Försvarsforum är ett samarbetsprojekt mellan Allmänna Försvarsföreningen (AFF), Försvarsutbildarna och Kungliga Krigsvetenskapsakademien (KKrVA) som syftar till att informera om och diskutera försvars- och säkerhetspolitiska frågor inför kommande försvarsbeslut 2015 på temat ”Hur försvara Sverige?”. Detta har skett på många platser i Sverige under ifrån hösten 2013 och under 2014.
Omvärldsbilden var inte ljus och än mindre så tillståndet i vårt försvar. Det var huvudbudskapen när försvarsforum genomfördes i Borås med nummer 33 i ordningen av genomförda seminarier. Nittioen deltagare hade mött upp på den gamla officersmässen vid förutvarande Älvsborgs regemente som kamratföreningen och staden lyckats bevara och som gav en stilfull inramning till evenemanget.
Omvärldsbild i moll
Ambassadör Mats Bergquist gav en elegant exposé över omvärldsläget, där tillståndet i dagens Europa är sämre än på de 25 år som gått sedan Berlinmuren föll. Varningssignaler har funnits, Putins militanta tal i München 2006 via Georgienkriget 2008 till Krim och Ukraina, kompletterat med Rysslands upprustning, USA:s omorientering mot Stilla Havet och president Obamas medvetna agerande för att höja tröskeln för landets internationella engagemang militärt. Alltsammans i en situation där Europa uppvisar världsrekord i militära neddragningar med resultat att kontinenten börjar uppvisa tecken på att vara ett militärt vacuum och ett vacuum fylls som bekant alltid av någon annan.
Vladimir Putin accepterar ej nuvarande världsordning, och kompletteras detta med ryskt konspirationstänkande så blir behovet av vakthållning ingen tom fras. Mats Bergquist bedömde inte att Kreml vägleds av någon ”grand strategy”, snarare uppstod möjligheterna i samband med Krim, vilket skulle kunna påvisa en rysk improvisation som passar in i bilden av en önskan att visa Rysslands politiska och militära vilja. In har smugit sig risken av en ”frusen” konflikt som kan vara en strategisk tillgång för ett Ryssland som spelar på en klaviatur av ökad och minskad spänning allt efter hur taktpinnen i Kreml svängs.
I övrigt ägnar sig Ryssland åt att agera som en ”bully”, där testet av motståndarens vilja går vid var denne ger efter, och med Putins egna ord så kommer konflikter att uppstå i skärningspunkten Ryssland-Nato. Den typ av krigföring som Ryssland genomför är enligt doktrinen 4/5 civil och 1/5 militär och där det betonas att insatserna måste ske på kontrollerbar nivå. Mats Bergquist kommenterade att gjorda försummelser på försvarsområdet i vårt land framstår som alltmer obegripliga, att Nato-frågan åter aktualiseras, att vi behöver rusta upp vår militära förmåga och att nedrustningen ur ett folkrättsligt perspektiv kan vara direkt förkastlig utifrån varje stats skyldighet att värna sitt territorium.
Svag militär förmåga
Den bild som översten 1 gr. Ulf Henricsson tecknade av vår militära förmåga var ganska nedslående. Inledningsbudskapet var att inget försvarsbeslut på decennier har kunnat genomföras. Och följdriktigt väntas Insatsorganisation 14, som är resultatet av försvarsbeslutet 2006, inte att bli färdigt i år utan 2023, eller om ens någonsin.
Organisationen funkar internationellt men inte nationellt, där exempelvis dagens armé och marin endast räcker till för att försvara ett område under begränsad tid och där visserligen flygvapnets incidentberedskap kan bedömas tillräcklig men där förmågan att avvisa kränkningar rör sig om en vecka/dagar och där luftförsvarsrollen kan lösas endast under några dagar. Till detta ska läggas ett omfattande behov av ny materiel inom alla tre försvarsgrenar, att vi inte på länge övat i större förband liksom att luftvärnsförmågan uppvisar stora brister etcetera.
Det som behöver göras är att fylla upp förbanden personellt och materiellt, öva i större förband och skapa förmågan att växa samt pröva alliansfrågan och skapa ekonomiskt handlingsutrymme.
Försvarets behov
Den logiska uppföljaren till Ulf Henricssons nulägesbeskrivning var översten 1 gr. Bo Pellnäs beskrivning av behovet för att vi ska uppnå en trovärdig militär förmåga, något som bedömdes kosta minst det dubbla jämfört med det nuvarande försvaret.
Här handlade det om att anskaffa ett modernt luftvärn med höghöjdsverkan för försvar av bl a huvudstadsregionen och Gotland. Oro uttrycktes kopplat till flygvapnets fåtaliga basbataljoner.
En större armé behövs med sex brigader, varav fyra utgångsgrupperas i de viktigaste geografiska områdena och med två i reserv. Ett antal som får bedömas representera en miniminivå med hänsyn till det operativa kravet.
Gotlands försvar behöver förstärkas, förutom med luftförband, med sjömålsmissiler och kvalificerade markförband.
Bo Pellnäs argumenterade också för att våra kvalificerade ytstridssystem ska få kvalificerat luftvärn och att Natofrågan måste prövas. Kriget i Ukraina ställer fråga på sin spets. Ska vi vara med eller inte, och om svaret är att vi inte ska gå med, hur ska vi då återskapa ett trovärdigt försvar. Insatsorganisation 14 klarar ej av våra behov.
Livfull frågestund
Först ut var frågan om JAS 39 är en gökunge i det försvarsekonomiska boet. Svaret från Ulf Henricsson var ett förbehållslöst ja. Som komplettering anförde Bo Pellnäs att ett modernt luftförsvar verkligen behövs.
Ulf Henricsson pekade i samband med en fråga om den ryska upprustningen på att det finns problem med denna, bl a korruption.
På en fråga om hur framtidens brigad ska se ut svarade Bo Pellnäs att denna ej är brigad ”modell tidigare” utan karakteriseras av mindre signatur, mindre personal, kraftfulla ledningssystem och precisionssystem för indirekt bekämpning.
Mats Bergqvist kommenterade att tröskeln för ett angrepp på Baltikum höjts givet ländernas medlemskap i Nato och den faktiska närvaron där av amerikanska förband. I detta sammanhang pekade Ulf Henricsson och Bo Pellnäs på att riskerna med kärnvapnen ingalunda är över utan måste vägas in.
Sammantaget en bra diskussion och ett mycket givande seminarium.
Tommy Jeppsson
