Moderatorn Lena Bartholdson gör en introduktion.På historisk mark, i charmfulla Kungälv, har ett evenemang med namnet Mötesplats Norden arrangerats i början av juni där syftet varit att manifestera 200 år av fred i Sverige och lika många år av fred mellan de nordiska länderna. Mötesplats Norden innefattar en bred samhällsdiskussion rörande gemensamma frågor för de nordiska länderna där också de säkerhets- och försvarspolitiska samarbetsfrågorna uppmärksammades under en dag, onsdagen den 4:e juni.

Kommunstyrelsens ordförande Anders Holmensköld och Kungl Krigsvetenskapsakademiens ständige sekreterare Björn Anderson hälsade en relativt talrik publik välkommen och överlämnade ordet till moderatorn som för dagen var Folk och Försvars generalsekreterare Lena Bartholdson.

Historik och framtid

En utomordentligt intressant historisk återblick och en framtidsvision gavs av historikern, diplomaten och författaren Gunnar Wetterberg. Initierat, medryckande och med humor gavs ett backspegelperspektiv på var vi har varit, liksom perspektiv på dagssituationen, men också tankeprovocerande idéer om framtiden.

De nordiska enhetssträvandena har ingalunda varit få och det är värt en tanke att för ett par hundra år sedan fanns det två statsbildningar i Norden, nämligen Danmark-Norge och Sverige Finland, medan dagssituationen uppvisar fem stater.

De framtidsvisioner som föreläsaren förmedlade utgick ifrån förbundsstatstanken. Potentialen, inte minst faktorn ekonomi skulle göra en enad nordisk röst betydligt starkare internationellt än vad som kan åstadkommas av fem enskilda stater, om än många gånger i samverkan.

Försvarsministern positiv

Försvarsminister Karin Enström tryckte på samarbetets betydelse för ökad rationalitet och en större samlad effekt. Detta i en säkerhetspolitisk miljö där Ukrainakrisen ökat osäkerheten i vår region och där ett samfällt agerande från EU, Nato liksom från de nordiska länderna är betydelsefullt i syfte att klargöra för Moskva att detta handlingssätt är fullständigt oacceptabelt. Intressant var här ministerns tydliga budskap rörande sitt partis positiva syn på Nato.

Försvarsministerns budskap var att den ökade osäkerheten och dito risker för väpnade konflikter nödvändiggör en stärkt försvarsförmåga men också ett stärkande av det nordiska försvarssamarbetet. Betydelsen av luftförsvaret, den marina dimensionen liksom att visa närvaro i Östersjön betonades. Här kom hon in på den Crossborder Training som sker i norr mellan Finlands, Norges och Sveriges flygstridskrafter och som utgör ett bra exempel på ökad uteffekt av samträning. Andra samarbetsområden som lyftes fram var gendercentrat vid Livgardet liksom ett uppstartat arbete med att effektivisera nyttjandet av det taktiska transportflyget.

Karin Enström såg det nordiska samarbetet som ett komplement till de nordiska ländernas valda säkerhetslösningar och betonade att gränserna för samarbete ändras när nya möjligheter uppstår. Det så kallade Nordic Defence Cooperation (NORDEFCO) beskrevs som en del av det dagliga arbetet i försvarsministerier och militära högkvarter och ej som en särskild organisation.

Röster från grannländerna

Stortingsledamoten Marit Nybakk (S) från Norge pekade inledningsvis på sitt lands lojalitet mot Nato och att Norge tillsammans med Polen och Turkiet är de enda Nato länder som ökar sina försvarsutgifter, samtidigt som hon underströk vikten av de traditionellt goda förbindelserna mellan Oslo och Moskva. Karin Nybakk hävdade, vilket senare fångades upp av andra talare, att av förefintliga nordiska samarbetsområden så är i dag de som berör områdena säkerhets- och försvarspolitik de mest dynamiska. Hon lyfte fram Stoltenbergrapportens breda syn på säkerhetsfrågorna och dess framsynthet vad gäller de delar som lyfter fram betydelsen av det nordiska försvarssamarbetet. Den atlantiska alliansens positiva syn på det nordiska försvarssamarbetet var också ett tydligt budskap enligt Marit Nybakk.

