Kissinger summerar

Sammanfattning av Kjell Nordströms artikel i KKrVAHT nr 3 1999.

Henry Kissinger berättar i sin tredje och sista memoardel [1] om tiden som utrikesminister 1973-1977, en del av tiden samtidigt säkerhetspolitisk rådgivare åt, presidenterna Richard Nixon och Gerald Ford. Boken, som här recenseras av Kjell Nordström, utgör till stor del Kissingers politiska testamente.

USA skall inte ingripa mot varje enligt amerikanskt synsätt förgriplig omvälvning i världen. USA skall intervenera när det nationella intresset så kräver. Då agera pragmatiskt, inte utesluta samarbete med "trosfiender". Realpolitik med andra ord.

Samarbetet med Sovjetunionen och Kina exemplifierar hur teserna framväxt. Sovjetunionen respektive Kina eftersträvar allians med USA mot Kina respektive Sovjetunionen. USA:s intention är att komma de båda kommunistjättarna inpå livet. Svalget mellan dem skall vara och förbli större än klyftan mellan USA och vart och ett av länderna. Men ingen allians med någon mot den andre.

Ett annat exempel gäller Israel kontra arabvärlden. USA vill få parterna att komma överens men inte själv strukturera fram någon lösning åt dem. Skulle det ske är risken stor att USA blir ett avtals garant och syndabock, som dylik ständigt utsatt för parternas traktan att få bättre villkor för eget vidkommande.

Presidenternas och Kissingers utrikespolitik uppbackas inte alltid på hemmaplan. Kissinger skildrar hur kongressen sätter käppar i hjulen.