Fredsbevarandet – Den civila dimensionen

av Marie Hafström

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter!

 

1. Utvecklingen före 1800-talet

Våra 200 år av fred måste sättas in i sitt långa historiska sammanhang. Vårt land – och jag går här inte in på när exakt som riket uppstod – har egentligen aldrig erövrats, men förlorat stora landområden. Vårt folks historia är sprungen ur en bondefrihet, med element av folklig självstyrelse, gammalt folkförsvar och en urgammal rättstradition. Vi kan härleda rättsregler med rätt så bistra anspråk på svensk försvarsvilja, både i Upplandslagen (1200-talet) och Södermannalagen (1300-talet). Sverige är ett bra exempel på att ”land ska med lag byggas”, med en god författningsberedskap som möjliggör att vi kan verka under extra ordinära förhållanden, som krig och krigsfara. Även under sådana förhållanden har vi regler i regeringsformen (RF), som sätter statschefens representativa uppgifter och symbolroll i förgrunden.

Den svenska armén under Vasatiden, stormaktstiden och den karolinska tiden var stark, men för de militära segrarna stod också hemmafronten, det civila samhället, som stod för gudsförtröstan, nationell samling, sammanhållning och lojalitet – trots tunga krigsbördor. Självägande bönder bidrog till att skapa förhållandevis mindre klyftor i samhället och en social samhörighet.

Frihetstiden, som däremot inte präglades av enighet och sammanhållning kring en nationell försvarspolitik, ersattes av ett nationellt uppvaknande, när himlen förmörkades ute i Europa. Den svenska riksledningen och landet befann sig i en utomordentligt kritisk situation, som vi nyss hört (1808-1809 års krig). Sverige var räddat – men till ett mycket högt pris!

2. Utvecklingen under 1800-talet av stor betydelse

Tittar vi närmare på 1800-talet kan vi konstatera hur olika historiska moment och inslag i samhällsutvecklingen påverkat vår förmåga att hålla oss utanför krig och skapa ett ”fredligt” samhälle, utan alltför stora klyftor mellan befolkningsgrupper och utan alltför stora motsättningar i samhället.

Den svenska mentaliteten var tidigt för fred – bönderna var inte krigiska av sig. Freden bidrog, för att citera Esaias Tegnér, tillsammans med ”vaccinet och potäterna” till en kraftig befolkningsökning. Bönderna ville leva i fred och hade helst sluppit både utskrivning till hären och värnpliktssystemet. Det tidiga 1800-talet präglades av politiska strider på försvarsområdet och bondeståndet klagar över betungande försvarskostnader och ansåg att krig i Sverige blir allt mindre sannolikt.

När Karl XV i sitt trontal vid riksdagens öppnande 1871 framhöll att vårt läge genom den europeiska konflikten (fransk-tyska kriget 1870-71) blivit så allvarligt att det vore av största vikt att stärka det svenska försvaret, drog bondeklassen och lantmannapartiet en helt annan slutsats. Den omständigheten att Sverige lyckligt undgått att dras in i tre krig, som utkämpats i Europa stärkte bönderna i deras uppfattning att ”den långa fredsperiod, som redan blivit vårt land beskärd, alltjämt skulle fortfara, om bara svenskarna höll sig stilla på sin halvö och inte blandade sig i saker, med vilka de intet hade att skaffa.” (Citat Edv. Thermaenius, statsvetare)

Folkskolereformen med skolplikt 1842 medförde en höjd bildningsnivå. Det gjorde också läroverksreformen 1849 och de första folkhögskolorna i Sverige 1868 vars undervisning enligt Grundtvigs idéer skulle koncentreras kring ”Fäderneslandets historia och samhällsliv, dess diktning och sång”. Reformerna höjde den allmänna utbildningsnivån och ledde till en förbättrad dialog mellan statsledningen och medborgarna och ökade samhällsengagemanget. Nationalstaten fick en djupare mening.

Skandinavismen är ett annat historiskt moment av betydelse i mitten av 1800-talet. Den hade som mål att kulturellt, ekonomiskt och politiskt ena Danmark, Norge och Sverige. Pionjärer för skandinavismen var främst universitetsstudenterna. Men man skulle kunna hävda att rörelsen led ett nederlag vid dansk-tyska kriget 1864, då Danmark inte fick den hjälp från de andra skandinaviska länderna som man hade hoppats på.

Oscar I hade ju, inspirerad av skandinavismen – som vi nyss hörde (Mats Bergqvists anförande) – 1848 sänt trupper till Danmarks stöd i det första dansk-preussiska kriget. Men vi ska också komma ihåg vad Oscar I sa i sitt tal vid det skandinaviska studentmötet på Drottningholm 1856: ”Hädanefter vore krig, skandinaviska bröder emellan, omöjligt.”(Inskriften på fredsmonumentet vid Eda 1914).

Kungen fick rätt.

