Norsk utenrikspolitikks historie - en kritikk

Sammanfattning av Iver B Neumanns artikel i KKrVAHT nr 6 1999.

En rad norska forskare och skribenter har gått samman och sammanställt ett standardverk för Norges utrikespolitiska historia. Bokverket heter Norsk utenrikspolitikks historie och består av sex band, vilka i denna artikel recenseras av Iver B Neumann. Artikeln är skriven på norska och består av två delar, publicerade i KKrVAHT nr 5 och 6 1999. Den andra delen handlar om de två sista banden:

Femte bandet [1] behandlar perioden 1949-1965. Två övergripande teman i boken är det kalla kriget och internationaliseringen. Författaren reflekterar inte över varför det kalla kriget uppstod och vilken roll Norge spelade i det sammanhanget, utan berättar historien om hur Norge anpassade sig till situationen under det kalla kriget. Den huvudsakliga spänningen under perioden utgörs av motsättningen mellan utrikesminister Halvard Lange och statsminister Einar Gerhardsen. Boken berättar också om utvecklingen av NATO, om hur norsk militär blev direkt underordnat alliansens kommando, något som det fanns ett starkt motstånd mot.

Sjätte och sista bandet [2] skildrar perioden 1965-1995. 1965 är valt som startpunkt p g a tövädret i supermaktskonfrontationen, men också för att Arbeiderpartiets hegemoni bröts. Boken lägger tonvikt på framväxten av civil kompetens inom utrikes- och säkerhetspolitiken under 1960-talet. Den främste representanten för denna grupp "ny-atlantister" är Johan Jørgen Holst, den mest inflytelserika säkerhetspolitiske analytikern i Norge under kalla kriget. Tyvärr lider boken av sitt snäva perspektiv. Neumann skriver att man kunde önska sig mindre "stat-til-stat-orientering" och att författaren Rolf Tamnes kunde ha använt sig av de huvudperspektiv han diskuterar i sin övriga produktion. Författaren målar upp ganska kritiska personporträtt: Gro Harlem Brundtland var "knapt noen utpreget karismatisk leder eller noen oratorisk begavelse".

Sammanfattningsvis ger Neumann mycket beröm till bokverket såsom en efterlängtad översikt av norsk utrikespolitisk historia. Han kritiserar dock samtliga band utom mellankrigsbandet för att vara ensidigt arkivbaserat och traditionalistiskt nationsbyggande; perspektivet är snävt inriktat på enbart Norge.

Första delen av denna artikel publicerades i KKrVAHT nr 5 1999.