Anpassning - antingen eller

Sammanfattning av Frank Rosenius artikel i KKrVAHT nr 5 2001.

Försvarsmakten skall utvecklas mot hög flexibilitet med stor förmåga att anpassa sig till såväl nu kända uppgifter som framtida mer eller mindre okända uppgifter. Konceptet ifrågasätts av många. Det finns flera orsaker härtill.

Genom att sätta förmåga till flexibilitet i högsätet blir det näst intill omöjligt att nu ange hur försvaret ser ut de närmaste fem till tio åren. En långsiktig planering i ständig förändring är naturligtvis inte lätt att ta till sig. Därför känner försvarsmaktens personal osäkerhet inför framtiden.

Under 1970-, 1980- och 1990-talen framhölls alltid att vi hade en organisation avpassad till uppgifterna. Jag menar att vi dock successivt anpassade uppgifterna till vad vi hade för organisation vilket är något helt annat. Stora delar av organisationen var inte medveten om bristerna. När vi så äntligen väljer kvalitet före kvantitet och har att hantera stora uppdämda moderniseringsbehov blir konsekvensen en drastiskt reducerad försvarsmakt. Man måste ha förståelse om detta för flera blir ett brutalt uppvaknande och därför skrämmer. Som ytterligare ”lök på laxen” skall detta ske i en starkt reducerad ekonomi.

Detta och några andra faktorer gjorde det svårt att få med Försvarmaktens personal i denna nya anpassningsdoktrin. Tempot var högt och förankringsprocesserna blev lidande.

En fundamental förutsättning för att en anpassningsdoktrin skall leva upp till sitt syfte är möjligheter att genomföra kvalificerade övningar med modern materiel. Det betyder bl a att demonstratorer måste finnas i tillräckligt antal för övningar i förband. Vidare måst övningar genomföras på den högsta förbandsnivån. Senaste året har vi dessvärre ånyo kunnat konstatera otillräcklig övningsverksamhet. Därmed riskerar hela anpassningsdoktrinen att falla ihop som en punkterad suffle.

Skall vi då fortsätta med en anpassningsdoktrin. Ja, det finns enligt min mening inte något alternativ till att skapa ett försvar med hög flexibilitet. Därmed har vi också bejakat kvalitetsvägen. Sverige är ett så avancerat samhälle att det är för mig otänkbart att inte ge våra soldater och sjömän den mest avancerade materiel som finns tillgänglig. Därtill kommer att vi måste avdela medel för adekvata övningar varje år. Men sker inte detta överger vi anpassningsdoktrinen. Därmed försvinner flexibiliteten. Jag hoppas att vi lärt av förra seklets misstag och inte gör om dem.