Utan operativa tankar

Sammanfattning av Olof Santessons artikel i KKrVAHT nr 6 2001.

Artikeln är föranledd av vad viceamiral Frank Rosenius i KKrVAHT nr 5 2001 skrev om "Anpassning - antingen eller". Författaren är skribent i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor, pensionerad efter ett kvarts sekel som utrikesredaktör i Dagens Nyheter. Som major i reserven var han krigsplacerad chef för pressektionen i Högkvarteret.

Viceamiral Frank Rosenius redovisar övertygande sitt stöd för Försvarsmaktens ominriktning och anpassningsfilosofin. Som ställföreträdande överbefälhavare medverkade han till de beslut i slutet av 1990-talet som ledde fram till dagens bantade militära organisation. Desto starkare intryck gör det när han skriver att det uppstod "oklarheter kring om det finns ett framtida invasionshot mot Sverige". Förändringsivern ledde till en argumentation för att hotet var utfasat från svensk försvarsplanering för evigt. Är inte detta själva kardinalpunkten i kritiken av hur framför allt armén har tillåtits krympa?

Rosenius efterlyster ett mer vidsynt sätt kring behovet av att besitta avskräckningsförmåga även mot ett större anlagt angrepp. Men det förutsätter att våra beslutsfattare faktiskt intresserar sig för möjligheten att Sverige skulle kunna anfallas i stor skala.

Faktiskt skrämmande är Rosenius besked att man knappt hann tänka de inledande tankarna kring de operativa frågorna. På vanlig svenska skulle det kunna sägas att beslutsfattarna inte visste vad de gjorde. Har vi börjat förändringsarbetet i fel ända, med rasering före klarhet om uppbyggnad? Det är fasligt tyst om vad som görs - och kan göras.