Sverige har starka säkerhetsintressen i Östersjöområdet!

Sammanfattning av Claes Tornbergs artikel i KKrVAHT nr 6 1999.

Konteramiral Claes Tornberg hävdar i sin kommentar till Marie Hafströms inträdesanförande att vi i Sverige uppvisar en inte så liten grad av historielöshet. Har vi glömt vår historia med ständigt skiftande maktspel i Östersjöområdet med maktcentra som förändras - till det östra ryska området - till det västra svenska området - till det södra polska/tyska området? Har vi redan glömt ubåtskrisen och hur lång tid det tar att återta en avvecklad kapacitet?

Marie Hafström skriver att "det är viktigt att vi inte förirrar oss in i en otydlighet, där gränsen mellan militära och civila uppgifter, befogenheter, förmågor och strukturer blir oklar". Jag hävdar att detta är en förlegad syn som inte överensstämmer med statsmakternas inriktning om en helhetssyn för totalförsvaret. Gränsen mellan militärt och civilt flyter ihop. Vi måste kunna hantera insatser över hela konfliktspektret, att då åtskilja militärt och civilt minskar flexibiliteten och möjligheten att utnyttja den totala samlade kapaciteten. Sjöminröjningen i baltiska farvatten var en militär insats, men hade ett civilt syfte eller om man så vill utgjorde insatserna rena miljöåtgärder.

Hafström hävdar också "att en avnationalisering innebär en integration över alla sektorer och politikområden - det är ett viktigt säkerhetspolitiskt instrument!" Tornberg har där en annan uppfattning; EU blir starkt om det består av starka nationer i nära och övergripande samarbete.