Beskrivning
Militärhistorisk Tidskrift
Militärhistorisk Tidskrift, 2020 års upplaga, ges ut av Kungl Krigsvetenskapsakademien i samarbete med Försvarshögskolan. Redaktör är akademiledamoten Björn Körlof. Detta års upplaga innehåller sex större artiklar och tre bokrecensioner.
Artiklarna inleds med en artikel som behandlar en av våra gränsstäders ofta dramatiska förhållanden under flera krig. Det gäller Strömstad, belägen inte långt från norska gränsen och som därmed fått uppleva krigets verklighet in på knutarna under i stort sett alla krig som drabbat Norden. Artikeln är skriven av sjöofficeren Nils Modig som dessutom givit ut en omfattande skildring i bokform av Strömstad som gränsstad under de många krig staden blivit indragen i.
Nästa artikel handlar om Bosnienkriget och den svenska bataljonsinsatsen där i form av BA01. Artikelförfattarna överste Ulf Henricsson och överstelöjtnant Alf Görsjö fokuserar i sin skildring på det FN-mandat som gavs för insatsen, hur den svenska insatsen skulle organiseras militärt och de svårigheter styrkecheferna på platsen hade att bemästra med de politiska och militära restriktioner som i olika intrikata avseenden följde på insatsen. Artikeln är på många sätt belysande vad gäller gränszonen mellan politik och militärt beslutsfattande och högst intressant vad gäller inblickar i de kontroversiella förhållanden som rådde i detta avseende under insatsen i Bosnien.
I den tredje artikeln förflyttar vi oss till den militärmusik som organiserades i svenska armén under 1700-talet, det s.k. ”spelet”. Artikeln belyser med flera exempel den roll militärmusiken hade t.o.m. under militära drabbningar och som emotionellt samlande element under arméns marscher och bivackeringar. Den musik som successivt kom att knytas till de olika landskapsregementena har här sin förhistoria och utgör en väsentlig del av svensk musikhistorisk kultur. Artikeln är skriven av Ann – Marie Nilsson, som doktorerat vid Göteborgs universitet i musikvetenskap med en avhandling om medeltida hymnmelodier, men också skrivit böcker om blåsmusik med fokus på de svenska kurorternas oktetter (”militäroktetter”) och sextetter.
I den fjärde artikeln låter professor Lars Ericson Wolke oss ta del av den segdragna avveckling av hästen i kavalleriet som ägde rum i den svenska armén under 1900-talet. Vi får en inblick i den övergång från kavalleri och beridet infanteri till cykelburet infanteri som tog sin början redan i slutet av 1800-talet men som stora delar av arméns förband betjänade sig av under beredskapsåren, och vad gäller cykeln även långt in under det kalla kriget. Men artikelns huvuddel belyser den taktiska-teoretiska diskussion som fortgick under många år vad gällde hästens vara eller inte vara i armén. Snabbhet, framkomlighet i svår terräng, tysthet, lastförmåga, vapenbärarkapacitet etc. var flera av de inslag i debatten som ställde kavalleriförband mot andra typer av förband. Samtidigt pågick en snabb materiell utveckling inom olika stridskrafter i omvärlden vad gällde motoriserade förband, pansarförband, helikoptrar och kärnvapen vilket gjorde beridna förband successivt alltmer obsoleta. De ekonomiska överväganden som gjordes vad gäller successiv avveckling av dessa förband belyser påtagligt den försiktighet med vilken arméledningen småningom prövade övergång till pansarfordon, mer motoriserade transportsätt, först traktordragna trupptransportkärror och småningom mer helt motoriserade fordon med hög skyddsnivå.
Den femte artikeln handlar om framväxten av den svenska totalförsvarsmodellen. Artikelförfattaren är ledamoten av Krigsvetenskapsakademien Bo Rickard Lundgren, som har ett mångårigt förflutet inom totalförsvaret i olika befattningar. Han följer totalförsvarstankens utveckling från första Världskriget och dess successiva integrering i planeringen och i samverkansformer mellan militärt och civilt på alla nivåer i det offentliga ledningssystemet. Totalförsvaret nådde i flera avseenden sin fulländning under slutskedet av det kalla kriget, men raserades med en häpnadsväckande hastighet och fullständighet under början av 2000-talet. Skildringen är av stor betydelse för förståelse av vad som nu krävs för att återuppbygga vårt totalförsvar och säkerställa att dess båda grenar kan fungera om det skulle bli nödvändigt.
Den sjätte artikeln har nära anknytning till den föregående artikeln. Den belyser hur en viktig del av totalförsvaret, nämligen beredskapspolisen, kom att utvecklas som ett komplement till den ordinarie polisen för behov som kunde härledas inte minst till inledningen av ett krig, när försvarsmakten snabbt skulle mobilisera under påtaglig risk för fientlig inverkan. Men även den viktiga uppgiften att upprätthålla ordning och säkerhet under insatser från civilförsvarets sida beskrivs. Artikelförfattaren, förre chefen för rikskriminalpolisen Lars Nyhlén, belyser kunnigt och kärnfullt olika aspekter av bakgrunden till beredskapspolisens organisation, utbildning och verksamhet i civilförsvaret och inte minst en del intrikata folkrättsliga men även inrikespolitiska problem som var och är förbundna med polisens insatser under höjd beredskap och krig.
Alla artiklarna har granskats av en grupp mycket kompetenta ”vetenskapare” som utfört granskningen utan att känna till vem som är artikelförfattare. Årets nummer avslutas med tre intressanta recensioner av nyligen utgivna böcker och är skrivna, de två första av professor Lars Ericsson Wolke och den sista av docent Fredrik Eriksson. Båda verksamma vid Försvarshögskolan.
