Fr vr Ambassadör Krister Bringeus Sverige, Professor Rolf Tamnes Norge, Överste Sam B Gardiner USA, Konteramiral Nils Wang Danmark

Referat från Akademiens vintersymposium den 19 februari 2015

av Mats Bergquist

Efter en inledande hälsning från akademins andre styresman Bo Waldemarsson om ökat intresse för regionen, bl a på grund av ryska militära dispositioner samt följdeffekterna av isavsmältningen till lands och till havs framhöll UD:s nye Arktisambassadör, ledamoten Krister Bringéus, miljöaspekternas stora betydelse. Han betonade också vikten av dialog med Ryssland och menade att mycket i Arktis ännu är okänt och att vikten av långsiktigt tänkande hölls i minne.

Professor Rolf Tamnes, Institutet för Försvarsstudier i Oslo, kallad ledamot av akademin, erinrade om att man under 1900-talets slut talade om Arktis som Norges viktigaste strategiska område. Mycket har nu ändrats som följd av Ukrainakonflikten och den förändrade energibilden, som för närvarande verkar göra oljan och gasen i regionen mindre intressanta. Området förblir emellertid en fredlig region. De flesta energitillgångarna finns inom legalt definierade territorier och de institutionella regimerna fungerar väl. Den norska politiken uppvisar kontinuitet, havsrättskonventionen och relationerna med Ryssland förblir centrala. Ryssland förnyar sin strategiska ubåtsflotta, vilket vidare kräver ett norskt ”forward defence”. Ett nytt element är Kinas inträde som regional aktör.

Fr vr Nils Wang, Krister Bringeus, Bo Waldemarsson, Sam B Gardiner, Rolf Tamnes, Niklas Granholm, Mats BergquistPensionerade översten i USA:s flygvapen Sam Gardiner, väletablerad säkerhetspolitisk analytiker och kommentator i Washington, uppehöll sig vid Ryssland och betonade att Moskva ”is militarizing in the Arctic, but not the Arctic”. Ett särskilt strategiskt kommando för nordområdet skall upprättas 2017, 14 nya eller nygamla flygbaser i regionen aktiveras, och luftförsvar i form av S-400 byggs ut. Fem-sex nya strategiska ubåtar stationeras där. Effekten blir att 80 procent av Rysslands marina nukleära kapacitet kommer att baseras bl.a. på de nya ubåtarna av Borei-klass, varav de flesta får hemmabas på Kolahalvön. Längre österut stationeras Iskandermissiler samt UAV:er på Wrangelön och kan då nå Alaska liksom MIG-31:or på  Novaja Semlja med 900 km räckvidd. Två nya brigadstora enheter ur armén och marininfanteriet med hög personaluppfyllnad baseras också i västra Arktis. De två franskbyggda (men inte levererade) Amfibiefartygen av Mistral-klass är också tänkta att baseras i norr. Den ryska upprustningen i Arktis bör enligt Gardiner ses som att Ryssland vill svara på en ännu inte inledd amerikansk upprustning i norr samt för att skydda en kommande farbar strategisk farled – Nordostpassagen.

Chefen för danska försvarshögskolan konteramiral Nils Wang betonade att förhållandena i Arktis är mycket varierande och varnade för att se regionen som en helhet. Konfliktområdena förblir desamma som under det kalla kriget, nämligen vägen ut från Kola genom GIUK-gapet (Grönland-Island-UK).. Samtidigt har området stor betydelse för rysk exploatering av naturresurser. Wang underströk att Moskva förhandlar från en styrkeposition, men att området i sig ändå inte är konfliktskapande och att Ryssland säkert vill skilja Arktis från andra områden och frågor. Wang underströk också det nya i Kinas uppenbara intresse för Nordostpassagen längs Sibiriens kust. Genomgången berörde också Danmarks nyligen inlämnade anspråk på området norr om Grönland, inkluderande Nordpolen, och där havsrättskonventionens regler kan komma att utmanas då överlappande territoriella anspråk gentemot Ryssland och Kanada uppstått.

I den efterföljande paneldebatten diskuterades bl a om det nu, när USA tar över ordförandeskapet i Arktiska rådet för en tvåårsperiod, är möjligt för Washington att separera Arktis från Ukraina. Det kunde snart bli omöjligt. Hur skulle det då bli för de andra kuststaterna runt Norra Ishavet, alla med det gemensamt att de är Nato-medlemmar?

Mer av samma författare