av Svante Lindqvist

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter!

 
Enligt den klassiska retorikens dispositionsordning följer så Recapitulatio, en sammanfattning av vad som har sagts, följt av Peroratio, en avslutning.

* * *

Erik Norberg tecknade den långa period av krig som föregick den tvåhundraåriga freden. Från Gustav Vasa till 1814 utkämpade Sverige ett trettiotal krig. En förutsättning för att landet kunde bära detta var militärstatens organisation, en effektiv förvaltning och en befolkning som kunde förmås sluta upp kring kronans mål. Med detta byggdes det också upp en samhällsstruktur som kom att fortsatt utvecklas under kommande århundraden.

Mats Bergquist framhöll att år 1807 stod Sverige inför ett nytt strategiskt läge. Detta krävde en helt ny politik, som från 1810 började genomföras av den nyvalde kronprinsen Karl Johan. I stora drag kom inriktningen att karaktärisera svensk utrikespolitik till inträdet i EU 1995. Då kom landet för första gången sedan 1814 åter med i en politisk allians. Står vi inför ett nytt paradigmskifte?

I sitt föredrag betonade Ove Bring att Sveriges senaste krig 1814 slutade i förlikning och inte erövring. Sedan mitten av 1800-talet har medling, skiljedom och fredsbevarande varit en konstant i svensk utrikespolitik. Och sedan 1920-talet har flera svenskar gjort framstående insatser som medlare inom ramen för Nationernas Förbund och Förenta Nationerna.

Karlis Neretnieks ställde frågan om Krigsmakten på ett avgörande sätt bidragit till att hålla Sverige utanför krig i tvåhundra år. Ja, möjligen i det krig som aldrig blev ett krig: det Kalla kriget. Men vid flera tillfällen tvingades Sverige till eftergifter vilka hade kunnat vara motiv för ett angrepp. De risker vi tog genom att periodvis låta Krigsmakten förfalla var stora, ibland mycket stora.

I sitt anförande talade Marie Hafström om det civila samhällets roll i fredsbevarandet, och visade att det i försvaret av freden finns en djup civil dimension. Hon beskrev hur andra världskriget blev en väckarklocka för organiseringen av ett civilt försvar. Hon drog slutsatsen att det nu är dags att återuppta planeringen av det civila försvaret för att stärka det mångkulturella Sverige. Ty den civila dimensionen är idag lika viktig som den varit de senaste 200 åren.

Så långt sammanfattningen.

* * *

Fredskämpen Bertha von Suttner inspirerade Alfred Nobel att instifta ett fredspris; detta trots att Nobel ansåg att hans dynamitfabriker skulle göra slut på krigen snabbare än hennes fredskongresser.

Idag om en månad – den 10 december – kommer Malala Yousafzai att motta Alfred Nobels fredspris. Men bara häromveckan mottog Malala ett annat pris: World’s Children Prize, det som brukar kallas ”barnens Nobelpris”. Det delades ut på Gripsholms slott av Hennes Majestät Drottningen.

Gripsholms slott uppfördes under Gustav Vasas regenttid; då när den svenska nationalstaten konsoliderades: fyra kraftfulla batteritorn, sammanbundna av tjocka befästningsmurar. Borgens primära funktion var att hävda kungens kontroll över riket mot inrikes fiender. Men fästningen hade också en roll i det strategiska försvaret av huvudstaden. Med Gripsholm som stödjepunkt skulle man kunna falla en belägrare i ryggen.

Så slutes då vår krets genom att Dåtid knyts till Nutid, från Krig till Fred. Från gamle Kung Gösta till Malala.

I den gamla Vasaborgen – detta minne från nationalstatens krigiska förflutna – delades det ut ett internationellt pris till en 17 årig pakistansk skolflicka. Där mötte den blivande mottagaren av Nobels Fredspris en drottning i den dynasti som har regerat Sverige under de 200 år som vi har haft fred.

Ja, så slutes då vår krets genom att Dåtid knyts till Nutid, från Krig till Fred.