Samarbetsprojektet Försvarsforum mellan allmänna försvarsföreningen, Försvarsutbildarna och Kungliga Krigsvetenskapsakademien fortsatte i Malmö 2013-10-14. Lokalen var hörsalen i Kockum Fritid. Ca 200 deltagare var närvarande.

Tre inledare presenterade frågeställningarna. Först ut var Sven-Christer Nilsson med ”Strategisk vindkantring”-Den strategiska utvecklingen i världen och Europa. Han gjorde en bred genomgång av den globala utvecklingen. USA blir alltmer självförsörjande när det gäller energi. Man minskar sina militära resurser och omprioriterar från Europa till Asien. Ryssland upprustar och fokuserar på Östersjön och Arktis. Slutsatsen för Sveriges del är att Europa måste lita på egna resurser. Starkare Ryssland och svagare Väst innebär en strategisk tyngdpunktsförskjutning. Även Sverige måste lita på egna resurser.

Karlis Neretnieks talade om ”Det operativa dilemmat”-Vad Sverige militärt kan förmå i en militär konflikt i närområdet och det dilemma stats- och försvarsledningen kan stå inför. De flesta är överens om att det inte finns något hot mot Sverige. Man får dock inte glömma politiska och personliga ambitioner hos politiska ledare. Hotet mot Sverige är en funktion av hotet mot grannländerna. Baltikum kan inte försvaras utan hjälp och NATO förmåga till hjälp måste vara trovärdig. NATO behöver utnyttja svenskt territorium men Sverige har i dag inte kapacitet att basera hjälpen. Enveckasförsvaret som ÖB talade om i en tidningsintervju finns inte i dag men kan vara klart 2020 om 50 miljarder tillförs. Sverige är i dag en destabiliserande faktor i Östersjöområdet.

Peter Nordlunds inledning hade rubriken. ”Räcker pengarna?”- Försvarsmaktens ekonomiska läge. Enligt inriktningspropositionen skulle ökande kostnader för bl. a. personalförsörjningen balanseras av rationaliseringar i ledning och stödmyndigheter. Praktiken har visat att personalförsörjningen blivit dyrare än beräknat, kostnader för försvarsmateriel ökar snabbare än övrig kostandsutveckling och rationaliseringarna kunde inte realiseras i förväntad omfattning. Pengarna räcker alltså inte. Den senaste budgetförstärkningen bättrar på läget men räcker inte fullt ut.

Därefter var det tid för de politiska paneldeltagarna. Peter Jeppsson från Socialdemokraterna var först ut. Han konstaterade att personalrekryteringen går bra på vissa håll, men sämre på andra. Officersrekryteringen är problematisk. Materielförsörjningen släpar efter. Vi måste köpa en del svenskt för att industrin skall kunna exportera. ÖB har varit mycket tydlig mot politikerna i sin konsekvensredovisning. Det nordiska samarbetet fungerar bra.

Allan Widman från Folkpartiet konstaterade att vi inte blir lovade hjälp utifrån trots vår solidaritetsdeklaration. Vårt behov av stående förband är begränsat. Vi borde satsa på fler deltidsanställda soldater i stället för heltidsanställda vilket skulle öka effekten per krona.

Hans Wallmark från Moderata Samlingspartiet poängterade att synen på Ryssland är dominerande för svensk säkerhet. Ryssland har stora interna problem med stor korruption, minskande befolkning och många konflikter i gränsområdena. Ryssland utnyttjar politiska påtryckningar mot grannländerna. När det gäller det svenska försvarets utveckling måste man veta varifrån man kommer och vart man vill d.v.s. man måste utgå från det faktiska läget när man beslutar om reformer.

Efter inledningarna vidtog en diskussions- och frågestund som med fast hand leddes av Heidi Avellan, Politisk redaktör på Sydsvenskan.

Diskussionen kom att handla mycket om synen på Ryssland. Ryssland vill gärna se sig själv som en supermakt. Man kan tala om en ohelig allians med Kina för att balansera USA. Många ryssar anser att Baltikum är en del av Ryssland. Det finns alltså en populistisk grund för ett aggressivt uppträdande mot Baltikum.

Ett annat dominerande inslag i diskussionen var läget i Försvarsmakten. Personal försörjningen är ett problem. När årskullarna som genomfört värnpliktsutbildning försvinner blir det svårare att rekrytera. Det kom fram olika uppslag till hur man skall öka kännedomen om försvaret. Ett förslag är att lägga större vikt vid försvarsupplysning i skolorna.

Många hävdade att den nedåtgående andelen av BNP måste hejdas. Vi har vidare ett antal försyndelser att rätta till. Vi har avbrutit all försvarsplanering för det nationella försvaret och inte krigsplacerat den personal som disponeras. Vi har nedmonterat vår försvarsförmåga och det är svårt att beräkna vad det kostar att rätta till. Partierna tycks vara eniga om att det behövs förstärkningar men avvaktar Försvarberedningens rapport för att kunna svara på storleksordningen.