Den odugliga armén

Sammanfattning av Olof Santessons artikel i KKrVAHT nr 3 2000.

Det hävdas ibland att Sverige helt nyligen hade en skandalöst oduglig armé. Om de många oskyddade svenska armésoldaterna hade satts in i strid skulle följden ha blivit ett blodbad, lyder en historikerdom. Hur kunde eländet pågå så länge, frågas det. Olof Santesson, f d utrikesredaktör på Dagens Nyheter undersöker förhållandena i denna artikel.

Att gårdagens armé var "för stor" är ett ekonomiskt argument, men knappast ett i alla lägen strategiskt eller operativt korrekt påstående. Man kan utan allt för stora svårigheter föreställa sig att ansvariga politiker och militärer, utifrån de första beredskapsårens känsla av svensk nakenhet, faktiskt insåg att det krävde många markförband till försvar av vårt land med dess stora yta och långa gränser.

Det fanns brister, men det betyder inte att det var ett värdelöst markförsvar som Sverige skulle sätta på fötter om det otänkbara inträffade. Ingen krigsmakt håller sig med enbart elitförband. Vårt svenska koncept var inte så förskräckligt mycket sämre än t ex det finska. Veterligen talar ingen i Finland om den stora armén som ett slöseri med människor och ett recept för massaker.

Det var sannerligen inte bättre förr, konstaterar Santesson slutligen, samtidigt som han föreslår att Kungl Krigsvetenskapsakademien tar intiativ till att stimulera en samlad forskning om den 1990-talets svenska armé som nu går i graven.

Läs hela artikeln!