Samarbetsprojektet Försvarsforum mellan allmänna försvarsföreningen, Försvarsutbildarna och Kungl Krigsvetenskapsakademien fortsatte i Ängelholm
Tre inledare presenterade frågeställningarna. Först ut var Sven-Christer Nilsson med ”Strategisk vindkantring” – Den strategiska utvecklingen i världen och Europa. Han gjorde en bred genomgång av den globala utvecklingen. USA blir alltmer självförsörjande när det gäller energi. Man minskar sina militära resurser och omprioriterar från Europa till Asien. Ryssland upprustar och fokuserar på Östersjön och Arktis. Slutsatsen för Sveriges del är att Europa måste lita på egna resurser. Starkare Ryssland och svagare Väst innebär en strategisk tyngdpunktsförskjutning. Även Sverige måste lita på egna resurser. Sverige måste kunna fylla en stabiliserande roll och Försvarsmakten måste ha resurser för detta.
Gunnar Magnusson argumenterade för att Sverige skall bli medlem av NATO. Han började med, som han själv framhöll, ett antal kalla fakta. Det ger oss till exempel starkast möjliga skydd, ökat internationellt inflytande, tillträde till EU:s säkerhetspolitiska kärna, ekonomiskavinster och förenklat försvarsindustriellt samarbete. Han ville dock mest framhålla ett antal ”mjuka” faktorer. Vi är i praktiken redan med, vi bestämmer själva vår säkerhetspolitik, vårt engagemang i EUoch PFF kan inte lämna Ryssland i något tvivel om var vi hör hemma. Det enda som återstår är att övertyga svenska folket. Det är också nödvändigt att samverka med Finland.
Sven Hirdman argumenterade mot en anslutning till NATO. Han började med att Sveriges säkerhetspolitiska läge är gott men att vi behöver ett bättre försvar. Ryssland förstärker sin krigsmakt men den största uppfyllnaden sker mot Kaukasus och Kina och endast begränsad satsning västerut. Ryssland utgör inget hot mot Sverige i dag och inte inom överskådlig framtid. Krig i Europa framstår som omöjligt därför att kärnvapenavskräckningen fortfarande fungerar. Om det trots allt blir krig är det mycket osannolikt att det blir i Östersjöområdet. Om det blir ett osannolikt krig i Europa har vi möjlighet att stå utanför om vi inte är med i NATO men som medlemmar dras vi in. Sverige har i dag starka relationer till USA. Slutsatsen är, gå inte med i NATO, stärk försvaret och arbeta mera för att öka avspänningen.
Hans Wallmark från Moderata Samlingspartiet påpekade att regeringen nu satsar mera pengar på försvaret. Han konstaterade att vi bör gå med i NATO eftersom vi redan nu deltar i NATO-ledda operationer. Vi måste dock ta hänsyn till det parlamentariska läget. I dag är endast två riksdagspartier positiva till en anslutning. Det viktigaste är att USA är kvar i Europa. USA är den enda verkliga garanten för säkerhet.
Allan Widman från Folkpartiet inledde med en hänvisning till ÖB:s intervjusvar att det svenska försvaret klarar en riktning i en vecka. Det kommer bara dåliga nyheter från Ryssland. Många minoriteter lider. Det är alltid farligt när auktoritära regimer hotas och störs. NATO-medlemskap är enda lösningen för Sverige. Det kan dessutom leda till fördjupat nordiskt försvarssamarbete.
Arrangörerna hade inte, trots ihärdiga försök, lyckats engagera någon representant för Socialdemokraterna. Därför blev inte de politiska argumenten mot ett medlemskap belysta.
Efter inledningarna vidtog en diskussions- och frågestund som med fast hand leddes av Martin Arkel, biträdande kommunikationsdirektör för Helsingborgs stad. Genom hans styrning, kombinerad med frågor från åhörarana blev diskussionen väl strukturerad.
Inledningsvis kom diskussionen att handla om artikel 5 i NATO-fördraget. I huvudsak hävdade motståndarna att ett medlemskap genom artikel 5 kan tvinga in Sverige i krig. Förespråkarna hävdade däremot att NATO är en mellanstatlig organisation där varje stat fattar sina egna beslut. Ett angrepp på en medlem skall visserligen betraktas som ett angrepp på alla men det innebär inte med automatik att alla måste sätta in stridskrafter.
En annan stor fråga var synen på kärnvapen. Innebär ett medlemskap att Sverige blir en kärnvapenstat i praktiken? Det fanns dock en ganska stor enighet om att NATO som organisation inte har kärnvapen. Det är ett antal medlemmar som har egna kärnvapen och beslutsrätten om deras användning. För övrigt påpekades att Ryssland har flest kärnvapen av alla och att det därför är nödvändigt att Västvärlden bibehåller en avskräckningsförmåga. Kärnvapenparaplyet fungerar fortfarande vilket innebär att en första kärnvapeninsats alltid riskerar motattacker var den än sker vilket innebär en starkt avhållande effekt.
Slutligen avhandlades det nordiska försvarssamarbetet och huruvida det skulle främjas av ett NATO-medlemskap. Det var stor enighet om att vi måste koordinera våra åtgärder med Finland. Finland satsar i dag synbarligen mer än Sverige på försvaret men det rådde stor enighet att Finland kommer att gå Sveriges väg men 10 år senare.
Tekniksamarbete kräver att vi har något att byta med. Sverige måste alltså behålla en teknisk utvecklingskapacitet. Det är positivt att Gripen säljer bra på utlandsmarknader.
Hans Wallmark avslutade med att vi går från kvantitet till kvalitet men vi måste vara realistiska om försvarskostnaderna. Ett NATO-medlemskap kräver att alla sluter upp och måste föregås av en folkomröstning. Det är också viktigt att koordinera med Finland.
Arne Hansson
