"Revolution in Military Affairs" - en myt?

Artikel av Niklas Zetterling, publicerad i KKrVAHT nr 5 1999.

Under 1990-talet har det ofta anförts att vi står inför en revolution i krigskonsten. Ett angränsande synsätt är naturligtvis att vi redan befinner oss i en sådan revolution. Många av dem som framför dessa två besläktade ståndpunkter verkar i USA. Vanligen används termen Revolution in Military Affairs (RMA).

I en mycket läsvärd artikel går Stephen Biddle till hårt angrepp mot det synsätt som RMA-skolan förespråkar. [1] Dessutom framlägger han en egen teori för utvecklingen inom krigskonsten. Det visar sig också att RMA-förespråkarna kan delas in i två huvudgrupper. Biddle kallar dessa Economic Determinist RMA och Contingent Innovation RMA.

Economic Determinist RMA [2]

Denna huvudlinje hävdar att avgörande förändringar i människans produktionsförmåga äger rum och att detta får avsevärda konsekvenser för sättet att föra krig. Exempel på företrädare för denna skola är Alvin och Heidi Toffler, vilka hävdat att införandet av jordbruket innebar ett radikalt uppsving i människans produktivitet och att detta följdes av omfattande förändringar i hur väpnade konflikter såg ut. [3] Likaledes skulle den industriella revolutionen ha inneburit motsvarande stora förändringar i krigskonsten. Den nu aktuella revolutionen sägs vara utvecklingen inom IT-området, vilket skulle utgöra den tredje revolutionen.

Som synes består den här skolans argumentation av två led. Det första är att stora förändringar i samhällets produktionsförmåga resulterar i stora förändringar i sättet att föra krig. Det andra är att det nu sker stora förändringar i samhällets produktionsförmåga. [4] För att teorin skall hålla måste båda dessa led vara giltiga. Med andra ord räcker det med att motbevisa ett av dessa led för att kullkasta denna skolas argumentation. Biddle koncentrerar sig på det andra ledet, att det sker en stor förändring i samhällets produktionsförmåga på grund av IT.

En granskning av den ekonomiska utvecklingen i USA sedan andra världskrigets slut visar främst på konjunkturella variationer i tillväxten, men den underliggande trenden är en minskning av tillväxten. Tillgängliga ekonomiska data över tillväxt stödjer alltså inte tesen om att IT leder till högre produktionsförmåga i det amerikanska samhället. Detta är naturligtvis inte något litet exempel eftersom USA är världens största ekonomi och dessutom ett av de länder som kommit längst i IT-utvecklingen. [5]

En möjlighet skulle kunna vara att detta beror på att bara vissa branscher än så länge berörs av IT och att andra affärsområden stagnerat och därigenom drar ner statistiken. Så är inte fallet. Både informationsintensiva branscher och studier av avkastningen på IT-investeringar ger nedslående resultat. [6]

Så långt är alltså stödet för Economic Determinist RMA minst sagt magert. Emellertid har det anförts att avsaknaden av empiriskt stöd för påståendet om de stora produktivitetsförbättringarna på grund av IT beror på ofullkomligheter i mätmetoderna. Här bör påpekas att det skall till ganska rejäla mätfel. För att RMA-hypoteserna skall hålla räcker inte små förbättringar i produktiviteten. Som exempel anger Biddle att om den årliga produktivitetsökningen hade hållit sig på samma nivå som före datorepoken hade USA:s BNP år 1995 varit ungefär 1 000 miljarder dollar högre än det verkliga utfallet. [7]

Biddle går igenom flera av argumenten för att brister i mätmetoderna skulle förklara avsaknaden av positiva resultat av IT. Det visar sig att dessa argument ej är hållbara. Ett annat argument är att det finns en fördröjningseffekt, det vill säga att de positiva effekterna visar sig efter hand och att vi kanske ännu inte kan skönja dem. Det har jämförts med tidigare uppfinningar som t ex ångmaskinen och elektriska generatorer. Dock kan inte elektronik idag sägas vara en ny uppfinning. Faktum är att datorn är ungefär 50 år gammal. Dessutom, om det är fråga om fördröjningseffekter på åtskilliga decennier är det diskutabelt om utvecklingen verkligen är revolutionär. Vidare kan RMA-förespråkarnas påståenden om att ändringar i fråga om t ex organisation brådskar starkt ifrågasättas om detta vore en förklaring. [8]