Näringslivet fick också en skjuts framåt. Näringsfriheten utvidgades. Frihandelssystemet infördes. Skråväsendet avskaffades. Kommunikationerna förbättrades med Göta kanal (1834) och utbyggnaden av järnvägarna. Gruv – och skogsnäringarna i Norrland kunde utvecklas. Telegrafväsendet byggdes ut. Uppfinningar i slutet av 1800-talet blev grunden för framgångsrika svenska industrier och företag. Vi fick det bättre.

Allt detta bidrog till att Sverige uppfattades av dess medborgare som ett land värt att försvara. Det stärkte den svenska försvarsviljan, viljan att bevara freden och hålla landet utanför krig.

Utifrån den utgångspunkten utvecklades ideella organisationer och politiska, ekonomiska och sociala reformer genomfördes. Sverige utvecklades i en demokratisk riktning.1866 års riksdagsordning innebar att ständerna avskaffades och en tvåkammarriksdag infördes, med en mer tidsenlig och folklig representation. Partiväsendet bildades i slutet av 1800-talet. Både den s.k. tullstriden (1884-1888) och rösträttsfrågan bidrog till att den politiska medvetenheten ökade. Freden och försvaret av Sverige blev frågor högt upp på den politiska dagordningen och en folklig angelägenhet.

Vid den här tiden föddes de stora och många alltjämt levande folkrörelserna, t.ex. väckelserörelsen (frikyrkorna), nykterhetsrörelsen, idrottsrörelsen och arbetarrörelsen. Det civila samhället stärktes. Många rörelser var värdebaserade och syftade till omsorg om andra.
Folkrörelser som i huvudsak byggdes upp på demokratisk grund fick en stor betydelse för fredsbevarandet och det civila samhällets styrka att värna freden.

Demokratier startar inte krig.

Den här beskrivningen skulle inte vara rättvisande om inte också det frivilliga försvaret nämns, alla de ideella försvarsorganisationer, som med frivilligheten som grund engagerat sig i försvaret av vårt land. Flera bildades i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet och kring första världskriget. En period av försvarsvänliga strömningar och Bondetåget 1914 blev starten för andra. Inte minst många kvinnor engagerade sig i den frivilliga försvarsverksamheten, redan under de sista decennierna bildades flera kvinnoorganisationer, bl.a. ”Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar ”(1884), ”Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar”(1896), ”Kvinnorna och landet”, ”Kvinnors arbete för landsstormen” och ”Föreningen Fosterländska kvinnors förbund”. I grunden handlade det om en antimilitärisk inställning, men man stödde ett begränsat folkförsvar.

I handeln kunde man 1914 köpa vykort, utgivna av den ideella föreningen ”Kvinnorna och landet” föreställande Kristina Gyllenstierna (1494-1559) spejande ut från Stockholms slott vid försvaret av Stockholm 1520 med texten ”För Sveriges land och frihet” och ”Kvinnogärning till Sveriges värn” – att användas som nyårshälsning inför det nya året 1915.

Många kvinnors starka röster i kampen för fred hängde ihop med kampen för människors lika värde och lika rättigheter och rösträtt. Benämningen på de kvinnliga sammanslutningarna gav uttryck för att det var kvinnor som tillsammans engagerade sig för fred, redan i slutet av 1800-talet (Sveriges kvinnliga fredsförening” 1898-1911) och under första världskriget bildades nationella kommittéer under ett gemensamt namn, ”Internationella kvinnokommittén för en varaktig fred” (1915-1919). Kvinnors engagemang ville visa på andra vägar än krig att lösa konflikter och stärka en folklig vilja att bevara Sveriges fred och oberoende.

Kvinnor startar inte krig.

3. 1900-talet fram till andra världskriget

Tiden kring första världskriget utmärktes av att kvinnor från olika politiska partier, men också från både försvarsföreningar och fredsföreningar, tog initiativ till att manifestera freden. Första världskriget var grymt. Det satte spår i den svenska folksjälen. Tiden mellan de båda världskrigen utmärktes av krav på nedrustning och protester mot den påbörjade uppbyggnaden av civilförsvaret, för att i slutet av 1930-talet svänga när de socialdemokratiska kvinnorna tillät sina medlemmar att delta i luftförsvarsverksamheten – på vars och ens eget initiativ – men också uppmanade kvinnoklubbarna att sticka gevärsvantar och knäskydd till soldater som upprätthöll neutralitetsvakten.

Det tidiga 1900-talet präglas av ett organiserande av våra ansträngningar att bevara freden och ett totalförsvarskoncept, togs fram i slutet på 1930-talet. Det hade sina rötter redan från 1914 i form av de kommissioner, som då inrättades för t.ex. bränsle, folkhushållning, handel och livsmedel. Så många människor som möjligt skulle efter förmåga engageras i uppgifter av betydelse för den nationella militära försvarsförmågan eller för civilförsvaret och folkförsörjningen. Det handlade om att klara en avspärrning och att säkra självförsörjningsförmågan.

