Kungl Krigsvetenskapsakademiens årsberättelse för verksamheten under perioden 1998-11-13 - 1999-11-10Av Akademiens sekreterare, generalmajor Lars Andersson.
Akademiens sammansättningLedamöternaAkademien hade vid periodens början 394 ledamöter, varav en hedersledamot och 18 kallade. Enligt Akademiens stadgar får det finnas högst 150 valda ledamöter yngre än 62 år. Om särskilda skäl finns får detta antal ökas med tio. Antalet valda ledamöter under 62 år var vid periodens början 151. Följande ledamöter har avlidit:
Den 13 april 1999 invaldes ledamöterna:
Akademiens ledning
Akademiens presidium
Akademiens verksamhet 1999Akademien har under perioden haft 8 gemensamma sammankomster och ett öppet symposium. En sammankomst återstår under 1999. Avdelningarna har haft 18 sammankomster och ett symposium. Inför föredragningarna av avdelningarnas årsberättelser och vissa inträdesanföranden har utomstående inbjudits samt allmänheten välkomnats genom avisering på Akademiens hemsida. Akademien i en förändrad världDå man skall redovisa innehåll och resultat av Akademiens arbete detta sista år av innevarande millennium slås man av hur förutsättningarna för Akademiens verksamhet har förändrats under det gångna seklet och inte minst under 1990-talet. Inom vårt totalförsvar pågår den kanske största omvälvning som någonsin har skett. Omvärlden har på mindre än ett decennium förändrats i grunden. Detta gör det intressant att göra en tillbakablick och se hur Akademiens verksamhet har påverkats. Under seklets två världskrig och under det kalla kriget stod det militära försvaret i förgrunden. Ämnen som militär strategi, taktik, stridsteknik, den nya teknikens utnyttjande, organisation och ledning av militära operationer dominerade och debatterades och diskuterades livligt. Det civila totalförsvaret, vars roll visserligen ökade, hade främst till uppgift att stödja och försörja det militära försvaret. "Fäderneslandets försvar", som är Akademiens devis, framhölls i stora ord och hyllades ofta med starka nationella undertoner. Försvarets uppgift var i första hand att försvara landets gränser mot intrång. Världen utanför delades upp i vänligt sinnade stater och sådana som utgjorde ett hot mot landets frihet. Man kan inte frigöra sig från tanken att landet betraktades som en ö i ett omgivande ofta hotfullt hav. Naturligtvis ägde en utveckling rum även i Akademiens verksamhet grundad på utvecklingen i försvaret och i samhället i övrigt. Nya tekniska landvinningar togs i bruk. Kavalleriet och hästen tågade ut, motoriseringen och pansartrupperna tågade in. Rapportryttare, telegraf och telefon ersattes med radiokommunikation. Pansarskepp och kryssare ersattes av den nya lätta robotbeväpnade flottan. Inom flygvapnet ersattes propellerplanet av jetdrift, och nya svenskproducerade flygplanstyper, som alltid innehöll den senaste spetsteknologin, följde på varandra. Men det var fortfarande invasionsförsvaret som var aktuellt. Alla hotbilder och scenarier innebar att vårt lands gränser och omgivande havsområden skulle försvaras mot en invaderande fiende. Under det kalla kriget var läget närmast statiskt. Några djupare säkerhetspolitiska debatter och diskussioner behövdes inte och kunde inte föras. Den alliansfria politiken, syftande till neutralitet i krig, låg fast som en dogm och fick inte ifrågasättas. De internationella, militära, fredsbevarande insatserna gjordes skilda från det nationella försvaret, inom ramen för FN och långt bort från vårt land och Europa. Så föll Sovjetunionen. Warszawapakten upplöstes, Berlinmuren raserades, de baltiska staterna blev fria och i ett slag var hela grunden för vår säkerhetspolitik helt förändrad. I Akademiens verksamhet under 1990-talet kan avläsas hur sakta och med vilken tröghet man var beredd att tänka om. Trots att hela grunden för vår säkerhetspolitik förändrades, så brottas vi fortfarande med att ställa om det militära försvaret från invasionsförsvar till insatsförsvar och det civila totalförsvaret har ambitiöst - men lite tveksamt - börjat diskutera sin nya utökade roll, som ett instrument för vår säkerhetspolitik vid sidan av det militära försvaret och inte bara som en stödjande hjälpreda. Inom Akademiens verksamhet har den förändrade omvärlden sakta och kanske lite motvilligt inneburit att säkerhetspolitik och övergripande försvarspolitik, steg för steg, har kommit i förgrunden framför mer försvarsinterna frågor. Årets verksamhet har inneburit ett stort steg i denna riktning. Men självfallet innebär den revolutionerande förändringen som pågår att vissa centrala frågor inom försvaret fortfarande uppmärksammas. Formerna för allmän värnplikt i framtiden, teknikens utnyttjande, avvägningen mellan internationella insatser och nationellt försvar är exempel på frågor som är aktuella. Men eftersom bakgrunden är en förändrad omvärld med förändrade förutsättningar för vår säkerhetspolitik så utgör dessa frågor grunden även för det som händer inom vårt försvar. Från att under det kalla kriget ha varit en observatör beredd att hålla sig utanför varje konflikt tvingas vi av utvecklingen att bli en aktör i det säkerhetspolitiska spelet runt Östersjön och i Europa. De internationella insatserna håller på att bli en del av vår säkerhets- och försvarspolitik. Detta gäller inte enbart de militära insatserna utan även insatser från andra delar av totalförsvaret. Många av våra totalförsvarsmyndigheter bidrar till hjälp- och uppbyggnadsinsatser efter krig och andra katastrofer. Ett annat område är att hjälpa och stödja länder till en demokratisk utveckling. Kungl Krigsvetenskapsakademien med sina sex avdelningar har den breda kompetens som erfordras för att inom ramen för en helhetssyn för totalförsvaret kunna föra fram dessa frågor till belysning och debatt.
