Försvarsmakten - central förvaltningsmyndighet eller ett dynamiskt säkerhetspolitiskt instrument?

Sammanfattning av Gunnar Magnussons artikel i KKrVAHT nr 1 2000.

Gunnar Magnusson granskar och diskuterar i denna artikel huruvida Försvarsmaktens nuvarande ställning, organisation och beslutsmetoder är adekvata för framtidens ökade krav på insatser med befintliga försvarsresurser, inte minst utifrån perspektivet att dessa kan komma att öka. En viktig utgångspunkt utgör turerna runt insatsen av den svenska bataljonen i Kosovo.

Vidare görs en motsvarande granskning inom regeringens område. Samspelet mellan regering och myndighet belyses. Den svenska förvaltningsmodellen granskas utifrån ett historiskt perspektiv. En diskussion förs om huruvida modellen är lämplig för att styra och leda försvarsverksamhet i vid bemärkelse. Tudelningen mellan å ena sidan den rena förvaltningsuppgiften och å andra sidan insatsorganisationen granskas. Grundlagens möjligheter och begränsningar till en snabbarae beslutsfattning tas upp till prövning och diskussion.

Magnusson diskuterar en förändrad beslutsorganisation och beslutsordning diskuteras, utmynnande i ett förslag att pröva en organisatorisk sammansmältning av väsentliga delar av Försvarsmaktens högsta ledning med Försvarsdepartementet. En sådan lösning bör, enligt Magnusson, ske inom ramen för en helhetssyn på totalförsvarets ledning.

Till denna artikel anknyter artiklar av Stefan Ryding-Berg, Peter Nordbeck i KKrVAHT nr 2 2000 och Henrik Landerholm i KKrVAHT nr 3 2000.