Med tanke på den aktuella utvecklingen mellan Ryssland och Ukraina var det sannerligen en akademisammankomst i tiden som genomfördes den 12 mars. Samtliga programpunkter passade in så bra att man, som styresmannen framhöll i sitt inträdesanförande, hade kunnat misstänka att vi kunnat se in i framtiden.

Amerikanerne ute, russerne inne, tyskerne oppe?

Professor Rolf Tamnes från norska Institutt for forsvarstudierDet första inträdesanförandet av professor Rolf Tamnes från norska Institutt for forsvarstudier gav med en väl funnen rubrik en överblick över utvecklingen i Europa. Tamnes började något humoristiskt med att understryka att en nylig analys av Rysslands framtid resulterade i 629 856 scenarier som sedermera blev nerskalade till 5. Många av dessa förklarades vara så komplexa att man efter läsning knappt förstår budskapet, och Tamnes valde istället en enklare infallsvinkel inspirerad av Natos förste generalsekreterare Hastings Lionel Ismay som sagt att alliansens mål var att hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere.

Den fråga som inträdesanförandet lyfte fram var om man kunde tänka sig en framtida position med motsatta situationer; med amerikanarna ute, ryssarna inne och tyskarna uppe? Och om så vore fallet, vilka konsekvenser skulle det få för norra Europas geopolitiska- och säkerhetspolitiska situation?

En av de grundläggande faktorerna som fördes fram var att utan USA finns inget Nato och att alliansens styrka är beroende av att ha en supermakt i ryggen, men även att alliansen är det viktigaste verktyget för USA att påverka situationen i Europa. Nato framhölls även som en multinationell arena för att bygga kompetens för den interoperabilitet som krävs för att föra krig, och Afghanistan gavs som ett exempel. Dock så framhölls att USAs stöd inte längre är lika robust och att de inte längre är lika synliga i alliansen samt att inrikespolitiska faktorer kan komma att påverka deras framtida engagemang och det resonerades om vi var på väg mot en ”tipping point”.

I den andra delen framhölls Rysslands allt mer framträdande position och hur denna möjliggörs allt mer på grund av export av energi, deras geopolitiska position, platsen i säkerhetsråden samt inte minst den militära maktapparat som är under uppbyggnad. Tamnes menade att geopolitiken är starkare hos Ryssland än hos andra länder och att gamla unionsstater ses som en slags ”nollsumma”. Att Putin tydligt verkar för ett eurasiskt maktcentrum framhölls som en annan viktig faktor.

Frågan ställdes retoriskt: vem sätter gränser? Svaret var Nato så länge USA är inne, men vad händer om de inte längre är det? Tamnes framhöll här Tysklands roll som ”indispensable nation”, en stormakt i Europa som gett betydande truppbidrag till insatserna på Balkan och i Afghanistan. Samtidigt har de genom en tydlig markering och vilja att ta ett större ansvar visat att de är på väg upp som ett geopolitiskt centrum i Europa.

Anförandet avslutades med tankar om att Nato skapar en stark säkerhet för dess medlemmar, men ej automatiskt för icke-medlemmar som Ukraina och Sverige. Dock framhävdes att det fanns en stor potential i ett eventuellt framtida medlemskap för Sverige och Finland och att ett mer balanserat samarbete i norden skulle gynna alla parter. Anförandet avslutades med ett tänkvärt citat av Andrew Bacevich: ”Thanks to NATO, the Americans pretend to have allies, Europe pretends to contribute to global security, and the Russians pretend to have an external enemy”.

Behövs frivilligheten – inte om, utan var?

Den andra delen av akademisammankomsten var en redovisning från Avdelning V som  genomfört både seminarium och en studie om det aktuella ämnet “Var behövs frivilligheten”, där de valt att ställa frågan “var” och inte “om” den behövs. Det var Björn Körlof som förde avdelningens talan och gav en kort överblick av frivilligorganisationernas särställning i författningssamlingen, och menade att statsmakterna ofta ställer sig positiva till att använda dem men att detta intresse ofta svalnar när ekonomiska frågor kommer på tal.

