Styresmannens anförande vid Kungl Krigsvetenskapsakademiens högtidssammankomst den 13 november 2001

av generalmajor Jörn Beckmann

Eders Majestäter, Herr Statsråd, ärade representanter för våra systerakademier, övriga gäster samt ledamöter av denna akademi!

När det "nya kriget" bröt ut, som Rolf Ekéus just har analyserat, var Försvarsdepartementet i färd med att lägga sista handen vid årets försvarsproposition. Tillsammans med förra årets proposition, Det nya försvaret, ger årets upplaga, Fortsatt förnyelse av totalförsvaret, en alltmer komplett bild av hur statsmakterna har tänkt sig den pågående och mycket omfattande omstruktureringen av vårt totalförsvar.

Kungl Krigsvetenskapsakademien följer denna process med stort intresse och deltar aktivt i debatten om totalförsvarets utformning. Inom Akademien finns en stor och allsidig kompetens. Vårt valspråk är "Fäderneslandets försvar"! Vi vill därför genom föreläsningar och diskussion vid sammankomster och symposier samt genom artiklar i vår tidskrift bidra till en positiv utveckling av totalförsvaret. Under årets höstsymposium diskuterade vi ledningsfrågor. Akademien skall nu börja förberedelserna för nästa års höstsymposium. Inför detta arbete vill jag göra några reflexioner med anledning av de två senaste försvarspropositionerna.

Det är glädjande att regeringen håller fast vid några grundvärden:

Utgångspunkten för försvarspolitiken är att vi skall kunna försvara landet mot väpnat angrepp, hävda vår territoriella integritet samt internationellt bidra till fred och säkerhet.
Det svenska totalförsvaret skall ha en grundläggande försvarsförmåga för att kunna möta ett väpnat angrepp mot landet var det än sker.
Resurserna skall kunna användas för att leva upp till de krav försvarspolitiken ställer men även för att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred.
Grunden för det militära försvarets utveckling skall även framgent vara förmågan till väpnad strid.

Det väpnade angreppet och dengrundläggande försvarsförmågan för att kunna möta detta är med andra ord de parametrar, som i teorin styr utvecklingen av det nya försvaret. I praktiken vet vi emellertid redan att det militära försvaret i år saknar i storleksordningen 600 miljoner kronor för förbandsproduktion eller utbildning. Detta går naturligtvis ut över förbandens förmåga att lösa sina huvuduppgifter. Varje ytterligare minskning av det militära försvarets ekonomiska resurser ter sig mot denna bakgrund oacceptabel. Ändå finns händelser och utvecklingstendenser, som kan leda till just detta.

Jag tänker i första hand på Rolf Ekéus beskrivning av det "nya kriget". I vårt land har Sårbarhets- och säkerhetsutredningen redan på försommaren lagt förslag på en genomgripande omstrukturering av den civila delen av totalförsvaret. Våra "fantasier" - och förmodligen också utredningens - har överträffats av verkligheten den 11 september.

Regeringen kommer nästa år att fatta beslut om ett nytt civilt försvar. Det är ännu inte finansierat. Krav har redan rests på att ta pengar från det militära försvaret.

Jag tänker också på utvecklingen av Försvarsmaktens internationella förmåga. Våra internationella insatser och beredskap för sådana har väckt ett glädjande stort intresse inom totalförsvaret. Men ekonomiska medel för internationell verksamhet ligger nu inom försvarsbudgeten. Detta kan leda till att annan verksamhet som t ex utbildning för väpnad strid blir lidande. En alltför markant fokusering på "försvaret av freden" i andra länder kan leda till att vår förmåga att försvara det egna landet minskar ytterligare.

Slutligen vill jag citera vad regeringen anför i årets försvarsproposition:

Regeringen anser mot bakgrund av den internationella utvecklingen, att den beslutade inriktningen, att lägga relativt sett minskad vikt vid förmågan att möta väpnat angrepp, bör ligga fast. Det gynnsamma säkerhetspolitiska läget bör utnyttjas för att driva på moderniseringen och den beslutade ominriktningen av försvaret. ( Fortsatt förnyelse av totalförsvaret , s 113.)

Citatet förbryllar. Hur stämmer det överens med den klara prioriteringen av förmågan att möta väpnat angrepp, som genomsyrar propositionerna i övrigt? Jag inser att risken för ett storskaligt militärt angrepp under de närmaste åren är liten. Men hur denna risk förändras i framtiden vet vi inte. Om minskad vikt läggs vid förmågan att möta ett väpnat angrepp i dag, kommer denna förmåga att vara svår och tidskrävande att bygga upp igen. Vår grundläggande försvarsförmåga kan då ifrågasättas.

Men värre än så: Då kan också grundvalen för det nya försvaret, som ju bygger på anpassningsfilosofin, ifrågasättas. Denna filosofi grundas på tanken att anpassa försvarsförmågan till gradvisa omvärldsförändringar. Många anser, att filosofin saknar trovärdighet - inte minst i historisk belysning. Måhända är detta ett allt för kritiskt ställningstagande. Men realismen i anpassningsfilosofin vilar på två viktiga förutsättningar:

Att vi i dag verkligen har en grundläggande försvarsförmåga.
Att vi kan upptäcka och tolka förändringar i vår omvärld och vidta relevanta åtgärder.

Regeringens avsikt att omorganisera den civila delen av totalförsvaret tyder på insikt om att omvärlden har förändrats. Regeringen vet också, att det finns brister i det militära försvaret avseende förmågan till väpnad strid. Därmed saknas det som regeringen kallar "betryggande förutsättningar för att vid behov kunna utgöra grund för anpassning av försvarsförmågan till utvecklingen i omvärlden".

Anpassningsfilosofin, där anpassning sker i syfte att förstärka vårt totalförsvar, ställs då på prov. Om såväl ekonomiskt betingade brister i vår grundläggande militära försvarsförmåga som brister i vårt civila försvar i ljuset av dramatiska förändringar i vår omvärld måste finansieras inom givna ekonomiska ramar, förlorar anpassningsdoktrinen sin trovärdighet. Detta skulle vara förödande för den filosofi, som utgör grunden för de båda senaste försvarspropositionerna.

Mot denna bakgrund har Kungl Krigsvetenskapsakademien beslutat att nästa års höstsymposium skall ägnas åt en av de grundläggande frågorna, som jag har berört: Vi skall granska och diskutera totalförsvarets förmåga att försvara vårt land mot väpnat angrepp. Detta skall ske i ljuset av en analys av de viktigaste problemen som totalförsvaret står inför. Det är min förhoppning, att vi därigenom kan bidra till att förbättra underlaget för det viktiga försvarsbeslut som skall fattas 2004.