Vid högtidssammankomsten den 10 november 1999 föredrog sekreteraren, generalmajor Lars Andersson utdrag ur verksamhetsberättelsen. Behandlingen av Akademiens tema för 1999För att kunna hantera dessa komplexa säkerhetspolitiska frågor samordnar Akademien verksamheten mellan de sex avdelningarna genom att varje år fastställa ett gemensamt tema för verksamheten. Även om friheten självfallet måste vara stor inom en akademi så bör avdelningarnas årsberättelser ligga inom ramen för temat. Temat ligger också till grund för det öppna gemensamma, allmänna symposium som vi den 21 oktober anordnade för tredje året i följd. Arbetet med att ta fram ett tema, som kan accepteras av hela Akademien är ofta svårt. I Planeringsutskottet stöts och blöts, inom ramen för den långsiktiga planläggningen, många alternativ. Några få går vidare till Presidiet för ett beslut om att föreslå ett eller ett par alternativ för Akademien. När Akademien har enats om ett ämnesområde grundat på den säkerhets- och försvarspolitiska utvecklingen brukar diskussionen fortsätta in i det sista om hur temat slutligt skall formuleras. Ord läggs till, tas bort och byts ut och vägs verkligen på guldvåg. Själva debatten och diskussionen i Akademien är fruktbringande eftersom många frågor ställs på sin spets och för fram frågeställningar som är intressanta och viktiga att behandla. Årets beslut var särskilt svårt eftersom det fanns de som mera ville behandla Försvarsmaktens problem inför det kommande försvarsbeslutet. Man ville att debatten i första hand skulle föras så att den hårda reduktionen av Försvarsmakten skulle kunna starkt ifrågasättas. Doktrinen att försvaret skulle kunna anpassas med hänsyn till den säkerhetspolitiska situationen skulle nagelfaras. Andra menade att det nu var dags att ta itu med dogmen om den svenska alliansfriheten. I diskussionen inför fastställandet av temat möttes de två uppfattningarna i insikten om att man kunde ju ta upp frågan om det framtida försvaret med sin anpassningsdoktrin blir för litet och tar för lång tid att anpassa för att tillgodose landets säkerhetsintressen. Kan det klara ett försvar av egen kraft eller kräver det en alliansanslutning? Det hela slutade med att årets tema blev: "Framtida konfliktscenarier och konflikthantering - antingen alliansfrihet och försvar av egen kraft eller alliansanslutning och kollektiv säkerhet". Mångordigheten skvallrar om att debatten inom Akademien blev både lång och livlig innan huvuddelen av ledamöterna blev nöjda med formuleringen. Den arbetsgång som skisserades vid årets början var att avdelning VI (säkerhetspolitisk vetenskap) skulle börja med att i sin årsberättelse redovisa ett antal konfliktscenarier som kan bli aktuella i framtiden. Övriga avdelningar skulle, var och en inom ramen för sin kompetens, mot bakgrund av svenska försvarets utveckling och omvärldsutvecklingen, belysa frågeställningarna i temat. Alltihop skulle knytas samman och sammanfattas i det tidigare nämnda gemensamma symposiet. De föredragande i avdelningarna behandlade ämnet mycket olika. En föredragande föreslog att Akademien skulle ta ställning för en NATO-anslutning. Övriga var mera nyanserade i sin redovisning. Som sammanfattning kan nog sägas att "varav hjärtat är fullt talar munnen", eftersom oftast de aktuella problemen med försvarets stora omvälvning tog överhand. Den egna försvarsgrenens - eller områdets - problem kom vid ett par tillfällen i förgrunden framför de mera övergripande problemen som temat innefattar. Särskilt intressant och lärorik tycker jag var avdelning V:s historiska belysning av hur Sveriges förhållande till olika allianser har varit. Vår alliansfrihet har inte alltid varit så självklar som efter andra världskriget och under det kalla kriget. Den har växt fram med erfarenheter från hanteringen av nästan två århundradens konflikter runt våra gränser. Höstsymposiet, där årets arbete inom ramen för temat skulle knytas ihop och sammanfattas, samt föras ut till en vidare målgrupp, rönte stort intresse. Även innan det genomfördes kommenterades det i delar av pressen. Över 130 deltagare kunde räknas in. Det svenska totalförsvaret var väl representerat. Tyvärr fanns bara en riksdagsledamot på plats trots att inbjudningar hade gått ut både till aktuella riksdagsutskott och departement. Avsnitt två behandlade konflikters former, aktörer och betvingelsemetoder. Bl a granskades i sjutton teser olika medel för krigföring. Intressant var påståendet att IT-revolutionen inte i grunden kommer att förändra krigföringen. Även i framtiden måste