Svaret var att Försvarsmakten svarar för logistikstödet upp till och med den taktiska nivån. Ett inlägg fokuserade på konsekvenserna av svag logistisk förmåga där det hävdades att detta förhållande ytterligare underströk vikten av att vi ej står ensamma i en krigssituation.

De ganska komplicerade lagstödsfrågorna diskuterades liksom att frågan lyftes upp rörande vilken uthållighet vi måste ha för att hjälp från tredje part ska kunna insättas. Det sistnämnda är ett viktigt politiskt beslut. Med flera stora som mindre stora frågeställningar som tillsammans gav deltagarna stor behållning liksom värdefullt underlag inför arbetet med KV 21.

Tommy Jeppsson

Mer av samma författare