En mycket intresserad publik. Efter en kortare historisk tillbakablick fokuserades mot framtiden. En bredare hotbild och en splittring i samhället med ett större inslag av privatiseringar förutspåddes komma att påverka människors ideella engagemang, men det framhävdes samtidigt att återupptagandet av en nationell försvarsplanering underströk vikten av att de fanns.

Arbetsgruppens iakttagelser var att de 18 frivilligorganisationerna med sina 400 000 medlemmar har svårt att skapa strukturer mot de 50-60 centrala myndigheter som kan komma att behöva ha deras understöd. Att dessa myndigheter inte alltid har en klar bild av vilket behov de skulle kunna ha av frivilliga organisationer framhävdes också som en friktion samt att organisationsstrukturer och former för ekonomiskt stöd behövde utvecklas ytterligare. Avdelningen tryckte även på frivilligorganisationerna måste kunna fungera i relation till myndigheternas metoder för personalförsörjning samt att program för kompetensförsörjning krävde ett tydliggörande.

Under frågestunden lyftes den nya organisationen Missing People fram, och hur dessa i sitt arbete inordnar sig under polisens insatsorganisation.

Tankar för dagen

Tankarna för dagen gavs av ledamoten Marie Jacobsson, som kom direkt till akademisammankomsten från sitt arbete som folkrättsansvarig på Utrikesdepartementet för att tala just om det ärende som försenat hennes ankomst: Den folkrättsliga aspekten av den pågående situationen i Ukraina.

Föredragets första fråga, om Rysslands agerande är en aggression underströk komplexiteten i folkrätt och internationell rätt: Det är inte så enkelt. Under ett synnerligt intressant föredrag redogjorde Jacobsson för de många aspekterna av det flertal avtal som reglerar förhållanden mellan länder, både generellt samt specifikt mellan Ryssland och Ukraina. Relevant i detta var både det flottbasavtal som finns signerat mellan de båda länderna, under vilka premisser ett land kan accepteras kränka ett annat lands territorium och framförallt om en region av ett land verkligen kan rösta fram sin egen självständighet. Kontentan av de många turerna var som förväntat att det inte fanns folkrättsligt stöd för vare sig Rysslands agerande eller den planerade folkomröstningen för självständighet.

Ledamoten Ulf Henricsson vände på frågeställningen och ställde frågan vilka verktyg som skulle vara legitima om fallet nu är så att Krim vill tillhöra Ryssland.  Svaret blev att det verktyg som i så fall är det enklaste är också det mest självklara, att inleda samtal mellan ledningen på Krim och regeringen i Ukraina.

Med Souvorov som språngbräda till rysk militär doktrin

Ledamoten Gudrun Persson gav en historisk aspekt på det aktuella förloppet när hon talade om ”Mellan krig och fred. Ryskt militärt tänkande då och nu” Det andra inträdesanförandet bjöd ledamoten Gudrun Persson på och gav en historisk aspekt på det aktuella förloppet när hon talade om ”Mellan krig och fred. Ryskt militärt tänkande då och nu” . Persson tog ansats i de klassiska ryska tänkarna som Alexander Souvorov med sitt citat ”Kulan är en idiot, bajonetten är en god vän” som en språngbräda för ett tidlöst resonemang om att inte nödvändigtvis döda fienden utan istället krossa hans vilja att strida.

Med en gedigen historisk grund gick anförandet vidare och kom att till stor del beröra den nuvarande ryska doktrinen och metoder för att komplettera militära verktyg med icke-militära sådana. Exempelvis genom att nyttja diplomatiska och ekonomiska medel samt inte minst att fullt ut nyttja informationskrigföringens möjligheter i att få ett övertag gentemot motståndaren. Ett tydligt exempel på detta är att enligt den nuvarande ryske generalstabschefen Valerij Gerasimov så är relationen mellan icke-militära och militära maktmedel 4 – 1, att kunna påverka en motståndare med icke-militära maktmedel i syfte att kunna dominera i händelse av en väpnad konflikt. Sammanfattningsvis gav anförandet en god bild av historia och nutid i ryskt militärt tänkande, och efterlämnade några viktiga tankeställare att applicera på den aktuella konflikten i Ukraina.

David Bergman
Kapten och Försvarsmaktsdoktorand i psykologi