Av intresse är att det faktiskt finns flera skäl till varför IT kan vara kontraproduktivt. Här kan det hävdas att en del av det Biddle tar upp är avarter i datorbranschen, t ex skapandet av onödigt komplexa programvaror vilkas funktioner endast till en bråkdel utnyttjas av användarna. Dessa omfattande programvaror kräver emellertid underhåll och skapar behov av uppgraderingar, ofta av både mjuk- och hårdvara, vilket driver upp kostnaderna. [9] Ett av skälen till den ofta dåliga eller obefintliga avkastningen på IT-investeringar kan därmed vara dålig kommunikation mellan användare och dem som skapar produkterna. Detta skulle kunna ses som ett tecken på omognad i branschen, vilket kanske kommer att försvinna i framtiden och därigenom resultera i bättre avkastning och produktivitet.

Noterbart är också att det finns flera studier som pekar på att vår förmåga att uppfatta effekterna av t ex IT inte är särskilt god. Det visar sig att individer ofta överskattar datorernas effekt på deras egna aktiviteter. Exempelvis bedömde föreståndare för brittiska speceriaffärer att datoriserad avläsningsutrustning hade sparat arbetsinsatser. Emellertid visade ett noggrannare studium av de anställdas tidrapporter att arbetstiden hade ökat. [10]

Hittills har alltså de avgörande effekterna på samhällets produktionsförmåga lyst med sin frånvaro. Detta innebär att en av de vitala länkarna i beviskedjan brister.

Contingent Innovation RMA [11]

Denna huvudlinje hävdar att revolutioner i krigskonsten uppträder när framsynta innovatörer ser potentialen hos ny teknologi och skapar nya doktriner och organi­sationslösningar för att utnyttja detta. Givetvis sker förändringar i nära nog alla organisationer, det som särskiljer en RMA från dessa normala förändringar är omfattningen och tempot. [12]

Det intressanta med denna gren av RMA-skolan pekar ut exempel i historien på dylika revolutioner. Givetvis finns flera författare som framhåller olika historiska exempel. Ett exempel tycks dock vara ständigt återkommande: Det tyska blixtkriget 1939-1941. [13]

Dessa RMA-förespråkare hävdar att vissa tyska officerare såg potentialen hos stridsvagnen, flygplanet och radion och, mot en stor grupp konservativa officerare, drev igenom radikala förändringar i doktriner och organisation. Tyskarnas motståndare, fransmän, britter och polacker till exempel, anges däremot ha varit ovilliga eller oförmögna att göra annat än mått­liga förändringar av befintliga strukturer. [14]

Denna historiska händelse sägs inte bara vara ett bra exempel på en framgångsrik RMA, utan också ett varnande exempel på vad som kan hända den som inte gör tillräckligt radikala förändringar. Inte minst Frankrikes öde skulle vara ett talande tecken på detta.

Dessvärre är det så att modern forskning hävdar att denna bild av det tyska blixtkrigskonceptet, och även föreställningen om offren för blixtkriget, är en myt skapad av Liddell Hart och Fuller. I stället framhålls kontinuiteten i den tyska utvecklingen. Samtidigt var det så att framför allt britterna lade fram flera organisationslösningar och nya doktriner som var betydligt mer radikala än tyskarnas förändringar. [15]

Tyskarnas så kallade blixtkrigskoncept var i själva verket inget annat än en modifiering av metoder för strid och ledning som använts redan under första världskriget och som har föregångare i t ex von Moltke d ä. Tvärtom tyder det mesta på att deras kontinuitet gynnade en hög kvalitet i utbildningen och utvecklandet av gott ledarskap. Britterna däremot experimenterade under mellankrigstiden med betydligt radikalare lösningar, såsom pansarförband med en betydligt större dominans av stridsvagnar samt strategisk flygkrigföring. Båda dessa radikala lösningar visade sig under andra världskriget vara endera misslyckanden eller fiaskon. [16]

Således visar sig denna gren av RMA inte ens i sitt paradexempel på den typ av förändring de förespråkar kunna framställa en hållbar beskrivning. Anmärkningsvärt är också att Biddle framhåller problemen med att kritisera denna RMA-variant i detta deras viktigaste exempel. Detta beror på att de knappast ens kan sägas försöka åstadkomma en sammanhängande analys av blixtkriget. I stället använder de sig av extremt förkortad och summarisk historiebeskrivning. [17] Exemplet från blixtkriget är väsentligt, eftersom det är dylika exempel som skiljer skolan från ren spekulation. [18]

Essential Continuity

Biddle lägger fram en egen teori, kallad Essential Continuity. Denna innebär att det inte har skett några revolutioner under 1900-talet och att ingen står för dörren. Han testar denna teori på samma sätt som de ovan nämnda varianterna av RMA. Till skillnad från dessa klarar Biddles teori testerna.

