Sveriges roll i östersjösamarbetet - Kustbevakningen ett viktigt redskap!

Sammanfattning av Marie Hafströms artikel i KKrVAHT nr 6 1999.

Fiender har blivit vänner och väst och öst samarbetar över forna nationsgränser vilka till en del t o m har suddats ut i dag. Den nationella säkerhetspolitiken är i många avseenden detsamma som en strävan mot internationell säkerhet och trygghet. Samtidigt som ett svenskt väl uppbyggt totalförsvar är en förutsättning för vår nationella säkerhet, och för samarbetet med andra nationer, är det i dag civila hot, snarare än militära, som står i fokus, hävdar Marie Hafström i sitt inträdesanförande i avd V den 20 april 1999.

Kampen mot den organiserade brottsligheten, som t ex illegal invandring, smuggling och penningtvätt är numera en gemensam uppgift för gränskontrollerna i östersjöländerna. Sverige, som stöder länderna i Baltikum inom en rad olika områden, är också drivande i samarbetet mellan nationernas kustbevakning, polis och tull. Samarbetsformer, som Task Force och BSRBCCC (Baltic Sea Region Border Control Cooperation Conference), samt utbyte av information och underrättelser, har under de senaste åren präglat samarbetet mellan dessa myndigheter i Östersjöländerna. Praktiskt taget daglig kontakt mellan nationernas kust- och gränsbevakningar, både på central och regional nivå, stärker samordningen och möjliggör en minutoperativ samverkan.

Östersjösamarbetet ökar, blir mer och mer rutin i vardagsarbetet och till nytta för alla! På vägen till ett EU utan inre gränser förändras förutsättningarna för samarbetet i Östersjöregionen, inte minst för den svenska Kustbevakningen. Gränskontroll längs sjögräns måste bli än viktigare och Sverige måste sträva för ett än starkare samarbete med de baltiska staterna och Ryssland. Den politiska viljan avgör nu hur långt man kan komma i samarbetet - det finns mycket kvar att göra och ett aktivt myndighetssamarbete måste fortsätta vara konkret och resultatinriktat!