hårdvaran förstöras eller behärskas för att man skall nå sina syften. I avsnitt tre redovisades så vägval inför framtida konflikthantering. Anpassningsfilosofin utgör den politiskt fastlagda grunden för det militära försvarets utveckling. Ger denna filosofi, grundad på Försvarsmaktens förslag, ett betryggande och trovärdigt försvar? Kan vi med andra ord försvara oss av egen kraft och fortsätta vår alliansfria politik eller måste vi välja kollektiva försvarsansträngningar inom ramen för en allians? Inledare och kommentatorer hade olika syn på frågorna, och många intressanta problemställningar belystes. Efter dessa avsnitt var tid avdelad för en och en halv timmes diskussion. Debatten blev livlig och egentligen var listan över anmälda talare så lång på eftermiddagen att inte alla som ville kunde få yttra sig. De frågor som främst debatterades var om anpassningsdoktrinen var en realistisk lösning för vårt försvar, om försvarets storlek i framtiden blir för liten för att lösa kommande uppgifter och om en alliansanslutning i framtiden är den bästa lösningen för att lösa våra säkerhetspolitiska problem. Syftet med symposiet var inte att rekommendera eller ta ställning i dessa frågor utan att väcka debatt i viktiga säkerhetspolitiska frågor som det kanske har varit alldeles för tyst omkring under den stora omvälvning som vårt försvar genomgår. Reaktionerna efter symposiet från olika håll tyder på att Akademien lyckades att föra ut bl a frågan om alliansanslutning eller inte till debatt även utanför Akademien. Akademien och omvärldenMed Kungl Krigsvetenskapsakademiens Handligar och Tidskrift, som utkommer med sex nummer per år, når vi ut till drygt tusen läsare, våra ledamöter inräknade. Detta är en läsekrets som är intresserad av försvarsfrågor och många av dem aktiva som politiker och tjänstemän inom det säkerhets- och försvarspolitiska området. Även våra öppna föreläsningar och symposier når i stort sett samma målgrupp. Tidigare har Akademien inte kunnat nå ut i samhället för att väcka debatt hos, och svara på frågor från dem, som inte är direkt involverade i dessa frågor. När vi för tre år sedan startade vår hemsida på Internet var vår tanke att vi via denna skulle nå även en del av denna målgrupp. Men vi hade knappast väntat oss det intresse vi fick. Vi har i dag stadigt mellan 2 000 och 3 000 besök på hemsidan. Vi har svårt att svara på alla frågor, men vi hjälper dem vi inte kan svara med hänvisningar till dem som vi tror kan svara. Vi har i anslutning till hemsidan startat ett diskussionsforum där folk kan diskutera säkerhetspolitiken och försvaret. I dag är över hundra personer anslutna. Den kom snabbt igång och vid en snabb kontroll såg jag att värnpliktsfrågorna och Försvarsmaktens ominriktning i övrigt är de heta frågorna i debatten. Vi överväger också att organisera några av våra ledamöter i en panel som kan svara på de frågor som ställs direkt till Akademien. Särskilt glädjande är ungdomens intresse för säkerhets- och försvarspolitik. Jag kan inte låta bli att redovisa ett brev per e-post från en ung flicka vid namn Ida Johansson. Hej! Mitt namn är Ida, jag går i nionde klass. Vi har fått uppgiften att skriva om ett framtidsämne. Jag valde temat krig. Jag hittade eran hemsida på nätet och har några frågor att ställa. Detta vore någonting att ta itu med för en kommande expertpanel ur Akademien. Kanske Ida blir författare och kan hjälpa Akademien med lite visioner inför kommande teman och symposier. I all sin enkelhet belyser detta exempel vad som rör sig även i unga människors sinnen. Akademien inför nästa millenniumKvar på Akademiens program för i år är en sammankomst i december och ett TV-sänt seminarium från Bernadottebiblioteket som kommer att behandla "Sårbarheten i det moderna samhället". Det är ett av åtta seminarier som de kungliga akademierna svarar för i samverkan med Riksmarskalkämbetet och Sveriges Television. Temat för nästa år, år 2000, blir "1990-talets omvälvningar - erfarenheter inför framtiden". De stora förändringar vi har upplevt under det senaste decenniet, och, som vi nu står mitt uppe i, har påverkat så mycket i vår värld, inom vårt försvar och inom Akademien att vi anser det vara dags att kasta en blick i backspegeln och se vad som kan vara av värde att ta med in i nästa sekel och i nästa millennium. Akademien lovar att efter bästa förmåga försöka föra fram de mest aktuella frågorna kring vår säkerhets- och försvarspolitik och kring totalförsvarets mest brännande frågor och då under vår gamla devis "Fäderneslandets försvar". |