4. Andra världskriget blev väckarklockan för organisering av det civila samhället

Ett nytt krig var på väg, andra världskriget, trots alla drömmar om fred. Utvecklingen i Europa blev starten på en organisering av det svenska civila samhället. Redan 1939 inrättades ett folkhushållningsdepartement, som ett uttryck för en ambition att upprätthålla en svensk självförsörjning, som sedan fanns under lång tid som en del av vår alliansfrihet och neutralitetspolitik. Under andra världskriget inrättades också ett antal statliga krisorgan för att hantera knappheten på varor. Genom 1944 års civilförsvarslag infördes civilförsvaret som begrepp och gavs en samlad organisation i den statliga myndigheten Civilförsvarsstyrelsen. Den kommunala anknytningen var fortfarande stark. Den närmaste efterkrigstiden innebar dock en glidning från den kommunala till den statliga nivån. I början av 1950-talet inrättades civilbefälhavarna. 1960 antogs en civilförsvarslag. Planer gjordes upp för en gigantisk befolkningsomflyttning i händelse av krig. Ca 40 % av landets befolkning omfattades av utrymningsplanerna. Det frivilliga engagemanget och viljan att medverka till fredsbevarandet var stort. Frivilligorganisationerna hade över en miljon medlemmar i slutet av 1940-talet.

Oljekrisen 1973/74 och tekokrisen i början av 70-talet fick stor betydelse för försörjningsberedskapens utformning. Fredskrislager för drivmedel och strategiska metaller byggdes upp. Skydd och undsättning blev nyckelbegrepp snarare än utrymning och den svaga länken – sjukvårdsberedskapen – började uppmärksammas.

Genom 1982 års försvarsbeslut blev civilförsvaret åter ett kommunalt ansvar och en ny lag om civilt försvar 1995 utmönstrade begreppet civilförsvar, och det ersattes av befolkningsskydd och räddningstjänst som ett kommunalt ansvar.

Det psykologiska försvaret, som en del av totalförsvaret, måste också framhållas. Inledningsvis handlade det om att kunna stå emot s.k. osvensk propaganda. Det psykologiska försvaret har debatterats och ibland ifrågasatts. Anledningen till det är att det rör sig kring frågor om demokrati, vårt statsskick och vår styrelseform. Inte sällan handlar det om gränsdragningen mellan propaganda och försvarsupplysning, hur medborgarnas försvarsvilja ska mätas, tolkas och stärkas och – den kanske svåraste frågan – om yttrandefrihetens gränser vid krig och krigsfara.

Som en parallell kan nämnas att händelseutvecklingen i Ukraina har föranlett Försvarsberedningen att i sin senaste rapport till regeringen (Fö Ds 2014:20 Försvaret av Sverige. Starkare försvar för en osäker tid) framhålla behovet av att planeringen av ett nytt civilt försvar återupptas och att ett modernt psykologiskt försvar måste byggas upp på nytt för att kunna möta påverkanskampanjer eller riktade informationsoperationer.

5. Demokratiseringen i östra Europa leder till nedrustning i Sverige – 1990-talet och första decenniet på 2000-talet

När Berlinmuren föll 1989 var det få som insåg betydelsen för den säkerhetspolitiska situationen i omvärlden. Vi anpassade oss så småningom till detta och Försvarsmakten blev under lång tid inriktad mot internationella insatser. Somliga talar om en strategisk timeout.

Nästan hela 1900-talet präglades av ett organiserande av ett totalförsvar för våra ansträngningar att bevara freden där hela samhället skulle kunna stå emot det ”totala kriget”.

Det civila försvaret utvecklades i en symbios mellan ett folkligt engagemang och den offentliga sektorn och detta bidrog till ett starkt totalförsvar, som var unikt för Sverige, med militära och civila verksamheter i samverkan.

Idag har vi fortfarande ett civilt försvar – i rättslig mening, i 1992 års lag om totalförsvar och höjd beredskap. Men vad finns då kvar av det gamla totalförsvaret och av det civila försvaret?
Ja, det beror på vem man frågar. Kunskaperna och föreställningarna om vad som finns kvar skiftar. Men vi kan konstatera att det finns kvar i form av ett föråldrat regelverk, vissa ambitiösa politiska mål, begränsade ekonomiska resurser – och ett antal skyddsrum. I övrigt finns nästan ingenting.

6. En avstannande demokratiseringsprocess i Ryssland leder till svensk omprövning

Rysslands militära ambitioner under den senaste tiden visar på nytt oroande drag. Vi avsätter stora och nu kanske ökade resurser till vår egen militära försvarsförmåga. Måhända är det nu läge för ett uppvaknande för både ansvariga politiker och de civila aktörerna i samhället att överväga hur vi ska kunna höja tröskeln för en angripare och bidra till att bevara vårt oberoende och vår fred genom att återuppta planeringen av det civila försvaret. Vi måste samtidigt inse att ett annat samhälle, ett mångkulturellt, digitalt samhälle växer fram, som kräver nya och andra lösningar än gårdagens.

Vi bör fortsatt stärka de ideella krafterna som en grund för vår demokrati. Vi måste också bejaka nya former för människors engagemang och vilja i vår strävan att bevara freden.

Den civila dimensionen i fredsbevarandet är idag lika viktig som den varit de senaste 200 åren.