Ledamöterna Karlis Neretnieks och Karl Engelbrektson

Fr v Karlis Neretnieks, Karl Engelbrektson, Peter Hultqvist (S), Allan Widman (FP) och Stefan Ring (moderator)

Under rubriken Varför Nato eller varför inte – Vad talar för och vad talar emot, genomfördes uppstarten av Försvarsforum (ett samarbetsprojekt mellan Kungl Krigsvetenskapsakademien, Allmänna Försvarsföreningen och Svenska Försvarsutbildningsförbundet som syftar till att genomföra försvarsinformation under innevarande och kommande år på en mängd orter i landet) i form av ett mycket välbesökt seminarium onsdagen 3:e juli i samband med  Almedalsveckan. Panelen bestod av kunskapare på området, eller vad sägs om Allan Widman (FP), Peter Hultqvist (S) Karl Engelbrektsson som är Sveriges militäre representant i EU och NATO samt Karlis Neretnieks, generalmajor, försvarsdebattör och tidigare rektor för Försvarshögskolan. Moderator var Allmänna Försvarsföreningens generalsekretetrare Stefan Ring som i likhet med andra motsvarande framträdanden skötte denna roll utmärkt.

Karlis Neretnieks argumentation utgick ifrån att vid en kris eller militär konflikt i Sveriges närområde så kommer Nato att inneha huvudaktörsrollen, att vårt territorium har avgörande betydelse för den atlantiska alliansens möjligheter att försvara Baltikum samt att det av just det senare skälet är viktigt för Ryssland att disponera delar av vårt territorium.

Karl Engelbrektsson klarlade fakta rörande Nato och vårt samarbete med Nato för åhörarna och poängterade bland annat det goda anseende vi har som partnernation exemplifierat av Libyeninsatsen. Vårt partnerskap medger att vi kan få våra militära förmågor certifierade enligt Nato standard, att vi har diplomater och officerare på plats i Bryssel såväl i alliansens politiska och militära ledningsstruktur samt att Nato utgör ett ”military center of excellence”. Karl Engelbrektsson lyfte fram sannolikheten för att en minskad insatsfrekvens i kölvattnet på engagemanget i Afghanistan kommer att innebära bland annat ökade övnings- och utbildningssatsningar, där Sverige behöver Nato för att kunna genomföra mera komplexa övningar.

Peter Hultqvist tryckte på betydelsen av att vi intensifierar det nordiska försvarssamarbetet och verkade inte vara främmande också för operativ/ militärstrategisk samplanering. Nato – medlemskap verkar ännu inte vara en aktuell option hos socialdemokratin där stöd för denna uppfattning bland annat tas i opinionssiffrorna. Hultqvist var mycket tydlig med att Sverige inte får glida in i en situation som innebär att vi representerar ett säkerhetsunderskotts­område i östersjöregionen. Han argumenterade också för betydelsen av att vi arbetar med frågor som ger militär uteffekt och att detta har högre dignitet än en principdiskussion som rör för och emot ett medlemskap i Nato.

Allan Widman inledde med att klarlägga ÖB:s uttalande om det så kallade ”enveckasförsvaret” vilket  innehåller fortsättningen ”att därefter måste hjälpen komma”. Han följde därefter upp med uttalandet att svensk Nato debatt kännetecknats av spektakulär trögrörlighet. Widman sa vidare att vårt land varit på väg in i Nato under två decennier, han använde här begreppet smyginnästling,  vilket resulterat i en Försvarsmakt som är ytterligt Nato kompatibel samtidigt som vi är beroende av Nato men kan ej ställa några krav på alliansen på grund av vårt utanförskap.

Efterföljande debatt som blev ganska livlig hade ett inslag där Peter Hultqvist och Allan Widman försökte reda ut innebörden av ett svenskt deltagande i ”Nato Response Force” och huruvida detta hade några förpliktelser kopplat till artikel 5 och dess inneboende krav på att ställa upp på allianses sida vid ett angrepp.

Karl Engelbrektsson belyste omvärldsuppfattningen på de svenska insatserna som sades uppfattas vara i världsklass och generera respekt samt återknöt till frågan om partnerskapsrollen efter Afghanistaninsatsen som sades innebära ett ökat övningsfokus.

Karlis Neretnieks anlade ett militärstrategiskt/ operativt fokus och hävdade att vår insats i Libyen liksom ledartröjan i Nordic Battle Group var lovvärda samtidigt som de är att betrakta som nästintill helt ointressanta sett emot bedömda behov i samband med en krissituation i östersjöregionen. Han manade till klarsyn där vi måste se till att vår egen organisation fungerar mot bakgrund av att vi i praktiken har skapat ett militärt vacuum i vår region med de risker som därav följer att någon aktör ”lånar” svenskt territorium i syfte att bädda för de egna militärstrategiska/operativa målsättningarna. Neretnieks hävdade att våra nordiska grannländer saknar respekt för vår förmåga och att vi måste förhålla oss till en situation som innebär att vi blir indragna i en konflikt om en sådan uppstår i vår del av världen.

Så slutade ett timslångt ytterligt intressant och kunskapspåbättrande seminarium och därmed uppstarten av Försvarsforum.

Tommy Jeppsson