Statssekreteraren i det finländska försvarsdepartementet, Marcus Rantala (Svenska Folkpartiet) inledde med att säga att krisen i Ukraina indikerar en ändring av relationerna mellan Ryssland och väst, vilket får konsekvenser för vår region. I likhet med Marit Nybakk betonade Marcus Rantala samarbetet med Ryssland samtidigt som han anförde vikten av att tydliga gränser sätts för vad som accepteras. Talaren pekade på några fundament som det nordiska försvarssamarbetet bygger på, nämligen fred och säkerhet i vår region, det ökade strategiska intresset för Östersjön och Arktis, vikten av samarbetet mellan Nato-EU-USA samt att det nordiska samarbetet ska ge större försvarsförmåga. Också Rantala lyfte fram de gemensamma flygövningarna i norr som en framgångsfaktor samtidigt som han inte drog sig för att lyfta ett varnande finger för en upprepning av debaclet rörande helikopteraffären med NH 90 där länderna inte lyckades ena sig kring en gemensam standard. Att försvarsmaterielkostnaderna ökar med 7-8% årligen såg Rantala som en påtaglig orsak som nödvändiggör det nordiska försvarssamarbetet och därest vi vill ytterligare fördjupa detta står inför frågor som kräver regerings-/ riksdagsbeslut.

Vad som görs och kan göras

Generalmajor Dennis Gyllensporre pratar om NordefcoGeneralmajor Dennis Gyllensporre gav en redogörelse över hur det praktiska militära samarbetet fungerar. Nyckelorden: rationellt, brett, integrerat, flexibelt och effekthöjande bildade utgångspunkt för det vidare framförandet. Att arbetet sker på bredden klargjorde Gyllensporre genom att peka på att detta innefattar alltifrån idégenerering via insats till veteranfrågor. Talaren gav många exempel på samarbetsområdena materiel, förmågor, personal- och utbildning, träning och övning liksom insatser där åhörarna konfronterades med den mycket omfattande verksamhet inom samarbetsområdet som är en daglig realitet i det svenska liksom övriga nordiska länders militära högkvarter.

Ett antal intressanta synpunkter på vad det nordiska försvarssamarbetet kan åstadkomma gavs av fil dr Jacob Westberg från Försvarshögskolan. Överordnat är att sjunkande eller prolongerade försvarsanslag tillsammans med ökade kostnader för personal och materiel reducerar möjligheterna att upprätthålla nationella försvar i begreppets traditionella betydelse och att vägen tillbaka till detta är stängd, något som gör samarbete och samordning till en tvingande nödvändighet. Det är i ljuset av detta som en fördjupad nordisk integrationsprocess måste ses. Westberg presenterade några scenarier för framtiden. Ett av dessa, ett nordiskt försvarsförbund hävdades vara det minst sannolika och tillika önskvärda eftersom vi också förenade blir för små och stöd utifrån kommer att erfordras. Ett annat, en fördjupad nordisk integrationsprocess ansåg talaren som önskvärd. Ett tredje och det minst önskvärda var ett slags nymedeltida säkerhetssystem med många fragmentiserade statliga såväl som icke statliga aktörer. Jacob Westbergs slutbudskap var att det nordiska försvarssamarbetet är positivt men ej ett alternativ till det transatlantiska samarbetet.

Den finländske forskaren Johan Strang hävdade att vad som kan åstadkommas inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet är en politisk och inte en militär fråga. Vikten av innovativt tänkande betonades liksom att Strang lyfte upp den helt avgörande frågan rörande hur mycket staterna i realiteten kan lita på varandra, varmed frågan om formaliserade politiska avtal blir lika aktuella som nödvändiga. Strang efterlyste en bredare syn på försvarspolitiken där denna hänger samman med övriga politikområden där det nordiska försvarssamarbetet liksom övriga nordiska samarbetsområden skulle ses som en integrerad helhet inom ramen för en samlad utvecklingsprocess. Detta eftersom det nordiska försvarssamarbetet vilar på att det övriga samarbetet fungerar.

Danmarks representant, Bertel harder var förhindrad att närvara. I hans ställe redogjorde Mogens Christoffersen från det danska försvarsdepartementet för sitt land syn och här fanns en stor samsyn med såväl den finländska som norska och svenska synen.

Ett givande seminarium

Slutbetyget blir mycket bra. Kunskapsrika och initierade föreläsare, gott om tid avsatt för frågor från ett intresserat auditorium liksom verksamt stöd från kommunen och Föreningen för Göteborgs Försvar bidrog till ett mycket lyckat evenemang.

Tommy Jeppsson