Svenskt NATO-medlemskap främjar svenska intressen

Sammanfattning av Henrik Landerholms artikel i KKrVAHT nr 1 2000.

Den grundläggande säkerhetspolitiska fråga som Sverige bör ställa sig är: Hur agerar vi bäst för att bidra till att kriser i när och fjärran (med betoning på när) inte utvecklar sig på ett sådant sätt att fred och stabilitet i allmänhet och Sverige i synnerhet hotas? Följdfrågan blir: Hur utformar vi vår säkerhetspolitiska arsenal (inklusive de militära medel som under många år kommer att vara ryggraden även i politiskt och diplomatiskt säkerhetsskapande)?

Det Lars Wedin beskriver som utgångspunkt för försvaret - "att försvara svenska intressen" i syfte att säkra "nationens överlevnad" torde få kunna motsäga. Det handlar i stället, hävdar Henrik Landerholm i sina kommentarer till Lars Wedins artikel, om att definiera svenska intressen och vad som menas med "nationens överlevnad". Här tror jag att den amerikanska debatten om värden har mycket att bidra med. Vad är det egentligen vi skall försvara - territoriet, våra "frivilliga samverkansformer" eller de värden som är fundamentala för vår civilisation i bred bemärkelse?