Avslutning

Det är inte bara Biddles vederläggande av många av de påståenden som görs av förespråkare för RMA som är av intresse. Lika intressant är det han har att säga om argumentationen som dessa presterar. Ovan har framhållits att den gren som kallats Contingent Innovation RMA knappt ens försöker göra en sammanhängande analys av sitt paradexempel. Likaledes förvånas Biddle över att Economic Determinist RMA så gott som helt saknar referenser till den litteratur och forskning som finns på ekonomiområdet, trots att hela föreställningen bygger på förändringar i människans produktions­för­måga. [19] Detta är naturligtvis en allvarlig kritik och gör att man tvingas ifrågasätta det sätt som denna skolas företrädare arbetar på.

Det skall framhållas att Biddle inte förkastar tanken på att det kan förekomma revolutioner i krigs­konsten. Vad han avvisar är påståenden om det skett en sådan under 1900-talet. Vidare menar han att det idag inte finns några tecken på att en sådan väntar i den nära framtiden.

Givetvis kan invändningar mot Biddles artikel göras. Viktigast av dessa är att man skulle kunna tänka sig en revolution i krigskonst och säkerhetspolitik, men driven av helt andra faktorer. Förändringar i teknologi och civila produktionsmönster är bara två kategorier av faktorer. Säkerhetspolitiska förändringar och ändringar i människors värderingar och tankesätt kan måhända också orsaka revolutioner i krigskonsten. Andra faktorer kan säkerligen också tänkas.

Med tanke på att artikeln redan som den är upptar 74 sidor är det förståeligt att Biddle inte tar upp fler faktorer. Denna invändning till trots är Biddles artikel läsvärd och gör ett gott arbete när det gäller att vederlägga illa underbyggda påståenden om framtiden.

Referenser

  1. Biddle, S: "The Past as Prologue: Assessing Theories of Future Warfare", Security Studies, vol 8, no 1 (autumn 1998) s 1-74.
  2. Se framför allt Biddle s 32-44.
  3. Här kan framhållas att det historiska källmaterialet för denna epok knappast kan betecknas som heltäckande, varför det torde vara svårt att göra den typ av generaliseringar som Toffler & Toffler gör. Inte minst gäller detta tidsförhållandena i förändringsprocessen. Hur man skall definiera begreppet revolution kan naturligtvis diskuteras. Anser man att det innebär stora förändringar på ovanligt kort tid, torde det vara svårt att finna något som ens liknar säkra bevis på att en revolution inträffat och inte en evolutionär förändring. Detta är en viktig fråga eftersom företrädarna för RMA ofta hävdar att det är bråttom att förändra våra organisationer för att hinna med i utvecklingen.
  4. En närliggande variant är att sådana stora förändringar i samhällets produktionsförmåga ligger mycket nära i framtiden.
  5. Biddle, s 32-35.
  6. Biddle, s 36f.
  7. Biddle, s 37-39.
  8. Biddle, s 39-41.
  9. Biddle, s 41f.
  10. Biddle, s 43.
  11. Se framför allt Biddle s 44-54.
  12. Biddle, s 44.
  13. Biddle, s 44.
  14. Biddle, s 44.
  15. Biddle, s 45f.
  16. Biddle, s 46-51. Det finns fortfarande de som hävdar att den brittiska och amerikanska strategiska flygkrigföringen under andra världskriget var effektiv. Emellertid har de få jag stött på som hävdat detta varit företrädare för brittiska eller amerikanska flygvapnet. Jag har inte funnit några oberoende forskare som hävdat detsamma. Tvärtom finner man bland denna grupp ett kompakt fördömande av denna strategiska flygkrigföring, både ur moralisk synvinkel och ur ett rent militärt effektivitetsperspektiv.
  17. Biddle, s 44, not 104.
  18. Biddle, s 45, text i not 104.
  19. Biddle, s 44, not 101.