Nordvietnams huvudplan: Beslutet att "befria" Södern

Sammanfattning av Claes Henriksons artikel i KKrVAHT nr 6 1999.

Sedan Republiken Sydvietnams fall 1975 råder i Sverige den förhärskande uppfattningen att kriget vanns av styrkor, kontrollerade av den sydvietnamesiska så kallade Befrielsefronten, FNL eller senare PRG. På samma sätt färgas amerikansk historieskrivning av uppfattningen att de kommunistiska förbanden i Indokinas olika delar stod under en central ledning, utövad från Hanoi. Vilken uppfattning är den riktiga?

Denna frågeställning ägnar sig major Claes Henrikson åt i denna recension. Sedan 1994 finns nämligen den officiella (nord)vietnamesiska historieskrivningen tillgänglig på engelska, och därmed också svaret på ovanstående fråga. I verket, vars andra volym [1] behandlar just kriget mot USA, framgår tydligt hur Vietnams Folkarmé ser på sin egen roll i detta krig.

Av lika stor betydelse och intresse som det är att skåde in i de politiska och militära beslut som ligger bakom Folkarméns insats i kriget är också möjligheten att här följa uppbyggandet av den logistiska basen för kriget i Södern, Ho Chi Minh-leden. Denna underhållsväg, som började byggas redan 1959, utvecklades till en för den nordvietnamesiska krigsansträngningen ovärderlig bit infrastruktur, som även drog in övriga delar av Indokina i kriget.

Den framsynthet som ledde nordvietnameserna till att inleda byggandet av leden, pekar också på deras huvudsakliga styrka: logistiken. En styrka som var så stor att den kompenserade deras svagheter i operationskonst och taktik.